Att jobba i Norrbotten

Foto: Michael Törnkvist

I serien Möt Region Norrbottens medarbetare får du veta mer om några av våra cirka 6 700 anställda. En av dem är Henrik Larsson, 38 år. Han är en av tolv drifttekniker som tar hand om regionens fastigheter i Luleå och Bodens kommun, inklusive Sunderby sjukhus.

"Att kunna göra människor glada känns fint"

Hej Henrik Larsson! Vad gör du på jobbet?
– Vi drifttekniker ska se till att regionens lokaler fungerar så felfritt som möjligt. Vi ansvarar för drift och skötsel av allt som har med fastigheterna att göra, ja allt som kan gå sönder.

Du sköter om olika arbetsplatser i Luleå och Boden, men var börjar du din arbetsdag?
– Vi utgår från våra lokaler på Sunderby sjukhus, där vi har all utrustning och alla maskiner. Där finns också en central som övervakar anläggningarna som producerar och distribuerar elektricitet, värme, kyla, vatten och ventilation i fastigheterna. Vi ser om det är något som behöver åtgärdas och åker ut.

Får ni även in ärenden på andra sätt?
– Ja, personalen gör felanmälningar via ett orderhanteringssystem. Det kan handla om allt från glödlampor som gått sönder och krokar som ska skruvas upp till strömlösa vägguttag, kalla rum, trasiga fönster, krånglande ventilation eller något annat som ställer till det för de som jobbar i verksamheten.

Vad innehåller ditt jobb mer?
– Jag och en kollega kontrollerar bland annat det som rör det brandtekniska i alla fastigheter förutom Sunderby sjukhus. Vi har uppsikt över allt som har med brandlarm att göra och gör regelbundna tester.

Hur mycket fastighetsyta ansvar du och dina kollegor för?
– Det rör sig en bra bit över 100 000 kvadratmeter i Boden och Luleå plus Sunderby sjukhus som är på 120 000 kvadratmeter, källare och andra extrautrymmen inräknade. Även fastigheter som regionen hyr ut till andra, exempelvis det kommunala äldreboendet i Harads, ska skötas om. Vi har även uppdrag i lokaler som regionen hyr, exempelvis i hälsocentralerna i Råneå och Gammelstad.

Vad är det roligaste med ditt jobb?
– Det är att göra större felsökningar och komma på vad som behöver göras. Om inte personalen har en fungerande arbetsplats att gå till så fungerar ingenting. Utan ventilation i en operationssal kan man inte operera. Har man inte ström så ser man ingenting. Om kylen lägger av kan läkemedel för miljoner förstöras.

Känner du dig uppskattad som drifttekniker?
– Ja, verkligen! Alla blir nöjda när man löser deras problem – att kunna göra människor glada känns fint.

Mer om Henrik Larsson
Ålder: 38 år
Bor: Lägenhet i Luleå
Familj: Sambon Sofie och dottern Indra, 2 år.
Yrke: Drifttekniker i Region Norrbotten
Intressen: Var tidigare hockeymålvakt under 30 år i Överkalix IF. Nu tar livet som småbarnsförälder det mesta av fritiden, men han gymmar och är ute i naturen när han hinner.

Foto: Ulrika Englund

I serien Möt Region Norrbottens medarbetare får du veta mer om några av våra cirka 6 700 anställda. Josefin Rönnlund, 26 år, arbetar som dietist på Sunderby sjukhus. I Region Norrbotten finns 21 dietister som arbetar på sjukhus och hälsocentraler samt utför uppdrag åt länets kommuner.

"Som dietist ska man tycka om att träffa människor"

Hej Josefin! Vad gör du på jobbet?
– Hej! Jag jobbar mot sjukhusets kirurgavdelningar och kirurgmottagning och träffar framförallt patienter som ska eller har opererats. Det kan till exempel vara de som har opererat bort magsäcken eller ska få en stomi, ofta relaterat till cancer. Jag har tidigare arbetat inom barnsjukvården, bland annat med barn som drabbats av typ 1-diabetes.

Vad har du för bakgrund/utbildning?
– Dietist är ett legitimerat yrke och kräver en treårig universitetsutbildning. Jag läste dietistprogrammet vid Umeå universitet och tog examen januari 2022, så jag är ganska ny på jobbet. Innan jag började plugga till dietist har jag läst några andra universitetskurser och bland annat arbetat som personlig assistent och som säljare i klädbutik.

Varför ville du bli dietist?
– Jag har alltid tänkt att jag på något sätt vill jobba med människor och gärna i sjukvården. Jag har själv varit patient under en stor del av min uppväxt och inspirerades av sjukvårdspersonalen som jag mötte. Samtidigt har jag ett stort intresse av hur kroppen fungerar och för mat och hälsa. Dietistyrket lät som något för mig och det känns verkligen rätt!

Vad kan patienterna som kommer till dig ha för problem?
– Många har svårt att inta vanlig mat i tillräcklig mängd. De kan ha gått ner mycket i vikt och behöva stöd i form av anpassad kost och näringsdryck, alternativt sondmat eller näring direkt till blodet om besvären är stora. Kirurgi innebär ofta påverkan på aptit, matintag och näringsupptag.

Vilka egenskaper ska man ha som dietist?
– Jag tror att det är bra att vara nyfiken av sig och man ska tycka om att träffa människor. Det är också viktigt att man är lyhörd och inkännande då man träffar patienter med olika slags sjukdomar, i olika stadier av livet.

Hur ser dina egna matvanor ut?
– Dietistyrket har gett mig fördjupade kunskaper inom kost och det har kanske gjort att jag är mer medveten om vad och hur jag äter för att kroppen ska må bra både nu och långsiktigt. Men på det stora hela tror jag inte att mina matvanor skiljer sig så mycket jämfört med andras.

Mer om Josefin
Ålder: 26
Bor: Lägenhet i Luleå
Familj: Sambon Marcus
Yrke: Dietist
Intressen: Stickning, skidåkning och att vara ute i naturen

Foto: Moa Höjer

I serien Möt Region Norrbottens medarbetare får du veta mer om några av våra cirka 6 700 anställda. En av dem är Sofia Marklund, 36 år. Sedan 2019 arbetar hon som logoped på Piteå sjukhus.

