Full fart på filialen i Junosuando

En av länets 19 filialer finns i Junosuando. "Det är perfekt att ha tillgång till en sjuksköterska här i samhället. Vi bor i närheten och slipper åka hela vägen till Pajala", säger bybon Arne Eriksson.

Vägen från Pajala till Junosuando följer den isbelagda Torneälven 5,5 mil i nordvästlig riktning. Det är en kall morgon och glest med bilar. Undantaget är de tunga malmtransporterna till och från gruvan i Kaunisvaara som med jämna mellanrum passerar.

Varje onsdag under hösten har distriktssköterskan Åsa Fors färdats från Pajala hälsocentral till filialen, som är inrymd i den röda före detta centralskolan i Junosuando.

– Jag börjar på hälsocentralen klockan sju, samlar ihop det jag ska ha med mig, åker iväg och är på plats när den första patienten kommer vid åtta. Tidigare var det vägarbeten och besvärligt, men nu är det inga problem att köra hit, säger hon.

Innan Åsa Fors blev sjuksköterska jobbade hon en sommar som undersköterska på distriktsmottagningen i Junosuando. Nu är hon tillbaka på filialen i sin egen hemby.

Återvände norrut

Den här förmiddagen är det fullbokat – nio bybor tar tillfället i akt och besöker filialen. Två av dem är paret Arne Eriksson och Els-Mari Hansson, som för drygt fyra år sedan flyttade upp från Åtvidaberg.

– Vi har dottern här som tyckte att vi skulle flytta norrut igen. Det är förstås jättebra att det finns en filial här. På så sätt behöver vi inte in till Pajala om det är något, säger Els-Mari.

Denna gång är båda inbokade för påfyllnadsdos av vaccin.

– Det är mycket bra att filialen finns. Åsa är som en doktor för oss, hon är jätteduktig, berömmer Arne Eriksson.

Els-Mari Hansson och Arne Eriksson sätter värde på att ha en filial på nära håll.

"En lyx"

Mary Calla återvände till hembyn för 25 år sedan, efter många år utomlands. Hon har bland annat bott i Argentina, Tanzania och Liberia, innan hon flyttade till Sverige igen.

– Då bodde jag först några år på Gotland. Men så fick jag hemlängtan och flyttade tillbaka till Junosuando, berättar hon.

Även hon ser filialen som en utmärkt service.

– Det är en lyx, måste jag säga. Det är så enkelt att komma hit och kolla om det är något, i stället för att behöva åka till Pajala.

En del av besökarna bor så nära att de promenerar eller använder sparken när de ska till filialen.

– Men just i dag ska jag vidare till återvinningen och tog därför bilen, säger Mary Calla.

”Det är bra att vi får behålla service i byarna, så att man inte alltid ska behöva ta sig iväg om det är något”, säger Mary Calla.

Social funktion

För Åsa Fors innebär arbetet som distriktssköterska ett avbrott i arbetet som ambulanssjuksköterska.

– Jag har arbetat 19 år som sjuksköterska vid ambulansen och utbildade mig till distriktssköterska 2019. Under nio månader har jag vikarierat som distriktssköterska på hälsocentralen och jobbar under hösten 50 procent i vardera verksamhet.

Filialen gör att vården kommer närmare Junosuandoborna. Samtidigt fyller mottagningen en social funktion.

– Många tar chansen och pratar en stund, berättar hon.

Gör livet enklare

Ellinor Ölmehed, 85 år, är nästa patient på tur. Hon och Åsa Fors har träffats tidigare och tonen dem emellan är skämtsam.

– Filialen är verkligen toppen, den måste få finnas kvar. Jag har varit hit flera gånger och kollat blodtrycket. Tänk vilket besvär om jag hade behövt beställa taxi och åka till Pajala varje gång, säger Ellinor och skakar på huvudet.

Ellinor Ölmehed, 85, samtalar en stund med Åsa Fors innan hon beger sig ut i kylan igen.

Mitt på dagen packar Åsa Fors ihop och kör tillbaka till hälsocentralen, för att fortsätta sitt arbete på mottagningen.

– Har jag tagit blodprover lämnar jag Junosuando vid lunch. De ska skickas med transporten som varje eftermiddag går från hälsocentralen. Om inga provtagningar är inbokade kan jag däremot stanna på filialen till 15.30-tiden, berättar hon.

