Patologins medarbetare räddar liv i det tysta

Ifjol gick patologin på Sunderbyn över i regionens egen regi igen efter att ha drivits av ett privat företag i nio år. De anställda jobbar ”bakom kulisserna” på sjukhuset och allmänheten känner ofta inte till vad de gör. Men för en cancerpatient kan deras bidrag till diagnostiken vara skillnaden mellan liv och död.

Josefin Viklund, biomedicinsk analytiker, sitter framför ett bord och registrerar in nya prover. Idag handlar det om prover från livmodertappar där man har upptäckt allvarliga HPV-infektioner. Hon har också fått in en hel moderkaka, kanske för att det har uppstått syrebrist vid förlossningen så att det behövs göra efterforskningar runt det och navelsträngens funktion.

Hon trivs bra med sitt jobb.

– Vi går runt på ett rullande schema och arbetar med olika saker, så det är väldigt blandade arbetsuppgifter. Man får lära sig mycket och vara delaktig i stora delar av processen, berättar hon.

Isabella Mattebo, biomedicinsk analytiker, och Marina Isaksson, undersköterska, arbetar med att ta hand om proverna.

Vävnadsprover

Undersköterskan Marina Isaksson arbetar med prover från mage, tarm och matstrupe. Bredvid henne tar Isabella Mattebo, biomedicinsk analytiker, hand om ett antal formalinfixerade vävnadsprover som hon dokumenterar i systemet.

– Jag tycker det är ett kul jobb. Jag flyttade hit från Östersund för att jag ville arbeta inom patologi och har bott i Luleå i ett år, säger hon.

Monica Häggström assisterar patologen idag med utskärning av större preparat. Det kan vara tarm, gallblåsa, blindtarm och livmoder, berättar hon. Det är patologen som bestämmer vilken del av provet som ska användas.

Hon har arbetat som biomedicinsk analytiker i 47 år.

– Det är ett roligt och varierat jobb.

Monica Häggström har arbetat som biomedicinsk analytiker i 47 år och har aldrig ångrat sitt yrkesval.

Dokumenterar i LIS

Fatemeh Mohseniabbas Abadi och Ronja Perdahl är också biomedicinska analytiker och sitter mitt emot varandra och arbetar.

– Jag snittar idag. Det är jättespännande. När glasen färgas sedan kan man se olika saker, det är en hel värld under mikroskopet, säger Fatemeh Mohseniabbas Abadi.

Allt de gör dagligen på patologen dokumenteras i ett laboratorieinformationssystem som de kallar LIS. Till 95 procent arbetar de med elektroniska remisser och svar som går till regionens journalsystem.

Proverna sparas tills vidare om patienterna medger det. Eva Edholm, undersköterska, håller just på med att sortera in kassetter med prover som läggs i kartonger nummerordning i biobanken. Senare ska de vidare till arkivet på Björkskatan.

Eva Edholm, undersköterska, sorterar in kassetterna med prover i kartonger för arkivering.

Enklare med samarbete

Aron Mörtsell är enhetschef på patologen och är biomedicinsk analytiker i grunden. Han arbetade tidigare på Unilabs som drev patologverksamheten i Sunderbyn på entreprenad på uppdrag av regionen fram till ifjol.

2015 när Unilabs tog över var det stor brist på patologer i regionen, vilket också var ett av skälen till att man lät en privat aktör träda in. I dag finns det flera patologer i Sunderbyn igen och tiden var mogen att ta tillbaka patologen i egen regi tyckte man från regionens håll, berättar han.

– Det fanns en risk att vi annars skulle tappa all kompetens kring patologin inom regionen. Dessutom blir också samverkan mellan olika kliniker enklare när vi har den själva, förklarar han.

Små biopsier från mag- och tarmkanalen tas om hand för vidare hantering i processen.

Avdelningen startade redan 2022 med att bygga upp verksamheten för att vara redo för övertagandet 1 oktober 2023.

– Det är samma lokaler och samma utrustning och jag tycker det har gått bra, även om det är en omställning för personalen, säger Aron Mörtsell.

Medicinska obduktioner

Det är ett 30-tal medarbetare på patologen: tre undersköterskor, ett laboratoriebiträde, åtta biomedicinska analytiker, fyra cytodiagnostiker, två medicinska sekreterare, sex patologer, en ST-läkare och tre obduktionstekniker.  

De gör ungefär 200 obduktioner per år, men enbart medicinska obduktioner. Vid misstänkta brott är det rättsmedicin i Umeå som ombesörjer obduktionen.