"Det är verkligen en ynnest att få hjälpa till"

Hej Sofia, var gör en logoped?
– Man har ju sina diagnosområden som man jobbar mest med. Jag jobbar med barn och unga. Både här på logopedmottagningen, men också via barn- och ungdomshabiliteringen. Jag jobbar mycket med personer som stammar, men målet är inte att stamningen ska upphöra. Det vore att lova för mycket. Däremot att man ska kunna säga det man vill på ett sätt som gör att det känns okej, även om det innebär att man stammar ibland. Jag jobbar också med selektiv mutism/talängslan och så kallat skenande tal.

Vad behöver då en bra logoped ha för egenskaper?
– Man måste vara lyhörd och inkännande. Dessutom måste man ha tålamod, vara flexibel och social.

Vad är det roligaste med ditt jobb som logoped?
– Det är en magisk känsla när man ser någon, som ett barn, hitta ett sätt att lättare kommunicera med sin omgivning. Och att föräldrarna får se det och bli peppade. Det är verkligen en ynnest att få hjälpa till, för kommunikation är så centralt. Det genomsyrar ju allt.

Vilka är de största utmaningarna i ditt jobb?
– Det kan vara väldigt känslomässigt tungt. Dessutom finns det ständigt en frustration över att inte alltid räcka till. Så är det ju inom vården. Man har valt det här yrket för att man vill hjälpa och göra skillnad, men så finns inte förutsättningarna alla gånger. Vi räcker inte riktigt till, skulle behöva vara fler. Det är jobbigt när man vet att folk som far illa får vänta länge för att få stöd och hjälp.

Mer om Sofia Marklund
Ålder: 36 år
Bor: I Bergsviken, Piteå
Familj: Man och 2 barn
Yrke: Logoped
Intressen: TV/film, true crime-poddar, djur och natur

Foto: Moa Höjer

I serien Möt Region Norrbottens medarbetare får du veta mer om några av våra cirka 6 700 anställda. En av dem är ortopedingenjören Stefan Holmbom som i 35 år byggt proteser. Han arbetar på ortopedtekniska avdelningen på Sunderby sjukhus.

"Man ser att man gör något bra för en människa"

Hej Stefan! Vad gör en ortopedingenjör?
– Jag konstruerar proteser till patienter som tvingats till amputation. Det handlar mest om lårbensproteser och underbensproteser. Dessutom gör jag inlägg till fötter samt en hel del ortoser till olika kroppsdelar.

Hur går det till?
– Det börjar med att jag träffar patienten och gör en avgjutning av dennes stump. Sedan gör jag en gipsmodell, filar och grejar, och sedan så gjuter jag den i plast. Det tar ungefär en vecka att göra en protes.

Vad är bäst med ditt jobb?
– Det är nog patientkontakten. Man ser att man gör något bra för en annan människa. Plus själva hantverket också, det gillar jag verkligen.

Hur mår människorna som kommer till dig, efter en amputation?
– En del är ju deppiga. Men då gäller det att kunna vända det till något positivt. För vad är alternativet, om man inte amputerar? Att dö. Så hemskt är det ju. Därför är det jätteviktigt med bra kommunikation och glimten i ögat.

Vilken är den största utmaningen med ditt jobb?
– Det är att få till det så att det passar på ett bra sätt. Alltså själva passformen på grejerna, det kan vara lite trixigt.

Mer om Stefan Holmbom
Ålder: 60.
Bor: Sävastön.
Familj: Fru och två vuxna döttrar.
Yrke: Ortopedingenjör på ortopedtekniska avdelningen på Sunderby sjukhus.
Intressen: Längdskidor, golf samt vara ute i skog och mark.

Foto: Moa Höjer

I serien Möt Region Norrbottens medarbetare får du veta mer om några av våra cirka 6 700 anställda. En av dem är Johanna Lindmark Larsson, som är sjuksköterska och specialutbildad skopist, och jobbar på Gällivare sjukhus.

"Det är jätteviktigt att stötta patienten ordentligt"

Hej Johanna! Vad gör du på ditt jobb?
– En endoskopi innebär att man kan titta in i mag- och tarmkanalen med hjälp av ett instrument som kallas för endoskop. I endoskopet sitter en videokamera som filmar patientens inre och sedan visar upp det på en bildskärm. Om man gör en endoskopisk undersökning av magsäcken så kallas det för gastroskopi, medan en undersökning av tjocktarmen kallas för koloskopi.

Varför gör man sådana undersökningar?
– För att upptäcka avvikelser som skulle kunna tyda på exempelvis cancer i tjocktarmen eller i magsäcken.

Hur är det att göra endoskopier?
– För patienten kan det vara jobbigt. Det är ju inga roliga undersökningar, det här. Det är ganska utlämnande och kan vara ångestframkallande och panikartat för många. Det är jätteviktigt att stötta patienten ordentligt, för det här är väldigt jobbigt för många.

Är det ett roligt jobb?
– Innan jag började jobba med endoskopier tänkte jag att det kan väl inte vara kul, att jobba med bajs hela dagarna. Men det var så mycket roligare än vad jag hade kunnat drömma om och det är mycket på grund av patienterna. Man får hjälpa dem genom något som är jättejobbigt och det kommer tillbaks sedan, för de är glada och tacksamma. Man är en jätteviktig person för patienten.

Mer om Johanna Lindmark Larsson
Ålder: 43.
Bor: Gällivare.
Familj: Man, två söner och två hundar.
Yrke: Endoskoperande sjuksköterska på Gällivare sjukhus.
Intressen: Hästar. Sjunger också i en sånggrupp.

Foto: Moa Höjer

I serien Möt Region Norrbottens medarbetare får du veta mer om några av våra cirka 6 700 anställda. En av dem är Mika Sorvisto, fysioterapeut på Haparanda hälsocentral. Ett jobb han har haft i snart 30 år.

