”Jag har en passion för mitt yrke och ständig törst på ny kunskap”

För sex år sedan var Yvette Amba en av sommarjobbarna hos Folktandvården. I dag är hon tillbaka som sjukhustandläkare, driver eget forskningsprojekt och hunnit vara volontär i Zimbabwe med Tandläkare utan gränser.

Yvette Amba kom till Norrbotten lite av en slump. Det var våren 2017, hon gick den nionde terminen på tandläkarprogrammet i Göteborg och hade inga planer för sommaren. När sommarjobbserbjudandet i Norrbotten dök upp såg hon chansen att kombinera jobb och semester. När hon sedan var färdig med sin utbildning blev hon erbjuden jobb i Luleå vilket hon tackade ja till.

– Jag blev legitimerad tandläkare i januari 2018 och har varit här sedan dess. Jag trivs med jobbet och arbetsmiljön är bra, det känns som om det var rätt val att flytta hit, säger Yvette.

En av anledningarna till att Yvette valde Norrbotten var att hon kände att det fanns stora möjligheter att utvecklas och lära sig snabbt. Detta mycket på grund av det stora patientbehovet och bristen på tandläkare.  

– Jag hann jobba ett tag i södra Sverige. Det var en stor kontrast att jobba där jämfört med i Norrbotten. Medan jag i södra Sverige mest fick undersöka, lägga fluorlack och informera så fick jag göra desto mer här. Tempot var högre och det var ganska intensivt. Jag fick växa fort professionellt och det var det jag ville, säger Yvette.

När Yvette Amba skulle börja studera var det inte självklart att hon skulle bli tandläkare. Hon har en bakgrund inom biokemi och biomedicin men kände att hon ville jobba med människor och inom hälso- och sjukvården.

– Jag ville inte bara jobba med celler och vävnad under mikroskop, jag ville diagnosticera, behandla och ha närkontakt med människor. Därför sökte jag till utbildningarna för sjuksköterska, läkare och tandläkare och valde sedan tandläkare, säger Yvette.

Yvette trivs i Luleå med både jobb och arbetsmiljö.

Passion för yrket

Idag arbetar hon som sjukhustandläkare, är nischad i oral kirurgi och har utöver sin examen som tandläkaren även en examen i medicin som hon tog 2022. Hon driver ett eget forskningsprojekt och har hunnit vara till Zimbabwe som volontär med ”Tandläkare utan gränser”. Var kommer drivkraften ifrån?

– Jag har en sådan passion för det här yrket och en ständig törst på ny kunskap och vetenskap. Det är det som driver mig varje dag, säger Yvette.

Som sjukhustandläkare är hon stationerad på Folktandvården Örnäset i Luleå men behandlar patienter med lustgas på olika kliniker i Luleå och med Narkos på Piteå sjukhus. Det som främst skiljer en sjukhustandläkare från en allmäntandläkare är patientkategorin.

– Det är en relativt komplex patientgrupp som man jobbar med och det krävs att man är kompetent som allmäntandläkare. Det är väldigt varierande. Det är patienter med funktionshinder/variationer, äldre patienter, tandvårdsrädda och patienter som ska få organtransplantation, strålbehandling eller kemoterapi, säger Yvette.

Narkos är en del av sjukhustandvården. De patienter som inte kan behandlas i vaket tillstånd behandlas under narkos. Dessa patienter har ofta stort vårdbehov och mycket som behöver göras i munnen.

– Det låter kanske enkelt att patienten är sövd men det är precis tvärtom. Man har en begränsad tid för allt som ska göras, oftast två till tre timmar. På den tiden ska jag kanske ta bort flera tänder, laga, undersöka, ta bort tandsten. För en vanlig tandläkare kan det ta en till två timmar att göra en tandborttagning, så tiden är ett stressmoment, säger Yvette.

Förutom att tiden är ett stressmoment finns ingen tid till paus eller kort rast under en patientbehandling. Dessutom är ergonomin inte den bästa då man ofta står i konstig ställning långa stunder.  Yvette är dock inte låst till denna patientgrupp utan arbetar även med till exempel akuta patienter, barn och tandreglering.

– Jag gillar variationen i arbetet och är tacksam för att jag får chansen att jobba med flera olika saker, säger Yvette.

Yvette är stationerad på Örnäset i Luleå men arbetar på olika kliniker beroende på vad som ska göras.  

Volontär i Zimbabwe

I september 2022 tog Yvette två veckors semester för att åka på volontärresa till Zimbabwe med Tandläkare utan gränser. l Zimbabwe besökte de byar som saknade tandläkare eller där människor inte har möjlighet att ta sig till tandläkaren.

– Varje dag åkte vi till en ny skola. Det kunde ta upp till två timmar att köra och även med bil var det svårt att komma dit ibland. Vi gjorde undersökningar, screenade tusentals och de som hade vårdbehov sållade vi ut och behandlade på plats.

Det var svårt att ta sig fram ibland, här har teamet fått punktering och går till byn. 

Vid ett tillfälle fick de punktering. Det var ca trettio grader varmt. De valde mellan att fortsätta till fots eller vänta på reparationshjälp eller skjuts men då skulle barnen hinna gå hem från skolan. Beslutet blev att gå de återstående kilometrarna bärandes på utrustningen.

