Råd till vuxna

Barn och unga behöva hjälp med att utveckla strategier för att hantera stress. Förmågan att planera och organisera är inte färdigutvecklad och därför behövs ofta stöd och vägledning från dig som vuxen.

Var ett stöd i vardagen

Det är individuellt vilket stöd varje barn behöver, men rutiner i vardagen, hjälp med tidsplanering och bra mat-, sömn- och motionsvanor är alltid viktigt för att barnet ska må bra.

Barn och unga påverkas även mycket av sin omgivning och sina relationer. En stressig hemmiljö, svårigheter i skolan eller sociala problem kan leda till negativ stress och annan psykisk ohälsa. Många barn upplever att det är höga krav i skolan och känner prestationsångest.

Se till att det finns tid för återhämtning

Planera in tid och skapa möjligheter för barnet att kunna återhämta sig. När barnet har många måsten eller "tråkiga" saker hen måste göra, är det viktigt att hen också får göra saker som känns roliga och meningsfulla. Återhämtning kan både vara att slappa hemma (som att titta på film, spela eller pyssla) eller att göra roliga aktiviteter (som att umgås med vänner, vara utomhus eller röra på sig). Det kan också vara att barnet tar korta pauser när hen pluggar.

Man återhämtar sig också när man sover, och därför är det viktigt att barnet får tillräcklig med sömn. Då blir det lättare att koncentrera sig och hantera stressiga perioder. Tonåringar behöver sova minst 8 till 9 timmar för att må bra.

Bekräfta och lyssna

Se till att det finns tid för samtal och reflektion tillsammans. Bekräfta barnets känslor av stress genom att lyssna och finnas där. Visa intresse för vad hen går igenom i vardagen och livet. Fråga hur det fungerar i skolan, med vänner och andra relationer. Prata också om vad hen gör och tar del av på nätet och i sociala medier.

Om validering och hur du kan bekräfta barnets känslor (habilitering.se)

Skärmtid och sociala medier

Barn och unga spenderar mycket tid framför skärmen och en stor del av deras liv sker på nätet. Att ofta vara uppkopplad och vistas i digitala miljöer (som till exempel onlinespel och sociala medier) är något som unga kan behöva vägledning kring för att kunna hantera på bra sätt.

I sociala medier visas många idealbilder där fokus ofta är på utseende, framgång och status. Det är vanligt att unga jämför sig mycket med andra vilket kan göra att barnet upplever FOMO (fear of missing out). Det innebär att barnet känner stress och oro för att missa roliga upplevelser och aktiviteter som de ser andra göra. Uppmuntra barnet att ta en paus från sociala medier ibland och att sluta följa konton som får hen att känna sig stressad. Folkhälsomyndigheten rekommenderar att äldre barn och tonåringars skärmtid ska begränsas till 2–3 timmar per dag.

Folkhälsomyndighetens rekommendationer om skärmtid för barn och unga (folkhalsomyndigheten.se)

Var en bra förebild

Fundera över hur du bemöter barnet när du själv är stressad. Om du blir bättre på att hantera din egen stress blir du en bra förebild som barn och unga kan lära sig av.

Så kan du hantera och minska stress hos barnet och dig själv (raddabarnen.se)

Fler tips på hur du kan hjälpa och vara ett stöd

• Prata med barnet och försök att tillsammans hitta en bra balans mellan matvanor, sömn, rörelse, aktiviteter, uppgifter, umgänge och återhämtning.
• Ha en tydlig struktur i vardagen.
• Hjälp till med planering genom att till exempel göra tydliga scheman över läxor och andra aktiviteter. Planera in pauser i samband med läxläsning.
• Sätt en rimlig kravnivå för barnet.
• Hjälp barnet att kartlägga och förstå sina stressfaktorer.
• Se till att det finns möjlighet till återhämtning hemma.
• Prata med lärare och tränare vid behov.

Prestationsångest, låg motivation, koncentrationsproblem eller att ha svårt för att planera är exempel på saker som kan göra att barnet utvecklar ett uppskjutarbeteende. Det kallas även för prokrastinering och är en vanlig orsak till stress hos både barn, tonåringar och vuxna.

Att ha ett uppskjutarbeteende innebär att man ofta skjuter upp saker länge och har svårt att börja med eller slutföra uppgifter i tid. Det kan också vara att barnet lätt blir distraherad och istället gör enklare eller roligare saker. I värsta fall klarar barnet inte av att genomföra uppgifter och hamnar efter i skolan.

Uppskjutarbeteende kan även hänga ihop med andra psykiska besvär och diagnoser. Barn kan i vissa fall behöva professionell hjälp för att må bättre.

Så kan du kan hjälpa barn med uppskjutarbeteende

• Hjälp till med att planera och organisera bland alla uppgifter som barnet behöver göra.
• Uppmuntra barnet till att bara sätta igång och börja med en uppgift även om det känns jobbigt. Påminn barnet om att det ofta känns det lättare när man har börjat och kommit igång.
• Dela upp stora uppgifter i mindre delar och sätt upp flera delmål. Det kan till exempel vara att barnet ska arbeta med en uppgift i 15 minuter, skriva en sida eller läsa tre sidor. Belöna barnet när hen når ett delmål eller slutför en uppgift.
• Minska distraktioner genom att till exempel lägga undan mobiler. Fråga barnet vad hen brukar distraheras av och skapa en så god arbetsro som möjligt.

Stress är en viktig känsla som alltid funnits hos människan för att hjälpa oss att överleva. Man börjar känna stress när kroppen reagerar på ett hot. Vad man upplever som ett hot kan vara många olika saker. Det kan vara allt från att möta ett farligt djur till att ha prov i skolan eller behöva skynda till bussen.

Vad händer i kroppen när man stressar?

När man känner stress börjar hjärtat slå fortare, andningen blir snabbare och musklerna spänns. Man får också extra energi, bättre reaktionsförmåga och blir mer fokuserad. På så sätt förbereder sig kroppen på att överleva, möta olika hot och lösa problem (till exempel att fokusera på ett prov eller springa till bussen).

Att stressa mycket och länge är ansträngande för kroppen. Det är därför man kan börja må dåligt om man stressar mycket, men det är inte farligt att känna stress. För att må bra behöver kroppen och hjärnan återhämta sig efter stressiga perioder.

Tecken på negativ stress:

• dålig sömn och ökad trötthet
• spänningar i kroppen, huvudvärk och ont i magen
• sämre minne och koncentrationsförmåga
• rastlöshet och svårt att koppla av
• minskat intresse för roliga saker
• humörsvängningar, irritation och nedstämdhet
• negativa tankar och känslor
• hjärtklappning och ångest.

Stress är inte bara dåligt

Att tänka att stress är dåligt kan göra att det känns värre än vad det behöver göra, och att försöka undvika stress helt kan göra att man missar upplevelser och roliga saker i livet.

Stress behöver inte alltid vara en jobbig känsla, utan kan till exempel vara när man känner sig pirrig eller spänd för något man ser fram emot. Det kan också vara när man är kär, får en häftig idé eller känner sig taggad inför en viktig match.

Stress i olika åldrar

När barn börjar förskolan kommer de i kontakt med många nya människor och miljöer, vilket innebär många intryck som barnet behöver bearbeta. I grundskolan förväntas barn kunna kontrollera sitt beteende och passa tider. När barnet blir äldre ökar kravet på självständighet och hen förväntas kunna planera och organisera. Mängden uppgifter ökar och barnet förväntas hålla reda på scheman, uppdateringar och olika lokaler helt på egen hand.

Barnet förväntas även hantera relationer och hitta sin plats i sociala grupper och sammanhang. Det kräver en alltmer utvecklad social förmåga ju äldre barnet blir. Önskan om att bli accepterad och strävan efter att anpassa sig och leva efter olika normer blir mer påtaglig.

Olika åldrar kräver olika saker av dig som närstående vuxen. För små barn och bebisar är hudkontakt och fysisk närhet viktigt när de känner stress eller andra jobbiga känslor. Tonåringar behöver mer verbalt omhändertagande, till exempel att man lyssnar och bekräftar utan att alltid komma med lösningar eller egna åsikter. Men även tonåringar kan behöva kramar och fysisk närhet när de känner sig stressade. Oavsett ålder är barn och unga beroende av vuxna i sin omgivning för att kunna hantera stress och andra jobbiga känslor under livets gång.

Stress hos barn och unga (1177.se)

Vanliga orsaker till negativ stress hos barn och unga:

• stressigt i skolan (prestationsångest, prov, resultat)
• uppskjutarbeteende (prokrastinering)
• krav och förväntningar (egna och andras)
• problem i relationer (familj, vänner, kärlek, ensamhet, mobbning)
• normer och grupptryck
• sociala medier
• framtiden (jobb, pengar, klimatkrisen)
• något oroar eller bekymrar barnet (livssituation, ekonomi, problem hemma)
• kris och allvarliga händelser (trauma, olycka, sjukdom, dödsfall, krig, övergrepp, våld)
• annan psykisk ohälsa eller diagnos (till exempel adhd, autism, ångest, depression).

Ångest är viktiga känslor som vi inte klarar oss utan. Därför finns det ingen enkel eller snabb lösning för att slippa ångest och andra jobbiga känslor. Men du kan hjälpa barnet att lära sig hantera och förstå sin ångest bättre. Ofta behöver barnet hjälp med att utmana sina rädslor och ifrågasätta sina tankar.

Hjälp barnet att utmana sina rädslor

När man känner ångest är det vanligt att vilja undvika det som känns jobbigt eller skrämmande. Det kan leda till att det blir svårare för barnet att klara av olika saker i vardagen. Förutom att barnet känner sig rädd för eller undviker situationer på grund av ångest, är det också vanligt att hen utvecklar olika säkerhetsbeteenden. Ett säkerhetsbeteende kan till exempel vara att undvika ögonkontakt, prata tyst, titta i mobilen eller sätta sig på en särskild plats i klassrummet.

Att sluta med säkerhetsbeteenden kan vara svårt eftersom de kan upplevas som ”lösningar” och sätt att ”slippa” ångest i stunden. Men över tid gör undvikanden och säkerhetsbeteenden att ångesten blir värre.

Om barnet undviker situationer eller använder sig av säkerhetsbeteenden är det viktigt att du stöttar och uppmuntrar barnet till att utmana sig själv, och öva på att göra saker trots att de känns jobbiga eller skrämmande.

Detta kan ni göra

• Kartlägg rädslor och beteenden
  Prata med barnet om de situationer som brukar få hen att känna ångest. Vad kan ångestkänslorna bero på? Vilka känslor och tankar brukar barnet få? Vad brukar barnet göra för att undvika eller "kontrollera" jobbiga situationer?
• Sätt upp mål
  Fråga barnet vad hen skulle vilja kunna göra trots sin ångest. Det kan till exempel vara att sova över hos kompisar eller att prata inför folk.
• Utmana och öva
  

  Hjälp barnet att utmana sig själv genom att öva på det som känns skrämmande eller jobbigt, och utan att använda sig av säkerhetsbeteenden.

  När barnet börjar känna ångest kan du uppmuntra hen att försöka stanna kvar i den jobbiga känslan en stund. Det kan vara väldigt svårt och kräver stort mod av barnet. Men genom att stanna kvar i känslan vänjer sig barnet vid situationen. Med tiden kommer det bli lättare för barnet att göra sånt hen tycker känns jobbigt, skrämmande eller svårt.

  Hur barnet utmanar sig själv och övar kan behöva göras stegvis. I början kan du behöva stötta mer genom att till exempel peppa barnet, hålla hen i handen och tillåta vissa säkerhetsbeteenden. Beröm barnet när hen anstränger sig och gör framsteg (stora som små).

Hjälp barnet att ifrågasätta sina tankar

Om barnet har problem med ångest eller oroar sig mycket kan det vara vanligt att hen ofta överdriver risken att något hemskt ska hända.

Uppmuntra barnet att fundera över vad som faktiskt är ”sant” och vad som kanske bara är orostankar. Du kan också ställa frågor till barnet och diskutera olika svar tillsammans.

Exempel på frågor du kan ställa

• Vad finns det för fakta om det du oroar dig för?
• Vad skulle kunna hända istället, om det du oroar dig för inte händer?
• Vad hände förra gången du oroade dig eller var i samma situation?
• Vad kommer troligtvis att hända?
• Hur har det gått för andra i samma situation?

Övning i att bearbeta orostankar som du kan göra tillsammans med barnet (mielenterveystalo.fi)

Fler tips på hur du kan hjälpa och vara ett stöd

• Var ett stöd i vardagen. Det är individuellt vilket stöd varje barn behöver, men rutiner i vardagen, hjälp med tidsplanering och bra mat-, sömn- och motionsvanor är alltid viktigt för att barnet ska må bra.
• Hitta en balans mellan utmaning och anpassning för barnet. Det är viktigt att barnet utmanar sin ångest ofta, men ibland behöver det också vara okej för barnet att återhämta sig och vara i sin komfortzon.
• Föreslå olika avslappningsövningar och gör avkopplande aktiviteter tillsammans med barnet. Kom ihåg att barnet behöver göra avslappningsövningar regelbundet för att de ska hjälpa när hen känner ångest.
• Om barnet mår väldigt dåligt eller upplever en panikattack kan du se till att finnas i närheten och trösta. Påminn barnet om att det inte är farligt och att de värsta ångestkänslorna alltid går över efter en stund.
• Var en god förebild och reflektera över dina egna känslor, tankar och beteenden.

Råd för att minska oro och stötta barn (1177.se)

Ångest fungerar som kroppens varningssystem. När man är med om något skrämmande eller hotfullt sätts varningssystemet igång, och man börjar känna ångestkänslor som oro, stress eller rädsla. Känslorna signalerar även till kroppen att göra sig redo för att möta olika hot. På så sätt hjälper ångest oss att överleva. Utan känslorna hade vi varit sämre på att agera, akta oss och fly när det behövs.

Men det går också känna ångest även fast man inte är i fara. Det är då ångest kan bli ett problem eftersom barnet kan börja undvika eller känna sig rädd för saker och situationer som egentligen inte är farliga.

Ångest är en kombination av tre saker

1. Kroppen som reagerar
Hjärtat börjar slå fortare, man andas snabbare och musklerna spänns.
2. Oroliga tankar
Till exempel om att något jobbigt eller hemskt kommer att hända.
3. Reaktion och agerande
En vanlig reaktion på ångest är att vilja saker för att fly eller undvika det jobbiga. Andra reaktioner kan vara att bli stel av rädsla, börja gråta eller ”slå tillbaka” genom att till exempel fäktas eller sparkas.

Lider barnet av ångest?

Ångestkänslor kan komma smygande eller plötsligt, vara olika starka och kännas på olika sätt. Det kan vara svårt för barn och unga att sätta ord på sina känslor. Som förälder eller närstående vuxen är det bra att vara uppmärksam på vanliga symtom och tecken på ångest. Det är också bra att vara uppmärksam på beteendeförändringar hos barnet.

Tecken på ångest:

• hjärtklappning
• klump i halsen eller en känsla av att det är svårt att andas
• muskler som spänns
• spänningshuvudvärk och ont i kroppen
• svettas och bli torr i munnen
• känna sig svag i kroppen
• ont i magen och illamående
• känna sig yr
• rastlöshet
• känna sig förvirrad
• overklighetskänslor.

Ångest och fobier hos barn (1177.se)

Skillnad mellan ångest och panikattack

Det är skillnad mellan att känna ångest och uppleva en panikattack. Ångest innebär ofta att man tänker på något specifikt som oroar eller känns skrämmande, och känslorna kan vara olika starka. Ibland kanske man bara känner lite ångest, och andra gånger kan känslorna vara starka och göra att man mår väldigt dåligt. Ångestkänslor kan också komma smygande och bli värre och värre under en stund. Det går att lära sig att hantera ångest bättre så att känslorna inte behöver vara lika jobbiga på sikt.