"Jag är lugn och ger god tid åt patienten"

Hej Mika! Vad gör en fysioterapeut?
– I primärvården tar vi hand om alla typer av patienter, i alla åldrar. Vi undersöker, bedömer och behandlar. Majoriteten av patienterna har muskuloskellettära besvär(besvär med rörelseapparat). Vi jobbar mycket med patienter som har problem med smärta. Vid behov kan vi använda olika behandling som till exempel akupunktur, kortisoninjektioner, rörlighetsträning, styrketräning, mobilisering och så vidare. Vi har även grupper för till exempel hjärtrehabilitering. Vi skriver egna röntgenremisser samt förbereder sjukintyg vid behov. Vi har ett mycket nära samarbete med läkarna samt sjuksköterskorna.

Varför blev du fysioterapeut?
– Jag blev färdig fysioterapeut 1994 i Uleåborg. Jag har alltid varit aktiv inom sport och det var naturligt för mig att lära mig mer om hur kroppen fungerar och hur man kan hjälpa till bland annat genom att rehabilitera idrottare.

Vad är roligast med ditt jobb?
– Variationen, det är ett mycket omväxlande arbete. Det som är superbra är att man kan se resultaten av sina egna insatser när man jobbar med patienter.

Vad är dina styrkor i yrket?
– Jag är lugn, ger god tid åt patienten och kan motivera på ett bra sätt.

Största utmaningen på jobbet?
– När man jobbat så länge och sett en del är jag lite orolig över hur framtiden ska se ut. Finns det tillräckligt med ungdomar som söker sig till vårdyrket? Vi måste bli bättre på att rekrytera och sprida information om vårdyrket, berätta hur viktigt och trevligt är att jobba inom vården.

En typisk arbetsdag?
– Direkt på morgonen brukar jag kolla våran TeleQ  och ringa till dem som har kontaktat oss. Sedan börjar man ta emot patienter. Klockan åtta har vi gemensamt möte med hela personalstyrkan i huset och efter det fortsätter man att jobba med patienter. Efter lunch fortsätter man att jobba med patienter, konsulterar läkarna vid behov. Vissa dagar har vi grupper i till exempel hjärtrehab på eftermiddagen.

Mer om Mika Sorvisto
Yrke: Fysioterapeut på Haparanda hälsocentral.
Ålder: 55
Familj: Gift och har två vuxna barn. Dottern är barnmorska/distriktssköterska och sonen civilingenjör.
Bor: Torneå, Finland
Intressen: Spelar bordtennis. Coachar en ung Haparandakille som är landslagsspelare i Sverige.  Har varit aktiv även i styrkelyft och varit tränare inom den sporten under en lång period.

Foto: Moa Höjer

I serien Möt Region Norrbottens medarbetare får du veta mer om några av våra cirka 6 700 anställda. En av dem är Maya Bergström Wuolo, 37 år, som jobbar som folkhälsostrateg.

"Otroligt viktig för mig att ha ett betydelsefullt jobb"

Hej Maya, vad gör en folkhälsostrateg?
– Dels jobbar vi övergripande med folkhälsa, men vi har också olika sakområden som vi är extra kunniga inom. Mina är tobak, sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter (SRHR), HBTQ och så jobbar jag lite som samordnare inom asyl/flykting. Målet att vi ska jobba med insatser som ökar en jämlik folkhälsa. Vi vill jämna ut skillnaden mellan olika grupper.

Hur trivs du med ditt jobb?
– Jättebra. Det är otroligt varierande och det är viktigt för mig att ha ett meningsfullt jobb och det tycker jag att det är.

Vad är den största utmaningen med ditt jobb?
– Att hålla i så många trådar samtidigt. Jag har ganska många områden som jag jobbar med. Ibland kanske det blir lite spretigt.

Vad är roligast med ditt jobb?
– Det är när jag får vara ute och träffa vår verksamhet. Det kan ju vara i utbildningar till exempel. Att få inblick i den vardagen känns jätteviktigt att den röda tråden finns genom mitt arbete. Det största uppdraget för mig är ju att jag ska stötta hälso- och sjukvården i de här frågorna. Då måste jag säkerställa det genom att träffa dem, det är jätteroligt.

Hur ser en typisk arbetsdag ut för dig?
– Oj. Det är supersvårt att svara på. Det kan vara alltifrån att man betar av sin mailkorg till att man planerar för utbildningsinsatser och genomför utbildningsinsatser. Det kan vara möten med chefer och politiker, en del samverkan med andra avdelningar. Det är väldigt varierat.

Varför är ditt jobb viktigt?
– Att vi har möjlighet att göra skillnad för medborgaren i slutändan, att jämna ut skillnader i hälsa. Det hoppas jag att vi lyckas med, till viss del i alla fall.

Mer om Maya Bergström Wuolo
Ålder: 37.
Bor: Lulsundet i Luleå.
Familj: Två barn, sambo och katt.
Intressen: Jag tränar crossfit och odlar grönsaker.

Foto: Marie Larsson

I serien Möt Region Norrbottens medarbetare får du veta mer om några av våra cirka 6 700 anställda. En av dem är Annica Eriksson, 25 år, som arbetat som tandhygienist sedan 2021. Folktandvården har 393 medarbetare, varav 52 är tandhygienister.

"Du vet ju aldrig vilken patient som sitter i stolen"

Hej! Vad gör en tandhygienist?
– Tandhygienist är ett legitimerat yrke, vi har egna patienter och får ställa diagnoser. Vårt grunduppdrag är att jobba med förebyggande vård, bland annat mot tandlossning. Vi tar bort tandsten, lär ut hur man borstar tänderna, förebygger hål och följer upp så att tandlossningssjukdomar inte uppstår.

Hur har yrket förändrats över tid?
– Idag har tandhygienisten ett bredare yrke än tidigare. Till exempel är jag, som jobbar mycket inom akuttandvård, ofta den som patienten träffar först. Jag kan undersöka patienten, ställa diagnos i samråd med tandläkaren, förbereda och lägga bedövning innan tandläkaren kommer och borrar. Jag har gått en fyllningskurs och kan även göra fyllningen och putsa tanden efter lagning.

Vilka egenskaper är bra att ha om man vill bli tandhygienist?
– Det är bra om man är öppen och gillar det sociala. Du vet ju aldrig vilken patient som sitter i stolen. Det kan vara allt ifrån en patient som är 2 år till någon som är 100 år så det är ett brett åldersspann med olika behov.

