Vi använder cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig.
Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?

”Det är viktigt att äga berättelsen”

Kontaktperson

,
Telefon:
E-post:

I två dagar har deltagarna samtalat om sina erfarenheter, perspektiv, svårigheter och önskningar på konferensen Rätten att berätta. Målet är att skapa en scenkonst där nationella minoriteter och urfolket samerna har en självklar plats. – Det är viktigt att äga berättelsen, äga agendan, skriva sin framtid, sade Michael Lundblad som kämpar för en samisk nationalscen.

Deltagare i Kulturkonferensen 2019 Rätten att berätta.Lennart Rohdin, Åsa Simma, Maria Salamanca Gonzalez och Erling Fredriksson.
Åsa Simma (längst till vänster) och Michael Lindblad (längst till höger) var på plats för att bland annat berätta om arbetet för att göra Giron Sámi Teáhter till en samisk nationalscen. Foto: Pär Bäckström.

Se torsdagens konferens i sin helhet här: https://vimeo.com/372493481

Kulturaktörer, organisationer, politiker och tjänstemän samlades i Luleå för att tillsammans lägga grunden för en breddad nationell scen. 

Maria Salamanca Gonzalez som är skådespelare och dansare och arbetar för en romsk scen, rivstartade konferensen med ett starkt framträdande med mycket dans.

Maria Salamanca Gonzalez

-Begrav mig stående, för jag har stått på knä hela mitt liv, avslutade hon.

"Kulturen spelar stor roll"

Den första dagen av konferensen syftade till att öka kunskapen om frågorna. Sakkunnige Lennart Rohdin, som är expert på minoritetslagstiftningen och statlig utredare, gav en historisk bakgrund och en bild av situationen idag.

- De nationella minoriteterna är en del av Sveriges historiska kulturarv. Sverige hade inte sett likadant ut i dag utan dem, sammanfattade Rohdin den historiska tillbakablicken och lyfte fram kulturens betydelse.

- Filmer som Sameblod och tv-program som Bastubaletten spelar stor roll för att få fler att upptäcka ett Sverige som alltid har funnits.

Deltagare i Kulturkonferensen 2019 Rätten att berätta.Lennart Rohdin, Åsa Simma, Maria Salamanca Gonzalez och Erling Fredriksson.
Lennart Rohdin höll publiken i sin hand med stor kunskap och engagemang i minoritetsfrågorna. Foto: Pär Bäckström

Skilda perspektiv

Därefter följde ett scensamtal med representanter för minoriteter och urfolk där olika vägval, perspektiv, erfarenheter och önskemål lyftes fram. En av frågorna handlade om språket på scenen.

Jukka Korpis sverigefinska teater Uusiteatteri spelar mestadels för barn och unga - och på svenska.
- Vi spelar på det språk som efterfrågas. Att vi spelar på svenska gör oss inte mindre sverigefinska.

Tornedalsteatern har rört sig från att använda meänkieli som en krydda till att ha det som grund.
- Senaste tre-fyra åren har vi jobbat mycket mer ambitiöst med språket och jobba med textning för att nå fram till ett svensktalande publik. Man kan arbeta med melodin i språket och den poetiska föreställningen. Det är spännande med språket som konstnärligt uttryck, berättar teaterchefen Erling Fredriksson.

Kulturkonferensen med Eva Conradzon och Erling Fredriksson i panelen.
Erling Fredriksson på Tornedalsteatern ser revitaliseringen av meänkieli som ett av teaterns viktigaste uppdrag. Till vänster i bild: Eva Conradzon. Foto: Pär Bäckström.

Maria Salamanca Gonzalez, som arbetar för en romsk teaterscen, tänker sig svenska som scenspråk.
- I musik och sång kan man kanske använda sig av romani chib. Det finns många sådana varieteter inom romani chib. Sedan är vi intresserade av det interkulturella mella svenskar och romer. Alla ska kunna förstå. 

Åsa Simma, teaterchef Giron Sámi Teáhter, brottas också med frågan om varieteter.
- Det finns många samiska språk, i dag finns det fem på svensk sida. Av dessa talar jag bara ett och förstår ett annat. Så det är en svår nöt att knäcka. Vi använder oss mycket av textmaskin. Vi har väldigt kompetenta skådisar som snabbt kan avgöra om vi kan köra på samiska eller svenska.

Hotade språk

- Vi har ett språk som håller på att dö ut och vi undersöker hur teatern kan inspirera vuxna, barn och ungdom att använda språket mer och hitta verktyg för det, säger Erling Fredriksson från Tornedalsteatern.

Maria Salamanca Gonzalez känner igen sig.

- Vi har också ett språk som håller på att dö ut, våra barn talar inte romani chib. Jag gjorde sketcher på romani chib textat på engelska och de har blivit virala över hela världen. Det har aldrig funnits för romer i världen på det sätt som vi hoppas kunna skapa nu.

Kluvet om etiketter

De ser olika på sitt minoritetsskap. 

- Jag känner mig obekväm med att alltid etiketteras som minoritetskonstnär, säger Jukka Korpi.