En panikattack kommer ofta plötsligt och innebär starka känslor av rädsla och obehag. Det kan också kännas mycket i kroppen, till exempel att man får hjärtklappning eller börjar svettas. Under en panikattack är det vanligt att känna panikkänslor och andra ångestkänslor väldigt starkt. Det kan kännas som att något är fel i kroppen och vara mycket obehagligt, men det är inte farligt.

Det kan vara svårt att stoppa eller tänka bort en panikattack. Istället behöver man försöka att acceptera känslorna och vänta tills de går över av sig själv. Kroppen tar hand om attacken och lugnar ner sig själv efter en stund.

Paniksyndrom och rädsla för panikattacker (1177.se)

Ångest och vanliga rädslor i olika åldrar

Att känna ångest är en viktig del av barn och ungas utveckling. Här är exempel på vanliga rädslor i olika åldrar:

• Spädbarn kan bli rädda för höga ljud. 
• Barn mellan 6–12 månader kan bli rädda för personer de inte känner. 
• Förskolebarn kan vara rädda för mörker, inbrottstjuvar eller fantasifigurer.
• Under puberteten är det vanligt att oroa sig för att inte passa in, göra bort sig eller känna sig utanför. Det är också vanligt att barn och unga känner oro eller rädsla för till exempel sprutor, nya situationer, att sova borta eller att göra saker utan sina föräldrar.

Vanliga orsaker till ångest hos barn och unga:

• något känns skrämmande eller obehagligt (spindlar, hissar, kräkningar, höjder)
• stressigt i skolan (prestationsångest, redovisning, uppgifter, prov, resultat)
• framtiden (jobb, pengar, klimatet)
• förändringar i livet (flytt, ny skola, skilsmässa)
• problem i relationer (familj, vänner, kärlek, ensamhet, mobbning)
• barnet har levt med eller varit nära någon som har problem med ångest (fobier, trauman)
• något oroar eller bekymrar barnet (livssituation, ekonomi, problem hemma)
• kris och allvarliga händelser (trauma, olycka, sjukdom, dödsfall, krig, övergrepp, våld)
• att dricka alkohol eller använda droger
• annan psykisk ohälsa eller diagnos (till exempel adhd, autism, tvång, ätstörning).

Olika typer av ångest

Det finns olika typer av ångestsyndrom och diagnoser. För att barnet ska få en diagnos krävs det att ångest påverkar hur barnet mår och fungerar i vardagen, och att problem och svårigheter funnits under en längre tid.

Ångestsyndrom och diagnoser:

• Separationsångest
  Överdriven rädsla för att vara ensam eller ifrån man tycker om.
• Specifik fobi
  Rädsla för något specifikt (till exempel höjder, spindlar, sprutor eller blod).
  Fobier hos barn och unga (1177.se)
• Social ångest
  Ångest i sociala situationer (till exempel en stark rädsla för att göra bort sig eller bli avvisad).
  Social fobi och ångest (1177.se)
• Selektiv mutism
  Att inte kunna eller ha svårt för att prata i vissa situationer (till exempel i skolan).
• Paniksyndrom
  Att ofta få panikattacker och oroa sig mycket för att få det igen.
  Paniksyndrom och rädsla för panikattacker (1177.se)
• Agorafobi
  Ångest i situationer och på platser som är trånga (bussar, tåg, hissar och köer) eller öppna (parkeringsplatser, broar, torg).
• Generaliserat ångestsyndrom (GAD)
  Att ofta känna ångest och oroa sig mycket för många olika saker (till exempel för prov, resor eller aktiviteter).
  Generaliserat ångestsyndrom - GAD (1177.se)
• Tvångssyndrom (OCD)
  Tvångssyndrom liknar många ångestsyndrom men fungerar lite annorlunda. Tvångssyndrom kan vara att man har tvångstankar som är jobbiga. Det kan också vara att man känner att man måste göra saker på speciella sätt (till exempel att tvätta händerna, ställa i ordning saker, upprepa ord i huvudet eller räkna).
  Tvångssyndrom - OCD (1177.se)
• Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD)
  Man kan få posttraumatiskt stressyndrom efter att ha varit med om något hemskt eller skrämmande, som till exempel våld eller en olycka. Då kan man uppleva starka minnen och få ”flashbacks” där det känns som att det händer igen. Man kan också få ångest av situationer och platser som påminner om det man varit med om.
  Posttraumatiskt stressyndrom hos barn och tonåringar - PTSD (1177.se)

Ångest är olika för alla

Ångest kan kännas och visa sig på olika sätt, och det behöver inte hänga ihop med en diagnos eller ångestsyndrom. Alla föds med olika temperament och vissa har lättare för att ofta känna starka känslor. Vissa får ångest oftare än andra och många har problem med ångest under vissa perioder i livet. Ungefär ett av tio barn upplever stark oro och ångest som också begränsar dem i vardagen.

Ibland kan det vara svårt att veta hur du ska prata med barn och unga om vad som händer i världen. Det viktigaste är att du visar att du finns där när barnet behöver dig eller vill prata om något. Det är också viktigt att se till att barnet har tillgång till bra informationskällor.

Tips på hur du kan hjälpa och vara ett stöd

• Var uppmärksam på barnets känslor, och fråga barnet om hen undrar eller funderar över något särskilt som händer.
• Fokusera på att lyssna och låt barnet berätta i lugn och ro. Försök att sätta dig in i vad som oroar barnet.
• Det är vanligt att barn missuppfattar nyheter och information. Se därför till att du själv är insatt i nyhetsflödet och håller dig uppdaterad kring aktuell information som barnet tar del av.
• Försök att svara så enkelt och ärligt du kan på barnets frågor, och undvik för många detaljer.
• Var med när barnet tar del av nyheter och information. Om barnet använder sociala medier kan en diskussion om källkritik vara bra.
• Begränsa nyhetsflödet för barnet och uppmuntra hen att ta en paus från sociala medier ibland. Påminn om att hen kan avfölja eller pausa konton som får hen att må dåligt. Folkhälsomyndigheten rekommenderar att äldre barn och tonåringars skärmtid ska begränsas till 2–3 timmar per dag.
  Rekommendationer om skärmtid för barn och unga (folkhalsomyndigheten.se)
• Påminn barnet om att det är okej att vara glad även fast många andra i världen har det dåligt.
• Om barnet är mycket oroligt kan det vara bra med distraktion. Uppmuntra barnet att göra något som brukar göra hen glad eller lugn.
• Hjälp till med att upprätthålla goda levnadsvanor och vardagsrutiner (sömn, hygien, kost, rörelse).

Stötta barn som känner oro för krig (bris.se)

Hur du kan lära barn att tänka källkritiskt (internetkunskap.se)

Så pratar du med barn om otäcka händelser (bris.se)

Hänvisa barnet till information

Om vissa saker känns svåra att prata om kan du hänvisa barnet till webbsidor och andra källor med aktuell information anpassat för unga.

Lilla krisinfo - information om kriser, krig och allvarliga händelser anpassat för barn (lilla.krisinformation.se)

Nyhetskoll - nyheter om och för unga (svt.se)

Lilla Aktuellt - nyheter och aktuell information anpassat för barn och unga (svtplay.se)

Lilla RB - information och råd anpassat för barn och unga (lilla.raddabarnen.se)

Hantera din egen oro

Vad som händer i vår omvärld påverkar även dig som vuxen och det är vanligt att själv känna mycket oro. Försök att se till så dina känslor inte tar över och bidrar till ännu mer oro hos barnet. Det är viktigt att barnets känslor kommer i första hand och att du tar hänsyn till hens upplevelse och verklighet så mycket du kan.

Genom att ta hand om dig själv och göra vad du kan för att må bra, blir du en bra förebild för barnet. Fundera också på om det finns saker du eller ni kan göra tillsammans för att må bättre. Det kan till exempel vara att göra något avkopplande, ta en promenad eller göra något som barnet brukar tycka är roligt.

Barn och unga kan ibland behöva hjälp med att förstå och hantera olika känslotillstånd. Det finns flera saker du och ni tillsammans kan göra för att barn ska må bättre och lära sig förstå och hantera känslor på bra och hälsosamma sätt.

Var ett stöd i vardagen

Det är individuellt vilket stöd varje barn behöver, men rutin i vardagen och bra mat-, sömn- och motionsvanor är viktigt för att barn ska må bra psykiskt.

Barn och unga påverkas mycket av sin omgivning och relationer. En stressig hemmiljö, svårigheter i skolan eller sociala problem kan leda till negativa känslor som till exempel oro och ångest. Barnet kanske har varit med om något svårt och därför har lättare för att uppleva negativa känslor under en period. Då är det viktigt att visa att du finns där när hen behöver dig. Fråga ofta hur barnet mår och berätta att du finns där om hen behöver hjälp eller vill prata om något.

Sätta ord på känslorna

Ibland kan det vara svårt för barn och unga att förstå eller beskriva vad de känner. För att det ska bli lättare att sätta ord på en känsla kan du ställa frågor om hur känslan känns, och därefter diskutera olika svar tillsammans.

Exempel på frågor du kan ställa

• Var i kroppen finns känslan?
• Har den en färg, form eller temperatur?
• Hur stark är känslan på en skala 1–10?
• Vad tänker du på när du känner känslan?
• Vad vill du göra när du känner känslan? Vill du dra dig undan, göra något speciellt eller söka kontakt?

Skillnad mellan känslor och tankar

Det är lätt att blanda ihop känslor och tankar. Skillnaden är att känslor är våra reaktioner på olika händelser, medans tankar är våra tolkningar av olika händelser. Känslor kan påverka våra tankar och tvärt om. Negativa tankar kan därför ge upphov till negativa känslor.

Om ett barn till exempel känner mycket oro eller rädsla kan det ibland leda till orealistiska tankar. Barnet kanske tänker att saker är värre eller farligare än vad de egentligen är, vilket i sig kan leda till ännu mer oro, rädsla och negativa känslor. Därför är det viktigt att försöka skilja mellan känslor och tankar. Du kan påminna barnet om att det hen känner eller tänker inte alltid behöver vara sant.

Den inre kritiska rösten

Alla människor har en inre kritisk röst. Den hjälper oss att lära av våra misstag och skyddar oss från att göra bort oss eller bli utstötta från gemenskapen. Ibland kan den kritiska rösten få oss att må dåligt. Det är vanligt att barn och unga känner sig osäkra, har dålig självkänsla eller känner prestationsångest.

Du kan uppmuntra barnet till att försöka förhålla sig till sin inre kritiska röst som tankar istället för "sanningar". Istället för att tänka ”jag är inte bra nog” så kan barnet testa att tänka ”jag har en tanke om att jag inte är bra nog”.

Filmer om tankar, känslor och den inre kritiska rösten (känslogrejen.se)

Minska negativa tankar och känslor

Det finns flera övningar som barn kan göra för att minska negativa tankar och känslor. Uppmuntra barnet till att alltid vara snäll mot sig själv när jobbiga tankar och känslor uppstår. Barnet kan träna på att tänka positivt om sig själv genom att till exempel skriva ner saker som hen tycker om med sig själv. Det kan också vara positiva saker som du och andra säger till barnet.

Övningar för att minska negativa tankar (snorkel.se)

Det är okej att må dåligt ibland

Påminn barnet om att det inte är fel eller konstigt att må dåligt och känna som hen gör. Det är okej att gråta och vara arg ibland.

Om något jobbigt har hänt eller om barnet går igenom något svårt kan du berätta att sorg, oro och ångest oftare blir lättare att hantera efter en tid. Just nu kanske känslorna behöver finnas, men de behöver inte göra det för alltid.

Fler tips på hur du kan hjälpa och vara ett stöd

• Prata med barn och unga om känslor och tankar. Visa att du bryr dig genom att fråga hur barnet mår. Lyssna om hen berättar.
• Hjälp barn att skilja på känslor och tankar.
• Uppmuntra barn till att vara ärliga och snälla mot sig själva.
• Träna på problemlösning. Fråga barnet om hen känner att finns problem som hen skulle vilja lösa och hjälp barnet att komma på och genomföra lösningar. Uppmuntra barnet att inte lägga för mycket energi på det hen inte kan kontrollera.
• Distrahera barnet från jobbiga känslor genom att hitta på trevliga saker tillsammans. Fråga barnet vad hen skulle vilja göra.
• Gör avslappningsövningar och träna på medveten närvaro tillsammans. 

Om medveten närvaro (mindfulness) (1177.se)

Alla känslor är viktiga och har en funktion. Det kan till exempel vara livsviktigt att känna rädsla ibland. Utan rädsla hade människor oftare utsatt sig för farliga situationer och chansen att överleva hade minskat. Känslor som rädsla hjälper oss att agera snabbt när det behövs.

Känslor kan delas in i tre grupper: positiva känslor, neutrala känslor och negativa känslor:

1. Positiva känslor (glädje, intresse) ger oss grönt ljus och säger till oss att fortsätta med det vi gör.
2. Neutrala känslor (förvåning) ger oss gult ljus och säger åt oss att tänka efter eller vara beredda.
3. Negativa känslor (ilska, skam, oro) ger oss rött ljus och säger åt oss att sluta med det vi gör eller akta oss. 

Det finns nio grundkänslor som alla människor föds med, och många av känslorna vi känner är ofta en kombination av olika grundkänslor.

Om våra nio grundkänslor (snorkel.se)

Om det är problem i skolan finns det flera saker du kan göra för att stötta barn och unga. Det viktigaste är att försöka ta reda på varför barnet inte trivs i skolan och ta hjälp av skolpersonalen när det behövs.

Var ett stöd i vardagen

Många upplever att det är höga krav i skolan. Det är vanligt att barn och unga känner sig stressade, oroliga eller tycker att skolan är svår. Ibland behöver barn och unga stöd för att planera och hitta fungerande arbetssätt.

Det är individuellt vilket stöd varje barn behöver, men rutin i vardagen och hjälp med att hantera stressiga perioder kan hjälpa barnet att både må och sova bättre. Då blir det även lättare att trivas och prestera i skolan.

Du kan också stötta barn och unga genom att visa att du finns där när det är jobbigt i skolan. Visa intresse för vad barnet går igenom i vardagen och livet. Fråga hur det fungerar i skolan, med vänner och andra elever i skolan.

Om det sociala är svårt

Det är vanligt att unga känner sig osäkra i sociala situationer och oroar sig över vad andra tänker och tycker. Ibland kan oron vara så stark att det påverkar livet negativt. Stark oro och dåligt mående kan exempelvis leda till koncentrationssvårigheter. Om ett barn ofta undviker eller oroar sig för olika sociala situationer kallas det för social fobi eller ångest.

Du kan hjälpa barnet genom att prata om vilka situationer som hen brukar undvika eller tycka är jobbiga. Det kan till exempel vara att hen undviker att räcka upp handen under lektionen eller tycker det är jobbigt att redovisa. Uppmuntra barnet att utmana sig själv i dessa situationer. Om barnet övar på att redovisa framför dig, se till att ge mycket beröm och undvik att kritisera för mycket.

Bråk och konflikter i skolan

Det är normalt att barn och unga bråkar med sina kompisar och andra elever ibland. Att vara i en konflikt med någon kan vara jobbigt och påverka hur barn mår och fungerar i skolan. Vissa konflikter är enkla att lösa och ibland kan konflikter lösa sig av sig själv efter en tid. Om konflikter pågår länge kan det ibland behövas hjälp av en vuxen.