Vad är det roligaste i ditt jobb?
– Det är variationen, att jag får träffa så många olika människor. Det är också roligt att se utvecklingen hos någon som till exempel är tandvårdsrädd. Det kan vara ett barn som kommer för första gången och är rädd. Då börjar vi med att skola in patienten – vi tar det väldigt lugnt och blir barnet ledset så gör vi ingenting. Efter några gånger kanske vi lyckas göra en undersökning och laga ett hål. Att få vara med i den processen är jätteroligt.

Vilka utmaningar finns det?
– En utmaning är att prioritera, man vill göra mycket mer än vad vi kan erbjuda på grund av den personalbrist som vi har. Vi går efter en prioriteringsordning där till exempel vuxna friska inte är lika högt prioriterade som barn och äldre. Vi prioriterar först barn, akuta patienter och de som är sjuka och inte kan ta hand om sina tänder själv.

Region Norrbotten behöver anställa fler till tandvården. Vad är lösningen, tror du?
– Vi måste ut och visa upp oss på utbildningarna; det gör vi redan och det har gett resultat. Det är bra att berätta vad vi erbjuder här i Norrbotten. Det är inte bara själva jobbet som lockar – de som börjar hos oss får god handledning och den tid de behöver för att lära sig och komma in i arbetet. Det finns en otrolig kunskap på plats som man gärna delar med sig av.

Mer om Annica Eriksson
Ålder: Snart 25
Bor: Egen lägenhet i Boden
Familj: Föräldrar och två syskon och syskonbarn
Intressen: Spelar fotboll i division fyra, umgås med vänner och gillar att resa

Foto: Ulrika Englund

I serien Möt Region Norrbottens medarbetare får du veta mer om några av våra cirka 6 700 anställda. En av dem är Fanny Artursson, 29 år, som jobbar som arbetsterapeut på Bergnäsets hälsocentral i Luleå. Det finns 116 arbetsterapeuter i regionen på olika vårdnivåer, alltså både i primär- och slutenvården.

"Vi har en helhetssyn på människan"

Hej Fanny! Vad gör du på jobbet?
– Som legitimerad arbetsterapeut stöttar jag bland annat människor som har svårigheter med att få ihop sin vardag och behöver hjälp med struktur och aktivitetsbalans. Jag träffar även patienter med olika handbesvär som är i behov av handrehabilitering.

Vad har du för bakgrund?
– Efter gymnasiet fattade jag tycke för vård och omsorg och började jobba som vårdbiträde. Parallellt med det studerade jag till undersköterska, som jag sedan jobbade som i sju år. Därefter utbildade jag mig till arbetsterapeut under tre år vid Umeå universitet.

Varför ville du bli arbetsterapeut?
– Som vårdbiträde och undersköterska tyckte jag om att göra det lilla extra för de äldre i deras vardag. Det var så jag fick upp ögonen för arbetsterapi och vad det kan göra för skillnad i människors dagliga liv.

Hur arbetar en arbetsterapeut?
– Vi har en helhetssyn på människan och arbetar alltid individbaserat. Det är nödvändigt för att möjliggöra aktiviteter och öka tillgängligheten för de som har svårigheter. En arbetsterapeut behöver vara kreativ, lösningsfokuserad och kunna se möjligheter hos alla människor.

Vad är det roligaste med ditt yrke?
– Att få vara ett stöd! Mycket handlar om att hitta lösningar och strategier som fungerar för individen. Jag tycker att det är roligt och otroligt viktigt att arbeta proaktivt och hälsofrämjande.

Vad finns det för utmaningar?
– Det är alltid en utmaning att hitta något som passar för den enskilde individen. Jag kan oftast inte ge en färdig lösning som ska fixa alla problem, utan får stötta och guida personen att själv finna motivation och vilja till förändring.

När känner du dig som mest uppskattad?
– Jag blir alltid glad över att höra och se när någon lyckats göra en positiv förändring i sitt liv med stöd från mig. Genom att implementera olika strategier i sin vardag kan man fortsätta att utvecklas på egen hand och ta hand om återkommande eller framtida problem.

Kan du tipsa om någon strategi som alla skulle ha nytta av?
– Oftast flyter vardagen på och det är först när något slutar fungera som vi märker att det är ett problem. Om du till exempel får problem med sömnen så bör du titta på faktorer som kan påverka – kvällsrutiner, skärmtid och intag av koffein är sådant som kan ha en stor påverkan på sömnkvalitén. Aktivitetsbalans mellan arbete, hemliv och fritid är också viktigt.

Mer om Fanny
Ålder: 29
Bor: Norrfjärden
Familj: Make, hund och katt
Yrke: Legitimerad arbetsterapeut
Intressen: Pyssel i min trädgård, djur och bowling

Foto: Ulrika Englund

I serien Möt Region Norrbottens medarbetare får du veta mer om några av våra cirka 6 700 anställda. En av dem är Emelie Engström Grahn, 35 år, som arbetar som undersköterska inom akut omhändertagande på Kiruna sjukhus.

"Jag känner att jag har hamnat helt rätt"

Hej Emelie! Vad gör du på jobbet?
– Allt mellan himmel och jord! Jag sköter bland annat omvårdnaden av patienter, tar blodprover, sätter urinkateter, lägger om sår och assisterar läkare.

Vad har du för bakgrund/utbildning?
– Jag är skötare och undersköterska. Har tidigare jobbat inom psykiatrin och sedan på en medicinsk vårdavdelning innan jag för fem år sedan började här på akuten.

Varför ville du bli undersköterska?
– Vården har alltid lockat mig och jag känner att jag har hamnat helt rätt, jag är här för att stanna. Jag hör hemma i vården!

Berätta mer om dina arbetsuppgifter?
– Jag triagerar, alltså bedömer patientens tillstånd, genom att ta vitalparametrar och göra en anamnes. Det betyder att jag dels kontrollerar tryck, puls, temperatur och syresättning, dels tar reda på sjukdomsbakgrund och vad det aktuella problemet är. Jag sköter även arbetet runt patienterna, själva omvårdnaden. Jag försöker få dem att må bättre genom att till exempel ge dem en filt, en extra kudde, höja bakom ryggen och se till att de når sina tillhörigheter. Vi undersköterskor hjälper dem också till och från toaletten och röntgen.

