Ett långt yrkesliv med fokus på kvinnor

Sjuksköterskan och chefen Iris Mukkavaara har ägnat stora delar av sitt yrkesliv åt kvinnor med gynekologiska problem, från missfall och aborter till barnlöshet och cancer. ”Fick jag leva om mitt liv skulle jag välja samma yrke och inriktning igen, alla dagar i veckan”, säger hon.

Det är onsdag eftermiddag på Sunderby sjukhus och strömmen av patienter och anhöriga i glasgatorna har minskat för dagen. Iris Mukkavaara, biträdande verksamhetschef för obstetrik/gynekologi i Norrbotten, är på väg från sitt kontor i den norra flygeln till gynmottagningen i den andra änden av sjukhuset. 

Det är på mottagningen fyra av ”hennes” fem enhetschefer samt chefssekreteraren finns. Det är även här hon själv arbetat under somrarna.

– Vi chefer går in och jobbar kliniskt för att få schemat att gå ihop och dessutom hålla kunskaperna vid liv. De senaste åren har jag gett cytostatika, berättar hon.

I sommar går hon i pension, efter närmare 43 år som sjuksköterska och chef.

– Min man brukar skämta och säga att han delat mig med Region Norrbotten. Nu får jag mer tid för honom, våra tre barn med familjer – vi har sju barnbarn – och en stor umgängeskrets. Men jag vill absolut gå in och jobba som timanställd när min längtan tillbaka blir för stor.

Sjuk lillebror

Iris Mukkavaara växte upp i byn Huuki vid Muonio älv, som utgör gränsen mellan Sverige och Finland. Hon bestämde sig tidigt för att bli sjuksköterska.

– När jag var fem år fick jag en lillebror som efter två år blev sjuk i leukemi. Jag tillbringade mycket tid med min mamma, pappa och honom på barnavdelningen i Gällivare. Sjuksköterskorna var fina, de tog hand om mig och jag fick leka sjuksköterska. Dessutom gjorde de ju så att Kjell mådde bättre, berättar hon.

Hennes lillebror avled två år senare.

– Upplevelsen av hans sjukdom och död har präglat mig som människa. Sedan jag var barn har jag tagit hand om andra, både i familjen och i mitt jobb.

Foxtrot och bugg

Högstadiet gick Iris i Pajala, 4,5 mil söder om hembyn. Som 16-åring flyttade hon till Haparanda för att studera två år vid gymnasiets vårdlinje. Två år senare, när hon fyllt 18 år, flyttade hon vidare till Luleå där hennes blivande man Leif redan bodde.

– Vi träffades på dansgolvet på Pajala Folkets hus och har fortsatt att dansa tillsammans hela livet. Mest foxtrot och bugg, men vi har även gått kurser i gammeldans. Vi firade 40-årig bröllopsdag förra året och fortfarande tar vi en tur på köksgolvet ibland, säger hon och skrattar.

Iris Mukkavaara i samspråk med Helena Lindvall, enhetschef för sekreterarna, och Mia Kauppinen, enhetschef för läkarna, inom verksamhetsområdet obstetrik/gynekologi.

Iris Mukkavaara är en färgstark kvinna som inte är rädd för att säga ifrån. Hon är tydlig, ärlig och ibland arg, men lika ofta glad.

– Jag har nära mellan hjärna och hjärta och har tyvärr svårt att dölja vad jag tycker, det syns tydligt i ansiktet på mig. Samtidigt bjuder jag på mig själv och är det något jag inte förstår eller har koll på så säger jag till. Blev något fel erkänner jag det direkt. Jag är en människa som gör misstag, precis som alla andra, säger hon.

Sjuksköterskeexamen

Efter några månader som undersköterska på Luleå lasarett sökte hon in på sjuksköterskeutbildningen i Boden. Eftersom hon gått vårdlinjen och jobbat ett halvår som undersköterska räckte det med tre terminer.

– Jag var 20 år när jag tog min sjuksköterskeexamen sommaren 1980.

Till en början var tanken att bli barnsjuksköterska, men då behövde hon först skaffa sig mer erfarenhet. Det fick hon under fyra år på sjukhuset i Boden, där hon mest arbetade med gynpatienter. Sedan födde hon tre barn i rask följd – Robert, Henrik och Mia – och var hemma med dem förutom tillfälliga inhopp.

– För att slippa pendla valde jag sedan att börja på gyn på Luleå lasarett, med pass enbart på kvällar och helger. Då kunde jag arbeta när min man var ledig och hemma med barnen. Och någon barnsjuksköterska blev jag aldrig, gynekologin var alltför intressant!

Studier i omvårdnad

Under bygget av Sunderby sjukhus flyttades gynekologiavdelningen till Boden. Iris valde då att i stället jobba natt på kirurgen i Luleå.

– År 2000 kom jag med flyttlasset till nyöppnade Sunderby sjukhus och avdelning 53, kirurgen. Från början var det en onkologiavdelning med enbart cancerpatienter, däribland patienter med gyncancer. Så även där fanns en koppling till gynekologi, berättar hon.