Konflikter hos äldre barn och tonåringar handlar ofta om problem i relationer. Många kan vara arga och oroa sig över att andra till exempel sprider rykten eller “snackar skit” bakom ens rygg. Konflikter kan också bero på missförstånd eller starka känslor som känns svåra att hantera.

Som vuxen behöver du inte alltid lägga dig i konflikterna. Det är bra om barn och unga på egen hand lär sig att hantera konflikter mellan varandra och hittar egna sätt att komma fram till lösningar. Du kan visa intresse för vad barnen är med om socialt i skolan och ge råd och stöd när det behövs.

Om barn blir utsatt för mobbning i skolan

Stämningen kan vara hård och tuff i skolan, men det är aldrig okej att bli kränkt eller kränka någon annan. Ibland kan det vara jobbigt för barn och unga att berätta för en vuxen om vad som händer i skolan, då hen kanske skäms eller har blivit hotad att inte berätta.

Vad du som förälder eller närstående kan göra för att stoppa mobbning (friends.se)

Fler tips på hur du kan hjälpa och vara ett stöd

• Hjälp till med tidsplanering genom att till exempel göra tydliga scheman över läxor och aktiviteter. Planera in pauser i samband med läxläsning.
• Prata med barn och unga om vad som händer i skolan.
• Låt barnet öva på att redovisa med dig som publik.
• Hjälp till med att prata med lärare och övrig skolpersonal vid behov.
• Ha mycket kontakt med skolan.

Alla barn är olika och har därmed olika förutsättningar och behov. När barn blir äldre ökar förväntningarna och kraven i skolan blir högre. Förmågor som att planera, organisera och kontrollera sina känslor och beteenden är inte färdigutvecklade, och varierar även från barn till barn. Därför behövs ofta hjälp och vägledning från vuxna, både hemma och i skolan.

Anpassningar och stöd i vardagen

Det är individuellt vilket stöd varje barn behöver, men rutiner i vardagen och bra mat-, sömn- och motionsvanor kan hjälpa mycket. Oavsett vilka svårigheter barnet har så blir de enklare att hantera om barnet sover bra, rör på sig och äter regelbundet. 

Barn och unga påverkas också mycket av sin omgivning och livssituation. Därför behöver du ta reda på om det finns specifika orsaker till barnets svårigheter. Fundera över vilka förändringar och anpassningar som går att göra i vardagen. Det kan till exempel vara att prata med vuxna på skolan, testa olika arbetssätt eller stötta barnet när hen känner sig stressad eller orolig.

Återhämtning är viktigt

För mycket stress påverkar koncentrationen och barnets mående negativt. Därför är det viktigt att barnet får tillräckligt med återhämtning. Det kan till exempel vara att barnet tar flera korta pauser i samband med läxläsning, rör på sig en stund eller håller på med en hobby.

Om barnet har svårt att komma igång med och slutföra uppgifter

Om barnet har svårt att koncentrera sig kan det göra att hen utvecklar ett uppskjutarbeteende och hamnar efter i skolan. Då är det viktigt att barnet får hjälp och stöd i skolan, men det finns också mycket du kan göra för att stötta barnet hemma.

Detta kan du göra

• Hjälp barnet att planera och organisera i vardagen. Ni kan till exempel göra tydliga scheman över läxor och andra aktiviteter.
• Hjälp barnet att komma igång med uppgifter genom att gå igenom instruktionerna tillsammans. Dela upp stora uppgifter i mindre delar och uppmuntra barnet att göra en sak i taget.
• Minska distraktioner och skapa en bra arbetsmiljö. Barnet kan till exempel använda öronproppar eller skärmväggar om hen lätt störs av ljud och annat som händer runt omkring.
• Planera in pauser i samband med läxläsning. Ni kan till exempel använda timerfunktionen i mobilen för att sätta tid på hur länge barnet ska jobba med en uppgift, och för hur länge hen ska pausa. Det är bra att köra korta arbetspass där barnet tar flera korta pauser. Under pauserna är det bra om barnet till exempel byter miljö och rör på sig en stund.
• Beröm barnet när hen gör framsteg och slutför olika uppgifter.
• Påminn barnet om att det inte är någon fara om det går sämre ibland. Det viktigaste är att göra så gott man kan, inte ge upp och alltid försöka även om det känns jobbigt.

Om barnet känner starka känslor och är impulsiv

Starka känslor och impulsivitet hänger ofta ihop och kan ställa till det för barnet i hens vardag. Du känner säkert till vilka situationer som brukar väcka starka känslor och skapa problem. Det finns flera saker du kan göra för att förebygga problemsituationer och hantera starka känslor hos barnet. Det kan vara svårt för barnet att ta till sig råd när hen är i affekt. Därför behöver du introducera tipsen och råden nedan när barnet är lugnt.

Detta kan du göra

• Prata med barnet om olika situationer som hen brukar tycka är jobbiga och varför hen känner så. Fråga barnet vad hen tycker hjälper när hen till exempel känner sig arg eller ledsen. Uppmuntra också barnet att träna på att stanna upp och ge sig själv tid att tänka ut vad som är bra att göra istället för att agera impulsivt.
• Låt barnet vara med och planera vardagen och olika aktiviteter. Förbered barnet på vad som kommer att hända under dagen och i framtiden. Gå igenom vart ni ska, vilka ni kommer att träffa och vad ni ska göra. När barnet vet vad som kommer hända minskar risken för trots och utbrott.
• När barnet får utbrott är det viktigt att du som vuxen försöker hålla dig lugn. Fokusera på att lyssna när barnet förklarar hur hen känner. Visa förståelse för barnets känslor och se till att du har förstått rätt.
• Vid utbrott och starka känslor kan det hjälpa att barnet går undan en stund och gör något som lugnar, distraherar och får hen att tänka på annat. Det kan till exempel vara att lyssna på musik, spela spel eller att göra något annat hen gillar. Att gå undan ska inte vara en bestraffning utan vara något som ni pratat om tidigare.
• Att göra en andningsövning kan hjälpa barnet att bli lugnare om hen till exempel känner sig arg, stressad eller överväldigad. Här är en enkel andningsövning som barnet kan testa: Blunda (om man vill), håll en hand på magen och ta några långa och djupa andetag. Känn hur handen rör sig och följer med magen under andningen. Testa att andas in 4 sekunder och att andas ut i 6 sekunder.

Fler tips och råd

När barn får utbrott (1177.se)

Fler tips på hur du kan hjälpa och vara ett stöd

• Testa olika arbetssätt för att ta reda på vad som funkar bra för barnet.
• Uppmuntra barnet att ta hjälp av sin mobil (timer, påminnelser, listor, kalender).
• Se till att det finns möjlighet till återhämtning hemma.
• Hjälp till med att prata med lärare och vuxna på skolan vid behov.
• Lär dig mer om psykisk ohälsa och olika diagnoser. Bli expert på hur barnet fungerar och vad hen behöver för att må bra.

Råd och stödmaterial för närstående och viktiga vuxna (habilitering.se)

Ta hand om dig själv

När du själv mår bra är det enklare att stötta barnet och hantera hens känslor och svårigheter. Se därför till att ta hand om dig själv genom att se över dina levnadsvanor, vardagsrutiner och stressnivå. När du har goda levnadsvanor är du också en bra förebild för barnet.

Om NPF och råd till närstående (attention.se)

Koncentrationen och hur man mår psykiskt påverkas av många olika saker. Det är inte konstigt om barnet har svårt att fokusera, känner sig rastlös eller har svårt att kontrollera sina känslor och impulser ibland. Det kan till exempel bero på dålig sömn, stress eller oro.

Under puberteten är det också vanligt att unga har koncentrationsproblem, sämre impulskontroll och känner många starka känslor. Avsaknad av rutiner, en ostrukturerad vardag och en stökig omgivning påverkar också barnets koncentrationsförmåga negativt.

Vanliga orsaker till sämre koncentration hos barn och unga:

• uppgifter är för svåra eller tråkiga
• dålig sömn eller att barnet ätit för lite
• stökigt eller mycket ljud runt omkring
• förändringar i livet (flytt, ny skola, skilsmässa)
• problem i relationer (bråk, familj, vänner, kärlek, ensamhet, mobbning)
• långvarig och negativ stress
• något oroar eller bekymrar barnet (livssituation, ekonomi, problem hemma)
• kris och allvarliga händelser (trauma, olycka, sjukdom, dödsfall, krig, övergrepp, våld)
• att dricka alkohol eller använda droger
• annan psykisk ohälsa eller diagnos (till exempel oro, ångest, depression).

Koncentrationssvårigheter hos barn (1177.se)

Det är vanligt att känna igen flera tecken på adhd hos barn och unga. Det betyder inte att barnet har en adhd-diagnos. Däremot kan barnet fortfarande ha svårigheter i vardagen och behöva hjälp och stöd.

Tecken på adhd:

• koncentrationssvårigheter
• överaktivitet
• impulsivitet
• humörsvängningar och att känna starka känslor
• skiftande energi- och aktivitetsnivå (till exempel att ibland känna sig "hyper" och ha svårt att varva ner, och ibland känna sig orkeslös och ha svårt att aktivera sig)
• ha många tankar i huvudet samtidigt och ibland "hyperfokusera" på enstaka saker
• svårt att komma igång med och slutföra uppgifter
• svårt att ta till sig och följa instruktioner
• svårt att passa tider, organisera och planera i vardagen
• ofta glömma och tappa bort saker
• undvika att göra saker som känns jobbiga eller tråkiga
• lätt störas av ljud och annat som händer runt omkring.

Exempel på överaktivitet:

• ha svårt att sitta stilla
• ofta känna sig rastlös och otålig
• ha svårt att göra saker lugnt och stilla
• prata väldigt mycket även om det stör andra.

Exempel på impulsivitet:

• göra saker utan att tänka efter
• avbryta andra och svara på frågor innan de har ställts färdigt
• tycka det är jobbigt att vänta (till exempel att stå i kö)
• känna starka känslor och ha svårt att styra sitt humör.

Krav för att få en adhd-diagnos

För att få diagnosen adhd behöver de symtom och svårigheter som barnet har stämma överens med vissa krav:

• Barnet har haft svårigheter innan 12 års ålder.
• Barnet har haft svårigheter under en längre tid (minst sex månader).
• Barnet har problem i vardagen och upplever svårigheter i flera olika miljöer (till exempel både hemma, i skolan och på fritiden).
• Svårigheterna beror inte på andra anledningar och orsaker (till exempel stress, oro eller depression).

Adhd (1177.se)

Adhd är en förkortning av Attention (uppmärksamhet) Deficit (brist) Hyperactivity (överaktivitet) Disorder (störning), och är en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. Neuropsykiatriska funktionsnedsättningar förkortas ofta som NPF.

Att ha adhd innebär att vissa delar av hjärnan fungerar annorlunda än hos personer som inte har adhd. Det är främst delen av hjärnan som styr ens uppmärksamhet, impulser och reaktioner som fungerar annorlunda. Adhd yttrar sig på olika sätt hos olika personer och det varierar hur stora problem man har i vardagen.

Det finns även olika former av adhd. Add är en form av adhd där överaktivitet saknas och impulsivitet inte märks lika mycket. Om barnet har add har hen problem med sin koncentration och uppmärksamhet, och det kan vara särskilt svårt att hålla fokus, aktivera sig och komma igång med uppgifter.

Skiftande energi- och aktivitetsnivå

Att ha skiftande energi- och aktivitetsnivå innebär att man ibland har mycket energi och ibland har väldigt lite energi. När barnet har mycket energi har hen lättare för att vara produktiv och få saker gjorda. När barnet har lite energi och känner sig seg, orkeslös eller utmattad har hen svårare för att aktivera sig och komma igång med uppgifter.

Det kan vara svårt att anpassa och kontrollera sin energi- och aktivitetsnivå. Därför kan det vara svårt för barnet att leva upp till förväntningar på hur hen ska bete sig och prestera i olika situationer. Om energi- och aktivitetsnivån är låg är det till exempel svårt att "rycka upp sig" och få saker gjorda. När energinivån är hög är det svårt att varva ner och ta det lugnt.

Vad beror adhd på?

Adhd är ofta ärftligt och något man föds med. Det är vanligt att flera i en familj och släkt har adhd. Hur adhd utvecklas och märks under livet påverkas också mycket av barnets mående, livssituation och omgivning. Om barnet har en bra livssituation där hen får stöd och hjälp när hen behöver, så är det lättare att hantera svårigheterna.

Fördomar om adhd

Det finns många fördomar och myter om adhd. ur det är att ha adhd är olika för alla med diagnosen. Att ha adhd är inte bara något dåligt utan det finns också många fördelar. Med rätt hjälp och stöd blir det enklare för barnet att må bra, fungera i vardagen och leva ett bra liv. Det kan också vara tröstande och peppande att påminna barnet om hens positiva egenskaper, då fokus ofta tenderar att vara på hens svårigheter.

När du och barnet söker hjälp och påbörjar en kontakt med Bup får ni prata med en behandlare (till exempel en sjuksköterska, kurator, psykolog eller läkare). Behandlaren gör en utredning för att bedöma barnets svårigheter och behov. Ofta räcker det att göra en kort utredning under det första besöket för att ta reda på vilken hjälp barnet behöver för att må bättre. Om behandlaren behöver mer information om barnets mående görs en längre utredning under flera besök.

Vad händer under en utredning?

Att göra en utredning handlar inte bara om barnet ska få en diagnos som till exempel adhd eller autism. Det handlar om att utreda och kartlägga hela barnets mående, vilka problem och svårigheter hen har och hur mycket de påverkar er i vardagen. Därför får barnet svara på frågor, fylla i formulär och ibland genomföra olika tester under en utredning. Behandlaren behöver i de flesta fall också prata med dig som är vårdnadshavare om hur barnet mår och fungerar, och i vissa fall med andra närstående som till exempel lärare på barnets skola.

Med hjälp av utredningen kan behandlaren erbjuda olika typer av hjälp och behandling. Barnets lärare kan också behöva ta del av utredningen för att kunna stötta och hjälpa barnet på bästa sätt.

Neuropsykiatrisk utredning för till exempel adhd och autism (1177.se)

Att få en diagnos

Under utredningen undersöker behandlaren vilken typ av psykisk ohälsa och diagnos som barnet har. Varje diagnos har kriterier som barnet behöver uppfylla för att få just den diagnosen. Det går även att ha flera diagnoser samtidigt. Om barnet har adhd kan hen samtidigt ha en annan NPF-diagnos, som till exempel autism eller Tourettes syndrom. Att ha dyslexi är också vanligt och vissa med adhd kan ha problem med motoriken. Många med NPF-diagnoser drabbas också av annan psykisk ohälsa som till exempel stress och sömnsvårigheter.

Om du oroar dig för att ett barn är eller känner sig ensam så finns det flera saker du kan göra för att hjälpa. Det viktigaste är att visa att du finns där när hen behöver dig. Fråga ofta hur barnet mår och berätta att du finns där om hen behöver hjälp eller vill prata om något.

Prata om ensamhet och relationer

Prata med barn och unga om frivillig och ofrivillig ensamhet. Ibland är ensamhet något som man själv väljer och behöver för att få återhämtning, och ibland kan ensamhet vara ett problem. Det kan kännas skönt och vara bekvämt att vara ensam, men de flesta mår dåligt av att vara ensamma för mycket.

Fråga barnet hur hen tycker att det känns i skolan, med kompisar och i andra sociala sammanhang. Prata om vad egentid kan vara och hur ensamhet kan kännas på olika sätt.

Relationer med jämnåriga kan ibland vara en utmaning. Speciellt för äldre barn och tonåringar som ofta går igenom stora förändringar i livet, där många relationer kanske förändras eller tar slut. Berätta att det är okej att till exempel växa ifrån varandra eller att relationer förändras över tid. När barn och unga går igenom olika konflikter med andra kan de ibland behöva stöd och guidning från vuxna.

