Pernilla fick hjälp från stressrehab efter att ha kört i diket

När Pernilla Åström, socionom på LSS råd och stöd i Piteå, drabbades av utmattningssyndrom fick hon hjälp av stressrehabiliteringen i Region Västerbotten. Till hösten startar region Norrbotten en egen och hon har fått dela med sig av sina erfarenheter.

Närmare 800 norrbottningar är just nu sjukskrivna för utmattning och stress. Till hösten startar regionen ett nytt program för denna patientkategori på Garnis rehabcenter i Boden.

Stressrelaterad psykisk ohälsa har i det närmaste exploderat de senaste tio åren. Medan psykiatrin har koncentrerat sig på svårare diagnoser har patienter med mildare psykisk ohälsa fått hjälp inom primärvården.

Stefan Stridsman är verksamhetsområdeschef för Neurocentrum på Sunderby sjukhus och ansvarig för uppdraget att utveckla en stressrehabilitering på specialistnivå i länet.

– I och med att sjukdomspanoramat har förändrats så väsentligt ser vi ett behov av en specialistnivå dit patienter kan komma när den vård som primärvården kan ge inte räcker till. Det är en naturlig anpassning, säger han.

Att starta stressrehabilitering i Norrbotten är ett naturligt steg i utvecklingen i och med att behovet har blivit allt större, menar Stefan Stridsman.

Bättre livskvalitet

Det finns bra evidens och vetenskapliga belägg för att stressrehabilitering kan ge god hjälp, berättar Stefan Stridsman:

– Patienten får bättre livskvalitet och funktion. Dessutom visar hälsoekonomiska utvärderingar som har gjorts i Västerbotten att det har ett stort värde för samhället att rehabilitera tillbaka personer som annars löper risk att fastna i långa sjukskrivningar.

Fram till sommaren har patienter fått komma på bedömning hos läkare och psykolog på Sunderby sjukhus. Detta för att ta reda på om de kan tillgodogöra sig den rehabilitering som sedan startar på Garnis i Boden till hösten.

Det blir ett 12-veckors beteendeinriktat stressrehabprogram då patienterna får insatser både på plats och digitalt. Gruppsamtal, hemuppgifter, inspiration till fysisk aktivitet och planering tillsammans med arbetsgivare är några av de moment som kommer att ingå.

– Mycket handlar om att lära sig nya strategier att hantera sin situation, säger Stefan Stridsman.

Pernilla Åström som själv har genomgått stressrehabilitering i Region Västerbotten är till god hjälp när Region Norrbotten ska starta en egen. Stefan Stridsman är ansvarig för att utveckla en stressrehabilitering på specialistnivå i länet.

Utformas i samarbete med Västerbotten

Hur programmet ska se ut i Norrbotten är inte bestämt in i varje detalj ännu, men det utformas i nära samarbete med region Västerbotten som har lång erfarenhet på området.

Pernilla Åström, 56, år är en av de som gått i stressrehab i Västerbotten och henne tänker de inte tveka att rådfråga.

– Det här är något jag brinner för. Du får ju jobba för det, men får du bara uppbackning och stöd så kan du hitta ett gott liv igen efter en utmattning, säger hon.

Första gången hon började känna av utmattning var i 40-årsåldern. Hon beskriver det själv som en dikeskörning som sedan upprepade sig.

– När man har kört ner i diket känner man att det här går inte och så måste man tänka till. Man kommer upp igen, kör lite till och så kör man ner igen.

"Min kropp la av. Och det berodde på stress", berättar Pernilla Åström. Foto: Privat.

Tröttare och tröttare

Hon fick hjälp av företagshälsovården med några samtal, hade en kortare sjukskrivning och var tillbaka på banan igen efter ett halvår.

2012 hände det på nytt men lite allvarligare denna gång. 2016 blev det tvärstopp.

– Jag har aldrig varit deprimerad utan för mig var det en total fysisk utmattning. Jag kunde inte ta mig upp ur sängen, inte duscha och tvätta håret, ibland inte hitta ord och uttrycka mig. Min kropp la av. Och det berodde på stress.

