Ototeknikernas viktiga insats

Victoria Sundqvist och Linda Öhman tillhör den exklusiva skara i Sverige som arbetar som ototekniker. Med 20 års erfarenhet var i bagaget tillverkar de perfekta insatser till hörapparater.

Victoria Sundqvist och Linda Öhman håller till i två rum på hörcentralen på Sunderby sjukhus och servar hela länet med öroninsatser till hörapparater. De gör ungefär 3 000 insatser per år.

I det ena rummet gjuter och pressar de insatserna. I det andra färdigställer de dem, det vill säga slipar och lackar, borrar kanaler och limmar fast fästet till slangen.

– Vi gör det här båda två parallellt hela dagen och turas om med vem som börjar i vilket rum, berättar Victoria Sundqvist.

Samspelt duo

Direkt man träffar duon märker man hur sammansvetsade de är. De berättar ivrigt och engagerat om sina dagar på jobbet, skrattar samtidigt åt samma saker och tenderar att fylla i meningar åt varandra utan att någon ”tar över”.

Det finns bara två ototekniker i Region Norrbotten och de har jobbat tillsammans i 20 år.

– Vi trivs jättebra ihop, säger Victoria Sundqvist.

– Annars hade det nog varit tungt att jobba så nära varandra. Det är tråkigt att vara här ensam när den andre är sjuk, säger Linda Öhman.

De känner varandra väl och har tagit del av varandras liv genom åren. De umgås inte så ofta på fritiden, men någon gång har de rest till Stockholm ihop eller gått på bio.

– Vi umgås ju ändå varje dag på jobbet, säger Linda Öhman leende.

Ingår i ett team

Victorias sambo brukar skämtsamt prata om Linda som Victorias andra sambo. De skrattar båda gott åt det.

Ototeknikerna på hörcentralen arbetar i ett team av audionomer, hörselvårdstekniker, hörselvårdsingenjörer och administratörer.

– Vi har ett bra arbetsklimat och roligt ihop, säger Victoria Sundqvist.

Vid tillverkningen utgår de från ett avtryck av örat som audionomerna tagit på patienten. De märker avtrycken med ett nummer för att kunna veta vilken patient de tillhör och skär till dem utifrån vilken modell som är beställd. Sedan doppar de dem i vax för att kompensera att materialet krymper något i tillverkningsprocessen.

Linda Öhman plockar ut avtrycken ur geléformen.

Linda Öhman står vid dragskåpet och blandar till akrylen. Victoria Sundqvist har just tagit ut sina insatser ur tryckkokaren.

Linda Öhman häller i akrylblandningen i formen.

Härdas till akryl

Avtrycken vaxas i en form och efter det häller de gelé över dem. När avtrycken avlägsnas från gelén har de sin gjutform klar och i denna hälls en blandning av vätska och pulver.

– Den här gången är alla ofärgat genomskinliga, men ibland är det ett barn som önskar till exempel en blå insats och då sätter vi den i en egen kopp. Om någon vill kan vi sätta glitter i den också, berättar Linda Öhman.

I de små hålrummen i gelén härdar vätskan och pulvret till hård akryl. Det är detta som ska bli insatsen. För att undvika luftbubblor i plasten härdas akrylen i en tryckkokare i 50 grader under en cirka 30 minuter.

Victoria Sundqvist håller i geléformen där insatserna har gjutits. Linda Öhman tar hand om avtrycken som finns i både rosa och blått.

Efteråt grovslipar de insatserna för att avlägsna överskottet av material som bildats. Mycket av jobbet görs i dragskåp för att de ska undvika att andas in damm och plastångor.

Undviker plastångor

Idag är det Linda Öhman som utför de inledande stegen i tillverkningen. I nästa rum tar Victoria Sundqvist vid. Hon arbetar med händerna inne i ett stort dragskåp. Genom rutan ser hon vad hon håller på med. Det är nu finslipningen sker – bokstavligt talat.

– Insatsen är ju väldigt vass och kantig innan jag har slipat den, berättar hon.

