Sveriges nationella minoriteter

I Sverige talar och använder sig majoriteten av den svenska befolkningen av det svenska språket. Det finns fem erkända minoritetsspråk i Sverige. Dessa är finska, meänkieli (tornedalsfinska), samiska (samtliga dialekter), romani chib och jiddisch. De historiska minoritetsspråken är samiska, finska och meänkieli. Dessa har större rättigheter än andra minoritetsspråk i Sverige.

Sveriges internationella förpliktelser innebär att vissa minoritetsrättigheter ska förverkligas i hela landet. Alla fem nationella minoriteter omfattas därför av den nya lagen (2009:724).

Gemensamt för minoritetsgrupperna är att de har befolkat Sverige under lång tid samt att de utgör grupper med en uttalad samhörighet. De har även en egen religiös, språklig eller kulturell tillhörighet och en vilja att behålla sin identitet.

Förstärkt skydd för minoritetsgrupper

Under 2009 presenterade regeringen en ny minoritetspolitisk strategi med åtgärder för att stärka de nationella minoriteternas rättigheter ytterligare. Som en del i regeringens strategi gäller också från den 1 januari 2010 en lag om nationella minoriteter och minoritetsspråk.

Minoritetspolitiken omfattar frågor om skydd och stöd för de nationella minoriteterna och de historiska minoritetsspråken. Att stärka skyddet av de nationella minoriteterna är en del av Sveriges arbete med att värna om de mänskliga rättigheterna.

Uppföljning av minoritetspolitiken

Länsstyrelsen i Stockholms län och Sametinget är sedan den 1 januari 2010 huvudansvariga för att samordna och följa upp hur Sveriges minoritetspolitik genomförs i landet. På Länsstyrelsens webbsida hittar du mer information om det arbetet. Där kan du ta även del av nationellt informationsmaterial samt läsa uppföljningsrapporter.