De är cancerpatienternas stöd: "Kommunikationen är det svåraste vi gör"

Våning 6 på Piteå sjukhus – där ligger behandlingsenheten för cancerpatienter. För sköterskorna är kommunikationen en viktig del i arbetet: ”Svårigheten är ordvalet till patienten, ord betyder olika för alla”, säger Monica Lundström, sjuksköterska.

Det är en kall eftermiddag i november och de fyra sjuksköterskorna på behandlingsenheten vid Piteå sjukhus har en liten lucka för intervju. På deras avdelning behandlar de patienter med cancer och ger cytostatika.

– Vi har bokade patienter löpande som får sin cytostatikabehandling här. Det är väldigt olika hur många patienter vi har och hur långa behandlingarna är, säger Sandra Lundman Vikberg, onkologisjuksköterska vid medicinrehabiliteringen.

Hon och kollegorna ger behandling via både infusioner och tabletter och har en öppen telefonlinje så att patienterna kan ringa in om de har frågor kring exempelvis biverkningar.

Sandra Lundman Vikberg blev färdig onkologisjuksköterska 2019 och har sedan dess jobbat på behandlingsenheten vid sjukhuset i Piteå.

– Det finns ingen läkare på plats här så vi bollar mycket mellan varandra och det fungerar jättebra. Vi har också kontakt med onkologen i Sunderbyn. Sedan finns akuten här om det händer något, säger Sandra Lundman Vikberg.

Mycket pusslande

Det finns sex behandlingsplatser på enheten och upptagningsområdet är Pite älvdal vilket innebär kommunerna Piteå, Älvsbyn, Arvidsjaur och Arjeplog. Ibland är det många patienter som ska behandlas på enheten under en och samma dag.

– Det blir att man får pussla mycket och ibland är det nästan inte någon tid mellan att den ena kommer och den andra går. Det kan vara slitsamt att det inte alltid är så självklart var patienten ska sitta någonstans under behandlingen, säger Johanna Berggren, sjuksköterska.

Enligt henne är det viktigt att se till patientens hela livspussel när behandlingar bokas.

Johanna Berggren, sjuksköterska på behandlingsenheten, tycker att det kan vara stressigt att få till ett bra flöde bland patienterna på grund av platsbristen.

– Vi försöker se till patientens vardag. Bokar vi till exempel någon från Arvidsjaur försöker vi samordna så att det blir smidigt för patienten. Har de något annat ärende här försöker vi boka in behandling i samband med det, säger hon.

Känslomässigt svårt

Förutom att det kan vara stressigt att få ihop arbetet på grund av platsbristen är patienternas ibland svåra sjukdomstillstånd något som kan vara tufft.

– Det kan vara jobbigt när vi har svårt sjuka patienter. Många gånger går det bra, men det är inte alla gånger. Det är extra svårt när man behandlat en patient som man tror ska bli frisk och så faller personen åter i sjukdom och kommer tillbaka hit, säger Lena Andersson.

Sköterskorna på behandlingsenheten är mycket involverade i patienternas liv och gör allt från början till slut i deras behandling. Oftast kan de koppla bort jobbet när de kommer hem, men i vissa fall hänger det med även då.

Sandra Lundman Vikberg menar att man lär sig hantera de svåra känslorna som man kan känna när man jobbar med svårt sjuka patienter.

– För det mesta släpper man arbetet när man kommer hem men alla de svårt sjuka eller de som gått bort, där finns det alltid något som stannar hos en. Men man lär sig också att hantera de känslorna, säger Sandra Lundman Vikberg.

Ovanligt glada patienter

Sandra Lundman Vikberg har arbetat som sjuksköterska sedan 2009 och blev färdig onkologisjuksköterska 2019. Hon har sedan dess jobbat på behandlingsenheten i Piteå. Både hon och kollegan Monica Lundström menar att arbetet med att behandla cancerpatienter är mer positivt än man kan tro.

– När jag skulle börja här tänkte jag mycket på hur det skulle vara att jobba med cancerbehandling. Jag trodde det skulle vara väldigt jobbigt, men när jag kom hit möttes jag av oväntat positiva patienter. Men det är klart att det är positivt att få behandling för en sjukdom man verkligen inte vill ha, säger Monica Lundström.

Sköterskorna på avdelningen menar att man blir bättre på att hantera det svåra allt eftersom.

Sandra Lundman Vikberg, Lena Andersson, Johanna Berggren och Monica Lundström tycker alla att patienterna är mer positiva än vad man kanske kan tro.

– Patienterna är mycket tacksamma och känslan hos en själv är ofta att vi har gjort tillräckligt. Patienterna går hem och känner sig omhändertagna, säger Johanna Berggren.

Kommunikationen är A och O

Sjuksköterskorna emellan har inte svårt att kommunicera och förstå varandra. De pratar ofta och mycket, speciellt om de haft ett jobbigt samtal med en patient som kanske inte svarar så bra på behandling. Men en annan kommunikation som kan vara desto svårare är den med patienten.

– Svårigheten är ordvalet till patienten, ord betyder olika för alla. Kommunikationen är det svåraste vi gör här, säger Monica Lundström.

De försöker att vara både hoppfulla och tröstande emot patienterna.

– Det är många gånger svårt då vi inte kan sätta oss in i deras situation, eftersom vi inte varit med om det själv. Att väga orden rätt så att patienten inte går hem och mår dåligt för att de pratat med mig är svårt men också viktigt att tänka på, säger hon.

Sköterskorna berättar att det handlar mycket om att anpassa sig till den man möter, för ingen som kommer på behandling är den andra lik.

– Men med många patienter får vi en längre relation och de blir trygga med oss, säger Sandra Lundman Vikberg.

Sandra Lundman Vikberg och patienten Maine Vikberg, som är inne på behandling. Maine Vikberg berättar för oss att sjuksköterskorna på avdelningen gör ett ovärderligt jobb för henne som är sjuk.

Positiva besked

Även om det ibland kommer tråkiga besked så är det desto oftare som det går bra för patienten.

– Det är såklart skönt med positiva besked, cytostatikabehandling är inte kul. Många blir orkeslösa och vissa blir nästan lite personlighetsförändrade av behandlingen. Så det är verkligen skönt när de inte behöver komma hit mer, säger Monica Lundström.

Men även om ett positivt besked såklart är det både sjuksköterskorna och patienten eftersträvar, kan det ibland lämna ett tomrum.

– De allra flesta är jätteglada medan vissa kan känna att det blir lite abrupt när de varit på behandling så länge. De känner sig plötsligt utslängda i luften och vågar kanske inte lita på att de är friska, säger Johanna Berggren.

Vad skulle ni säga är det absolut bästa med ert jobb?

– Patientmötet. Att vi verkligen kan hjälpa dem och göra skillnad. Sedan att vi får höra deras historier, det ger mycket, säger Lena Andersson.

Text och foto: Henny Bucht