Vi använder cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig.
Genom att surfa vidare godkänner du att vi använder cookies. Vad är cookies?

”Tiden är här för att kräva tillbaka det som är vårt”

Kontaktperson

,
Telefon:
E-post:

I årtionden har enorma värden från Norrbottens malmkroppar, älvar och skogar runnit bort från länet. Synen på Norrbotten som tärande bidragstagare har satt sig på svenskarnas bild av norrbottningarna – och kanske även på norrbottningarnas självbild. ”Vi har varit dåliga kreditgivare, gett bort pengar utan att kräva tillbaka”, säger Tomas Vedestig, ordförande i regionala utvecklingsnämnden.

Messaure kraftverksdamm vattenkraft naturresurs Jokkmokk
I Messaure i Jokkmokk finns en av Sveriges största kraftverksdammar. Bilden visar den torrlagda strömfåran nedanför dammen.

Kanske började det med statsmannen Axel Oxenstiernas ord på 1600-talet: ”I Norrland hafva vi inom våra gränser ett Indien, blott vi förstå att bruka det”. Sverige behövde inte etablera kolonier på andra kontinenter – rikedomarna fanns redan här. Allt sedan dess har länen i norr varit Sveriges skattkista. I utbyte fick länen arbetstillfällen och kommunal löneskatt. Men vad är det utbytet värt i dag?

Den 5 maj presenterade den partipolitiskt oberoende organisationen Hela Sverige ska leva en rapport om hur naturresursernas värden skapas och beskattas. Rapporten omfattar en internationell jämförelse där bilden av Sverige som ett skatteparadis träder fram. I länder som Kanada, Ryssland, Brasilien och Norge betalar gruv- och kraftbolag stora summor i skatter och avgifter till de kommuner eller regioner där resursen utvinns. I Sverige kompenseras kommunerna främst med ett stadigt minskande antal jobb.

- Det håller inte längre. Det var säkert bra på sin tid. Nu får Jokkmokk ett fåtal statliga arbetstillfällen, som tack för att de blir dränerade. Digitaliseringen och automatisering gör att man snart kan sitta var som helst och sköta driften av vattenkraften och LKAB:s gruvdrift. Snart behöver man inte bo i Kiruna för att köra dumper i gruvan, säger Tomas Vedestig, Sjukvårdspartiet.

Tomas Vedestig, regionala utvecklingsnämndens ordförande, Norrbottens sjukvårdsparti
Tomas Vedestig (SJVP) tror att tiden är inne för en förändring.

Den utvecklingen är redan en realitet på annat håll, enligt regionrådet Nils-Olov Lindfors (C).

- Gruvnäringen går mot automatiserade dagbrott. I Australien har man 70 jättestora gruvtruckar, sådana som finns i Aitik. De styrs av fem personer som sitter tio mil bort i ett kontrollrum. Det innebär att man inte ens får arbetstillfällen av en etablering.

Med den vetskapen – vad finns det alls för anledning att välkomna en vindkraftspark eller gruva i närområdet?
- En ny etablering nu räddar inte ett samhälle längre än under uppbyggnadsfasen. Pengarna hamnar någon annanstans, och det blir fly in-fly out för arbetskraften. Det skulle finnas mer incitament om man vet att det räddar kommunen i generationer. Men om det ger kanske tio osäkra anställningar, varför ska vi ge upp det området, och kanske få högar med avfall runt om samhället? Det är bättre att vi får ersättning för resurserna än att vi bara tar arbetstillfällena, säger Tomas Vedestig.

”Hade stått på barrikaderna”

Han får medhåll av Nils-Olov Lindfors som tar upp Beowulf Minings planer för Kallak som ett exempel.

- Hade jag bott i Jokkmokk eller Vuollerim hade nog även jag stått på barrikaderna med ett plakat och demonstrerat mot Kallak-gruvan. Det blir ett intrång, men det ger för lite tillbaka för att bli allmänt accepterat. Egentligen är det ganska naturligt. Varför ska vi säga ja om vi inte får tillbaka något? Ta Jokkmokk – först blev det jättemycket jobb när dammarna skulle byggas, men kvar blev bara ett intrång. Fisket är borta, försörjningen utmed älvdalen är borta, besöksnäringen lider av det.