Tips på hur du kan prata med barn om ensamhet (friends.se)

Om det sociala är svårt

Det är vanligt att barn och unga känner sig osäkra i sociala situationer och oroar sig över vad andra tänker och tycker. Ibland kan oron leda till att det känns ”enklare” att vara ensam, men egentligen leder det till ännu sämre mående med tiden. Om ett barn ofta undviker eller oroar sig för olika sociala situationer kallas det för social fobi eller ångest.

Du kan hjälpa barnet genom att prata om vilka sociala situationer som hen brukar undvika eller tycka är jobbiga. Det kan till exempel vara att hen tycker att det känns svårt eller läskigt att ta kontakt med andra. Uppmuntra barnet till att utmana sig själv i dessa situationer och att inte ge upp. Berätta att de flesta blir glada när någon säger hej eller hör av sig. Ofta blir det lättare med tiden att både ta och få kontakt med andra.

Så kan du stötta ett barn utan vänner (bris.se)

Om barn blir utsatt för mobbning i skolan

Stämningen kan vara hård och tuff i skolan, men det är aldrig okej att bli kränkt eller kränka någon annan. Det kan kännas jobbigt för barn att berätta om vad som händer i skolan, då hen kanske skäms eller har blivit hotad att inte berätta.

Om du misstänker att ett barn utsätts för mobbning i skolan kan du påminna barnet om att det aldrig är hens fel om hen blir mobbad. Förklara också att alla vuxna på skolan finns där för att hjälpa.

Om ett barn mobbar andra är det viktigt att du pratar med hen och förklarar att det inte är okej. Fundera över varför barnet mobbar. Det kan till exempel bero på att barnet mår dåligt eller är rädd för att själv bli mobbad.

Se till att ha mycket kontakt med skolan. Skolpersonalen finns där för att hjälpa både barn och unga som blir mobbade och som mobbar.

Vad du som förälder eller närstående kan göra för att stoppa mobbning (psykologiguiden.se)

Skärmtid och sociala medier

Barn och unga spenderar mycket tid framför skärmen och en stor del av deras liv sker på nätet. Att spela onlinespel och använda sociala medier kan vara ett roligt och givande sätt för barnet att umgås med andra, men mycket skärmtid kan också göra att barnet blir mer isolerat.

I sociala medier visas också många idealbilder där fokus ofta är på status, upplevelser och relationer. Det är vanligt att unga jämför sig mycket med andra vilket kan göra att barnet upplever FOMO (fear of missing out). Det innebär att barnet känner stress och oro för att missa roliga upplevelser och aktiviteter som de ser andra göra. Att se bilder och filmklipp på andra som umgås och har roligt kan även göra att barnet känner sig ännu mer ensam.

Påminn barnet om att personer oftast visar upp när de är glada och gör roliga saker i sociala medier, och inte när de mår dåligt och kanske själva känner sig ensamma. Uppmuntra barnet att ta en paus från sociala medier ibland och att sluta följa konton som får hen att må dåligt. Folkhälsomyndigheten rekommenderar att äldre barn och tonåringars skärmtid ska begränsas till 2–3 timmar per dag.

Folkhälsomyndighetens rekommendationer om skärmtid för barn och unga (www.folkhalsomyndigheten.se)

Även mobbning kan ske i sociala medier och onlinespel. På Friends webbplats kan du läsa mer om mobbning och vad du som vuxen kan göra.

Lär dig mer om nätmobbning (friends.se)

Fler tips på hur du kan hjälpa och vara ett stöd

• Gör saker tillsammans. Byt miljö och ta er till en trevlig plats som till exempel ett café, museum eller park.
• Uppmuntra barnet till att fortsätta med sin fritidsaktivitet och prova nya saker. Det kan vara en ny hobby, ett nytt spel eller en sport. Kommunen och föreningar brukar ibland arrangera gratisaktiviteter för barn och unga.
• Ta hjälp av personalen på skolan.
• Bjud hem andra familjer med barn och unga och gör aktiviteter ihop.
• Uppmuntra barnet att höra av sig till andra jämnåriga. Möjliggör för umgänge hemma eller föreslå olika aktiviteter.

Information och råd till föräldrar och närstående vuxna (friends.se)

Ofrivillig ensamhet kan bero på olika saker. Om barnet verkar ensamt och må dåligt av det är det viktigt att försöka ta reda på vad det finns för orsaker till hens mående och situation.

Vanliga orsaker till ofrivillig ensamhet hos barn och unga:

• problem i relationer (familj, vänner, kärlek, utanförskap, mobbning)
• förändringar i livet (flytt, ny skola, skilsmässa)
• barnet hindras från att umgås med andra (att bo långt borta, konflikter, pandemi)
• problem hemma (bråk, livssituation, ekonomi)
• barnet känner sig blyg, osäker eller har svårt för sociala situationer
• barnet känner sig annorlunda eller har svårt att passa in
• sociala medier och FOMO (fear of missing out)
• kris och allvarliga händelser (trauma, olycka, sjukdom, dödsfall, krig, övergrepp, våld)
• annan psykisk ohälsa eller diagnos (till exempel stress, ångest, social fobi, depression).

Vad är mobbning?

Mobbning är när någon blir illa behandlad flera gånger av samma personer. Om någon ofta blir retad, utsätts för kränkningar eller blir utfryst så är det mobbning.

Det är mobbning oavsett om det händer på webben, i skolan eller någon annanstans. Både barn, tonåringar och vuxna kan utsättas för mobbning och mobba andra.

Vad räknas som kränkande behandling?

Utfrysning, att skriva elaka meddelanden eller ofta reta någon är exempel på vad som räknas som kränkande behandling. Hot och våld som knuffar, sparkar och slag är också kränkningar. Om en lärare eller annan skolpersonal får veta att en elev blivit kränkt i skolan är hen skyldig att göra något för att det inte ska hända igen.

Diskriminering

Om någon blir behandlad dåligt, orättvist eller annorlunda på grund av sitt kön, sin hudfärg, religion eller sexuella läggning så är det diskriminering. Det är också diskriminering om ett barn har en funktionsvariation eller diagnos och behandlas illa eller orättvist. Skolan är skyldig att se till att ingen utsätts för diskriminering under skoltid.

Mobbning kan vara brottsligt

Att kränka och mobba någon kan vara brottsligt och den som mobbar kan bli polisanmäld.

Exempel på kränkande behandling som bryter mot lagen:

• våld och hot
• trakasserier
• diskriminering
• lägga ut och sprida kränkande bilder på någon
• fotografera eller filma någon i en privat eller känslig situation utan tillåtelse (till exempel i omklädningsrummet)
• uppmana eller tvinga någon under 15 år att göra sexuella saker på webben.

Kränkande behandling, mobbning och diskriminering (skolverket.se)

Att upptäcka att ett barn skadar sig själv kan vara väldigt jobbigt och skrämmande. Som vuxen är det vanligt att känna sig otillräcklig, men det finns mycket du kan göra för att hjälpa och stötta barnet. Det är viktigt att visa att du finns där för barnet om hen behöver hjälp eller vill prata om något.

Många barn och unga upplever att deras närstående fokuserar för mycket på själva självskadebeteendet, och för lite på hur de mår eller vad de går igenom i livet. Försök därför att inte lägga för mycket fokus vid självskadebeteendet när du pratar med barnet. Fokusera istället på de faktorer som gör att barnet mår dåligt och vad du kan göra för att stötta. När barnet mår bättre och lär sig hantera sina känslor på andra sätt blir det lättare för hen att sluta skada sig själv.

Validering och att bekräfta barnets känslor

Validering handlar om att bemöta barnet på sätt som gör att hen känner sig sedd och förstådd. Du validerar barnet genom att uppmärksamma hens känslor och bekräfta att det är okej att hen känner som hen gör, utan att uttrycka dina egna åsikter. En känsla kan vara svår och jobbig men aldrig fel, och även negativa känslor är en del av livet. Du behöver därför inte förstå känslan eller tycka den är rimlig för att validera den. Det är vanligt att vilja släta över, distrahera eller hitta snabba lösningar. Men försök istället att lyssna, stanna upp och stå ut med det som barnet uttrycker och berättar.

Du validerar barnet genom att lyssna uppmärksamt och på olika sätt visa förståelse för hens känslor. Validering kan också ske genom kroppsspråk, ansiktsuttryck och fysisk beröring (som att nicka, hålla ögonkontakt, lägga en hand på axeln eller erbjuda en kram). Att bli validerad hjälper barnet att känna sig mindre ensamt och att sortera bland sina känslor så att de blir mindre intensiva.

Exempel på validering i samband med läxläsning

Barnet pluggar till ett matteprov. Hen tycker det är jobbigt eftersom hen inte förstår uppgifterna och känner sig dålig på matte. Då kan ett mindre validerande bemötande vara att säga: ”Du som är så duktig på matte, du ska se att du klarar provet utan problem! Kämpa på!” Trots att du har goda avsikter med det du säger kan barnet uppleva att du tycker hens känslor är fel och orimliga i förhållande till situationen. Det kan få hen att känna sig missförstådd och därmed inte sedd eller bekräftad i sin upplevelse. 

Ett mer validerande bemötande kan istället vara att säga: ”Det låter svårt och frustrerande. Vill du att jag ska hjälpa dig? Ska vi se om vi kan lösa det tillsammans?” Då är det mer sannolikt att barnet känner att det är okej att hen känner som hen gör. När barnet känner sig validerad blir det lättare för hen att reglera sina känslor och för er att tillsammans hitta en lösning.

Det är också viktigt att du som vuxen speglar och bemöter barnets känslor, utan att lägga för mycket fokus vid hens beteenden eller prestation. Fokus ska vara på hur det känns för barnet i stunden. Fråga barnet vad du kan göra för hen, och säkerställ att du har förstått rätt när hen berättar om sina känslor. På så sätt lär du dig mer om hur barnet känner och tänker, och visar att du är engagerad och finns där när hen behöver dig.

Att validera och prata om svåra känslor

Det kan vara utmanande att validera och prata med barnet när hen känner starka negativa känslor. Att se barnet må dåligt och få veta om vilka tankar och känslor som hen har kan kännas skrämmande och vara väldigt jobbigt. I stunden är det viktigt att du försöker hålla dig lugn och inte låter dina egna känslor ta över barnets. Om barnet märker att du blir upprörd kan du till exempel säga att: ”Jag blir ledsen för att du mår så dåligt, men det är ingen fara eller något som du behöver oroa dig för. Att förstå hur du mår och hur jag kan hjälpa dig är det viktigaste för mig”. På så sätt visar du för barnet att du kan hantera att prata svåra känslor och att du finns där för att hjälpa.

Många närstående oroar sig för att samtal om barnets dåliga mående ska leda till att hen skadar sig själv mer, men ofta är det tvärt om. Validerande samtal hjälper barnet att över tid utveckla strategier för att hantera sina känslor på andra sätt och att sluta skada sig själv. Det är också viktigt att barnet får uttrycka vad hen känner, istället för att isolera sig och vara för mycket ensam med sina känslor.

Validering och hur du kan bemöta starka känslor (hanterakanslor.se)

Prata med och stötta barn som mår psykiskt dåligt (1177.se)

Jobba med gemensam problemlösning

Du kan också hjälpa barnet med att göra något åt det som får hen att må dåligt, men kom bara med egna förslag på lösningar om barnet ber om det. Du kan testa att ställa frågor om barnets problem och tillsammans diskutera vilka lösningar som finns.

Frågor du kan ställa:

• Vad är problemet?
  Skriv ner problemet.
• Vilka lösningar finns det?
  Skriv ner alla lösningar som barnet eller ni tillsammans kan komma på!
• Vad skulle hända om ni använde lösningarna som ni kommit på?
  Skriv lite om vad som skulle hända för varje lösning ni kommit på.
• Vilken lösning är bäst?
  Välj ut den lösning som barnet vill prova först.
• Testa lösningen som ni valt ut!
  Om det inte fungerar försök med den nästbästa lösningen!

Fler tips på hur du kan hjälpa och vara ett stöd

• Prata med barnet och visa att du ser att hen inte mår bra. Visa intresse för vad barnet går igenom i vardagen och livet.
• Fokusera på att lyssna, validera och bekräfta barnets känslor. Låt barnet styra samtalet och låt hen berätta i lugn och ro.
• Uppmuntra barnet att ta kontakt med dig när hen mår dåligt och känner impulsen att skada sig själv. Ha som mål att barnet tar kontakt med dig innan hen skadar sig själv. Ibland hjälper det att prata om det som är jobbigt. Andra gånger hjälper det att prata om eller göra något helt annat tills de värsta känslorna går över. 
• Hjälp till att upprätthålla goda levnadsvanor och vardagsrutiner (sömn, hygien, kost, rörelse).
• Se över familjeklimatet och vad du och andra kan göra hemma för att barnet ska må bättre.
• Ställ inte för höga krav på barnet och välj dina strider.
• Planera in aktiviteter som barnet kan se fram emot. Fråga vad hen skulle vilja göra.
• Gör saker tillsammans med barnet. Det kan till exempel vara att byta miljö och ta er till en trevlig plats som till exempel ett café, museum, bibliotek eller park.
• Uppmuntra barnet att träffa kompisar och göra saker hen brukar gilla.

Ta hand om dig själv

Att vara närstående till någon som skadar sig själv kan vara väldigt jobbigt. Kom ihåg att vara snäll mot dig själv och göra saker som du mår bra av. Det är också bra om du kan få stöd av andra i din omgivning. När du tar hand om dig själv och hanterar dina känslor på hälsosamma sätt är du en bra förebild som barnet kommer kunna lära sig av.

Ett självskadebeteende är när man medvetet skadar sig själv fysiskt vid upprepade tillfällen. För många är det ett sätt att försöka hantera eller undvika jobbiga känslor och tankar. Vissa självskadebeteenden syns och märks av tydligt, medan andra inte märks alls. Det är vanligt att skämmas om man skadar sig själv, och många försöker därför dölja sina självskadebeteenden. Men det kan också vara ett sätt att visa för andra att man inte mår bra och behöver hjälp.

Ungefär var tredje ungdom har provat att skada sig själv. De flesta gör det bara någon enstaka gång, men för vissa blir det ett återkommande sätt att hantera jobbiga känslor. De flesta som skadar sig själva gör det inte för att ta sitt liv, utan för att hantera jobbiga känslor och sitt dåliga mående när det är som värst.

Därför kan det vara svårt att sluta skada sig själv

För att förstå hur självskadebeteende fungerar behöver man lägga märke till vad som händer på kort sikt (direkt efter man skadat sig själv) och på längre sikt (när man skadar sig själv vid upprepade tillfällen under en längre tid). Många beskriver att det kan dämpa negativa känslor och kännas lite bättre i stunden. Det är därför det kan bli till en vana som är svår att bryta. Då kan impulsen att skada sig själv kan vara stark och svår att stå emot. Försök därför att inte vara dömande mot barnet om hen skadar sig själv igen, även om hen sagt att hen ska sluta.

Efter man skadat sig själv och på längre sikt mår man ofta sämre, och de negativa känslorna kan hålla i sig länge. Det är vanligt att känna skuld- och skamkänslor, vilket kan göra att barnet får låg självkänsla och isolerar sig från andra. På så sätt kan själva självskadebeteendet göra att barnet mår sämre och fortsätter att skada sig själv. För att må bättre behöver hen få utlopp för sina känslor och öva på att hantera sina känslor på andra sätt.

