Ätstörningar påverkar hela livet

Att svälta sig och kräkas kan skada hjärnan, tänderna, njurarna och andra delar av kroppen. Direkt livsfarligt kan det bli för dem som svälter sig själv till döds eller dör av organsvikt. Men det finns många variationer av ätstörning. Alla lika plågsamma för människorna som drabbats.

På Länsenheten för ätstörningar, Sunderby sjukhus, samarbetar skötare, sjuksköterskor, arbetsterapeuter, läkare, dietist, fysioterapeut, kurator och psykolog för att hjälpa personer från hela länet som drabbats av olika typer av ätstörning.

– Jag känner otroligt mycket värme för den här patientgruppen, säger Julia Lindén, psykolog.

Vi lever i ett kroppsfixerat samhälle där det ofta framställs som att framgångsrika personer är smala. Många ägnar sig åt bantning. Men den som drabbas av en ätstörning blir helt fixerad vid mat, vikt och träning.

– En patient med ätstörning bygger kanske hela sin självbild runt sin vikt och kropp. Hela dagarna styrs av det och det skapar mycket ångest, säger Christine Risberg, arbetsterapeut.

Marcus Persson, kurator, Christine Risberg, arbetsterapeut, Julia Lindén, psykolog, och Tove Jakobsson, fysioterapeut, är fyra av de som ingå i teamet på Länsenheten för ätstörningar vid Sunderby sjukhus.

Känsla av kontrollförlust

Den som har anorexia nervosa äter restriktivt och trots ett ofta mycket lågt BMI, kan den som har sjukdomen uppleva sig som stor och vara intensivt rädd för viktuppgång.

Andra diagnoser, som till exempel bulimi, karakteriseras av att man äter lite i perioder för att sedan börja hetsäta. Ätandet leder till att man efteråt vill göra sig av med maten exempelvis genom kräkning.

Det finns också de som enbart hetsäter.

­– När du hetsäter är det inte som när du äter lite för mycket när du äter julbord, utan du äter mycket mer än vad du behöver under en begränsad tid, samtidigt som du har en känsla av kontrollförlust, nästan så att du inte förstår vad som händer, säger Julia Lindén.

Den vanligaste diagnosen är ätstörning utan närmare specifikation.

I köket med tillhörande matsal får patienterna som går det åtta veckor långa dagvårdsprogrammet äta sina måltider tillsammans.

Överfixering

Det som är gemensamt för samtliga diagnoser är en överfixering vid mat och vikt som ger negativa följder på hälsan och välmåendet i en sådan utsträckning att det påverkar ens dagliga livsföring.

Många patienter har förutom ätstörning dessutom även annan psykisk problematik som till exempel ångest, depression, tvång, trauma och neuropsykiatriska funktionsnedsättningar.

– Bland våra patienter finns ett stort lidande och mycket skam som de ofta har fått bära alldeles själva alldeles för länge, säger Julia Lindén.

Patienterna de möter kan vara nyinsjuknade eller ha har haft ätstörningen i många år.

Kartlägger behoven

– Det är vanligare att kvinnor söker vård, men vi vet inte om det beror på att de oftare drabbas eller om det är för att det är mer stigma bland män att vara sjuk i en ätstörning så att det inte vågar söka, säger Julia Lindén.

De kommer antingen hit via en egenvårdsbegäran eller remiss. Vid ett första möte får de fylla i ett frågeformulär som kartlägger behoven.

– Det kan vara så att en del hellre ska gå till närpsykiatrin om de har en ångestproblematik eller hälsocentralen om problemen är lindriga, säger Julia Lindén.

Patienter under 18 år får behandling hos barn- och ungdomspsykiatrin, ungdomsmottagningen eller skolsköterskan.

Marcus Persson, kurator, visar den inglasade balkongen med utsikt mot den lilla sjön i sjukhusparken.

Motiverande samtal

Marcus Persson, kurator, är en i teamet som arbetar med att bedöma patienternas behov när de skrivs in och vilka av kollegorna de skulle ha störst nytta av att träffa.

– Mycket i behandlingsplanen är individuellt anpassat, men de flesta startar med en samtalsbehandling som grund och vi är flera yrkesgrupper i personalen som jobbar med bland annat kbt och motiverande samtal, berättar han.

En matdagbok där de kan följa patientens vikt- och ätmönster är ofta användbar och ibland får patienten träffa en dietist som gör förslag på matschema.

