De värnar om en god palliativ vård

Av de som dör beräknas cirka 20 procent ha behov av specialiserad palliativ vård medan merparten vårdas på enheter inom allmän palliativ vård.

Rose-Marie Blind, länssamordnare, och Susanne Espling, utvecklingsledare, för palliativ vård, ingår på olika nivåer i de lokala, regionala och nationella arbetsgrupper som arbetar med kunskapsstyrning i vården.

Personcentrering

De beskriver hur det i Norrbotten har arbetats aktivt med det nationella personcentrerade och sammanhållna vårdförloppet för palliativ vård som togs fram för tre år sedan.

– Det har förankrats politiskt och resulterat i en reviderad överenskommelse om palliativ vård mellan Region Norrbotten och länets kommuner. Den håller vi nu på att implementera tillsammans i länet, berättar de när vi träffas i samband med Norra sjukvårdsregionens nätverksträff inom specialiserad palliativ vård som Regionalt cancercentrum Norr anordnar årligen. Den här gången på Pite havsbad.

I överenskommelsen har bland annat listats vilka olika funktioner som behövs för att den palliativa vården ska bli mer jämlik i länet och vilka verktyg som ska användas för att exempelvis kvalitetssäkra vården under de sista dagarna/veckorna i livet.

– Det kan skilja mycket beroende på bland annat var man bor och hur länge man vårdas. Vi vill höja kunskapsnivån och sprida goda exempel i den länsövergripande samverkansgruppen som arbetar med frågorna, säger Rose-Marie Blind.

Rose-Marie Blind och Susanne Espling kommer i höst att ansvara för utbildningar i att föra samtal vid allvarlig sjukdom.

Samtal vid allvarlig sjukdom

En del i arbetet handlar om kvalitetsindikatorer, där man exempelvis tittar på om det dokumenterats en munhälsobedömning eller om patienten fått tillgång till morfin, ångestdämpande och andra mediciner utifrån behov.

Region Norrbotten har också fått nationella medel för att i höst att genomföra utbildningar i att föra samtal vid allvarlig sjukdom (SVAS). Samtalen kan hållas av både läkare och annan vårdpersonal som möter patienter med palliativa vårdbehov. Det bygger på ett strukturerat arbetssätt som väntas leda till ökad trygghet och minskad stress för såväl den som håller samtalen som patienten och närstående.

– Det är en modell utvecklad i Region Kronoberg. Målet är mer personcentrerade samtal. I första skedet kommer läkare anställda av regionen och privata vårdgivare samt sjuksköterskor från regionen att utbildas. I nästa steg erbjuds utbildningen till all personal i regionen och kommunerna, berättar Susanne Espling.

”Att höja vårdkvaliteten vid livets slut är det absolut mest prioriterade”, säger Susanne Espling och Rose-Marie Blind.

Palliativ vård av barn

En annan satsning de lyfter fram är Pediatriskt palliativt kompetenscentrum i norr (PPKC) i Umeå, som drivs av Regionalt cancercentrum Norr och består av olika kompetenser. De ska stödja en jämlik palliativ vård av barn i hela norra sjukvårdsregionen.

– Det handlar om att både utbilda och ger råd till medarbetare i vården. Även om det inte handlar om så många barn som berörs varje år – eller just därför – är det en viktig resurs för alla oss som arbetar med den patientgruppen, säger Susanne Espling.

I Norrbotten finns palliativa rådgivningsteam på varje sjukhus, som fyller en viktig roll.

– De ger råd och stöd till personal som vårdar svårt sjuka patienter samt till patienterna och deras närstående. När vi får en remiss på en patient erbjuder vi ett besök i hemmet och om det finns behov kan det också bli fler besök efter det. Det är en utmaning med stora avstånd i länet, kanske särskilt för oss som arbetar i Gällivare-Kirunateamet, som jag gör, men det är betydelsefullt att få möta patienten i deras hemmiljö, säger Susanne Espling.

Vård i glesbygd

För Rose-Marie Blind upptas en stor del av hennes tid åt medverkan i den forskarskola i Nära vård som regionen bedriver tillsammans med Luleå tekniska universitet. Hon är en av fyra doktorander från regionen och hennes forskning handlar om hur människor i glesbygd i Norrbotten föreställer sig en god och nära vård i livets slutskede samt hur volontärinsatser i glesbygd kan bidra.

– Jag har bland annat tittat på hur närstående utvärderat vården, baserat på 428 närståendeenkäter från Svenska palliativregistret. De allra flesta är helt och hållet nöjda med den vård den döende personen fått. Några saker de lyfter är behovet av att dygnet runt veta vart de kan vända sig och hur de får tag på en ansvarig läkare, säger Rose-Marie Blind.

Susanne Espling och Rose-Marie Blind brinner för en god palliativ vård.

Prata om döden

Hon fortsätter:

– Det är jätteviktigt att man känner sig trygg med den palliativa vården även i glesbygd och det gäller både patienter och närstående. Det är också viktigt att vi kan prata om döden och har förståelse för att döden inte bara är en medicinsk utan även en social händelse. Det påverkar också grannar, vänner, arbetskollegor och så vidare – och det gäller förstås inte bara i glesbygd ...

Rose-Marie Blind och Susanne Espling summerar sitt arbete just nu:

– Att höja vårdkvaliteten för personer som drabbats av en allvarlig livshotande sjukdom och deras närstående är det absolut mest prioriterade. Det är ett ständigt pågående utvecklingsarbete i takt med att vård- och omsorgsmedarbetare kommer och går och nya patienter kommer till.