Är en undersköterskas uppgifter alltid desamma?
– Nej, inte exakt. Vi undersköterskor på akuten i Kiruna har ett utökat ansvar, vilket innebär att vi även gipsar skenor, kör vissa labbprover och assisterar läkare vid elkonvertering, en behandling som kan användas när ett hjärta inte slår som det ska.

Varför vill du jobba inom akut omhändertagande?
– Det är roligt att ha ett omväxlande arbete där ingen dag är den andra lik. Jag har ingen aning vad som väntar när jag kommer till jobbet och det passar mig.

Vilka egenskaper är bra att ha som undersköterska?
– Det är bra att vara hjälpsam, omtänksam och ha ett stort tålamod. Här på akuten är det dessutom nödvändigt att vara stresstålig.

Vad är det roligaste med ditt yrke?
– Att jag får träffa så många olika människor och har så fantastiska kollegor.

Vad finns det för utmaningar?
– Den största utmaningen är avstånden. Kiruna är en stor kommun och vi har långt till de andra sjukhusen. Ibland kan vi ha svårt att skicka iväg patienter på grund av väderförhållandena.

När känner du dig som mest uppskattad?
– Då patienter är nöjda med sitt besök hos oss och när kollegor lyfter något positivt som man har gjort under passet.

Mer om Emelie
Ålder: 35
Bor: Kiruna
Familj: Oliver, 14 år, Lova, 12 år, Vilgot, 1,5 år, maken Marcus och två katter.
Yrke: Undersköterska
Intressen: True crime i olika former; mest poddar men även filmer, serier och dokumentärer. När jag läser så väljer jag alltid deckare.

Foto: Moa Höjer

I serien Möt Region Norrbottens medarbetare får du veta mer om några av våra cirka 6 700 anställda. En av dem är Malin Lundh, som jobbar som säkerhetsskyddstrateg i Regionhuset i Luleå.

"Jag jobbar med Sveriges säkerhet, inom regionen"

Hej Malin! Vad gör du på ditt jobb?

– Jag jobbar faktiskt med Sveriges säkerhet, men inom regionen. Det kan vara lite svårt att förstå, men vi ska helt enkelt skydda våra hemligheter här i Norrbotten, alltså specifika saker som vår region gör som kanske gör oss sårbara även nationellt. Mitt jobb är bland annat att hitta sådana saker.

Nu får du allt förklara lite mer.

– Okej, men då hittar jag bara på ett exempel, för att förklara. Men det skulle kunna vara så att vi här i Norrbotten har en mycket speciell ögonklinik, där det jobbar fyra specialister på splitterskador. Det är bara de i hela Sverige som jobbar med just det. Alltså är den kliniken och de specialisterna viktiga för Sveriges säkerhet och måste skyddas.

Vad måste de då skyddas mot?

– Det kan till exempel vara mot främmande makt eller kriminella nätverk. Det kanske inte är hemligt att vi har en bra ögonklinik, men det är hemligt att vi har fyra unika specialister (återigen ett exempel). För om det blir känt kan man ju försöka komma åt och påverka dem.

Hur trivs du på jobbet?

– Det här är det bästa jobbet som finns i hela världen, jag älskar det och har verkligen hittat hem. Det är så varierande varje dag, man lär sig alltid nya saker.

Vad ska man ha för egenskaper för att passa som säkerhetsskyddsstrateg?

– Man ska vara strukturerad, gilla ordning och reda. Sedan är det viktigt att förmågan att lära ut och få andra att förstå. Samt att vara ödmjuk.

Mer om Malin Lundh
Ålder: 49.
Bor: Luleå.
Familj: Man och tre barn.
Gör: Säkerskyddsstrateg.
Andra intressen: Vinterbad, träning, läser böcker.

Foto: Ulrika Englund

I serien Möt Region Norrbottens medarbetare får du veta mer om några av våra cirka 6 700 medarbetare. En av dem är Caroline Stafström, strateg på Avdelningen för regional utveckling.

”Jag får vara delaktig i det som händer just nu”

Hej Caroline! Vad gör du på jobbet?
– Jag är ansvarig inom kompetensförsörjning och ingår i ett team som arbetar med frågor och nätverk kopplade till kompetens- och utbildningsbehov i Norrbotten. I min roll ingår även att bereda projektidéer och ansökningar som rör finansiering av utvecklingsprojekt, både med regionala medel och via EU-finansiering.

Vad har du för bakgrund?
– Jag började i turistbranschen. Efter det läste jag psykologiprogrammet, en magisterexamen, med fokus på personal/HR och ledarskap. I Region Norrbotten har jag arbetat med personalfrågor, både operativt och strategiskt, inom områdena kompetensförsörjning, arbetsmiljö och arbetsrätt. Jag har också varit projektledare för olika utvecklingsprojekt.

Hur kommer det sig att du blev strateg på den regionala utvecklingsavdelningen?
– Avdelningen behövde förstärkning under covid-19-pandemin. Omställningen som då pågick i Region Norrbotten gjorde det möjligt för oss att söka andra tjänster internt. Jag var anställd på projektkontoret och såg min chans. Jag sökte mig hit för att utvecklas och lära mig mer, samtidigt som jag får möjlighet att bidra till länets utveckling.

Vilka egenskaper och färdigheter är bra att ha som strateg?
–  Det är bra att vara öppen, social och lyhörd, skulle jag säga. Vi behöver kunna skapa relationer och kommunicera det vi vill ha fram. Det gäller också att vara lösningsfokuserad och ha siktet inställt på framtiden.

Vad är det roligaste i ditt jobb?
– Det är intressant att få vara delaktig i det aktuella, det som händer just nu i Norrbotten. Arbetet är socialt och jag lär mig nya saker varje dag.

