Äldre med hög livsgnista klarade pandemin bättre
En tredjedel av de allra äldsta invånarna upplever att deras psykiska hälsa försämrats under pandemin. Det framgår av ny forskning vid Sunderby sjukhus. Dessutom har isoleringen och ensamheten ökat. Fast alla har inte drabbats lika hårt. ”De som har en hög livsgnista har klarat sig bättre”, säger överläkaren och geriatrikern Johan Niklasson.
Livsgnistans betydelse för åldrandet är något som fascinerar Johan Niklasson. Redan i sin doktorsavhandling 2015 skrev han om begreppet ”morale”, som mäts på en självskattningsskala framtagen i USA på 1970-talet.
– På finska brukar de prata om sisu eller ”jävlar anamma”, att kämpa trots att man möter motstånd eller befinner sig i underläge. I min forskning pratar jag om livsgnista.
De allra äldsta
Äldre med en hög livsgnista har hanterat pandemin och isoleringen bättre, visar hans forskning. Den baseras på telefonintervjuer med 257 personer över 80 år som varit med i MONICA, befolkningsstudien i Norrbotten och Västerbotten.
– Eftersom vi fokuserar på de allra äldsta, 80 år och äldre, kallar vi det Silver-MONICA. Underlaget är insamlat 2016 till 2019.
Snittåldern på de intervjuade var 85 år. Intervjuerna gjordes våren 2021 i samband med andra vågen av covid – när det första vaccinet var på väg ut eller just hade börjat ges.
– Många aktiva äldre blev plötsligt isolerade från vänner, bekanta och familj, säger Johan Niklasson.
Johan Niklasson forskar i geriatrik, läran om åldrandets sjukdomar. När han disputerade 2015 handlade hans avhandling om hur livsgnistan påverkar det goda åldrandet. Omslaget pryddes av tyskan Ingeborg Rapoport som vid 102 års ålder var den äldsta personen i världen att disputera.
Vardagen påverkades negativt
På frågan hur covid-19-pandemin påverkat den psykiska hälsan svarade en tredjedel: till det sämre.
– Det var bara fyra som tyckte att det påverkat till det bättre. Väldigt få av de som svarade själva hade haft covid, så det är inte sjukdomen i sig som påverkat hälsan utan mer hur deras vardag påverkats. Att de inte kunnat krama sina barn och barnbarn till exempel.
Svaren skiljer sig inte åt beroende på ålder, utbildning eller om man bor ensam och de skiljer bara marginellt till det sämre för kvinnor.
– Det finns också en svag trend att de som bor i mindre samhällen hanterat pandemin lite bättre, säger Johan Niklasson.
Olika strategier
En annan fråga var hur rekommendationerna om social distansering påverkade. Där tyckte de som lider av isolering att det var jobbigt att följa reglerna vilket påverkade det psykiska måendet, medan de som hade bra copingstrategier, förmåga att hantera stressfyllda situationer, hanterade det bättre.
– En skyddande faktor är om man har en stark livsgnista. De som har det har stått emot bättre. De har varit framtidsoptimistiska och tänkt att det löser sig. För de med låg livsgnista har isoleringen och ensamheten i större utsträckning varit ett lidande och lett till depressioner, säger Johan Niklasson.
”Jag har alltid varit intresserad av forskning och det var professor Mats Eliasson i Luleå som tyckte att jag skulle gå en forskarkurs. Att han pushade på var värdefullt”, säger Johan Niklasson, som ursprungligen är från Umeå. Efter läkarutbildningen arbetade han fyra år i Kiruna, men sedan 2000 arbetar han på Sunderby sjukhus i Luleå.
Jobbat i hemtjänsten
På frågan vilka man minskade kontakten med var det övergripande svaret ”i stort sett med alla”.
– Däremot verkar kontakter via Teams och telefon ha ökat även om det inte gäller alla. Det finns en hel del äldre som tillhör den generation som är digitala analfabeter, säger Johan Niklasson.
Han berättar att geriatrikprofessorn Yngve Gustafson, känd från bland annat TV-dokumentären Sveriges bästa äldreboende och Johan Niklassons handledare när han disputerade, brukar beskriva de äldre som bor på äldreboenden som de som är mest ensamma.
– Det är tänkvärt. Jag har själv jobbat i hemtjänsten och när man kom för att städa blev de väldigt besvikna om man inte drack kaffe med dem. Jag upplevde att det fanns en stor ensamhetsproblematik.
Kan vara fler
Han konstaterar att han inte fördjupat sig i frågor kopplade till vården.
– Det finns en del sådana frågor i enkäten, till exempel om man har legat inlagd på sjukhus och om man har träffat läkare under pandemin, om det är vård och vårdbesök som har uteblivit och om man har fått information om covid från vården. Det behöver man nog göra en egen studie på.
Johan Niklasson konstaterar slutligen att de som varit med i enkäten är personer som velat delta och att det finns ett bortfall av sjuka och äldre som inte orkat. Det kan innebära att de som upplevt ökad isolering och ensamhet i själva verket kanske var ännu fler.
Text och foto: Jonas Hansson
Till vardags är Johan Niklasson överläkare kopplad till Kompetenscentrum för internmedicin och geriatrik vid Sunderby sjukhus. På fritiden ägnar han sig bland annat åt sina höns hemma i Gammelstads kyrkby.