Kollar värden

Hennes uppgifter på filialen är i stort sett desamma som på mottagningen i Pajala. Hon tar prover, mäter blodtryck och gör olika bedömningar, exempelvis av hudbesvär.

– Jag kan kontrollera olika värden, däribland infektionsvärde, blodsocker och de vanliga vitalparametrarna, alltså temperatur, blodtryck, puls och syresättning i blodet. Ibland går jag även igenom hur patienten har det med kost, motion och annat i vardagen, det blir som ett hälsosamtal, säger hon.

En del medicinsk utrustning saknas dock på filialen. Till exempel finns det ingen EKG-apparat, som används för att kontrollera hjärtats elektriska aktivitet.

De fyra filialerna i Pajala kommun är utrustade med samma typ av mätinstrument. ”Jag kan göra det mesta som jag gör på hälsocentralen i Pajala, men inte allt”, säger Åsa Fors.

Hjälper vidare

Det finns inte heller samma mängd läkemedel på filialen som på mottagningen och i ambulanssjukvården.

– Jag tar emot barn på filialen – det handlar bland annat om att väga, mäta och följa kurvor. Men jag vaccinerar aldrig barn i Junosuando. Eftersom de vanliga basvaccinen kan ge reaktioner ska man göra det inne på hälsocentralen, där det finns mer läkemedel att ta till, säger Åsa Fors.

På filialen är besöken bokade i förväg. Men visst händer det att det uppstår mer brådskande situationer.

– För en tid sedan kom en patient för provtagning som visade sig vara ordentligt sjuk med hög feber. Han fick i stället åka sjukresa till Pajala och blev inlagd för observation. Det kändes bra att jag kunde hjälpa honom vidare innan han blev ännu sämre.

Filialen ligger i den före detta centralskolan, som numera ägs av en ekonomisk förening i byn.

Tacksamma patienter

Oftast är det en distriktssköterska som bemannar filialen i Junosuando och de andra tre filialerna i Pajala kommun, men ibland åker i stället en avancerad klinisk specialistsjuksköterska, AKS, ut.

– En AKS har en större repertoar av undersökningar att ta till jämfört med en distriktssköterska. Det händer också att en diabetessköterska åker till filialen.

Åsa Fors möter många tacksamma patienter – och hon förstår dem.

– Vi tar emot människor i alla åldrar. Speciellt de äldre sätter värde på att slippa åka till Pajala för en enkel undersökning. Det kan bli långa dagar för den som till exempel behöver använda sig av sjukresor och samåka.

Åsa Fors kommer själv från Junosuando. På väggen hänger ett inramat fotografi av den tidigare sjukstugan, som stod klar i slutet av 1920-talet. 1949 öppnade en BB-avdelning i byggnaden. De stora barnkullarna i området innebar att det fanns ett behov av förlossningsvård på nära håll.

Samhällsservice

Många besökare passar också på att fråga om Åsa Fors har någon anknytning till byn. Och ja, hon har själv vuxit upp i Junosuando och har många släktingar där.

– Det här är min hemby och det gör förstås att det känns extra roligt att få jobba här. Jag har även varit en sommar som undersköterska på distriktsmottagningen, det var för 20 år sedan.

Distriktsmottagningen som byggdes i slutet av 1980-talet är sedan länge nedlagd. Ännu längre tillbaka fanns det en sjukstuga i Junosuando, som till och med hade en BB-avdelning igång under 1950-talet. Nu är filialen i den tidigare centralskolan det som erbjuds.

– Även om vi bara håller öppet en dag i veckan är det verkligen en uppskattad samhällsservice, säger Åsa Fors.

Text och foto: Ulrika Englund

Fakta:

• Det finns 19 filialer och 15 servicepunkter i drift i Norrbotten.
• Filialerna ska bemannas av sjuksköterska och/eller läkare samt eventuellt andra vårdgivarkategorier, alltså legitimerad personal.
• För att en hälsocentral ska få ersättning för att driva en filial ska avståndet till platsen vara 45 kilometer eller mer. Där ska även finnas minst 150 invånare som är 65 år eller äldre.
• Är avståndet till hälsocentralen 25-44 kilometer kallas det i stället för servicepunkt.
• Pajala hälsocentral ansvarar för fyra filialer. De finns i Kitkiöjärvi, Junosuando, Tärendö och Korpilombolo.