Vad finns det för utmaningar?
–  Kompetensförsörjningsområdet är komplext eftersom det involverar så många aktörer som behöver samarbeta. Nu befinner vi oss också i en grön samhällsomvandling vilket gör det ännu svårare. Det kommer att uppstå många nya arbetstillfällen, inte bara i industrin utan också inom skola, vård och omsorg. Att möta efterfrågan kommer att kräva en stor inflyttning, både från andra regioner i Sverige och från andra länder i och utanför Europa. Samtidigt behöver den arbetskraft som redan finns i Norrbotten tas tillvara.

När trivs du som bäst på jobbet?
–  Det är en glädje att gå till arbetet då jag har så härliga kollegor. Vi är ett sammansvetsat gäng och har högt i tak med många skratt.

Vad gör du för att hämta ny kraft?
–  Umgås med familj, vänner och vistas ute i naturen. Ser fram emot kommande skidsäsong och dansar gör jag året om.

Mer om Caroline
Ålder: 42
Bor: Luleå
Familj: Mina flickor Edit och Hilma, min särbo Niklas och bonuspojkarna Lucas och Elliot
Yrke: Näringslivsstrateg inom kompetensförsörjning
Intressen: Resor, dans, vandring i fjällen och mysiga picknickar i vardagen

Foto: Ulrika Englund

I serien Möt Region Norrbottens medarbetare får du veta mer om några av våra cirka 6 700 anställda. En av dem är danskonsulenten Rebecka Strand, 37 år, vid kulturenheten på Avdelningen för regional utveckling.

"Dans kan ha en enormt stor betydelse"

Hej Rebecka! Vad gör du på jobbet?
– Mitt arbete handlar till stor del om samverkan där jag jobbar i många olika konstellationer och samarbeten. Jag projektleder olika satsningar som riktar sig till dansverksamma, barn och unga eller allmänheten. Jag jobbar också praktiskt inför och under olika evenemang, som fortbildningar och workshops, och deltar i olika dialogforum för dans, både regionalt och nationellt.

Vad har du för bakgrund/utbildning?
– Jag har dansat sedan jag var liten och alltid haft dansen som mitt språk och uttrycksätt. Därför valde jag att gå dansgymnasium på min hemort Vilhelmina i Västerbotten och utbildade mig sedan till danslärare på danslärarutbildningen vid Luleå tekniska universitet. Under mina studier har jag även spenderat 1,5 år på dåvarande Danshögskolan i Stockholm (inriktning modern dans och dans för äldre åldrar) samt studerat danspedagogik under en termin i London.

Hur kommer det sig att du blev danskonsulent?
– Jag hade undervisat i dans sedan min examen 2010 och har alltid varit intresserad av utvecklingsarbete på dansområdet. När tjänsten dök upp hade jag precis fått mitt andra barn och funderat på vad jag ville göra härnäst. Arbetet som danskonsulent kändes som ett otroligt spännande jobb med många utvecklingsmöjligheter, men också som en möjlighet att fortsätta arbeta kreativt inom dansområdet.

Vilken egenskap är bra att ha i ditt jobb?
– En god samarbetsförmåga är viktig då arbetet ofta innefattar olika former av samverkan. De bästa idéerna uppstår i samtal med andra!

Vad är det roligaste med ditt yrke?
– Att få ynnesten att möta och arbeta med alla kreativa och drivna människor som på olika sätt verkar för dansen i Norrbotten.

På vilka sätt kan dans ha betydelse i människors liv?
– Den kan ha en enormt stor betydelse! Dans som konstform kan väcka många tankar och känslor där rörelse, och ofta även musik, är nära sammanlänkade med varandra. Att se dans väcker många olika sinnen, minnen och associeringar. Att själv få utöva dans ger möjlighet till eget uttryck, kreativitet och skapande. Dans ger en kroppskännedom som ofta leder till en ökad självkänsla. Dessutom bildas en stark gemenskap när vi dansar och rör oss med andra.

Mer om Rebecka
Ålder: 37 år
Bor: Kallaxbyn, Luleå
Familj: Man och två barn, 5 och 8 år
Yrke: Danskonsulent
Intressen: Fjällvandring, dans och träning. Sträckkollar gärna olika dokumentärer!

Foto: Ulrika Englund

I serien Möt Region Norrbottens medarbetare får du veta mer om några av våra cirka 6 700 anställda. Anoma Wallinder arbetar som controller och stöttar division Regionstöd. I Region Norrbotten finns 21 controllers och 5 verksamhetscontrollers som samlar in och analyserar data.

”Jag gillar att ha koll på ekonomi”

Hej Anoma! Vad gör du på jobbet?
– Min uppgift är att vara ett stöd till cheferna, för att de ska kunna ha en bra koll på data och statistik. Jag sammanställer och analyserar verksamhetsdata, exempelvis det som rör ekonomi, produktion och tillgänglighet. I min roll ingår även utvecklings- och förbättringsarbete, som baserar sig på de underlag som tas fram och de analyser som görs.

Vad har du för bakgrund/utbildning?
– Jag har studerat företagsekonomi vid Luleå tekniska universitetet. Före min tjänst som controller har jag jobbat inom processindustrin och i hotell- och resebranschen.

Hur kommer det sig att du vill arbeta som controller?
– Förutom utvecklings- och förbättringsarbete så tycker jag om ekonomi och siffror. Jag gillar att ha koll på ekonomi, både privat och på jobbet. Dessutom är det roligt att stötta verksamhetens chefer som, via sina uppdrag, gör skillnad för samhället och Norrbotten.

Vilka egenskaper är bra att ha i ditt yrke?
– Som controller ska man kunna förklara ekonomi på ett enkelt och pedagogiskt sätt och även ha ett förbättrings- och möjlighetstänk. För att kunna analysera stora mängder data är det också bra att kunna zooma ut, för att se helhetsbilden, innan man sedan zoomar in på detaljnivå.

Vad finns det för utmaningar?
– Det som är utmanande, men samtidigt det roliga, är att få ihop olika komplexa verksamhetsdata till en helhetsbild. En annan utmaning är att hitta balansen mellan ekonomi och kvalité och hitta nya vägar att gå, för att norrbottningarna ska få ut så mycket som möjligt av varje skattekrona.

När känner du dig som mest nöjd på jobbet?
– När mitt arbete resulterar i en förbättring eller effektivisering av den ekonomiska processen. Eller när mina förklaringar leder till en bättre förståelse för ekonomi.