Därefter borrar hon kanaler genom den så att både ljud och luft ska kunna passera, samt borrar ett hål till ett fäste för slangen.

– Hörapparaten sitter bakom örat och har en mikrofon som tar upp ljudet och förstärker det. Ljudet färdas sedan genom en slang till insatsen och in genom kanalen i örat, förklarar Linda Öhman.

Victoria Sundqvist limmar fast slangfästet, även kallat knäet, på insatsen.

Bilder och blommor

Barn kan få välja personliga dekorer. Victoria Sundqvist visar barnlådan med bilder, blommor, djur och stenar. Barnen får kombinera fritt med olika färger efter eget tycke och smak.

– Vuxna får också välja något om de vill så klart, men det är mest barn som utnyttjar möjligheten, säger Victoria Sundqvist.

Hon kan också märka insatserna med en blå prick för vänster öra och en röd för höger öra, för att det ska vara lättare att hålla isär dem.

Victoria Sundqvist limmar fast det lilla ”knäet”, som de kallar slangfästet. Slutligen lackar hon hela insatsen för att få den blank och ljushärdar lacken i en UV-ugn med blått ljus.

De placerar insatserna i burkar tillsammans med avtrycken – nu är de färdiga för att lämnas ut till patienten.

Reparationer

Så här fortgår dagarna, men då och då får de också besök av patienter som behöver få något justerat eller reparerat. Även audionomerna kommer in ibland för att fråga om något de undrar över eller behöver hjälp med.

Det finns ingen ototeknikerutbildning, utan både Victoria Sundqvist och Linda Öhman är tandtekniker i grunden. De gick den treåriga tandteknikerutbildningen i Umeå åren efter varandra, men på den tiden, för cirka 20 år sedan, var det ont om jobb.

En patient har beställt en svart och röd insats med vita stenar. Det är något de ordnar lätt.

Insatserna som de tillverkar sitter inne i örat. Hörapparaten sitter bakom örat.

Samma material

Efter några år på olika vikariat skickade Victoria Sundqvist ut ett brev till olika laboratorium för att få jobb som tandtekniker. Någon visade brevet för ototeknikern på Sunderby sjukhus och hon blev rekryterad hit.

Linda Öhman, som ursprungligen kommer från Boden, fick anställning som tandtekniker i Gällivare. När hon började längta tillbaka till sina hemtrakter sökte hon och fick jobbet som ototekniker på Sunderby sjukhus och det var här hon fick internutbildning.

– Vi använder samma material som tandteknikerna jobbar med och samma sorts handstycke att slipa med så det gick ganska fort att lära sig, säger hon.

I barnlådan finns det mycket att välja på om man vill ha sin insats lite extra fin.

Som ototekniker är de inte bara unika i Norrbotten utan numera även i hela landet. Yrkesgruppen har rationaliserats bort på de allra flesta håll och ersatts av maskiner och 3D-printar. De tycker att det känns tråkigt och de tror också att det är en klar nackdel för patienterna.

– Själva träffar vi ju patienterna, ser hur insatserna sitter och har erfarenhet av hur man ska anpassa dem för att de ska vara sköna att bära, säger Linda Öhman.

Uppskattning

Ibland är det någon som har opererat örat och då kan det krävas extra specialanpassningar.

De känner sig uppskattade och efterfrågade både av audionomer och patienter.

– Det kan nog vara så att det är många som går med dåligt anpassade insatser i resten av Sverige, säger Victoria Sundqvist.

Det har till och med hänt att familjer som har flyttat från Norrbotten har vänt sig till dem för att få insatser gjutna till hörselskadade barn.

Nöjda patienter

Ingen av dem har några planer på att byta jobb.

– Jag tycker om att skapa något med händerna. Det är också roligt när det kommer patienter som man känner att man får hjälpa och se att de sedan är nöjda när de går härifrån, säger Linda Öhman.

– Jag älskar mitt jobb och patienterna är jättetacksamma när vi hjälper till att fixa något som har gått sönder eller inte fungerar, säger Victoria Sundqvist.

Text och foto: Frilansjournalist Ulrika Vallgårda/Yours