Kompetenshöjning – för de allra minstas skull
Narkosläkare och barnklinikens personal i Sunderbyn har vidareutbildats i omhändertagandet av sjuka nyfödda och för tidigt födda barn. ”Ökad kompetens ger en större trygghet, både för oss som ska utföra vården, för föräldrarna och för barnet”, säger narkosläkaren Lars Marklund.
På avdelning 56 i Sunderbyn vårdas prematura barn från vecka 28 och fullgångna barn som är sjuka eller medtagna. Den andra barnavdelningen, 44:an, tar emot barn från sex månaders ålder och uppåt.
Barnläkaren Erik Sundberg arbetar ofta med de allra minsta, även om barnklinikens samtliga läkare roterar på de två avdelningarna. Att dagligen vårda sjuka och medtagna nyfödda ger en vana och säkerhet.
– Jag har det bästa jobbet man kan ha. Samtidigt går det inte att komma ifrån att det alltid är en extra anspänning när det handlar om sjuka barn, säger han.
Narkosläkare kallas vid behov till avdelning 56 för att till exempel intubera, alltså föra in en slang i luftstrupen, lägga barnet i respirator och sätta infarter.
”Utbildningsinsatserna är glädjande för oss som jobbar här, men framför allt något som gagnar barnen som föds i Norrbotten”, säger Erik Sundberg, barnläkare. Till höger narkosläkaren Lars Marklund.
Små kärl och rör
Uppdraget kan vara stressande – barnet är litet och ingenting får gå fel.
– Samtidigt är detta sällanhändelser och det kan gå lång tid mellan gångerna som en och samma narkosläkare ska utföra insatserna, säger Erik Sundberg.
Det neonatala omhändertagandet skiljer sig åt från att hjälpa en vuxen patient.
– På ett barn som kanske inte väger mer än ett kilo är allting så otroligt mycket mindre, både blodkärl och luftrör. Vad gäller intubering är det förstås svårare att se och komma åt i en liten mun, jämfört med i en vuxen persons gap, säger Lars Marklund.
Han visar upp en tunn slang i plast som förs ned i halsen på barnet via munnen eller näsan för att skapa en fri luftväg. Även andningsmaskerna är pyttesmå.
Hjälps åt
På större sjukhus finns all kompetens samlad hos samma person i och med neonatologer, alltså läkare som är specialiserade på att vårda för tidigt födda barn och nyfödda sjuka barn. Så är det inte alltid på sjukhus av Sunderbyns storlek, där barnläkare och narkosläkare i stället ofta får hjälpas åt.
– Tidigare har vi i Sunderbyn förlitat oss på enskilda personer med lång erfarenhet från neonatalavdelningar på större sjukhus, kollegor som funnits tillgängliga nästan jämt, berättar Erik Sundberg.
Under sex års tid blev narkosläkarna inte tillfrågade lika ofta, men nu har personerna slutat och förutsättningarna ändrats. För att höja kompetensen har flera utbildningsinsatser genomförts.
En andningsmask för en liten mun. Ett barn som föds i graviditetsvecka 28 väger omkring ett kilo och är cirka 37 cm långt.
En endotrachealtub är en mjuk slang i plast som förs ned i halsen via munnen eller näsan för att skapa en fri luftväg. Storleken är anpassad för de minsta.
Praktik på större sjukhus
Lars Marklund och två av hans kollegor har under fyra veckor vardera praktiserat vid Karolinska universitetssjukhuset och Danderyds sjukhus i Stockholm. Båda sjukhusen har stora förlossningsenheter och många barn som behöver vård.
– Det rör sig om stora volymer barn som passerar. Det var mycket givande, konstaterar han.
Tanken är att narkosläkare även framöver ska få åka till större sjukhus för klinisk träning.
– Målet är att det dygnet runt ska finnas en narkosläkare till hands i Sunderbyn som har extra kompetens på området. Det är en trygghet även för oss barnläkare, säger Erik Sundberg.
Tränat tekniker
Norrlands universitetssjukhus, NUS, har regionansvar för all neonatal intensivvård i norra Sverige. I början av året anlitades personal från neonatal-IVA i Umeå för att hålla en utbildning i Sunderbyn. Hela läkargruppen inom anestesiverksamheten, 25 personer, deltog.