De senaste somrarna har Iris arbetat med cytostatikagivning till patienter med gynekologisk cancer, vid sidan av jobbet som biträdande verksamhetschef.

I Sunderbyn var BB och gyn till en början en integrerad avdelning. När Piteå BB och Kalix BB stängdes ökade antalet patienter i Sunderbyn och en separat gynavdelning invigdes 2002.

– Jag sökte tjänsten som enhetschef, men kom på andra plats och började i stället där som sjuksköterska. Elsa Lehtonen var enhetschef och jag vikarierade för henne när hon var ledig. Hon peppade mig också att studera omvårdnad på C- och D-nivå för att ta en magisterexamen.

Om sena aborter

Iris Mukkavaara valde att skriva sin C-uppsats allmänt om aborter. Hon upptäckte att det nästan inte fanns några studier om sena aborter och hittade på så sätt ämnet för sin D-uppsats.

– Jag intervjuade sju tjejer om deras upplevelse av att genomgå en abort efter graviditetsvecka tolv, en så kallad sen abort. Då måste man framkalla ett missfall. En del behövde kuratorsstöd efteråt, medan andra kände sig befriade och lättade, berättar hon.

Resultatet av studien ledde till konkreta förändringar av arbetssätt, omvårdnad och bemötande vid sena aborter, först i Sunderbyn och sedan på sjukhusen i Piteå, Gällivare och Kiruna. Studien kom även att ingå som en del av en artikel i en vetenskaplig tidskrift, som fortfarande laddas ner och läses.

För sin insats fick Iris Mukkavaara år 2014 ta emot landstingets stipendium till minne av den tidigare landstingsdirektören Elisabeth Holmgren.

Under en högtidlig ceremoni vid Luleå tekniska universitet tilldelades Iris 2014 års stipendium till Elisabeth Holmgrens minne. Foto: Leif Nyberg

Tröttnade

När Elsa Lehtonen slutade 2006 sökte Iris Mukkavaara åter tjänsten som enhetschef och denna gång fick hon den. Förutom gynavdelning 49 och gynmottagningen tillkom efter några år även ansvaret för Piteås gynmottagning.

– Jag trivdes bra med att vara avdelningsföreståndare, som det hette förr i tiden. Annars hade jag aldrig varit kvar så pass länge, 13 år.

Så småningom kom Iris Mukkavaara ändå till en punkt när hon kände sig både less och mätt.

– Jag hade anställt allt från 40- till 90-talister, ansvarade för 35-40 medarbetare och kände att mitt driv hade mattats. Som enhetschef ska man dessutom hela tiden balansera mellan personalens förväntningar och trycket uppifrån.

Ett tag funderade hon på att helt kliva av ledande roller, men kom på andra tankar efter ett samtalsstöd som erbjöds via arbetsgivaren. Efter förändringar i chefsleden fick hon 2019 erbjudande om att bli vårdchef för obstetrik och gynekologi i Norrbotten, det som idag kallas biträdande verksamhetschef.

Periodvis har Iris Mukkavaara även varit tillförordnad verksamhetschef. ”Iris är ’one of a kind’. Vi kommer att sakna henne”, säger Marlene Furbeck, ny i den rollen sedan några veckor tillbaka.

Stora förändringar

Hon fick därmed personalansvar för fem enhetschefer inom ob/gyn, varav fem finns i Sunderbyn och en i Gällivare. Samtidigt kunde hon flytta sitt fokus från den dagliga verksamheten till ett mer övergripande plan.

– Rollen blev en annan, med en mindre grupp och på en annan nivå, där jag ser vården ur ett annat perspektiv. Dessutom fick jag möjlighet att sätta mig in i BB- och förlossningsvärlden, säger hon.

Sedan 1980-talet, när Iris Mukkavaara var ny som sjuksköterska, har det skett stora förändringar inom både gyn- och förlossningsvården i länet. Antalet vårdplatser har minskat kraftigt. En avgörande skillnad är att kvinnorna förr låg inlagda betydligt längre.

– Idag vet vi att man inte mår bra av att ligga ner för länge efter ingrepp, så på så sätt är det bra att tiden på sjukhus förkortats. De som nu är inlagda på sjukhus är verkligen i behov av vård, säger hon.

Känner tacksamhet

I Sunderbyn öppnade patienthotellet Vistet år 2014, med tio BB-platser och plats även för patienter med gynekologiska besvär. I samband med det slogs BB och gyn åter ihop till en gemensam avdelning, dock med de olika verksamheterna uppdelade på ett annat sätt än tidigare.

Aborter, missfall, infertilitet, framfall, endometrios, inkontinens, gynekologisk cancer – Iris Mukkavaara har mött många kvinnor som befunnit sig i en utsatt situation.

– Inom gyn tar vi bland annat hand om baksidorna av graviditeter, till exempel missfall och aborter. Att det kan vara känsligt gör också att vi i personalen kommer nära varandra. Jag är tacksam över allt jag har fått vara med om, säger hon.

Text och foto: Ulrika Englund