Att få vara sig själv bland andra som förstår

I Norrbotten finns över 300 barn och unga med hörselnedsättning, ändå är det många som inte känner någon annan i samma situation. Det ville den pedagogiska hörselvården ändra på och anordnade en aktivitetsdag med stöd från stiftelsen Tysta skolan.

– Vi hörde från barnen att det fanns en önskan om att träffa kamrater i samma ålder med hörselnedsättning/hörapparat. Då föddes idén att ordna något kul tillsammans, säger Benita Wikström, specialpedagog inom hörselvården.

Barnen fick själva komma med förslag på aktivitet. För mellanstadieåldern blev det Teknikens hus och för ungdomarna blev det bowling på O’Learys. Vid träffarna deltog även föreningen Unga hörselskadade UH som berättade om sin verksamhet och om deras egen “hörselresa”.

Gemenskap stärker modet

Enligt Benita så är det många barn och unga med hörselnedsättning som aldrig har träffat någon i sin egen ålder som har hörapparat och då betyder de här träffarna väldigt mycket. Hon minns särskilt en händelse från en tidigare träff.

– Det var en flicka som först lät håret hänga över öronen för att gömma sina hörapparater. Men efter en stund, när hon såg att fler hade det, drog hon håret bakom öronen som för att säga ”kolla, jag har också”. Det var så fint. Det är det vi vill åstadkomma, att det är inget konstigt att ha hörapparat, en del har det och en del har glasögon.

Från vänster: Eva-Helena Öhman, Benita Wikström och Katarina Auland som jobbar på pedagogiska hörselvården.

Viktigt att få träffa andra

Ett av barnen som deltar vid aktivitetsdagen är Frans Lind som är 10 år. Han har haft hörapparat på båda öronen sedan han var ett halvår gammal och är helt döv på sitt vänstra öra. När han var sex år opererade han in ett Ci/ Cochleainplantat i det döva örat som gör att han kan uppfatta ljud och tal genom elektrisk stimulering av hörselnerven.

– Det är spännande att vara här. Jag känner ingen men det känns kul att träffa de andra här, säger han.

Frans längst till höger experimenterar i vattnet tillsammans med Oscar och Amanda som också deltar på aktivitetsdagen.

Frans mamma Sandra Lind berättar att familjen tidigare har varit på träffar via Lekterapin på Sunderby sjukhus.

– Då har det mest varit för yngre barn. Det som är bra idag är att det är barn i Frans ålder. Det betyder mycket för honom att få träffa andra som har det som han eftersom han inte har någon i sin närhet med hörselnedsättning, inte heller på sin skola, berättar Sandra.

Frans tillsammans med mamma Sandra Lind. 

Hörselnedsättning påverkar mer än man tror

Den pedagogiska hörselvården i Region Norrbotten följer barn och unga med hörselnedsättning genom hela skolgången, från att de kommer in i vårdens system tills de går ut gymnasiet.

– Vårt arbete handlar om att skapa rätt förutsättningar för deras lyssnande i skolan, hemma och på fritiden. Det är inte alltid lätt, för hörselnedsättning syns inte men det påverkar mycket, särskilt språkutveckling, kommunikation och inlärning, berättar Benita.

Ofta handlar det om att öka förståelsen hos vuxna runt barnet, till exempel i skolan.

– Vi har träffat personal som säger ”nog hör hen ändå”, men det är inte alltid så enkelt. Ett barn med hörselnedsättning kan ofta gissa och lägga mycket energi på att försöka förstå vad som sägs. Då blir det extra viktigt med tydlig kommunikation och bra akustik.