Ahmad om sommarjobbet: "En chans att se norra Sverige"

Resan började i Libyen. Och slutade, i alla fall tillfälligt, i Norrbotten. Möt Ahmad Alhashmi, biomedicinsk analytiker, och en av Region Norrbottens sommarjobbare. ”Det här var en perfekt chans att få se norra Sverige”, säger han.

Vi strosar i korridorerna inne på Blodcentralen på Sunderby sjukhus. Ahmad Alhashmi hälsar på nästan alla vi möter. Han har jobbat här i snart tre veckor och känner sig redan som hemma.

– Alla är jättetrevliga och jag känner mig väldigt välkomnad, säger han och ler stort.

Vi går in i personalrummet, där han tar sig en kopp kaffe och surrar lite med en av kollegorna. Sedan går vi in i ett kontorsrum och slår oss ned. Solen skiner utanför fönstret, sommaren är här.

– På bara 2-3 veckor har jag lärt mig jättemycket här, det är verkligen wow! Samtidigt så hjälper det att jag har erfarenhet, så det gick ganska fort att komma in i saker och ting, säger han.

Tipsades av frun

Ahmad Alhashmi är 49 år och utbildade sig till biomedicinsk analytiker hemma i Libyen. Men när han träffade kärleken i svenska Andrea valde han 2012 att flytta till Sverige för att leva och jobba. Här skaffade han sig en masterexamen i BMA vid Örebro universitet och har jobbat både på sjukhus och hälsocentraler i städer som Örebro, Köping och Karlskoga.

Ahmad trivs bra i norr.

I våras fick hans fru syn på något intressant. SVT hade ett inslag om Region Norrbottens sommarkampanj, där man berättade att 750 personer visat intresse för att komma till norra Sverige och jobba. Både hon och Ahmad hade alltid velat ta sig norrut, men inte haft möjlighet, så hon gick in på regionens hemsida, letade upp en länk till rekryteringssidan och skickade den till sin man.

– Det stod något om att det var ”världens bästa sommarjobb”, eller kanske det stod ”Sveriges bästa” (haha). Jag kände att det lät intressant så jag ringde direkt till Hillevi och sedan gick det väldigt snabbt, säger han och skrattar.

Hyllar Hillevi

Hillevi heter Isacsson Ydfjärd i efternamn och har varit en stor och viktig del i Region Norrbottens rekryteringskampanj under våren. Hon har nämligen varit kontaktperson och pratat i princip med alla som varit intresserade av ett sommarjobb. Runt 750 personer alltså.

– Hon svarade direkt och var jättetrevlig. Jag var egentligen lite sent ute för de var nästan klara med rekryteringen. Men Hillevi sa att det kunde finnas en chans på Sunderby sjukhus så hon pratade med Tina (Christina Asklin) som är enhetschef och sedan gick det snabbt.

I korridoren på Sunderby sjukhus.

Ahmad fick lämna referenser och visa upp en kopia av sin legitimation. Sedan var sommarjobbet så gott som fixat.

– Det gick väldigt, väldigt snabbt. Jag blev nästan chockad. Allt var så smidigt och enkelt, säger han.

"Blod från A till Z"

Nu jobbar han hela sommaren som biomedicinsk analytiker på kliniskt kemiska laboratoriet på Sunderby sjukhus.

När han ska sammanfatta sitt jobb säger han med ett skratt:

– Det är blod från A till Z!

Inne på labbet.

Ja, det är mycket blod i hans arbete.

– Yrket biomedicinsk analytiker är ganska brett. Man kan jobba inom många olika avdelningar på sjukhuset, men också inom läkemedelsindustrin eller på vårdcentraler. Jag jobbar på blodcentralen där jag tar hand om blod efter tappning, jag grupperar blodprov, kontrollerar om de har antikroppar och så vidare. Jag ska också vara lite på hematologi där vi bland annat kör blodstatus och kollar efter vita och röda blodkroppar.

Började i Libyen

Ahmad må vara färsk i Norrbotten, men han har ungefär 14 års erfarenhet av att jobba som biomedicinsk analytiker, både i Sverige och i Libyen. Därför har det här sommarjobbet inte varit ett jättehögt berg att bestiga.

– Det är klart att det hjälper med erfarenhet. Jag fick min behörighet redan den andra veckan och nu kan jag jobba ganska så självständigt. Sedan är det klart att varje labb har sina egna rutiner, även om grunden är densamma. När man flyttar från ett labb till ett annat får man alltid börja lite från scratch.

En paus i solen.

Samtidigt känner Ahmad han har mycket att bidra med på sin nya arbetsplats.

– Ja, så är det. Sedan tror jag alltid att det är bra på arbetsplatser där det jobbar många sommarvikarier och unga människor, för de ställer nya frågor som till exempel: ”Varför gör vi såhär?”. Det gör att man börjar fundera kring varför man gör saker på ett visst sätt och kan leda till utveckling. Har man dessutom jobbat på ett annat labb tidigare kanske man redan hittat en bättre väg att till exempel göra ett prov, eller en smidigare rutin.

Familjen på plats

Ahmad trivs väldigt bra på sitt nya jobb. Han är anställd fram till sista augusti, men är redan nu öppen för att stanna kvar i Norrbotten till hösten.

– Jag har inget annat jobb som väntar på mig och kan tänka mig att stanna, men vi får se vad som händer.

Det finns dock andra människor i Ahmeds liv som vill vara med och påverka det beslutet. Dels frun Andrea, som studerar till medicinsk vård-administratör. Men också deras tre barn, två döttrar och en son i åldrarna sju till tretton.

Ahmad har fru och tre barn.

Hela familjen bor här uppe i två månader under sommaren. Medan den sjuåriga dottern är taggad (hon har packat med sina inlines och planerat massa aktiviteter) är det lite tuffare för hon som är tretton.

– Hon är i den där åldern där hon har kompisar hemma i Örebro som hon hade tänkt vara med i sommar, så hon var inte lika glad över beskedet att flytta hit. Men det är nog för att hon vet så mycket om hur det är, så jag hoppas att det blir bra.

Bor på Arcuscampingen

Region Norrbotten betalar för två stugor på Arcuscampingen åt familjen. Så nu hoppas Ahmad på bra väder med mycket sol, lekar och bad för barnen.

Själv älskar han naturen och hoppas hinna se lite av Norrbotten när han är här. Han kommer dock att ha ganska fullt upp på jobbet de kommande månaderna så några längre utflykter hinns nog inte med.

– Jag har sagt till Andrea och barnen att de får hitta på saker när jag är på jobbet. Jag tror att jag får vara ledig kanske nio dagar totalt, men jag ska nog ta ut dem i slutet på sommaren. Då ska jag försöka se vad som finns att uppleva.

Text och foto: Moa Höjer