Barnmorskan som älskar att jobba med unga: "En dröm"

Hon har alltid drömt om att jobba på en ungdomsmottagning. Nu gör hon det. Vi träffade barnmorskan Emma Kuoljok, 35, på hennes arbetsplats i Gällivare. ”Det bästa med det här jobbet är att man har chansen att göra skillnad i unga människors liv”, säger hon.

Ungdomsmottagningen Gällivare Emma Kuoljok

Emma tar emot i de luftiga lokalerna inne på Gamla Centralskolan mitt i kärnan av Gällivare. Här har ungdomsmottagningen legat sedan 1993 och här har Emma jobbat i två år, som barnmorska.

Dessförinnan var hon sju år på förlossningen i samma stad.

– Jag trivdes jättebra på förlossningen, men har alltid drömt om att jobba på ungdomsmottagning. Så när den här tjänsten blev ledig kände jag att jag måste ta chansen, säger hon när vi slagit oss ner inne på hennes kontor.

Emma Kuoljok är barnmorska på ungdomsmottagningen i Gällivare.

Det är högt i tak, ljust och fräscht. Emma berättar att hon fixat och donat i rummet för att få det så trivsamt som möjligt. Det är här inne hon tar emot ungdomar och unga vuxna i åldrarna 13 till 25 år, som behöver hjälp och stöd på olika sätt.

Men vi börjar med att backa bandet lite. Nämligen 17 år bakåt i tiden. Då var Emma 18 år gammal och fick vara med och bevittna sin lillasysters förlossning. Hon hade redan innan siktet inställt på att bli barnmorska, men efter den upplevelsen var framtidsplanerna definitivt utstakade.

– Min pappa och hans dåvarande sambo frågade om jag ville vara med och det var en jättehäftig upplevelse. Och på den vägen är det. Sedan den dagen ville jag bli barnmorska.

"Inget att förlora"

Efter gymnasiet jobbade hon ett år, innan hon sökte sig till sjuksköterskeutbildningen. Hela tiden med målet att bli barnmorska. För nio år sedan fick hon jobb på förlossningen i Gällivare.

– Jag älskar förlossningen och BB. Men som sagt, när den här tjänsten dök upp hade jag inget att förlora, säger Emma.

Hon berättar att hon fortfarande är inne på förlossningen och hjälper till ett par dagar i månaden. Men det är här, på ungdomsmottagningen, hon har sitt nuvarande drömjobb.

– Det är klart att det är annorlunda här jämfört med förlossningen. Först och främst var ju det en akutverksamhet med allt vad det innebär, det är en kontrast så klart. Men den största skillnaden, och det som lockade mig, är att få möta ungdomar. Att få hjälpa dem, stötta dem, skapa sig en relation till dem.

På vilket sätt är det speciellt att jobba med unga människor?

– Jag känner att ungdomar är ärliga på ett helt annat sätt. Det är lite mer filterlösa och funderar inte lika mycket på vad som är okej att säga eller inte.

Hon fortsätter:

– Sedan är det ju skillnad att vara på förlossningen när man träffas under en kort period, kanske en dag på BB. Med ungdomarna här skapar man sig en relation på ett annat sätt. Sedan är det på båda arbetsplatserna viktigt att skapa förtroende och tillit.

Inne på Emmas kontor är det både gemytligt och kliniskt på en och samma gång. Ett litet bord med två stolar frontar ena väggen. På bordet står en låda med kondomer, till för hennes besökare. Hjärtan och girlanger hänger från taket. På väggarna sitter planscher med olika budskap som till exempel ”Sex is a dialogue” eller ”Här är sexism, homofobi, rasism, transfobi och funkofobi förbjudet”. Här ska alla känna sig välkomna. Inga undantag.

Mer än bara kliniskt

Ungdomarna kommer till Emma för testning, kondomer, mensvärk och underlivsbesvär, fast de flesta besöken gäller nog ändå preventivmedel som p-piller, p-stav, hormonspiral, p-ring och p-plåster.

Samtidigt innebär besöken så mycket mer än bara den kliniska biten. Det handlar också om samtal och förtroenden. Ungdomsmottagningen ska vara en trygg plats för den som mår dåligt och behöver prata.

– Man måste ha en helhetsbild när man jobbar här. Kropp och psyke hänger ihop. Det är jätteviktigt att kunna stötta och stärka, så under besöken pratar vi mycket om annat: Hur det är i skolan, relationer, livsstil, matvanor… Även om det främsta syftet med besöket är att skaffa preventivmedel.

Många ungdomar vill prata om hur de mår, upplever Emma.

– Jag vet ju inte hur det har varit tidigare. Men jag har en känsla av att ungdomar är mer öppna med sitt mående idag, de har större koll på sina känslor. Jag tycker att det är positivt, att de till exempel kan säga att de har ångest. Förr i tiden visste man knappt vad det var.

Ett tajt team

På ungdomsmottagningen i Gällivare finns möjlighet att träffa en kurator vid behov, hon är på plats tre timmar varannan vecka. Om Emma märker att någon lider av psykiska besvär hjälper hon till att boka en tid.

Hon jobbar också nära undersköterskan Ingvor Ärleborg som har arbetat på ungdomsmottagningen sedan 1986. De är ett bra team, säger Emma.

Emma Kuoljok och Ingvor Ärleborg.

– Hon har jättestor erfarenhet och stenkoll på allting, så när jag började här var hon en enorm hjälp och nu är vi jättetajta, säger Emma.

Vi tar en rundtur i de luftiga lokalerna på ungdomsmottagningen. Där finns ett yttre, lite större, väntrum närmast ingången. Men det finns även ett mindre längre in i lokalerna, för den som vill vara lite mer anonym. Från ett av kontorsrummen tittar Ingvor Ärleborg ut.

Hon har, som sagt, varit med länge.

– Den första ungdomsmottagningen i Gällivare öppnades 1975 och låg borta vid gamla sjukhuset, det var en av de första i Norrbotten, säger hon och fortsätter:

– När jag började jobba 1986 flyttade vi till en annan lokal på andra sidan kulverten, som man byggde till det nya lasarettet. Hit flyttade vi 1993, för 30 år sedan.

– Det är många generationer som har kommit hit genom åren. Ibland får man höra saker som: ”Min mormor har gått hit och säger att det är så bra”, säger Ingvor och skrattar.

Emma bryter in med ett leende:

– Du blir ju igenkänd på stan här, alla vet vem du är, säger hon och tittar på Ingvor.

Stortrivs 

Båda stortrivs på jobbet och älskar att jobba med unga människor.

– Jag har aldrig ens lekt med tanken på att byta jobb. Det är så bra att det finns en plats för ungdomar att komma till. Här är vi inte fördömande och ingen fråga är för stor eller för liten, säger Ingvor.

Text och foto: Moa Höjer