Vad gör du för att koppla av och hämta ny kraft?
– Jag tränar crossfit tillsammans med mina kollegor på controllerenheten en gång i veckan. Sedan har jag precis börjat med frisim och spelar också badminton med min familj. Efter det får man ta ett restaurang- eller cafébesök som belöning!

Mer om Anoma
Ålder: 30
Bor: Luleå
Familj: Mattias, fästman
Yrke: Controller
Intressen: Simning, dans och musik

Foto: Moa Höjer

I serien Möt Region Norrbottens medarbetare får du veta mer om några av våra cirka 6 700 anställda. En av dem är Petronella Bäck. Hon är AKA-sköterska och jobbar på Sandens HC i Boden. Det innebär att hon är ett stöd till sjuksköterskestudenter som är ute på sin verksamhetsförlagda utbildning, men också en viktig länk mellan Luleå tekniska universitet och den kliniska verksamheten.

"Det är otroligt stimulerande"

Hej Petronella! Vad är det bästa med att vara AKA?

– Att följa utvecklingen hos studenterna. Från att ha varit noviser när de kommer, en del helt utan erfarenhet av vården, till att bli nästan självständiga in mot sitt kommande yrke utifrån den utbildningsnivå de befinner sig på. Det är otroligt stimulerande att se den utvecklingen.

Vad finns det för utmaningar då?

– Det är väl om det skulle uppstå problem, till exempel om en student är svag och inte uppnår kursmålen, och som kanske inte heller har insikt om det. Då blir det utmanande.

Vad är din roll i ett sådant fall?

– Att tillsammans med studenten och kursansvarig på LTU upprätta en handlingsplan för att kunna stödja studenten att uppnå målen. Det krävs ju dock att personen själv är motiverad och har insikt.

Du är distriktsbarnmorska samtidigt som AKA-sköterska. Hur är den kombinationen?

– Att vara AKA har ju ingenting med mitt ”barnmorskeri” att göra, så det blir som ett litet avbrott. Det är väldigt positivt att få den variationen, speciellt när det handlar om någonting som jag är genuint intresserad av.

Behövs det fler AKA-sköterskor?

– Ja! De har försökt rekrytera fler inom primärvården, men det har varit ganska svårt. Jag vet inte varför det är så få som söker, men det kan kanske bero på att många är oroliga för att det ska bli en alltför hög belastning. Men det funkar jättebra, jag är AKA ungefär 15 procent av min arbetstid.

Mer om Petronella Bäck
Yrke: Distriktsbarnmorska och AKA-sköterska på Sandens HC.
Ålder: 52.
Bor: Boden.
Familj: Man, fem barn, tre barnbarn, två katter.
Intressen: Älskar att laga mat.

Foto: Moa Höjer

I serien Möt Region Norrbottens medarbetare får du veta mer om några av våra cirka 6 700 anställda. En av dem är Anders Dahlqvist som jobbar på Prylbanken, tillhörande Länsservice, sedan sex år.

"Det mesta har jag faktiskt i huvudet"

Hej Anders! Vad är Prylbanken?

– Prylbanken har funnits i nästan 20 år och tar hand om övertalig utrustning som fungerar. Alltså utrustning som kommer från hela regionen. Jag åker runt på sjukhus och hälsocentraler för att samla in sådant som blivit över. Det kan vara allt från pinnstolar till diameterapparater.

Och här kan både medarbetare, företag och privatpersoner köpa eller hämta saker?

– Allt står till förfogande, men vissa saker är specifika för regionen, som britsar, kontorsstolar eller elbord. Där finns alltid ett sug, så de grejerna säljer jag inte. Men pinnstolar och annat, ”you name it”, det kan jag sälja bort. Som datautrustning till exempel, där finns det framför allt två firmor som ofta är intresserade.

Prylbanken består av flera stora lagerlokaler, fulla med prylar. För du register över allt?

– Det mesta har jag faktiskt i huvudet. Jag har rätt bra koll på vad som finns.

Prylbanken bedrivs med hjälp av den så kallade kretsloppstanken, vilket betyder att allt som köps in till verksamheten ska användas, återanvändas, återvinnas eller omhändertas. Vad tycker du om det?

– Det är bra att återanvända prylar som fungerar. Dels med tanke på miljön, men det har också ett ekonomiskt värde, att slippa köpa nytt. Är det helt och fungerar så ska vi behålla det. Om det inte fungerar avvecklas det på plats.

Hur hamnade du på Prylbanken?

– Jag hade jobbat som enhetschef på transport och miljö i 16 år och kände att jag var less. Jag sa åt min chef att jag ville göra något annat. Det gick bara någon dag innan jag fick erbjudandet om att jobba här. Då kände jag direkt: Ja. Jag trivs jättebra.

Mer om Anders Dahlqvist
Ålder: 63.
Bor: Boden.
Yrke: Jobbar på Prylbanken.
Familj: Fru, barn och barnbarn.
Andra intressen: Älgjakt.

Foto: Moa Höjer

I serien Möt Region Norrbottens medarbetare får du veta mer om några av våra cirka 6 700 anställda. En av dem är barnmorskan Emma Kuoljok som sedan två år jobbar på ungdomsmottagningen i Gällivare.

"Jag har alltid drömt om att jobba på en ungdomsmottagning"

Hej Emma! Hur trivs du på ditt jobb?

–  Jag trivs jättebra! Jag har alltid drömt om att jobba på en ungdomsmottagning, så när den här tjänsten blev ledig kände jag att jag måste ta chansen.

Du har tidigare jobbat sju år som barnmorska på förlossningen. Vilka är de största skillnaderna?

– Förlossningen är ju en akutverksamhet, så det är såklart en skillnad. Där träffas man också under en kort period, typ en dag på BB. Här, med ungdomarna, skapar man sig en relation på ett helt annat sätt. Men den största skillnaden är nog ändå att unga människor är ärliga på ett helt annat sätt.

Hur menar du?

– De är lite mer filterlösa, funderar inte så mycket på vad som är okej att säga eller inte. Jag vet ju inte hur det har varit tidigare, men jag tycker att ungdomar är mer öppna med sitt mående nu och har mer koll på sina känslor. Det är positivt. De kan säga att de har ångest, förr i tiden visste man knappt vad det var.