– När vi kom fram kändes det som om det var värt det. Några av dem som vi träffade hade inte skor och de hade själva gått flera kilometer för att komma till skolan.

Vuxna och barn behandlades på plats.

Barnen prioriterades men när de var klara hade teamet en lång kö med vuxna som också ville bli behandlade. En del hade haft smärta länge men kunde av ekonomiska skäl inte ta sig till en tandläkare.

– Vi undervisade dem i tandhälsa, hur man ska borsta tänderna och att vad man äter har betydelse för tänderna. Många har inte ens tandborstar utan använder en träpinne och gnuggar, säger Yvette.

Barnen i Zimbabwe fick lära sig om tandhälsa. 

Yvette tycker att upplevelsen i Zimbabwe var väldigt givande och att hon växte som person men även professionellt.

– Min första patient i Luleå efter resan från Zimbabwe var en extremt tandvårdsrädd patient. Sådana patienter kräver ofta lugnande och lustgas för att man ska kunna göra något överhuvudtaget, säger Yvette.

När patienten kom in i behandlingsrummet kunde hen inte ens sitta utan sprang ut i korridoren och började hyperventilera. Efter en stund när Yvette lyckats lugna patienten fick hon påbörja behandlingen. 

– Då var det som att min upplevelse från resan ”klickade”. När jag träffade barnen i Zimbabwe och förklarade att en tand behövde tas bort, att det inte kommer att vara någon smärta då vi ger bedövning, så satte de sig lugnt och stilla och bara gapade. De flesta inte var rädda. Det är vi som behandlare som kan ställa till det, säger Yvette.  

Hon menar att det inte spelar någon roll vilken socioekonomisk status patienten har eller vilken kontinent det är, patienter är patienter oavsett.

– Om behandlingen i Zimbabwe hade gått snett så kommer de aldrig mer att vilja gå till tandläkaren. Det har stor betydelse för hur vi som behandlare bemöter patienter och hur de upplever vår behandling, säger Yvette.

Driver forskningsprojekt

Yvette driver även ett eget forskningsprojekt. Den preliminära titeln är ”Postoperativ smärta efter kirurgisk avlägsnande av visdomständer i underkäken inom allmäntandvård”. Projektet är godkänt av Etikprövningsmyndigheten.

– Projektet handlar om smärtintensitet och smärtmönstret de första sju dagarna efter operation av underkäksvisdomständer i allmäntandvården. Jag var med en gång då en patient frågade en operatör om hur ont det skulle göra efter operationen. Svaret blev ”man kan räkna med skitont”. Jag tänkte att så vill jag nog inte svara om jag får frågan, säger Yvette.

Visdomständer är vanligt bland svenskar. När de inte bryter fram helt i munnen kan de ibland förknippas till olika sjukdomstillstånd som leder till att de behöver opereras bort. I Sverige ingår operation av visdomständer i tandläkarutbildningen medan internationellt ofta är det käkkirurger som opererar. Idag finns bristfällig forskning på operationer som görs av allmäntandläkare.

– Det finns många skräckhistorier om visdomstandsoperationer. Jag vill kunna informera patienten om hur ont de kommer att ha baserat på vetenskap, för smärta är det som mest oroar patienter inför en operation, säger Yvette.

Hon har fått forskningsmedel beviljat av Region Norrbotten för att kunna sätta av tid att forska och Yvette tänker använda det till dataanalysfasen. Just nu pågår insamling av data, målet är hundra operationer och idag är sextiofem gjorda.

– Arbetet rullar på, som tur är finns det andra operatörer som medverkar. Det känns bra, projektet går framåt, säger Yvette.

I september ska hon presentera projektet på forskningskonferensen Norrskens som samlar deltagare från hela Norra Sverige.

Yvette vill kunna informera patienten om hur ont de kommer att ha baserat på vetenskap.

Handleder fyra

Yvette är glad över att hon fortfarande får chansen att växa och utvecklas. Roligast med jobbet är patientdelen och behandlingsprocessen. Varje gång hon får en ny patient ser hon det som en ny utmaning.

– Jag får ett problem som ska lösas på bästa möjliga sätt. När jag gjort det och patienten är nöjd, då är jag också nöjd. Det är en spännande process.

Yvette handleder fyra nya tandläkare. Från vänster: Anna, Haron, Khalid, Sabrin.

En del av Yvettes arbete är att kliniskt handleda nya tandläkare och för tillfället har hon fyra som hon handleder.

– Jag blir lika glad av att se processen genom dem. Man blir så glad när de på egen hand klurar ut och kommer med olika behandlingsalternativ. Ibland har de gjort det själv men behöver bara bekräftelsen att de tänkt rätt. Det är väldigt givande, säger Yvette.

När Yvette inte jobbar har hon fullt upp med familjen som består av sambo och en tolvårig son.

– På fritiden är det fullt upp, min son ska skjutsas på olika aktiviteter, middagen ska fixas och det är läxor. Jag tränar minst tre gånger i veckan och så lägger jag mig tidigt. För att vinna tid har jag minskat min skärmtid, jag märkte att det tog mycket tid, säger Yvette.

Text & foto: Marie Larsson