"Vissa har upplevt trauman som tortyr, krigshändelser och övergrepp"

Arbetet på flyktingmedicinska enheten på Björknäs hälsocentral i Boden innebär både glädje och utmaningar. Sjuksköterskan Hanne-Maj Löfgren och barnmorskan Ida Enström möter varje dag människor med olika bakgrunder från spridda delar av världen.

Två kvinnor står framför Flyktingmedicinskamottagningeni Boden
Ida Enström, barnmorska, och Hanne-Maj Löfgren, sjuksköterska, arbetar med de asylsökande i Boden, ett jobb fyllt av glädje och utmaningar.

Vid ingången finns en skylt där det står ”Asylmottagningen” och inne i väntrummet är det fullt med besökare som ska gå på hälsosamtal.

Bröderna Daniil Durgovskii, 7 år, och Ruslan Drugovskii, 9 år, har kommit med sin mamma för att besöka en av sjuksköterskorna. Ruslan ska visa upp vad som har hänt med hans tumme, berättar hans mamma Anna Drugovskia.

Bröderna Daniil Durgovskii, sju år, och Ruslan Drugovskii, nio år, besöker asylmottagningen med sin mamma.

Hanne-Maj Löfgren sökte arbete på flyktingmedicinska enheten i Boden, eller asylmottagningen som det också kallas, i samband med den att stora flyktingströmmen kom 2015. Innan dess jobbade hon på Björknäs hälsocentral och hon har även jobbat i södra Sverige.

– Det verkade jättespännande för jag tycker om att möta folk från andra länder och kulturer och att använda olika språk i jobbet, berättar hon.

Hon talar både engelska och spanska bra, kan lite tyska och har även snappat upp en del dari i och med att hon har mött så många patienter från Afghanistan.

– Jag har inte gått någon kurs, men kan enklare fraser och förstår litegrann av vad de säger, berättar hon.

Egen enhet

Idag bor det mellan 800 och 900 asylsökande i Boden, en del i kollektiva boenden i gamla militärkaserner, andra i lägenheter. Att det är så många beror på att Migrationsverket ligger här, vilket har lett till att Boden har blivit en stor mottagningskommun för asylsökande. Därför har regionen valt att skapa en egen enhet för vård för asylsökande och den ligger på Björknäs hälsocentral.

Här arbetar sekreterare, undersköterska, BVC-sköterska, sjuksköterskor och kurator och så samarbetar de även med hälsocentralens personal.

Asylmottagningen ligger i samma hus som Björknäs hälsocentral och personalen samverkar.

Gratis hälsosamtal

Måndag, onsdag och fredag har de öppen mottagning, då de asylsökande kan komma och få hjälp med sina hälsoproblem. De genomför också gratis hälsosamtal med alla nya asylsökande i Boden. De får tillgång till listor med personuppgifter via Migrationsverkets databas och kallar dem med brev.

Syftet med hälsosamtalen är att stämma av om de saknar något vaccin och om de har några fysiska eller psykiska besvär som de behöver hjälp med. De tar blodprover på hepatit, Hiv, blodstatus och kontrollerar längd och vikt.

När det gäller personer från vissa länder tar de tuberkulosprov också. På alla barn och gravida tar det lite extra prover, till exempel kontrollerar de barn under sex år i fall de bär på multiresistenta bakterier.

Barn under 18 år får samma vård som svenska medborgare. Vuxna får vård som inte kan anstå.

Besöket till en sköterska kostar 25 kronor och till en läkare 50 kronor. De får också medicin på recept till förmånspris.

Ville gråta varje dag

Hälsotillståndet hos de asylsökande varierar, berättar Hanne-Maj Löfgren, men gemensamt för nästan alla är att de lider av psykisk ohälsa av något slag. Posttraumatiskt stressyndrom är ingenting ovanligt.

– Vissa har upplevt trauman som tortyr, krigshändelser och övergrepp, men så gott som alla känner en stress och osäkerhet inför om de ska få stanna i landet. Sedan är det lite olika hur man klarar av att hantera det och om man har någon social trygghet, om man är här med sin familj eller helt ensam.

I början tyckte hon det var svårt att tackla alla de svårigheter patienterna brottades med.

– Det var nästan så jag ville gråta varje dag. Men man lär sig att hantera det. Idag tänker jag istället på vad vi kan göra för att det ska bli bättre för den här gruppen och så fokuserar jag på det.

Hanne-Maj Löfgren gillar att jobba med människor från olika länder och talar själv flera språk.