– Under två dagar fick vi träna på olika tekniker när det kommer till små barn, praktiska moment som just luftvägar och infarter, säger Lars Marklund.
Narkosläkarna har stor vana av vuxna intensivvårdspatienter. Däremot ställs de inte så ofta inför att ta hand om riktigt små barn.
– Vi har svårt att få tillräckligt med kompetens då underlaget är så pass litet. Därför behöver vi ges möjlighet att öva på olika sätt, säger han.
Erik Sundberg och Lars Marklund visar två av de simuleringsdockor i naturlig storlek som används under scenarioövningar; ett fullgånget barn och ett prematurt.
Samarbete med Umeå
Antalet extremt prematurfödda barn i Norrbotten, födda mellan graviditetsvecka 22 och 28, varierar från år till år men uppgår normalt endast till ett fåtal. De barnen vårdas initialt i Umeå. När de passerat 28 veckor och bedöms vara stabilare flyttas de till Sunderby sjukhus.
Varje år skickas även andra nyfödda barn från Sunderby sjukhus till NUS. Det handlar till exempel om barn som fått en syrebrist vid födseln och behöver kylbehandling. Neonatal-IVA har ett team som ansvarar för alla neonatala transporter i norra sjukvårdsregionen.
– Vi har ett kontinuerligt och gott samarbete med Umeå. Förra året kom de även till oss på barnkliniken och höll i övningar som rörde mer avancerade patientfall. Den typen av patientsimuleringar har vi som mål att fortsätta med, säger Erik Sundberg.
Övar tillsammans
Sunderbyns barnläkare och narkosläkare övar också medicinsk simulering enligt CEPS-modellen. Det är en metod där man på ett pedagogiskt och strukturerat sätt tränar kommunikation, samarbete och medicinska situationer, i det här fallet kring nyfödda. All personal på förlossningen/BB och neonatalavdelningen deltar.
– På dagtid under veckan är det oftast Ingela Heimdahl eller jag som tillsammans med någon av klinikens underläkare jobbar på avdelning 56. På jourtid, det vill säga helger och nätter, delas ansvaret bland klinikens alla läkare. Det är därför viktigt att alla kollegor, oavsett erfarenhet, får möjlighet att öva, säger han.
Det är många som tränar tillsammans med patientsimuleringar.
– Så måste det också vara. Utbildningsinsatserna är resurskrävande och det rör sig om ett fåtal barn, men det är samtidigt en helt nödvändig kompetens.
Erik gör i ordning ett ”näste” i en kuvös. I kuvösen regleras barnets kroppstemperatur med hjälp av värme och fukt.
Minskat stresspåslag
Lars Marklund konstaterar att scenarioövningar och praktik på större sjukhus innebär att stresspåslaget minskar när det väl gäller.
– Vi måste ha en så pass hög kompetens och så mycket erfarenhet att det inte blir en psykisk anspänning för oss narkosläkare att utföra jobbet, säger han.
Enligt de två läkarna gör kompetenshöjningen även skillnad för norrbottningarna.
– Vi behöver inte förlita oss på hjälp från Umeå i lika stor utsträckning som tidigare. Tack vare utbildningarna är vi mer proaktiva och kan ge barnen den vård de behöver i god tid, säger Erik Sundberg.
Snabbare insats
Ett exempel är att prematurfödda barn med en andningsstörning kan behöva få surfaktant nedsprutad i lungorna, ett läkemedel som hjälper dem att andas och kan göra att de slipper vårdas i respirator.
– Under en period gavs surfaktant endast undantagsvis utan att först invänta det neonatala transportteamet från Umeå. Nu ringer vi efter narkosläkaren, ger medicinen och slipper en fördröjning på flera timmar.
Kan utbildningsinsatsen till och med förhindra att barn måste föras till neonatal-IVA i Umeå?
– Ja, med den kunskap vi nu har på sjukhuset kan vi tillsammans motverka att barn blir mer sjuka, vilket i bästa fall också förhindrar att de behöver vårdas i Umeå. Det i sin tur kan betyda mycket för familjerna, säger Erik Sundberg.
Text och foto: Ulrika Englund