Området nedanför Messaure kraftverksdamm
Det krävdes tusentals anställda för att bygga dammen i Messaure. I dag ger den kommunen ett fåtal anställdas löneskatter.

Om den svenska mineralskatten på 0,2 procent höjs till 5 procent hamnar den på motsvarande nivå som Ontario, Kanada. Och om skatten skulle återföras till regionen i samma utsträckning som i Kanada skulle 750 miljoner kronor årligen gå tillbaka till gruvregionerna, står det i rapporten.

”I Norge menar man allvar”

I Norge är skattesystemet konstruerat så att stora intäkter går till de berörda kommunerna. Om den norska modellen skulle tillämpas i Sverige skulle det ge Jokkmokk 312,7 miljoner kronor per år i skatteintäkter från vattenkraften. Det skulle innebära en närapå fördubbling av Jokkmokks budgetram för 2020.

- I Norge menar man mer allvar med att hela landet ska leva. I Nordnorge växer landsbygden, huspriserna ökar, det byggs nytt och små samhällen växer varje år. Det är stor skillnad, säger Vedestig.

- När jag var på EU-uppdrag trodde de jag mötte att vi hade enormt mycket pengar och drog upp våra gruvor och kraftverk. De blev paffa när jag sa hur det var. Vi är kanske det enda landet i världen som har det på det här sättet. Alla andra har någon typ av regionaliserade avgifter så man får något tillbaka.

”Systemfel i Sverige”

Nils-Olov Lindfors drar paralleller till Kanada.
- De har ett avtal sedan 1920-talet där provinsen tar ut en vattenavgift för det vatten som strömmar i Ontario river. Kraftbolaget betalar alltså till provinsen och avtalet är skrivet så att det skapar incitament att skapa så mycket el som möjligt.

- Jag har varit i flera länder och sett att vi har ett systemfel i Sverige. I dag kan bolag bara komma hit, exploatera, ta pengarna och åka härifrån. Vill man bara locka hit utländska företag är det toppen, så klart.

Nils-Olov Lindfors
Regionrådet Nils-Olov Lindfors, (C), har redan drivit igenom frågan inom sitt eget parti. Nu hoppas han att det ska gå att få till stånd en förändring.

Den svenska modellen, där värdena från naturresurserna går till centralmakten, är alltså inte någon självklarhet. Men varför blev det så här från början?

- När det här urmjölkandet började var vi inte med på tåget. Vi arbetade på och tänkte inte på att staten öste pengar ur vår gruva. Sedan blev det praxis. Det har funnits motioner om förändring under årets lopp, till exempel punktskatter, men vi har inte haft tillräckligt stor representation i riksdagen, säger Tomas Vedestig.

Frågar man Nils-Olov Lindfors går allt tillbaka till när Axel Oxenstierna reste till Norrland och insåg vilka resurser där fanns.

- Stockholm har betraktat oss som en koloni. Vi har varit en kassakista för landet men ändå finns synen att Norrlandslänen bara tar emot bidrag.

Man med kikare ser ut över en skog.
De norrbottniska skogarna ger en förnyelsebar råvara av stor betydelse för landet.

Men nu bedöms tiden mogen för en förändring. I Region Norrbotten finns det nu en politisk majoritet för att nationellt driva frågan om en förändring av beskattningen av naturresurser.

- Vi har accepterat det, böjt oss och arbetat hårdare. Men tiden är här för att kräva tillbaka en del av det som är vårt. Vi behöver den här extra resursen för att få Norrbotten att blomstra, säger Vedestig, och betonar att Regionen fått det regionala utvecklingsansvaret av staten och behöver medel för att kunna axla det.

- Om Stockholm vill bygga en ny dragning av pendeltåg får de bekosta det utan pengar från Norrbotten. Vi har varit en dålig kreditgivare, gett bort pengar utan att kräva något tillbaka. Hade Norrbotten blomstrat och allt hade varit jättebra, då hade vi kunnat fortsätta att skicka iväg pengar. Men vi har alldeles för länge stått tillbaka och krökt rygg.

”Det som är i dag är inte hållbart”

Region Norrbottens tjänstepersoner kommer att få i uppdrag att se hur ett förslag kan utformas och hur frågan ska drivas. Det är en stor reform och ett nytt tänkesätt som krävs. Så varför skulle det lyckas nu?