Fullt pådrag

En gång i månaden går personalen på möten hos Migrationsverket och träffar andra som arbetar med asylsökande i kommunen, till exempel från kyrkan och Röda korset. De berättar för varandra vad de jobbar med, får information om det är några förändringar på gång eller om det är större grupper av nya asylsökande på väg.

Förra året när Ryssland invaderade Ukraina kom det hundratals flyktingar till Boden.

– Det var fullt pådrag på en gång. Folk var inte ens inskrivna i systemet när de kom till oss och sökte vård. Men det löste sig, även om det var ganska mycket jobb i början.

Öppen och ödmjuk

För att hon och patienterna ska kunna förstå varandra arbetar hon ofta med tolk.

– Kan de engelska så är det ju det bästa, eller om de pratar spanska som jag kan, för helst vill man inte ha någon mellanhand. Men annars är det lätt att få tag i en telefontolk.

Att arbeta här är lite annorlunda än på andra ställen och hon måste ofta tänka utanför boxen.

– Det kan finnas kulturella skillnader i hur man uttrycker sig. Man får vara lite öppen och ödmjuk och känna av. Jag tycker det är ett jättespännande jobb, säger hon.

När de psykiska problemen är större än vad hennes kompetens räcker till finns en kurator att tillgå. Tillsammans med kuratorn jobbar hon också med grupper för posttraumatisk stress, där de lär ut verktyg för att hantera upplevelser, pratar med varandra och gör avslappningsövningar.

De har också startat träningsgrupper för asylsökande. Kvinnorna har en träningsgrupp och männen en.

– Det är jag och kuratorn som kör träningsgrupperna i Sandenskolan på torsdagar och det är jätteroligt, säger hon.

Barnmorskan Ida Enström hjälper kvinnor med allehanda problem. Ofta kan ett besök för preventivmedelsrådgivning visa sig komma att handla betydligt mer komplicerade frågor än vad det först verkade som.

En av Hanne-Maj Löfgrens kollegor längre ner i korridoren är barnmorskan Ida Enström, som jobbar både med patienter på den vanliga barnmorskemottagningen på Björknäs hälsocentral och på flyktingmedicin.

Även hon är från Boden men gick sin sjuksköterskeutbildning i Stockholm, där hon också jobbade som sjuksköterska, och därefter sin barnmorskeutbildning i Umeå. För ett år sedan var hon färdig barnmorska och flyttade tillbaka för att börja jobba här.

Långt gångna graviditeter

Som barnmorska tar hon emot asylsökande kvinnor med alla sorters besvär.

– Det kan vara alltifrån att de är gravida eller vill ha preventivmedel till gynbesvär. Vi samverkar med sjuksköterskor och läkare och försöker hjälpa till så gott det går, berättar hon.

Det händer inte sällan att hon träffar gravida kvinnor som just har kommit till Sverige och är ganska långt gångna i sin graviditet.

– Ibland vet de inte själva hur långt framme i graviditeten de är, så vi får direkt undersöka dem och skriva in dem.

Sjuksköterskan Hanne-Maj Löfgren och barnmorskan Ida Enström tycker det är lite annorlunda, men roligt att arbeta på flyktingmedicinska enheten. De får ofta tänka utanför boxen.

Även när hon träffar kvinnor som kommer för att få preventivmedel visar det sig ofta att ett till synes enkelt besök kan komma att handla om mycket större frågor. En del har blivit utsatta för våldtäkt och andra övergrepp. Andra har blivit omskurna, vilket kan leda till problem både vid samlag och förlossningar.

Lär känna

Ida Enström kan slås av hur orättvist livet har varit mot kvinnorna och det kan kännas tungt ibland. Men framförallt känner hon att hon kan hjälpa dem.

– Det här är nog den mest tacksamma patientgruppen man kan ha. De tycker att vi har en jättefin och tillgänglig vård.

Hanne-Maj Löfgren skriver under på det.

– De kommer ju ofta från länder där sjukvården fungerar helt annorlunda, säger hon.

Kvinnorna som besöker asylmottagningen har ofta med sig hela familjerna, berättar de.

– Det blir ofta fullt i rummet, säger Hanne-Maj Löfgren och ler.

De tycker båda två att det är något fint med det.

– Man lär känna alla på ett helt annat sätt och när de slutar att komma hit känns det ofta lite sorgligt, säger Ida Enström.

Text och foto: frilansjournalisten Ulrika Vallgårda/Yours