Hur ser en typisk arbetsdag ut för dig?

– Jag kommer in på morgonen och kollar om det är någon som har ringt på telefonen, eller skrivit meddelande i chatten. Sedan kollar jag signeringslistan, för att se om jag har fått några provsvar. Sedan kommer första patienten klockan åtta eller halv nio. Då kan det till exempel handla om preventivmedelsrådgivning. Sedan är dagen i gång.

Vad är roligast med att jobba här på ungdomsmottagningen?

– Att träffa alla de här ungdomarna, att få skapa relationer. Förhoppningen är ju att kunna göra skillnad i unga människors liv.

Mer om Emma Kuoljok
Ålder: 35.
Bor: Gällivare.
Yrke: Barnmorska på ungdomsmottagningen i Gällivare.
Familj: Man och två barn.
Andra intressen: Träning. Umgås med kompisar och familj. Sy och fixa. Renovera.

Foto: Henny Bucht

I serien Möt Region Norrbottens medarbetare får du veta mer om några av våra cirka 6 700 anställda. En av dem är Viktoria Liljestrand, 47 år, som arbetar som sjuksköterska på Lärkans hälsocentral i Boden.

"Det roligaste är när man får kontakt med patienten"

Hej Viktoria! Berätta om ditt jobb som sjuksköterska!
– Jag sitter i telefonrådgivning och tar emot och bedömer patienter. Vi jobbar mycket i team, vilket jag tycker är roligt. Jag har nära till kollegorna, inte bara fysiskt, utan även patientmässigt. Behöver jag fråga en kollega något så är det enkelt och smidigt inom arbetsgruppen, vi jobbar tätt ihop.

Vill du berätta lite om din bakgrund?
– Jag är sköterska sen 2006 och har jobbat på andra orter i Sverige. Är även utbildad psykiatrisköterska och akutsköterska. Jag har jobbat inom palliativ vård och akutsjukvård.

Vad finns det för utmaningar i ditt arbete?
– Att kunna möta det behovet som finns. Just för att många patienter är multisjuka behöver jag använda kompetensen på ett helt annat sätt. Vi behöver kunna möta upp behovet och samordna insatser. Det är inte bara en yrkeskategori som tar hand om patienten, alla måste involveras.

Vad är på gång härnäst?
– Vi kommer att starta Min vård Norrbotten, så att patienterna kan söka vård var de än bor i Norrbotten och påbörja besöket online. Jag tycker det är bra att det införs, det ligger i tiden.

Vad är det roligaste med jobbet?
– Det roligaste är när man får kontakt med patienten, när vi tillsammans når ett resultat som blir bra för alla inblandade. Att patientens behov blir till godo sedda.

Region Norrbotten behöver anställa fler sjuksköterskor. Vad är lösningen, tror du?
– Att ha en bra arbetsmiljö, det tror jag är lösningen. Att ha tid åt patienterna och inte gå hem med dåligt samvete, den här etiska stressen måste man verkligen se över. Det handlar jättemycket om att känna att man gjort ett bra jobb, då behöver man få de förutsättningarna. Det handlar om schema, tid till återhämtning och hur man har det på jobbet över lag.

Mer om Viktoria
Ålder: 47 år
Bor: Hus i en by utanför Boden
Familj: Gift, bonusbarn, två hundar, tre katter och en kanin
Yrke: Sjuksköterska
Intressen: Hund

Foto: Henny Bucht

I serien Möt Region Norrbottens medarbetare får du veta mer om några av våra cirka 6 700 anställda. En av dem är Anna-Lena Svensson, 54 år, som arbetar som rehabkoordinator och arbetsterapeut på Lärkans hälsocentral i Boden.

"Vi går framåt och utvecklas"

Hej Anna-Lena! Vad gör du på jobbet?
– Jag är arbetsterapeut och rehabkoordinator så jag har ganska splittrade arbetsuppgifter. Jag gör demensutredningar, bashabilitering eller hjälper patienter med hjälpmedel efter t ex höft- eller knäplastik och patienter med olika handproblematik. Rehabkoordinering handlar om att stötta patienter som är sjukskrivna och ska tillbaka till arbetet. Jag tycker det är väldigt roligt med så varierande arbetsuppgifter.

Vill du berätta lite om din bakgrund?
– Jag är arbetsterapeut och har jobbat med det i hela mitt liv. Jag har tidigare jobbat 20 år inom primärvården och har även jobbat 9 år inom när psykiatri. Men nu är jag tillbaka i primärvården eftersom jag tycker det är jätteroligt.

Vad gjorde att du sökte dig just hit?
– Jag fångades av annonsen för den här tjänsten. Jag tyckte det lät lockande att jobba i team och att man har enkla beslutsvägar. Men också för att man får jobba utvecklande och har mandat att förändra eftersom, det tilltalade mig.

Vad är du mest stolt över efter dina 30 år som arbetsterapeut?
– Arbetet har ju utvecklats eftersom, med digitaliseringen och att vi jobbar mer strukturerat och evidensbaserat än vad vi gjorde för många år sedan. Vi går framåt och utvecklas, vi står inte still. Det är jag stolt över.

Vad finns det för utmaningar i ditt arbete?
– Utmaningen just nu är att vi är så få arbetsterapeuter, det är en stor brist i regionen men även i övriga delar i landet.

Region Norrbotten behöver anställa fler arbetsterapeuter och rehabkoordinatorer. Vad är lösningen, tror du?
– Jag tänker att vi behöver fokusera på arbetsmiljö. Att man får chans till att utvecklas och att vi har rimliga dagsprogram så att vi hinner det vi ska på den utsatta tiden. Möjligheten till att utvecklas inom sitt yrke tror jag också är viktigt. Och löneutvecklingen. Det är stor skillnad mellan olika län och huvudmän.

Mer om Anna-Lena
Ålder: 54 år
Bor: Övernattningslägenhet i Boden och hus i Niemisel
Familj: Man och dotter
Yrke: Rehabkoordinator och arbetsterapeut
Intressen: Läsa böcker, träna och umgås med vänner