Vanliga orsaker till självskadebeteende hos barn och unga:

• problem i relationer (bråk, familj, vänner, kärlek, att göra slut, ensamhet, mobbning)
• någon som barnet känner mår dåligt
• kris och allvarliga händelser (trauma, olycka, sjukdom, dödsfall, krig, våld)
• något oroar eller bekymrar barnet (livssituation, ekonomi, problem hemma)
• långvarig och negativ stress
• låg självkänsla och dåligt självförtroende
• skamkänslor och att vara arg på sig själv
• tomhetskänslor
• annan psykisk ohälsa eller diagnos (till exempel ångest och depression).

Om du märker att ett barn verkar ledsen är det viktigt att visa att du finns där om hen behöver hjälp eller vill prata om något. Det är också viktigt att försöka aktivera barnet och uppmuntra hen till att göra sånt hen tycker om och mår bra av.

Finns det en orsak?

Att förstå orsaken till att barnets mående gör det enklare att göra förändringar för att det ska bli bättre. Ibland är orsaken tydlig, men ibland kan det vara svårare att ta reda på vad som gör att barnet mår dåligt. Sjukdomar och somatiska tillstånd kan också vara en orsak till nedstämdhet. Därför kan det kan vara bra att kontakta vårdcentralen för att utesluta kroppsliga problem som kan påverka hur barnet mår psykiskt.

Ibland kanske barnet inte vet varför hen mår dåligt. Det är också vanligt att ibland inte orka eller vilja prata om sina känslor. Det kan vara frustrerande och tålamodskrävande när du vill hjälpa, men ibland behöver du acceptera barnets känslor som de är och låta hen ta sin tid. Det finns fortfarande flera saker du och ni tillsammans kan göra för det ska bli bättre.

Validering och att bekräfta barnets känslor

Validering handlar om att bemöta barnet på sätt som gör att hen känner sig sedd och förstådd. Du validerar och bekräftar barnet genom att ge hen rätt till sina känslor, utan att du uttrycker dina egna åsikter om dem. Det är vanligt att vilja släta över, distrahera eller hitta snabba lösningar. Men försök istället att bekräfta barnet genom att stanna upp och stå ut med det som barnet uttrycker och berättar.

Genom att lyssna uppmärksamt och titta på barnet bekräftar du hens känslor. Du kan också återberätta det som barnet säger och fråga om du har förstått rätt. Validering har ofta en lugnande effekt eftersom det visar att du bryr dig och vill förstå barnet och hens upplevelse.

Du kan också påminna barnet om att det inte är fel eller konstigt att må dåligt och känna som hen gör. Det är okej att vara ledsen, gråta och vara arg. Även negativa känslor är en del av livet och alla känslor kommer och går.

Fler tips på hur du kan hjälpa och vara ett stöd

• Prata med barnet och visa att du ser att hen inte mår bra. Visa intresse för vad barnet går igenom i sin vardag.
• Fokusera på att lyssna, validera och bekräfta barnets känslor. Låt barnet styra samtalet och låt hen berätta i lugn och ro.
• Kom bara med egna förslag på lösningar om barnet ber om det.
• Hjälp till att upprätthålla goda levnadsvanor och vardagsrutiner (sömn, hygien, kost, rörelse).
• Se över familjeklimatet och vad som går att göra hemma för att barnet ska må bättre.
• Ställ inte för höga krav på barnet och välj dina strider.
• Aktivera barnet genom att till exempel fråga vad hen skulle vilja göra. Planera in aktiviteter som hen kan se fram emot.
• Gör saker tillsammans med barnet. Det kan till exempel vara att byta miljö och ta er till en trevlig plats som till exempel ett café, museum, bibliotek eller park.
• Uppmuntra barnet att träffa kompisar och göra saker hen brukar gilla.

Alla känner sig ledsna eller nedstämda ibland. Under puberteten är det också vanligt att känna många starka känslor och ha humörsvängningar. Det beror på att kroppen och hjärnan utvecklas.

Hur man mår beror också på vilken grundstämning man har. Känslor kan gå upp och ner och förändras snabbt under en dag, medan grundstämningen förändras långsammare och påverkar hur man mår mestadels av tiden. Om grundstämningen är låg under en längre tid kan det vara en depression.

Om man lider av en depression har man fler och värre besvär än när man "bara" känner sig ledsen eller nedstämd. Det är också svårare att distrahera sig från negativa tankar och ens sinnesstämning påverkar en mycket mer i vardagen.

Är barnet deprimerat?

Nedstämdhet och depression kan upplevas på olika sätt och bero på många olika saker. Att barnet känner känslor av nedstämdhet behöver inte betyda att hen är deprimerad, men hen kan ändå behöva hjälp och stöd när livet känns extra tungt.

Det är vanligt att känna igen flera tecken på depression. Men för att det ska vara en depression behöver barnet ha känt sig nedstämd eller haft mindre lust att göra saker under en längre tid. Barnet behöver också samtidigt uppleva flera andra tecken och symtom i listan nedan för att det ska vara en depression.

Tecken på depression:

• känna sig ledsen, nedstämd eller irriterad flera veckor i rad
• ingen lust eller minskat intresse för roliga saker
• ilska, irritation och rastlöshet
• svårt att sova eller sover för mycket
• ökad trötthet och låg energi
• äta mycket mer eller mindre än vanligt
• koncentrationssvårigheter
• negativa tankar och skuldkänslor
• dåligt självförtroende och låg självkänsla
• mycket känns jobbigt eller meningslöst
• uppgivenhet och likgiltighet
• tankar på döden.

Depression hos barn och tonåringar (1177.se)

Hur är det att vara deprimerad?

Att hantera vardagen kan vara svårt för den som lider av en depression. Livet kan kännas jobbigt och meningslöst, och det är vanligt med återkommande negativa tankar om sig själv och omvärlden. Det kan också kännas jobbigt att tänka på framtiden. Även skuldkänslor, låg självkänsla, dåligt självförtroende och likgiltighet är vanligt.

Under en depression är det vanligt att till exempel vilja stanna kvar i sängen, äta sämre och bli mindre aktiv och social. Mindre aktivitet och sämre levnadsvanor gör att depressionen blir värre. Därför är det viktigt att barnet fortsätter att aktivera sig och göra sånt som brukar få hen att må bra, även om det känns jobbigt. Barn och unga behöver ofta hjälp och stöd för att hantera en depression.

Vanliga orsaker till nedstämdhet eller depression hos barn och unga:

• problem i relationer (bråk, familj, vänner, kärlek, ensamhet, mobbning)
• förändringar i livet (flytt, ny skola, skilsmässa)
• någon som barnet bryr sig om mår dåligt
• något oroar eller bekymrar barnet (livssituation, ekonomi, problem hemma)
• kris och allvarliga händelser (trauma, olycka, sjukdom, dödsfall, krig, övergrepp, våld)
• långvarig och negativ stress
• för lite sömn under lång tid
• grubbel och ältande
• årstider (väder, mörker, D-vitaminbrist)
• kroppsliga problem (hormoner, skada, järnbrist, sjukdomar)
• annan psykisk ohälsa eller diagnos (till exempel adhd, autism, ångest, tvång).

Om du oroar dig över ett barns sömn finns det flera saker du kan göra för att hjälpa barnet att sova bättre.

Var ett stöd i vardagen

Det är individuellt vilket stöd varje barn behöver, men rutin i vardagen och hjälp med att hantera stressiga perioder kan hjälpa barnet att både må och sova bättre.

Försök se till att barnet har en jämn dygnsrytm där hen lägger sig och går upp ungefär samma tid varje dag. Uppmuntra barnet att gå upp på morgonen även om hen är trött, att inte sova på dagen och lägga sig i tid på kvällen.

Se till att det finns möjlighet för barnet att varva ner på kvällen. Föreslå lugna aktiviteter som barnet kan göra innan läggdags.

Prata om sömn

Prata med barn och unga om sömn och berätta att det är viktigt att sova ordentligt för att må bra, klara av skolan och orka med allt roligt. Du kan fråga barnet om hen har svårt för att sova och vad hen tror det kan bero på. Tillsammans kan ni försöka hitta lösningar på hur hen kan sova bättre och må bra.

Sängen ska användas för att sova

Uppmuntra barn och unga till att bara vara i sägnen när man ska sova, och inte när man till exempel läser läxor, kollar på film eller chattar med kompisar. Det hjälper hjärnan att förknippa sängen med sömn istället för vakenhet.

Matvanor kan påverka sömnen

Barn och unga bör inte vara hungriga, men heller inte alltför mätta när de ska gå och lägga sig. Uppiggande ämnen som socker och koffein kan också störa sömnen. Försök därför se till att barn och unga inte dricker läsk, kaffe eller te på kvällen.

Fler tips på hur du kan hjälpa och vara ett stöd

• Aktivera barn och unga på dagen. Föreslå olika aktiviteter och gärna saker man kan göra utomhus när det är ljust. Om barnet saknar motivation förslå saker ni kan göra tillsammans.
• Uppmuntra barn och unga till att undvika spel, sociala medier och att inte använda mobilen i sängen eller innan man ska sova. Se efter om det går att stänga av det blåa ljuset på skärmar i hemmet på kvällen.
• Se till att det är lugnt hemma på kvällen och mörkt och svalt i sovrummet när det är dags att sova.
• Föreslå och gör avslappningsövningar (meditation, mindfulness) eller andra avkopplande aktiviteter tillsammans på kvällen.
• Var en god förebild och se över dina egna sömnvanor och kvällsrutiner.

Sömn behövs för att hjärnan och kroppen ska återhämta sig. När vi sover bearbetar hjärnan även allt som hänt under dagen och lagrar minnen. Kroppen varvar ner och immunförsvaret aktiveras. Därför är sömn viktigt för att barnet ska må bra, kunna koncentrera dig och lättare klara av stress och andra jobbiga känslor.

Vad händer i kroppen när vi sover?

När vi sover får vi lägre puls och kroppstemperaturen sjunker. Vi andas långsammare och alla muskler kopplar av. Kroppen reparerar sig själv och immunförsvaret aktiveras. På så sätt hjälper sömnen att hålla oss friska. Om vi sover för lite under en längre period brukar kroppen börja säga ifrån.

Tecken på sömnstörning hos barn och unga:

• ökad trötthet
• koncentrationssvårigheter och sämre minne
• yrsel, illamående och huvudvärk
• somnar under dagen (till exempel i skolan, på bussen eller framför tvn)
• sämre humör, humörsvängningar och lättirritation
• nedstämdhet, oro och ångest.

Tonåringar behöver mycket sömn

Under sömnen bildas nya celler och hormoner som gör att kroppen utvecklas och växer, till exempel under puberteten. Därför behöver tonåringar sova mer än vuxna. Tonåringar behöver sova mellan åtta och elva timmar per natt.

Sömn i olika åldrar (1177.se)

Vanliga orsaker till sömnstörning hos barn och unga:

• rubbad dygnsrytm (varit uppe eller gått upp sent, jetlag)
• störande ljud (snarkningar, fåglar, buller)
• för varmt i rummet
• ny eller annan sovplats
• ätit sent på kvällen eller natten
• koffein, nikotin, socker och andra uppiggande ämnen (energidryck, läsk, kaffe, te, snus)
• att dricka alkohol eller använda droger
• långvarig och negativ stress
• något oroar eller bekymrar barnet (livssituation, ekonomi, problem hemma)
• kris och allvarliga händelser (trauma, olycka, sjukdom, dödsfall, krig, övergrepp, våld)
• annan psykisk ohälsa eller diagnos (till exempel depression, oro, ångest).

Alla mår dåligt ibland och det går inte att må bra eller vara glad hela tiden. Men det finns mycket du kan göra för att barnet ska må så bra som möjligt, oavsett vad hen går igenom eller har svårt med i vardagen. Genom att fokusera på det som går att påverka kan både den fysiska och psykiska hälsan förbättras.

Barn och ungas hälsa påverkas mycket av deras levnadsvanor, vilka i stor utsträckning styrs av familjens och närståendes vanor. Därför är ditt inflytande och stöd viktigt för att barnet ska leva hälsosamt i vardagen.

Var ett stöd i vardagen

Det är individuellt vilket stöd varje barn behöver, men rutiner i vardagen, hjälp med tidsplanering och bra mat-, sömn- och motionsvanor är alltid viktigt för att barnet ska må bra. Barn och unga påverkas även mycket av sin omgivning och relationer. Problem hemma, svårigheter i skolan och sociala problem är exempel på vad som kan leda till psykisk ohälsa.

Under livets gång behöver barnet möta och hantera olika utmaningar, problem och situationer. Som förälder eller närstående vuxen är det därför viktigt att alltid försöka vara ett stöd och vägleda barnet när hen går igenom olika saker.

Bekräfta och lyssna

Se till att det finns tid för samtal och reflektion tillsammans. Fråga barnet hur hen mår och prata om hur det fungerar i skolan, med vänner och övriga relationer. Visa intresse för vad barnet går igenom i livet och bekräfta hens känslor och tankar. Prata också om vad hen gör och tar del av på nätet och i sociala medier.

Skärmtid och sociala medier

Barn och unga spenderar mycket tid framför skärmen och en stor del av deras liv sker på nätet. Att ofta vara uppkopplad och vistas i digitala miljöer (som till exempel sociala medier och onlinespel) är något som unga kan behöva vägledning kring för att kunna hantera på bra sätt.

I sociala medier visas många idealbilder där fokus ofta är på utseende, framgång och status. Det är vanligt att unga jämför sig mycket med andra vilket kan påverka självkänslan negativt och göra att barnet känner sig stressad. Uppmuntra barnet att ta en paus från sociala medier ibland och att sluta följa konton som får hen att må dåligt. Folkhälsomyndigheten rekommenderar att äldre barn och tonåringars skärmtid ska begränsas till 2–3 timmar per dag.

Folkhälsomyndighetens rekommendationer om skärmtid för barn och unga (folkhalsomyndigheten.se)

Fler tips på hur du kan hjälpa och vara ett stöd

• Hjälp barnet att aktivera sig. Uppmuntra barnet att testa nya saker och gör olika aktiviteter tillsammans.
• Ta reda på barnets intressen och utgå från vad hen tycker är kul. En hobby eller fritidsaktivitet som barnet trivs med är positivt för hälsan.
• Hjälp barnet att hitta bra rutiner och strategier för att hantera stress och andra jobbiga känslor.
• Håll koll på barnets spelvanor och andra tidsfördriv. Sträva efter att hitta en bra balans mellan produktivitet, pauser, återhämtning och nöje.
• Lär dig mer om psykisk hälsa och dela med dig av kunskapen till barnet.
• Var en bra förebild och se över dina egna levnadsvanor.

Om barnet inte vill prata med dig

Ibland kanske barnet inte vill prata med dig om hur hen mår. Då är det viktigt att försöka ha tålamod och att inte pressa barnet för mycket. Det finns många sätt att vara ett stöd och visa att du finns där. Att till exempel göra något trevligt och mer kravlöst ihop kan göra att barnet att slappnar av och självmant öppnar upp sig vid ett senare tillfälle. Fråga barnet vad hen skulle vilja göra eller föreslå en aktivitet hen brukar uppskatta, som till exempel att ta en promenad, fika, spela spel eller titta på film.

Diagnoser är namn på olika hälsotillstånd och sjukdomar. De används i vården för att kunna ge rätt hjälp och behandling. Diagnoser kan också hjälpa dig att förstå dig själv och andra bättre.

Vissa diagnoser föds man med och andra kan utvecklas över tid, till exempel om man går igenom en kris eller har varit med om något skrämmande. Diagnoser finns för de flesta hälsoproblem, svårigheter och känslotillstånd. Det finns diagnoser för bland annat depression, ångest, adhd och ätstörningar, men också för sömnproblem, mardrömmar, relationsproblem och ilska.