Vid den tiden arbetade hon heltid. Hemma var hon omgiven av sin familj. Hon hade höga ambitioner både på jobb och fritid och slog aldrig av på takten.

I efterhand har hon tänkt att hon borde ha förstått långt tidigare vad som höll på att ske och att hon var i behov av rehabilitering.

– En utmattning kommer ju inte från ingenstans. Jag hade försökt och försökt att fortsätta orka samtidigt som jag blivit tröttare och tröttare.

Hon blev nu sjukskriven på heltid ett år och därefter på halvtid i två år.

– Det var jättejobbigt – att inte kunna ta sig upp, det är klart att det är ju otäckt. Jag fick problem med minnet, blev mycket ljudkänslig och det fanns ingen energi. Det är dessutom tråkigt att bara ligga i sängen, det är ju inte där man vill vara.

Region Norrbotten hade ingen stressrehabilitering att erbjuda, men eftersom hon hade jobbat i Västerbotten visste hon att det fanns där.

Hon fick en plats i programmet i en grupp på åtta personer som träffades tre timmar en gång i veckan i sex månader. Sedan följdes gruppen upp efter tre, sex och tolv månader.

Deras handledare var fysioterapeut i grunden. På träffarna gick de igenom hur stress fungerar och pratade om varför de hade hamnat i den situation de hamnat i.

– För man hamnar inte där utan anledning.

Att komma tillbaka efter en utmaning kräver att man är beredd att göra en genomgripande förändring i sitt liv, berättar Pernilla Åström och Stefan Stridsman.

En rejält utmaning

De gick igenom olika personlighetstyper och hur man tar hand om sig själv.

– Det var en mix av att prata om fakta och att vi fick dela med oss av personliga erfarenheter, tankar och känslor.

Varje vecka fick de också hemuppgifter.

Hon upplevde processen som ganska krävande.

– Det var en rejäl utmaning. Det är ju en beteendeförändring man måste göra annars händer ingenting. De som deltog i gruppen var personer som gasar, har svårt att säga nej och inte tänker på att man behöver pausa och vila.

För den som är van att vara igång hela tiden kan det vara tufft att stanna upp och möta de tankar som kommer då.

De satte upp individuella mål och en planering tillsammans med en handledare på stressrehab. Fysisk aktivitet var också en viktig del i att börja må bra.

Numera är Pernilla Åström tillbaka på jobbet på heltid igen. Det tror hon inte hade varit möjligt utan den stressrehabilitering hon fick.

De små knepen i vardagen

För henne personligen gjorde det stor skillnad att genomgå programmet.

– Jag hade inte varit där jag är idag utan det och hade till exempel inte kunnat jobba heltid som jag gör nu. Jag behövde det för att mitt liv skulle fungera.

Det är snart fyra år sedan hon blev klar med rehabiliteringen, men har behövt göra bestående anpassningar för att inte falla tillbaka.

– Det gäller att ha de där små knepen i vardagen, att komma ihåg att få kontinuerlig återhämtning. Att inte bara säga ja, ja, ja, jag tar det.

Hon är en person som vill mycket både på jobbet och på fritiden, men om hon ska klara av att både hinna vara med barnen och att vara med och utveckla saker på jobbet och dessutom träna så måste hon begränsa varje område för att orka med.

– En utmattning försvinner ju inte helt för att man har gått stressrehabilitering. Om mitt batteri tidigare var 100 procent laddat, är det idag kanske 75, så jag måste prioritera, och det är klart det är mycket jag har valt bort.

Pernilla Åström använder ett timglas som hjälp för att hålla koll på tiden när hon ska ta sina mikropauser i vardagen. Foto: Privat.

Att göra ingenting

Det som tar mest energi av henne är sociala sammanhang, så när hon återhämtar sig behöver hon vara ensam.

Något de pratade mycket om under rehabiliteringen var hur viktigt det är med de små pauserna för återhämtning.

– Att stänga dörren och luta sig tillbaka, kanske två, tre minuter i timmen.

Hon brukar själv använda sig av timglas som hon har på skrivbordet. Hon vänder på det och under tiden sanden rinner igenom glaset gör hon – ingenting.

Text och foto: Ulrika Vallgårda, frilansjournalist/Yours