Några mår bra av att gå i bildterapi för att få uttrycka känslor på annat sätt än med ord. Andra behöver jobba med kroppen, få bort ett kroppsmissnöje och lära sig avslappning och kroppskännedom hos fysioterapeuten.

Tove Jakobsson, fysioterapeut, brukar möta patienterna i ett rum utrustat med pilatesbollar och yogamattor, där de bland annat jobbar med avslappning, kroppskännedom och minskat kroppsmissnöje.

Bildterapi

Lokalerna är helt nya sedan ett år tillbaka, då de flyttade hit från centrala Luleå. Här finns förutom enskilda arbets- och samtalsrum flera mysiga vrår och rum för avslappning, meditation eller umgänge, en inglasad balkong med utsikt mot den konstgjorda sjön utanför, ett rum för fysioterapi och ett kök med en tillhörande liten matsal.

Det finns också ett rum för skapande och bildterapi. Christine Risberg är bildterapeut och jobbar med det. Hon är också arbetsterapeut och arbetar mycket med aktivitetsbalans, prestation och med att sänka upplevda krav på sig själv. Hon är också den som kan hjälpa till med mat-appar, dagsscheman och handdator när det finns den typen av behov  att strukturera sin vardag.

Spegelterapi

Fysioterapeuten Tove Jakobsson visar rummet där hon brukar möta sina patienter. Det finns pilatesbollar, yogamattor och längs en vägg går det att fälla ut en stor spegel att använda i det som kalla spegelterapi, något som funkar bra för vissa patienter, om än inte för alla.

– Många tenderar att fokusera bara på vissa specifika delar av kroppen och kontrollerar sig mycket i spegeln, så vi försöker jobba med en perspektivskiftning, att se helheten utan att kritisera och värdera sin kropp och då kan spegelterapi vara bra, säger hon.

Ibland kan det vara enklare att uttrycka känslor i bilder än i ord.

Kommentarer en trigger

De har inga inneliggande patienter – de som behöver slutenvård hänvisas till den psykiatriska avdelningen som ligger vägg i vägg.

Däremot har de ett åttaveckorsprogram med dagvård, då patienterna är på plats från måndag till fredag hela dagarna, får måltidsstöd och deltar i gruppaktiviteter.

– Det handlar om att äta normal kost, frukost, mellanmål, lunch och eftermiddagsmål, att normalisera maten och kunna äta i grupp. Patienten får verktyg att hantera ångest som uppstår i matsituationer, säger Marcus Persson.

Orsaken till att man insjuknar i ätstörning är inte helt klarlagd, men det verkar finnas vissa genetiska faktorer som gör att vissa har större risk att fastna i anorexi visar forskningen, berättar Julia Lindén.

Att kommentera vikt kan vara vanskligt.

– Vi har hört patienter berätta om kommentarer som de fått från någon i sin närhet. Kommentarer som har suttit kvar och blivit en stor trigger, säger Tove Jakobsson.

Länsenheten för ätstörningar har nya fina lokaler i Sunderby sjukhus. Christine Risberg, arbetsterapeut visar det som kallas Sinnenas rum.

Som psykolog arbetar Julia Lindén både med kognitiv beteendeterapi och psykodynamisk terapi.

Att träna, kräkas, svälta sig och hetsäta kan ha blivit ett sätt att stänga av och kontrollera känslor, göra ångesten mer lätthanterlig, berättar hon. Men den som hela tiden kontrollerar och stänger av jobbiga känslor kan till slut inte heller känna glädje.

– Det vi övar på här är att våga känna efter och uttrycka känslor, ta reda på vad det är i ens relationer som inte fungerar och vad man behöver för att må bra.

Livsfarlig sjukdom

Att ha en ätstörning är ett allvarligt tillstånd som kan drabba kroppen på många olika sätt. En hetsätningsstörning kan ge en övervikt som kan ge komplikationer, överträning kan ge förslitningsskador. Att svälta sig och kräkas kan skada hjärnan, tänderna, njurarna och andra delar av kroppen.

Det kan till och med bli direkt livsfarligt eftersom det kan leda till att man svälter sig själv till döds eller dör av organsvikt.

Även självmord förekommer.

Men det finns hopp om att bli frisk om man får hjälp.

– De allra flesta blir bra och kan hitta sätt att hantera sin sjukdom, säger Christine Risberg.

Marcus Persson, kurator, Julia Lindén, psykolog, Tove Jakobsson, fysioterapeut, och Christine Risberg, arbetsterapeut, berättar om arbetet de gör för patienter med ätstörningsproblematik.

Text och foto: Frilansjournalisten Ulrika Vallgårda/Yours