Utredning och att få en diagnos

När du och barnet söker hjälp och får kontakt med vården får ni prata med en behandlare (till exempel en sjuksköterska, kurator, psykolog eller läkare). Behandlaren bedömer och utreder vilken typ av psykisk ohälsa och diagnos som barnet har. Varje diagnos har kriterier som behöver uppfyllas för att få just den diagnosen. Därför får barnet svara på frågor, fylla i formulär och ibland genomföra olika tester. Behandlaren behöver i de flesta fall också fråga dig som förälder eller vårdnadshavare om hur barnet mår och fungerar, och i vissa fall även andra närstående som till exempel lärare på barnets skola.

Med hjälp av informationen om barnets mående och diagnosen kan behandlaren erbjuda rätt hjälp och behandling. Om barnet till exempel får diagnosen depression får hen behandling för det.

Neuropsykiatrisk utredning för till exempel adhd och autism (1177.se)

Vanliga diagnoser

Inom psykiatrin och vården används många namn och begrepp för att beskriva olika typer av psykisk ohälsa, tillstånd och diagnoser. I listan nedan beskrivs några av de vanligaste.

Vanliga tillstånd och diagnoser:

• Ångestsyndrom
  Gemensamt för alla ångestsyndrom är att känna starka känslor av oro och ångest som påverkar ens liv negativt. De vanligaste diagnoserna är generaliserat ångestsyndrom (GAD), paniksyndrom, social ångest, separationsångest, specifika fobier, tvångssyndrom (OCD) och posttraumatiskt stressyndrom (PTSD).
• Neuropsykiatrisk funktionsnedsättning (NPF)
  NPF är ett samlingsnamn för flera olika diagnoser. De vanligaste NPF-diagnoserna är adhd, autism, Tourettes syndrom och språkstörning. NPF innebär att vissa delar av hjärnan fungerar annorlunda än hos personer utan en NPF-diagnos.
• Affektiva tillstånd 
  Affektiva tillstånd innebär att känna sig nedstämd, deppig eller att uppleva andra starka och intensiva känslor. Exempel på affektiva tillstånd är diagnoser som depression och bipolär sjukdom.
• Ätstörning
  Att ha en ätstörning innebär att man fokuserar mycket på och känner ångestkänslor kring mat, vikt och kroppen. Exempel på ätstörningsdiagnoser är anorexi, bulimi och hetsätningsstörning.

Det går att ha flera diagnoser samtidigt

Det går att ha flera diagnoser samtidigt. Om man till exempel har en depression är det vanligt att också ha problem med ångest. Det är också vanligt att personer med adhd samtidigt har en annan NPF-diagnos (till exempel autism eller Tourettes syndrom).

Om man har en NPF-diagnos kan man också ha annan psykisk ohälsa (som till exempel stress eller sömnproblem).

Ingen familj är perfekt och alla familjer ställs inför utmaningar och förändringar som kan leda till problem och konflikter (som till exempel flyttar, separationer, skador, sjukdomar eller ekonomiska problem). Som vuxen har du ansvar att se till att alla mår så bra som möjligt hemma, och under svårare perioder är ditt stöd extra viktigt.

Strategier för att förebygga och hantera konflikter i familjen

Konflikter och bråk kan uppstå av flera olika anledningar och det behöver inte vara någons fel. Som vuxen har du ett större ansvar för att lösa konflikter och hålla dig lugn i svåra situationer. Kom ihåg att konflikter inte bara behöver vara något dåligt. De kan leda till att ni tillsammans hittar lösningar för att det ska bli bättre i familjen.

Att fokusera mycket på konflikterna och det som känns jobbigt tar mycket energi, och det kan leda till ökad frustration över tid. Därför är det viktigt att istället uppmärksamma och fokusera på de bra stunderna. När konflikterna tar mindre energi och plats i familjen blir det lättare att skapa god stämning och hantera konflikter i vardagen.

Förbättra relationen till ditt barn

För att förbättra relationen till ditt barn behöver du vara närvarande och bekräftande. Det är viktigt för att skapa trygghet och tillit, så att ni kan komma närmare och förstå varandra bättre.

Att umgås och vara tillsammans

Fundera över när ni brukar umgås i vardagen och försök att skapa fler sådana tillfällen. Det kan till exempel vara småprata när ni äter middag eller sitter i bilen. Att umgås kravlöst kan också göra det lättare för barnet att öppna upp sig och prata om svårare ämnen. Då är det extra viktigt att du visar intresse och bekräftar barnets känslor. 

Detta kan du göra:

• Var närvarande och tillgänglig när barnet söker kontakt. Låt annat vänta om det går, och ta dig tid att lyssna och umgås. Minska distraktioner och ta bort saker som kan störa (till exempel genom att lägga undan mobilen eller stänga av tvn).
• Skapa egentid för bara dig och barnet. Utgå från barnets intressen och fråga vad hen skulle vilja göra. Det kan till exempel vara att spela spel tillsammans, ta en fika eller göra en utflykt.

Bekräfta barnet

Att bekräfta handlar om att bemöta barnet på sätt som gör att hen känner sig sedd och förstådd. Du bekräftar barnet genom att uppmärksamma hens känslor och visa att det är okej att hen känner så, utan att uttrycka dina egna åsikter. En känsla kan vara svår och jobbig men aldrig fel, och även negativa känslor är en del av livet. Du behöver inte hålla med eller förstå barnets känslor för att bekräfta dem. Det är vanligt att vilja släta över, distrahera barnet eller hitta snabba lösningar. Men försök istället att stanna upp, lyssna och stå ut med det som barnet uttrycker och berättar.

Genom att bekräfta barnet hjälper du hen att både förstå sig själv bättre och känna sig förstådd av andra. Det kan dämpa de starkaste känslorna och göra det lättare för barnet att förstå och förklara varför hen känner som hen gör.

Detta kan du göra: 

• Försök att sätta dig in i barnets perspektiv och upplevelse. Visa att du lyssnar och bryr dig om vad hen känner.
• Sätt ord på barnets känslor. Om ditt barn till exempel gråter och är ledset kan du säga “Jag ser att du är ledsen just nu”.
• Genom att ställa frågor visar du intresse och att du finns där för barnet när hen behöver hjälp eller vill prata om något. Var ärlig om det är svårt att förstå hur barnet känner och tänker. Du kan till exempel säga "Jag ser att du är ledsen, men jag har inte förstått vad som har hänt. Kan du berätta för mig?”
• Du bekräftar också barnets känslor genom kroppsspråk, ansiktsuttryck och fysisk beröring (som till exempel att nicka, hålla ögonkontakt, lägga en hand på axeln eller erbjuda en kram).

Uppmärksamma och beröm barnet när hen gör något bra 

Barnet söker och behöver uppmärksamhet från dig och andra närstående vuxna, och kommer att fortsätta göra det som hen får uppmärksamhet för. Fokusera därför på att uppmärksamma och ge beröm när barnet gör något bra. Om barnet till exempel har hängt upp sin ryggsäck men slängt jackan på golvet, kan du ge beröm för att hen hängt upp ryggsäcken istället för att klaga på jackan. Då ökar sannolikheten att barnet börjar hänga upp både ryggsäcken och jackan i framtiden, samtidigt som förändringen kan ske utan så mycket tjat och bråk.

Detta kan du göra:

• Ge beröm direkt 
  Vänta inte för länge med att ge beröm efter att barnet har gjort något bra. Då är det lättare för barnet att förstå och komma ihåg vad som var bra, vilket ökar sannolikheten att hen fortsätter att göra så i framtiden.
• Var tydlig när du ger beröm
  Var specifik och tydlig när du ger beröm. Det kan till exempel vara att säga; ”Tack för att du hjälpte mig att bära den tunga soffan”, ”Vad fint du har städat på skrivbordet” eller ”Så fin du var mot din kompis när hen var ledsen”.
• Beröm utifrån barnets nivå och mognad
  Om du ska berömma barnets prestationer, fokusera då på att berömma och visa förståelse när barnet gör något som hen tycker är svårt, krångligt eller ovant. Att berömma saker som barnet själv tycker är enkelt kan uppfattas som nedlåtande, eller som att du inte förstår eller litar på hens kompetens.
• Beröm ansträngningen istället för resultatet
  Ibland kanske barnet anstränger sig utan att resultatet blir som hen eller du hade önskat. Då är det viktigt att ändå berömma ansträngningen så att barnet lär sig att det är värt att försöka, även när det känns svårt.

Förebygg problem och konflikter

Många problem och konflikter kan förebyggas genom att göra anpassningar i vardagen. Det blir även lättare för barn att förstå och anpassa sig efter regler och gränser när de får vara med och påverka, planera och komma med egna förslag på lösningar.

Detta kan du göra:

• Anpassa vardagen
  Fundera över vilka situationer som brukar leda till konflikt och vad du kan göra för att förebygga och stötta. Om barnet till exempel ofta är hungrig och på sämre humör efter skolan, kan du erbjuda ett mellanmål. Ett annat exempel kan vara att lägga barnet tidigare om hen ofta får utbrott på kvällen som beror på trötthet. Du kan också fråga barnet vad hen tror att hen skulle behöva i olika situationer.
• Planera tillsammans 
  Det är vanligt att barn har svårt med övergångar mellan olika aktiviteter, speciellt när barnet behöver sluta göra något som hen tycker om. Det kan till exempel vara när du behöver sätta gränser för skärmtid och barnets spelande. Då kan tydliga rutiner och påminnelser i god tid hjälpa. Om ni till exempel har bestämt att barnet får spela i en timme efter skolan kan det hjälpa att sätta en timer, eller utgå från ett gemensamt schema.

Så kan ni jobba med gemensam problemlösning:

1. Prata om ett problem som ni båda uppmärksammat, och skriv ner förslag på lösningar. Tillåt kreativitet och kritisera inte varandras förslag.
2. Prata om för- och nackdelarna med de olika lösningarna.
3. Kom överens om en lösning som ni ska testa först.
4. Bestäm hur länge ni ska testa lösningen (till exempel en vecka) och en tid då ni ska utvärdera hur det gått.
5. Om lösningen inte fungerar kan ni testa ett av de andra förslagen ni kommit på.

Gränssättning och regler

När du behöver sätta gränser och bestämma regler är det viktigt att vara lyhörd och respektera barnets behov och önskningar. Du kan till exempel vara lite flexibel med skärmtiden. Låt barnet avsluta spelet i lugn och ro, istället för att behöva stänga av mitt i ett avsnitt eller match.

För att skapa god stämning kan du också behöva minska antalet tillsägelser. Det är nödvändigt att säga till i situationer som gäller barnets hälsa och säkerhet. Även regler kring tider, som när barnet ska gå till skolan eller lägga sig, är viktiga för att skapa struktur i vardagen. Men om det är mycket tjat och bråk kan det vara svårt att uppnå den tillit som behövs för att kunna lösa problem och konflikter tillsammans. Sträva därför efter att hitta balans mellan flexibilitet och strikthet, välj dina strider och prioritera de rutiner, regler och gränser som är viktigast.

Avleda konflikter

Det finns flera sätt att avleda konflikter från att uppstå eller eskalera. Ett exempel kan vara om barnet börjar bete sig irrationellt och impulsivt (som till exempel att springa runt, skrika eller dra i saker). Då kan du testa att föreslå en annan aktivitet eller be barnet om hjälp med något, istället för att bara säga åt hen att lugna sig.

Hantera konflikter

Ofta beror konflikter på att du eller barnet inte känner sig förstådd eller lyssnad på. Det kan till exempel vara om barnet inte kommer till bords när maten är klar eller när hen inte vill gå och lägga sig i tid. Barns missnöje och ovilja kan misstolkas som trots eller som att de söker uppmärksamhet. Det är vanligt att bli irriterad och vilja tillrättavisa när barnet inte gör som du säger. Men dessa beteenden beror i de flesta fall på att barnet inte har förmågan att hantera situationen eller sina känslor på bättre sätt. Beteendena kan också bero på trötthet, hunger eller att barnet mår dåligt över något. Då behöver barnet hjälp, stöd och förståelse istället för tillrättavisande.

Konflikter kan också uppstå plötsligt och eskalera utan förvarning. Då är det vanligt att bli arg, tappa tålamodet eller inte veta vad du ska göra för att lösa situationen. Det kan snabbt bli intensivt i en konflikt och då är det vanligt att själv känna starka känslor. I stunden är det viktigt att du försöker hålla dig lugn och inte agerar impulsivt. Det finns också flera saker du kan göra för att hjälpa barnet att lugna sig.

Detta kan du göra när en konflikt uppstår eller eskalerar:

• Om du själv håller dig lugn ökar sannolikheten att även barnet lugnar sig. Försök att visa lugn genom hela ditt kroppsspråk. Sänk röstläget, prata långsamt och använd få ord.
• Undvik att resonera, tjata, be eller hota i stunden när ni är upprörda. Vänta istället med att prata om konflikten tills du och barnet har lugnat sig.
• Om en annan vuxen är närvarande kan ni försöka turas om i konflikthanteringen. På så sätt kan du få en paus för att lugna dig medan den andra vuxna är med barnet.
• Lämna situationen en stund om du behöver och har möjlighet. Behåll ett lugnt och neutralt kroppsspråk när du förklarar för barnet att du behöver gå undan en stund för att lugna dig. På så sätt visar du barnet hur man kan hantera starka känslor.

Detta kan du göra när konflikten lugnat sig:

1. Fundera över vad som hände före och under konflikten. Skriv gärna ner vad du kommer fram till. Hur uppstod konflikten? Vad tänkte och kände du? Vad gjorde och sa du? Vad gjorde och sa barnet? Hur tror du att hen kände eller tänkte? Vad tror du hade kunnat göras annorlunda? Vad vill du testa att göra nästa gång en liknande situation uppstår?
2. När du har funderat igenom situationen är det viktigt att prata med barnet om vad som hänt på ett sätt som passar barnets ålder. Fråga barnet om ni kan prata eller bestäm en tid som passar er båda. Försök att inte låta arg eller anklagande när ni pratar. Fråga barnet hur hen kände och hjälp barnet att sätta ord på sina känslor. Bekräfta barnets upplevelse av konflikten och stäm av så att du har förstått barnet rätt.
3. Prata om hur ni kan göra annorlunda. Har barnet några önskemål eller förslag? Berätta hur du önskar att ni ska göra nästa gång en liknande situation uppstår. Kom med konkreta förslag på lösningar som ni kan testa. Sträva efter att förändra lite i taget om konflikten känns komplex och svår att lösa. Sammanfatta för barnet vad ni har pratat och kommit överens om så att det blir tydligt för er båda vad ni ska göra härnäst.

Hantera syskonbråk

Konflikter är en naturlig del av barns utveckling. Genom att bråka med syskon lär sig barn att uttrycka sina känslor, stå upp för sig själva, förstå andras perspektiv och kompromissa. Ibland kan du behöva hjälpa barnen att hantera och lösa konflikterna. Det finns också mycket du kan göra för att förebygga återkommande konflikter och förbättra relationen mellan syskonen.

Detta kan du göra när syskon bråkar:

• Avvakta och se om barnen lyckas lösa konflikten på egen hand. Om konflikten eskalerar och barnen inte själva klarar av att lösa den, behöver du ingripa och hjälpa.
• Försök att hålla dig lugn och neutral även om du kan behöva markera mot vissa beteenden (till exempel om konflikten blir mycket intensiv eller fysisk).
• Om konflikten blir mycket intensiv kan du behöva separera barnen en stund tills de lugnat sig.
• Om konflikten blir fysisk (till exempel om barnen börjar slåss) behöver du ingripa och hejda barnens rörelser och utfall mot varandra. Försök att använda lugna och följsamma rörelser. Om du behöver ta tag i ett barn, släpp greppet så fort som möjligt och håll inte fast barnet mer än nödvändigt.