Den stora delen av arbetet består av analyser av prover från vävnad, oftast i form av biopsier som tagits ut med exempelvis en nål från vävnaden och lagts i ett provrör eller kroppsvätska. Det kan också vara hela organ. Totalt analyserar de 16 000 vävnadsprover, 18 000 cellprover från cervix (livmoderhalsen), 200 obduktioner och 2 500 cellprover från övriga kroppen varje år.

– På patologilabbet arbetar man oftast med mycket avancerade prover och det är först när läkaren har granskat dem som ett svar kan skickas den som har remitterat, berättar Aron Mörtsell.

Aron Mörtsell visar upp instrumentet som färgar objektglasen. Bakom honom är instrumentet som digitaliserar de fysiska objektglasen som möjliggör att granskning kan ske på datorskärmar istället för i mikroskop.

Läggs i vätska

Analyserna handlar exempelvis om olika typer inflammatoriska tillstånd, glutenintolerans och psoriasis. Men den absolut övervägande delen av arbetet rör cancerdiagnostik.

Men för att en patolog ska kunna genomföra analysen ställs stora krav på själva hanteringen av proverna och det är det nästan all övrig personal jobbar med.

– Det första som händer om man plockar organiskt material från en människa är ju att det slutar att leva och börjar ruttna. Därför stoppar man direkt vid provtagningen ner det i en vätska som heter formalin eller formaldehyd och som binder ihop vävnaden kemiskt, berättar Aron Mörtsell.

Det skickas sedan till patologen i ett provrör där det märks och upp och registreras.

– Det kan vara delar av vävnader eller ett helt organ som till exempel en njure, gallblåsa eller mjälte, delar av eller hela bröst. Det är kirurgen som bestämmer hur mycket som ska tas bort beroende på hur spridd cancern är, säger han.

Kvalitetskontroller

Att analysera ett prov är en process i många steg och den varierar beroende på vad det är man vill ha fram.

Först av allt görs en kvalitetskontroll. Allt vatten avlägsnas i ett etanolbad och därefter paraffineras det så att det går att skikta det i skivor som är fyra mikrometer tjocka. Sedan färgas provet genom olika kemiska processer i apparater inne på laboratorierna.

– De måste vara så tunna, annars lägger sig cellerna ovanpå varandra, förklarar Aron Mörtsell.

Instrument som används för att ta bort vatten ur vävnaden.

Ett ofärgat vävnadssnitt på 4 µm som placerats på ett objektglas för färgning.

Tack vare färgningen ser man strukturerna i cellerna trots att skivorna är så tunna.

I det sista steget görs en kvalitetskontroll och därefter skannas provet in digitalt så att patologen får upp det på datorskärmen och kan starta sin analys. Utifrån behov går det att i ett senare skede att göra olika specialfärgningar.

Ett snabbsvar tar från provtagning cirka tre dagar, annars är standardtiden för svar mellan tre och tio arbetsdagar.

Bedömer olika tecken

Rasa Vasiliauskaitė Andriuškevičienė är patolog på avdelningen. Just nu studerar hon biopsier från en prostata på sin datorskärm. Bara i undantagsfall använder hon numera mikroskop.

Hon kan se att det är cancer i provet hon har uppe, men för en utomstående är det omöjligt.

– Man kanske tänker att cancerceller ser annorlunda ut eller vinkar med röd flagg, men så är det tyvärr inte. Det är en massa olika tecken vi analyserar och bedömer och ibland är vi flera läkare som diskuterar provet.

Rasa Vasiliauskaitė Andriuškevičienė arbetar som patolog, ett yrke som kräver 13 års utbildning.

Hon söker det som är avvikande, om det finns en inflammation, om cellerna och körtelstrukturerna ser normala ut. Genom att studera cellerna och proteinerna har hon också möjlighet att se om cancern sprider sig snabbt, om det är en metastas eller modertumör i provet och varifrån den härrör.

Att analysera ett prov kan ta olika lång tid.

– Till exempel här är det elva biopsier i ett prov och det kan ta alltifrån en halvtimme till några timmar.

Hur känner du inför ditt arbete?
– Det är väldigt viktigt, men det är inte så synligt för andra. När patienterna kommer till läkaren och får sin diagnos vet de inte om på vilket sätt vi har hjälpt till att ställa diagnosen så att rätt behandling kan ges.

Men själv har hon inget emot att jobba i bakgrunden.
– Det känns helt ok, säger hon och ler innan hon vänder sig mot skärmen igen och fortsätter arbetet.

Text och foto: Frilansjournalisten Ulrika Vallgårda/Yours