- Kunskapen har ökat även i riksdagen, de ser effekterna. Det är bygder som håller på att dö ut häruppe. Det som är i dag är inte hållbart. Visst, det kommer att krävas politiskt mod och en enighet över blocken. Andra kommer att påverkas om vi får tillbaka det vi har rätt till, men det är ingen orsak till att inte våga se över saker. Norrbotten har inget att vinna på att fortsätta så här – mer än att undvika tjafs, säger Vedestig.

”Nytta för hela nationen”

Uppdraget till tjänstepersonerna ska gå ut på att ta fram ett förslag där regionerna, inte kommunerna, tar emot skatteintäkterna och fördelar ut dem. Hela länet ska må bra – även kommunerna utan naturresurser.

- Annars kan Jokkmokk få massor och Överkalix ingenting. Överkalix har Kalix älv som hade kunnat ge vattenkraft – men den har vi ju beslutat att skydda. Det blir orättvist. Medlen ska vara till för regionens utveckling, säger Nils-Olov Lindfors som varit med om att driva igenom frågan i sitt eget parti, Centerpartiet, nationellt.

- En lärdom från processen är att man inte kan driva det som en nord-sydlig fråga. Det är viktigt att man pratar om nyttan för hela nationen Sverige.

Lindfors menar att en reform skulle bana väg för nya etableringar, leda till växande branscher och i slutändan ge en vinst även för staten.

- Den här typen av etableringar innebär alltid en konflikt och vi måste göra allt vi kan för att lösa dem. Det är lättare att lösa en markkonflikt om det finns incitament att säga ja, och kapital att lägga på lösningar på det intrång en gruva innebär. När det till exempel drabbar rennäringen är det viktigt att kompensera och göra investeringar som kan underlätta för rennäringen. Så det ska finnas incitament att godta en etablering, men inte vara så höga avgifter att det avskräcker bolag.

Vy från Kiruna
Den nya modellen för skatter och avgifter är tänkt kompensera och skapa incitament att godta nya etableringar.

Regionrådet tror att det finns möjlighet att få igenom en förändring i riksdagen redan denna mandatperiod, som sträcker sig till 2022.

- Har vi ett bra förslag och ett bra koncept har vi majoritet i Sveriges riksdag och kan få igenom det denna mandatperiod. Vi har stöd av flera partier. De jag är osäker på är miljöpartiet, liberalerna och socialdemokraterna.
- Nästa steg är att bestämma hur fördelningen ska ske regionalt. Det får vi stöta och blöta och komma överens om då, och på regional nivå.

”Jokkmokk kan bli en rik kommun”

Skulle Region Norrbotten lyckas driva frågan i mål kan det helt ändra förutsättningarna för att leva och verka i Norrbotten.

- Våra kämpande kommuner skulle kunna skapa en mer attraktiv kommun att bo i. Bygga upp lokaltrafik, satsa på attraktiva boendemiljöer, fixa det eftersatta lägenhetsbeståndet. Satsa på skolan, göra det bra för barnfamiljer. Snabbt skaka fram medel för en industrihall om en möjlighet öppnar sig för näringslivet. Slippa leva under ett ständigt sparbeting som påverkar mentaliteten i samhället, säger Vedestig.

Lindfors ser en ljus framtid för Norrbotten, där länet fått en chans att nå sin fulla potential.

- En kommun som Jokkmokk, som är på ett sluttande plan befolkningsmässigt – skulle man ha bättre resurser är det en oslipad diamant. Det är viktigt ur en psykologisk synvinkel att vi kräver pengarna tillbaka. Jokkmokks kommun kan bli en rik kommun.

19 maj 2020
Kommentera sidan

Kommentera innehållet på sidan

Här kan du skicka in synpunkter eller kommentera innehållet på den aktuella webbsidan.
Det du skriver här skickas till Region Norrbottens webbredaktion.

Om du behöver kontakta vården ska du inte använda detta formulär. Ange inte några personuppgifter här.

Kontakta istället din hälsocentral eller vårdenhet via telefon eller genom att logga in på 1177 Vårdguidens e-tjänster.

* = Obligatorisk uppgift

    • Bild för användarverifiering