Detta kan du göra när konflikten har lugnat sig:

• Låt alla berätta hur de upplevde situationen och bekräfta barnens känslor. Om stämningen är väldigt upprörd kan det hjälpa att låta barnen prata med dig i enrum. Det är viktigt att båda får berätta sin version av konflikten och känna sig förstådda. Då blir det enklare att senare kunna lösa konflikten tillsammans.
• Fokusera på att hitta lösningar. För yngre barn kan det vara konkreta lösningar som till exempel att du bestämmer vem som får ha en leksak, eller att du ställer en timer som säger till när det är det andra barnets tur. För äldre barn kan det innebära att ni tillsammans pratar om och hittar lösningar på olika problem. Låt barnen vara delaktiga så mycket som möjligt i problemlösningen.
• Hjälp barnen att förstå varandras perspektiv utan att skuldbelägga något av barnen. Du kan till exempel fråga: "När du gjorde sådär, hur tror du att hen kände det då?"

• Beröm barnen när konflikten är löst, speciellt för de handlingar som bidragit till lösningen.

Fler råd kring hur du kan göra när syskon bråkar (1177.se)

Ta hand om dig själv

När du själv mår bra är det enklare att stötta barnet och hantera konflikter i familjen. Kom ihåg att vara snäll mot dig själv och att göra saker som du mår bra av. Det är också bra om du kan få stöd av andra i din omgivning. När du tar hand om dig själv och hanterar dina känslor på hälsosamma sätt är du en bra förebild som barnet kommer kunna lära sig av.

Oavsett hur mycket barnet spelar är det viktigt att upprätthålla goda levnadsvanor och rutiner i vardagen. Ofta behövs stöd och vägledning från dig som vuxen för att hitta en bra balans mellan spel och annat som barnet behöver göra för att må bra. Visa gärna intresse och prata med barnet om hens olika intressen, aktiviteter och spelen hen spelar. På så vis får du bättre förståelse för barnets upplevelser och hur spelen fungerar, samtidigt som barnet känner sig mer förstått och bekräftat.

Hitta balans i vardagen

Rutiner, hjälp med tidsplanering och bra mat-, sömn- och rörelsevanor är alltid viktigt för att barnet ska må bra. När barnet rör på sig regelbundet, sover ordentligt och äter mat som är bra får hen mer energi och bättre fokus. Då blir det lättare att klara av skolan och annat som hen behöver göra. När vardagen fungerar bra blir spelandet också roligare och mer rogivande för barnet, istället för att skapa stress och problem över tid.

Detta kan du göra

• Hjälp barnet att planera när och hur länge hen ska spela så det inte tar för mycket tid och energi från annat. Ni kan till exempel göra ett veckoschema över barnets läxor och andra aktiviteter för att tillsammans komma fram till när det passar bra att spela.
• Påminn barnet om att det är viktigt att ta pauser när hen spelar. Det är bra att pausa minst en gång i timmen, röra på sig och göra något annat en stund. Barnet kan till exempel använda timern i mobilen för att komma ihåg att pausa.
  Tips på rörelsepauser som ger ny energi (generationpep.se)
• Det är viktigt att också göra andra saker för att må bra. Uppmuntra barnet till att göra saker som hen brukar tycka om, att vara utomhus när det är ljust, röra på sig och vara social även utanför spelvärlden.

Stötta barnet att spela mindre

Det är vanligt att känna sig orolig och att det uppstår konflikter när barnet spelar mycket. Barn och vuxna kan ha olika syn på vad som är mycket speltid och inte. Det är viktigt att prata med och lyssna på barnet, och ta hänsyn till hela barnets vardag och mående. Om spelandet har blivit till en vana kan det vara svårt för barnet att själv bryta den. Det kan också finnas andra orsaker till att barnet har fastnat i spel som till exempel stress, ångest eller andra jobbiga känslor. Barn med adhd och autism kan också ha lättare än andra barn att fastna i att spela för mycket. Om spelandet har blivit ett svårare problem finns det flera saker du kan göra för att stötta barnet.

Det är också viktigt att komma ihåg att barn som spelar mycket inte är lata eller kanske inte vill spela mindre. Många spel är designade på sätt som gör det svårt att sluta spela. Till exempel genom att man får snabba kickar och belöningar när man spelar, vilket triggar hjärnan till att vilja spela mer hela tiden. Därför kan man behöva ha rutiner och bestämma i förväg hur länge man ska spela, så att man själv bestämmer över sitt spelande och inte tvärtom.

Detta kan du göra

• Prata med barnet om när hen brukar spela och varför. Är det när hen känner dig uttråkad, stressad, ledsen eller arg? Har det blivit en vana att spela, som till exempel när hen kommer hem från skolan eller på kvällen innan hen ska sova? När både du och barnet förstår mer om hens beteenden och spelvanor blir det lättare att förändra dem.
• Det är lättare att avstå från att spela om barnet har andra saker att göra istället. Prata med barnet om vad hen skulle vilja göra. Det kan till exempel vara att testa en ny hobby eller göra något som hen tidigare tyckt om. Det är också bra om barnet gör saker tillsammans med andra som inte är framför en skärm.
• Det kan hjälpa att planera i detalj när barnet ska och inte ska spela. Gör ett tydligt schema över vad barnet måste göra under dagen (som att göra läxor, äta, borsta tänderna, hjälpa till hemma med mera). När barnet gjort klart andra viktiga saker kan speltid fungera som belöning. Schemat kan också visa när barnet ska pausa och vad pauserna ska innehålla. Planera och gör scheman tillsammans med barnet. När barnet får vara delaktig ökar chansen för att hen följer schemat.
• Det är ofta bättre om barnet spelar kortare stunder då och då istället för att till exempel spela jättemycket på helgen. När barnet spelar kortare stunder blir det med tiden lättare att inte fastna för länge i spelet och sluta spela när det behövs.
• Många barn och unga fastnar i spel för att det blivit ett sätt att försöka undvika eller fly från jobbiga känslor. Därför är det viktigt att du försöker förstå barnets känslor och göra något åt det som får hen att må dåligt. När barnet mår bättre och känner sig validerat och bekräftat blir det ofta lättare för hen att spela mindre. Barnet kan också behöva öva på att hantera sina känslor på andra sätt än att spela.
• Det kan vara svårt att sluta med något som blivit en vana, och i början kan det kan kännas extra jobbigt för barnet. Därför behöver du som vuxen ha tålamod, stötta och ge beröm när barnet klarar av att spela mindre.

Fler tips på hur du kan hjälpa och vara ett stöd

• Visa intresse och prata med barnet om vad hen spelar. Ni kan också spela tillsammans om barnet vill det.
• Gör andra saker tillsammans. Fråga vad barnet vad hen skulle vilja göra och planera in roliga aktiviteter som hen kan se fram emot.
• Var en bra förebild och fundera över hur dina egna vanor kring skärmtid och spel ser ut. Många vuxna spelar själva, sitter länge med mobilen eller framför jobbdatorn. Barn gör som vuxna gör och inte som de säger.

För de flesta barn och unga är gaming och andra aktiviteter på nätet något roligt och helt ofarligt, men att spela mycket eller tillsammans med andra online kan medföra olika risker. Det är bra om du som vuxen lär dig mer om de spel- och onlinemiljöer som barnet befinner sig i, så att du kan vara redo att hjälpa och stötta när det behövs.

Förutom att spela för mycket finns det finns flera andra risker med spel och onlinegaming. Det kan till exempel vara att göra av med mycket pengar eller bli utsatt för kränkningar.

Pengar i spel

Möjligheten att köpa olika saker finns ofta i spel. Det kan vara allt från kläder och accessoarer till vapen och prylar som gör ens spelkaraktär starkare. Det kan också vara att betala för att låsa upp nya banor eller för att få chansen att vinna olika saker. Många unga jämför sig med andra i spelvärlden och det kan finnas starka trender kring saker som kostar pengar.

Spelföretag vill att man ska köpa saker i spelet och de använder smarta knep för att få spelare att spendera pengar. Därför är det viktigt att du pratar med barnet om pengar i spel. Påminn barnet om att saker man köper i spel kan kännas värdefulla i stunden men att de ofta slutar vara intressanta ganska snabbt, som till exempel när det dyker upp något annat som många vill ha. Du kan också hjälpa barnet att sätta en budget så hen inte spenderar mer än vad ni bestämt är rimligt.

Kränkningar och mobbning i spel

Att spela tillsammans med andra kan vara ett roligt sätt att umgås med kompisar och lära känna nya personer. Men precis som i andra sociala sammanhang på nätet finns det risker för att barnet till exempel bli utsatt för kränkningar, mobbning eller påverkas negativt av andra. 

Stämningen kan vara hård och tuff i onlinespel. Det kan vara att andra kanske säger och skriver taskiga kommentarer, eller skyller ifrån sig på andra när det går dåligt eller laget förlorar en match. Det kan också vara att andra uttrycker sig homofobiskt, sexistiskt eller rasistiskt. Om flera spelare är extra taskiga mot någon annan i spelet upprepade gånger så är det mobbning.

Fråga barnet hur hen känner kring det sociala i onlinespelen hen spelar, och hur hen själv brukar agera. Påminn barnet om att det aldrig är okej att kränka eller vara elak mot andra. Det kan variera hur olika personer reagerar på stämningen i ett spel. Vissa kanske upplever det som en rolig jargong medan andra mår dåligt.

Grooming och utnyttjande

Att bli lurad, utnyttjad eller utsatt för grooming på nätet kan hända vem som helst. Grooming är när någon (ofta en vuxen) tar kontakt med barn och unga i sexuellt syfte. Det är viktigt att komma ihåg att sådana personer ofta finns i spel, på sociala medier och andra platser som är populära bland barn och unga.

De kan låtsas vara en jämnårig för att försöka lura barnet till att tro att de är någon hen vill bli kompis med eller inleda en mer intim relation med. Den första kontakten mellan förövaren (den som groomar) kan till exempel börja i en öppen spelchatt eller i andra sociala medier. Därefter är det vanligt att förövaren vill att kontakten ska fortsätta en privat chatt, och att hen uppmuntrar barnet till att ha kameran på eller skicka bilder på sig själv.

I värsta fall kan kontakten leda till att barnet utsätts för mer allvarliga sexuella kränkningar och övergrepp. Kontakten kan också leda till utpressning där förövaren hotar barnet med att sprida bilder och information vidare, så att barnet känner sig tvingad till att fortsätta kontakten och till exempel skicka fler bilder eller pengar.

Prata med barnet om riskerna och förklara att det är viktigt att hen inte gör det förövaren ber om (som att skicka bilder eller pengar) även om hen blivit hotad eller känner sig rädd. Barnet behöver hjälp av dig som vuxen för att stoppa groomingen. Du och barnet kan också få hjälp online av ECPAT. På deras webbplats kan ni få råd och läsa mer om kränkningar, hot och sexuella övergrepp på nätet eller IRL. De kan också hjälpa till att ta bort bilder på barnet som spridits mot hens vilja.

Ditt ECPAT - hjälp, stöd och kunskap om sexuella kränkningar och övergrepp (dittecpat.se)

Det är aldrig barnets fel

Många barn och unga som är med om grooming känner skam och skuldkänslor för det som har hänt, och det kan kännas läskigt och svårt att berätta för andra. Kom ihåg att det alltid är den som groomar som är förövaren och den som gör fel. Det spelar ingen roll om barnet själv tagit kontakt först eller skickat bilder. Oavsett hur kontakten gått till så är det aldrig barnets fel att hen blivit utsatt för grooming. Därför är det viktigt att aldrig vara dömande mot barnet när ni pratar om grooming eller om hen blivit utsatt.

Som förälder eller närstående vuxen är det viktigt att uppmärksamma förändringar i barn och ungas beteende, men det behöver inte alltid göras genom konfrontation eller på bekostnad av deras privatliv. Hur du som vuxen ska agera varierar från fall till fall. Det viktigaste är att prata med barnet, finnas där och visa att du bryr dig.

Prata med barnet om alkohol och droger

Prata i förebyggande syfte med barnet om riskerna med alkohol- och droganvändning. Barn och unga tar ofta till sig information om alkohol och droger från vänner och internet. Därför är det viktigt att se till att barn och unga har tillgång till bra och tydlig information. Ge även bra argument till att säga nej och motstå grupptryck från andra.

Det är bra om barn och unga kan höra av sig till dig om dem hamnar i en jobbig eller farlig situation. Förklara att barnet alltid kan höra av sig eller prata med dig om något jobbigt eller obehagligt händer. Det sker många olyckor när unga är onyktra. Därför är det viktigt att unga känner att de kan be om hjälp av vuxna, istället för att försöka lösa riskfyllda situationer på egen hand.

Om barn har problem med skadligt bruk

Om du upptäcker eller är orolig för att barn i din närhet har problem med skadligt bruk eller beroende är det viktigt att agera. Förklara för barnet att det kan vara väldigt svårt att bryta ett beroende på egen hand och att du finns där för barnet hela vägen.

Uppmuntra barnet till att söka hjälp hos elevhälsan eller en ungdomsmottagning.

Det kan vara väldigt jobbigt att vara närstående till barn och unga som har problem med skadligt bruk eller beroende, och förändring kan ta lång tid. Det viktigaste är att inte ge upp och att ta emot hjälp och stöd från andra.

Fem skäl att avstå alkohol och droger

Det finns många anledningar till att säga nej till alkohol och droger. Här är fem skäl som barnet kan tänka på och använda som argument för att stå emot grupptryck.

1. För din hälsa
Både din psykiska och fysiska hälsa påverkas negativt av alkohol och droger. Alla droger påverkar hjärnan och många droger påverkar även hjärtat och lungorna negativt. Risken att drabbas av psykisk ohälsa och andra sjukdomar är större om du dricker alkohol och använder droger.

2. För dina möjligheter i livet
Att dricka alkohol och använda droger gör så att du förlorar mycket energi. Det kan leda till att du till exempel får problem i skolan. Relationer, intressen och andra saker som är viktiga för dig kan också påverkas negativt.

3. För planeten
Hur droger framställs och används påverkar vår planet och klimatet. Till exempel hamnar gifter från droger i avloppsvattnet som påverkar djur och naturen negativt.

4. För dina medmänniskor
Alkohol och droger påverkar dina relationer. Det kan till exempel bli svårare att vara närvarande och koncentrera dig när du umgås med andra. Dina möjligheter till socialt samspel med andra människor påverkas negativt. De som bryr sig om dig blir oroliga för dig och kan känna sig ledsna, rädda och sårade.

Droger påverkar även personer som du inte känner. Många droger produceras i fattiga länder där personer riskerar att fara illa. Olagliga droger bidrar också till den organiserade brottsligheten, både där du bor och i hela världen.

5. För att du är värdefull och viktig
Du är värd att leva ett liv utan droger där du mår bra och är frisk. Det spelar ingen roll om du gjort dumma saker, har dålig självkänsla eller känner skuld eller skam. Det finns bra hjälp att få, och du har rätt att må bra och få stöd när du behöver.

Det finns många anledningar till att unga dricker alkohol och testar droger. Många gör det av nyfikenhet, för att det känns spännande eller för att man påverkas av grupptryck från andra. Vissa gör det för att hantera eller undvika jobbiga känslor.

De flesta droger är olagliga i Sverige. Alkohol och nikotin är lagligt för vuxna över 18 år, men leder ändå till problem för både barn, unga och vuxna.

Skadligt bruk

Skadligt bruk är när livet påverkas negativt av alkohol och droger. Det kan till exempel vara att barnet mår dåligt psykiskt, får problem i skolan eller blir beroende.

