"Första tanken var vo jär häjn"
I serien Möt Region Norrbottens medarbetare får du veta mer om några av våra cirka 7 000 anställda. En av dem är Anders ”Patron” Hedkvist, 58 år. Han arbetar som skötare med patienter på nivå 2, en högre nivå med mer restriktioner, på rättspsykiatriska kliniken i Öjebyn.
Foto: Jonas Hansson
Hej Anders, berätta om ditt smeknamn ...
– Vi var på en utflykt till Karlberg i Öjebyn, där patron Hedqvist en gång i tiden höll till. En av patienterna tyckte det var kul och gav mig smeknamnet Patron. Sedan har det hängt med mig genom åren och jag kallas för det av både mina kollegor och ibland även när jag haft kontakt med Kriminalvården.
Hur länge har du arbetat på rättspsykiatrin?
– Sedan 2001. Innan dess var jag bland annat på slutenvårdsavdelningen 25:an på Piteå sjukhus. Jag är egentligen målare från början, men blev arbetslös på grund av arbetsbrist. Min morbror tipsade mig om ”Brytprojektet” som Arbetsförmedlingen drev och vände sig till personer som haft traditionellt manliga yrken och ville utbilda sig till undersköterskor och skötare.
Hur kommer det sig att du var intresserad av att jobba inom vården?
– Min lillebror hade cancer och låg på IVA i Umeå. Sista dygnen han levde sköttes han av en stor karl med rakad skalle och tatueringar. Första tanken var ”vo jär häjn”, men det var helt fantastiskt att se hur han arbetade och det var en stor inspiration.
Trivs du att jobba inom rättspsykiatrin?
– Ja, utomordentligt bra. Det är fortfarande roligt efter alla år. Fina kollegor, chefer och patienter. Vi har också bra åldersspann och könsfördelning bland medarbetarna som är positivt. Vi har flera yngre medarbetare som är riktiga guldkorn, men ibland får vi äldre lära dem hur man kokar kaffe och städar rätt ...
Hur ser en vanlig arbetsdag ut?
– Vi jobbar ju skiftgång, men när man jobbar dag är det samling på morgonen med kollegorna och information om hur kvällen och natten varit. Sedan kanske det är städning eftersom vi inte har någon städpersonal på avdelningen. Efter det kanske jag följer med en patient på promenad, för att handla eller hälsa på anhöriga. I början då de är här får de gå promenader innanför staketet, men när de har kommit en bit in på vårdplaneringen kan en del av dem få göra utflykter tillsammans med personalen. En viktig sak är att medarbetarna vid slutet av varje arbetsdag har ”spegling”, en slags debriefing för att höra om någon upplevt att det varit något särskilt som upplevts som tufft eller hotfullt under arbetspasset. Vi ger även varandra feedback om någon gjort något extra bra.
Hur är relationen med patienterna?
– De flesta tillbringar ganska lång tid här så man hinner lära känna dem ganska bra och blir lite av en fadersgestalt för en del.
Kan det bli stökigt på avdelningen?
– Nja, normalt sett är det väldigt lugnt, det var nog mer förr om åren vad man hört från gamla kollegor. I dag har medicinering och vårdinsatser utvecklats och vi försöker utifrån vår profession se människorna bakom brotten.
Är det bara norrbottniska patienter?
– Nej, vi har en del som kommer från andra regioner som köper vårdplatser, framför allt från Stockholm. De brukar tycka om när man skojar med dem och pratar lite extra pitemål.
Det planeras just nu för helt nya lokaler, hur känns det?
– Det blir ett lyft för verksamheten, men vet inte om jag hunnit gå i pension när det är dags att inviga dem. I dag har vi i princip alltid fullbelagt och i de nya lokalerna blir det runt tio platser till och möjlighet till fler gemensamma utrymmen, något vi har ont om i dag. Jag hoppas också vi får möjlighet till träterapi och att det blir ett rum för yoga och andlig återhämtning.
Du är också yogainspiratör …
– Ja, det är en av de bästa saker jag tackat ja till att bli, men det var en del kollegor som blev förvånade att jag gick den utbildningen. Vi är fyra stycken och för något år sedan var vi också till Rågårdens rättspsyk i Göteborg för steg 2-utbildning. Med yoga kan spänningar och frustrationer försvinna och det är uppskattat av många patienter.
Rekommenderar du andra att söka jobb inom rättspsykiatrin?
– Ja, men man ska förstå innebörden av vart man är och att det kräver personlig lämplighet. Vi har bra sammanhållning och stöttar varandra. Vi strävar alltid efter att ge nya medarbetare en god handledning. Det känns aldrig tungt att gå till jobbet.
Mer om Anders ”Patron” Hedkvist
Yrke: Skötare.
Ålder: 58 år.
Bor: Öjebyn.
Familj: Hustru och en svart dvärgschnauzer.
Intressen: Ishockey (Luleå och Piteå, sitter i Piteå Hockeys styrelse), handboll, fiska, campa, husbilen (”Ystad är favoritmålet eftersom jag gillar Wallanderfilmerna”).