Eva Conradzon har varit projektledare för samiska veckan, Ubmejen Biejvieh, i Umeå.
- I stället för att arrangörer av scenkonst tänker "nu ska vi ha något samiskt" ska de tänka "nu ska vi ha något bra". Det har hänt att vi fått förfrågningar om att ta på oss kolt och stå och vinka.

Åsa Simma har inga problem med att sättas i minoritetsfacket.
- Det gör mig inte sämre att bli kallad för en samisk scenkonstnär, det jag kan har jag inom mig. Jag har prövat att dölja min samiska identitet, i ett halvår lyckades jag med det, men det var inget roligt.

Deltagare i Kulturkonferensen 2019 Rätten att berätta. Åsa Simma, Eva Conradzon.
Åsa Simma och Eva Conradzon. Foto: Pär Bäckström.

Maria Salamanca Gonzalez har själv främst fått spela just rom på scen, tv och film.

- Det är så lätt att man hamnar i det facket.

"En institution vore en trygghet"

Flera deltagare i scensamtalet lyfte fram behovet av kontinuitet. Den som lever med högst grad av osäkerhet är just Maria Salamanca Gonzalez, eftersom det saknas en romsk teater.

- En romsk institution skulle innebära en trygghet, något vi romer aldrig har haft förut. Att få göra en föreställning, och veta att sedan kommer det en till. Att veta att vi har teatern som jobb. Scenkonsten med musik och dans och skådespeleriet för oss samman fast vi har så många romska språk. Att kunna lyfta på huvudet och säga att vi har en romsk teater, det skulle vara helt enormt. Vi skulle kunna visa romerna ur ett annat perspektiv, öka förståelsen för oss och även öka förståelsen mellan de fem romska grupperna.

Deltagare i Kulturkonferensen 2019 Rätten att berätta.Lennart Rohdin, Åsa Simma, Maria Salamanca Gonzalez och Erling Fredriksson.
Maria Salamanca Gonzalez har planer på att sätta upp Carmen med en romsk ensemble - om hon får chansen. Foto: Pär Bäckström. 

Åsa Simma lyfte fram behovet av finansiering för att lyfta den samiska kulturen.
- Vi har stor konstnärlig kompetens inom det samiska och vi finns i så många länder. Vi har en ganska stor bank av kreativitet. Men Norge har 300 miljoner att dela ut för kultur, att jämföras med Sametingets 17 miljoner. Då blir det "den enes bröd, den andres död".

Något Norge har men Sverige saknar är en samisk nationalscen, vilket skulle ge ökad status och öppna dörrar både nationell och internationellt. Just nu pågår en förstudie för att göra Åsa Simmas Giron Sámi Teáhter till en samisk nationalscen. I en egen programpunkt berättade Simma och Michael Lindblad om varför den behövs.

- Saker och ting är inte längre som på 70-talet då jag inte fick tala samiska med mina kompisar. Det är mycket bättre men vi har sår kvar som vårt folk bär på, ett kollektivt trauma. Många av oss är andra generationens nomadskolebarn, det är ett sådan trauma, säger Simma.

- Det är viktigt att bygga en infrastruktur. Att äga berättelsen, äga agendan, skriva sin framtid. Det är oerhört viktigt. Där är den samiska teatern en motor och ett flaggskepp, säger Michael Lindblad.

- Det finns ett väldigt stort behov i det samiska att få samtala om det som pågår i vår kultur, säger Åsa Simma.

På fredagen fortsatte konferensen med workshop där deltagarna skissade på hur de ska ta vara på idéer och inspel från torsdagen.

Se film från konferensen här

Följande sceninslag ingick konferensen:

Mirja Palo, musiker och sångerska. Ur det finska folkinstrumentet kantele, sin röst och en elektrisk looppedal skapar hon ny musik ur det traditionella.

Rönn-Lisa Zakrisson, poet, queeraktivist och spoken-word artist. Dikterna handlar mycket om kolonialismen i Sápmi och norra Sverige, gruvan, naturen, queerhet, sex och politik.

Freudenthal Klezmer Band, bestående av Alexander Freudenthal (klarinett) och Andreas Westman (bas). Alexander Freudenthal har utforskat mötet mellan klezmer, jiddischmusik och jazz i över 20 år. I olika konstellationer låter han den östeuropeiska judiska musikskatten möta jazz, klassiskt och en hel del annat.

Maria Salamanca Gonzales, sångerska, flamencodansös och skådespelerska.

Kulturkonferensen Rätten att berätta är ett samarrangemang mellan Region Norrbotten, Riksteatern och Riksteatern Norrbotten.

15 november 2019
Kommentera sidan

Kommentera innehållet på sidan

Här kan du skicka in synpunkter eller kommentera innehållet på den aktuella webbsidan.
Det du skriver här skickas till Region Norrbottens webbredaktion.

Om du behöver kontakta vården ska du inte använda detta formulär. Ange inte några personuppgifter här.

Kontakta istället din hälsocentral eller vårdenhet via telefon eller genom att logga in på 1177 Vårdguidens e-tjänster.

* = Obligatorisk uppgift

    • Bild för användarverifiering