Tecken på skadligt bruk hos unga:

• byte av umgänge och att barnet är hemifrån ofta och länge
• barnet frågar efter och använder mer pengar
• humörsvängningar, ilska och irritation
• ökad trötthet och mindre energi
• barnet skolkar och får problem i skolan
• förändrad aptit
• barnet verkar frånvarande och isolerar sig.

Tänk på att ingen av dessa tecken kan ”bevisa” att barn och unga har problem med alkohol eller droger. Däremot kan det vara tecken på att barn till exempel mår dåligt psykiskt eller går igenom något jobbigt i livet, vilket i sig ökar risken för skadligt bruk av alkohol och droger eller beroende.

Beroende

Beroende innebär att det är mycket svårt att sluta med något. Det beror på att belöningssystemet i hjärnan har påverkats av något som är beroendeframkallande. Att vara beroende av till exempel alkohol, nikotin och andra droger kan räknas som beroendesjukdom, och då behövs ofta mer hjälp. Det går också att vara beroende av spel och andra saker som aktiverar belöningssystemet.

Det kan vara många saker som leder till beroende. Hur ofta barn och unga dricker alkohol eller tar droger har stor betydelse, men det kan också hänga ihop med ärftlighet och miljö. Hur länge och hur mycket man kan dricka alkohol eller ta droger innan man blir beroende är olika från person till person. Beroende hänger ofta ihop med psykisk ohälsa som till exempel ångest och trauma.

Tecken på beroende:

• ett starkt sug efter alkohol/droger
• man tappar kontrollen när man dricker/tar droger
• det är svårt att dricka mindre, sluta eller avstå från droger även man vill
• man dricker/tar droger för att hantera eller undvika jobbiga känslor
• alkohol/droger blir en viktig del av livet
• man prioriterar alkoholen/drogerna före andra saker i livet.

Beroende och skadligt bruk (1177.se)

Risker med att använda droger

Alkohol och droger är giftigt och skadligt för kroppen. Vissa droger blir farliga när man får i sig stora mängder eller använder drogen under en längre tid. Det finns också starka droger som är farliga och som kan skada en allvarligt, även fast man bara använder drogen någon enstaka gång.

Negativa effekter av alkohol och droger:

• hjärtklappning, hjärtat rusar och slår hårt
• att svettas och bli torr i munnen
• illamående och kräkningar
• känna sig yr och förvirrad
• ökad trötthet och mindre energi
• overklighetskänslor
• koncentrationssvårigheter
• psykisk ohälsa (rastlöshet, ångest, nedstämdhet, psykos).

Narkotikabrott

Olagliga droger kallas för narkotika. Att använda, sälja och att ha narkotika på sig eller hemma räknas som kriminella handlingar. Det bidrar till den organiserade brottsligheten som skadar många människor. Unga som till exempel köper narkotika riskerar att fara illa på olika sätt, till exempel utsättas för våld eller rån.

Unga som använder narkotika riskerar också att bli inblandad i en polisutredning och bli dömd till ungdomsvård. Om ett barn har fyllt 15 år är hen straffmyndig och kan bli registrerad i polisens brottsregister. Det kan bland annat påverka barn och ungas möjligheter till att söka och få vissa jobb i vuxen ålder.

Om du eller en närstående vuxen har problem med skadligt bruk

Att man som vuxen hamnar i en situation där man dricker för mycket alkohol eller använder droger kan bero på att man själv mår dåligt eller har haft det jobbigt i livet. Som vuxen med ansvar för barn behöver du se till att förändra detta, även om det inte var ditt fel att du eller någon annan hamnade där från början. 

Det kan vara väldigt jobbigt för både barn och vuxna att bo med någon som dricker för mycket eller använder droger. Den som har problem med missbruk kan må dåligt, bete sig konstigt, vara otrevlig eller så klarar hen inte att ta ansvar hemma. Barn och unga tar ofta på sig ett stort ansvar och kan känna att hen måste vara till lags och anpassa sig efter hur den vuxne mår och agerar. Men barn ska till exempel inte behöva ta hand om syskon eller handla och laga mat för att vuxna inte gör det. Barn ska inte i heller behöva ta hand om en vuxen som är full eller påverkad av droger.

Om du eller en annan närstående vuxen har alkohol- och drogproblem så ska du söka hjälp. Det finns hjälp att få så att det kan bli bättre för både dig, för barn och för den som mår dåligt. Kontakta socialtjänsten i din kommun för att få hjälp. Du kan också söka hjälp hos primärvården.

Det viktigaste för att främja och upprätthålla goda matvanor är att ge regelbundna måltider och en varierad kost. Barn äter ofta mindre portioner och då är det viktigt att maten innehåller de vitaminer, mineraler och näringsämnen som behövs för att må bra.

Gemensamma måltider och att tillsammans utforska maträtter och smaker från att barnet är litet främjar också goda matvanor. Det bidrar även till matglädje som barnet kan ha med sig under resten av livet.

Hur ofta ska unga äta?

De flesta mår bra av att äta tre större måltider om dagen (frukost, lunch och middag) med ungefär tre till fyra timmars mellanrum mellan måltiderna. Utöver det behöver barn och unga äta två till fyra mellanmål (till exempel frukt, en macka, yoghurt eller nötter). Regelbundna måltider som sprids ut över dagen bidrar till ett jämt blodsocker och gör att barnet mår bra och känner sig pigg.

Vad och hur mycket ska unga äta?

Livsmedelsverkets undersökning av ungdomars matvanor visar att barn och unga äter för lite frukt och grönt, och för mycket rött kött och chark. De flesta får ändå i sig tillräckligt med vitaminer och mineraler. Ett undantag är tjejer i tonårsåldern som i många fall lider av järnbrist.

Kostråd för barn och ungdomar (livsmedelsverket.se)

Riksmaten ungdom - resultat från Livsmedelsverkets undersökning av barn och ungas matvanor (livsmedelsverket.se)

Tre frågor om: Så kan man undvika järnbrist (svt.se)

Tallriksmodellen

För att se till att barnet får i sig allt hen behöver kan tallriksmodellen vara till hjälp. Tallriksmodellen visar hur olika typer av mat bör fördelas per portion på tallriken.

Tallriksmodellen innebär:

• en stor del grönsaker, sallad, kål och rotfrukter
• en stor del potatis, pasta, ris eller andra kolhydrater
• en liten del kött, fisk, kyckling, ägg eller vegetariskt proteinalternativ.

Om tallriksmodellen (livsmedelsverket.se)

Fler tips på hur du kan hjälpa och vara ett stöd

• Ät på regelbundna tider.
• Ha gemensamma måltider och försök att skapa en trivsam stund tillsammans. 
• Planera maten tillsammans och gör en gemensam matsedel i familjen.
• Låt barnet vara med och laga mat och testa nya recept tillsammans. 
• Om barnet mår illa kan det hjälpa att ofta erbjuda mindre portioner och mellanmål.
• Om barnet brukar glömma bort att äta kan du sätta alarm på mobilen som påminner om när det är dags att äta mat eller mellanmål.
• Om barnet har svårt att äta frukost kan du skicka med ett mellanmål till skolan. Se till att barnet i alla fall dricker något på morgonen (till exempel en smoothie).
• Se över dina egna matvanor och var en bra förebild för barnet.

Dåliga matvanor kan till exempel vara att barnet ofta äter vid konstiga tider på dygnet, hoppar över måltider, äter för mycket av något eller för lite. Den mesta maten är bra och det är inte farligt om barnet dricker läsk eller äter chips och godis ibland. Men det är inte bra att äta för mycket av något eller om barnet äter sig mätt på till exempel chips istället för mat.

Dåliga matvanor kan leda till:

• ökad trötthet
• koncentrationssvårigheter
• sämre humör
• problem med huden
• illamående
• magproblem
• oro, ångest och negativa tankar.

Vad är en ätstörning?

Ibland blir relationen till mat ett problem. Vid sämre mående är det vanligt att unga börjar äta mer eller mindre. Det kan till exempel vara att barnet börjar äta mer onyttiga saker, socker och fett. Kombinationen av socker och fett aktiverar kroppens belöningssystem, och det kan uppstå känslor av glädje och välbehag som varar en kort stund. Därför är det vanligt att vilja äta för att få bort jobbiga tankar och känslor. Det är också vanligt att unga börjar äta mindre och tappar aptiten om de till exempel känner mycket stress, oro eller går igenom något jobbigt i livet.

Om barnet verkar tänka mycket på sin kropp, vikt och utseende och oroar sig över vad hen äter så kan hen ha en ätstörning. Ätstörningar hänger inte bara ihop vikt eller utseende, utan är framförallt att ha negativa tankar och känslor. Ofta stannar ätstörningar som enbart tankar och känslor, men barnet kan även bli allvarligt fysiskt sjuk.

Tecken på ätstörning hos unga:

• oro och negativa tankar kring mat, kroppen och vikt
• barnet undviker eller hoppar över måltider
• barnet känner ångest av att äta
• barnet äter bara vissa saker
• barnet kräks efter måltider
• barnets vikt förändras eller stannar av
• överdriven träning
• barnet äter i smyg eller ljuger om vad hen äter.

Olika typer av ätstörningar (1177.se)

Så kan du hjälpa och vara ett stöd

• Var uppmärksam på barnets mående, beteende och relation till mat. En ätstörning är enklare att behandla om den upptäcks tidigt.
• Visa att du bryr dig, lyssna och stötta barnet när hen behöver. Var inte dömande och tillrättavisa inte barnet när hen berättar om sina tankar och känslor.
• Undvik att prata om eller vara kritisk till barnets, din egen eller andras kropp, vikt och utseende. Beröm barnet för hens personlighet och prestationer istället för hens utseende.

Att vara närstående till någon med ätstörning (1177.se)

Sök hjälp

Om du misstänker att barnet har en ätstörning så ska du eller ni tillsammans söka hjälp. Det går att bli frisk från en ätstörning men ofta behöver unga hjälp från vården. Ätstörningar kan även hänga ihop med andra psykiska besvär, diagnoser eller sjukdomar som till exempel stress eller depression. Du hittar kontaktvägar längre ner på sidan.

Barn och ungas levnadsvanor styrs i stor utsträckning av familjens och närståendes vanor. Därför är ditt stöd viktigt för att barnet ska röra på sig och vara hälsosam i vardagen. Till en början är det viktigt att bryta stillasittandet och öka vardagsmotionen, för att senare även utmana med träning.

Rörelse, fysisk aktivitet och träning kan vara många olika saker och alla barn har olika förutsättningar och intressen. Därför är det bra om barnet testar olika typer av rörelse för att få möjligheten att ta reda på vad som funkar bra och vad hen tycker är kul.

Sätt upp mål och planera in tid för rörelse

Fundera över hur barnet kan få in mer rörelse i vardagen. Det kan till exempel vara att gå eller cykla till skolan eller att ni gör fysiska aktiviteter tillsammans. Prata med barnet och kartlägg hur hen brukar röra på sig. Fråga även barnet om det finns fysiska aktiviteter som hen tycker är roliga och skulle vilja göra oftare.

Tillsammans kan ni komma fram till några tydliga mål. Ett mål kan till exempel vara att barnet ska gå en promenad i minst 20 minuter varannan dag efter skolan eller att ni ska träna yoga tillsammans en kväll i veckan. Det kan också vara bra att fylla i en träningsdagbok tillsammans och reflektera över hur olika aktiviteter kändes och fungerade efter barnet rört på sig. 

Det kan vara svårt för barnet att komma igång och börja med nya vanor, eftersom hjärnan behöver tid att lära och vänja sig vid nya saker. Påminn barnet om att all rörelse räknas och att det är okej att misslyckas ibland eller att inte orka helt och hållet. Det viktigaste är att försöka och att inte ge upp.

Om rörelse känns jobbigt

Det är vanligt att barn och unga känner att rörelse, fysisk aktivitet eller träning är ett jobbigt måste. På internet och i sociala medier visas också många idealbilder där fokus ofta är på träning och hälsa i relation till utseende och status. Detta kan leda till att barnet upplever jobbiga känslor av att tänka på träning, som till exempel prestationsångest och dålig självkänsla.

Du kan påminna barnet om att rörelse, fysisk aktivitet och träning inte behöver hänga ihop med utseende eller prestationer. Istället ska det vara något som hen tycker är kul och gör för sin egen skull. Uppmana också barnet till att inte jämföra sig för mycket med andra.

Fler tips på hur du kan hjälpa och vara ett stöd

• Ha en tydlig struktur och rutiner i vardagen. Hjälp barnet att planera in fysiska aktiviteter under veckan.
• Prova olika typer av rörelse och gör fysiska aktiviteter tillsammans med barnet.
• Uppmana barnet att röra på sig tillsammans med sina vänner och andra barn. Planera in olika aktiviteter och bjud in andra barn att vara med.
• Ta reda på barnets intressen och utgå från vad hen tycker är kul.
• Ta hjälp av olika verktyg och hjälpmedel, som till exempel en pulsklocka, stegräknare eller träningsdagbok.
• Var en bra förebild och reflektera över dina egna levnadsvanor.

Oavsett ålder behöver människor röra på sig för att må bra. För barn är extra viktigt med rörelse, eftersom då får barnet med sig vanor som hen har nytta av i resten av livet. Som närstående vuxen är det viktigt att motivera och aktivera barnet, och på dem vis man kan möjliggöra för barnet att utforska och testa olika typer av rörelse.

Det finns många fördelar med regelbunden rörelse, till exempel hjälper det mot stress, oro och ångest.

Positiva effekter av regelbunden rörelse:

• bättre koncentrationsförmåga
• ökad smidighet och rörlighet
• bättre hjärt- och lungkapacitet
• starkare muskler
• mindre stelhet och värk i kroppen
• bättre sömn
• bättre självkänsla och självförtroende
• hjälper mot psykisk ohälsa (stress, oro, depression).

Hur mycket ska barn röra på sig?

Barn mellan 6–17 år behöver röra på sig minst en timme varje dag. Det kan låta mycket men kom ihåg att all rörelse räknas. Om barnet till exempel går eller cyklar till skolan och tar en promenad på rasten är hen snart uppe i en timmes fysisk aktivitet.

En timmes vardagsmotion förbättrar den psykiska hälsan och fungerar som ett skydd mot till exempel stress och oro. Förutom vardagsmotion kan intensiv träning i 20 minuter också ha positiv effekt på måendet.

Exempel på fysiska aktiviteter och intensiv träning:

• löpning och promenader
• styrketräning
• skateboard och inlines
• boll- och lagsporter (till exempel fotboll, basket, badminton med flera)
• orientering
• frisbeegolf 
• simning
• cykling
• dans.

Vad händer i kroppen när vi rör på oss?

När vi rör på oss aktiveras musklerna och pulsen höjs. Musklerna bryts ner för att senare byggas upp och bli starkare när man vilar. Därför får man träningsvärk efter intensiv träning. Om barnet ofta rör på sig eller tränar mycket är det viktigt att hen tränar på ett sätt som inte skadar kroppen. Det är också viktigt att låta kroppen vila och återhämta sig själv ordentligt.

Regelbunden rörelse bidrar också till blodcirkulation, som bland annat minskar risken för olika sjukdomar. Blodcirkulation hjälper också hjärnan att bilda nya hjärnceller och göra sig av med ämnen som bildas när man till exempel stressar mycket.

Rörelse gör oss gladare

När vi rör på oss frigörs olika ämnen i kroppen och hjärnan som får oss att må bra. Ämnena kallas för signalsubstanser eftersom de skickar signaler till hjärnan som gör att man känner sig gladare och piggare. På så vis hjälper rörelse oss att må bra psykiskt.