Barnmorskan Christina har livet i sina händer

Allt kan hända, men ingenting får gå fel. ”Som barnmorska får man aldrig ha en dålig dag på jobbet”, säger Christina Wallbäcks. Följ med till avdelning 55 i Sunderbyn där hon och hennes kollegor tar emot upp till 2 000 nya norrbottningar varje år.

Det är fredag eftermiddag och Christina Wallbäcks har just anlänt till arbetet på BB/förlossningen på Sunderby sjukhus. Hon har som vanligt bytt om till arbetskläder i omklädningsrummet i källaren och tagit hissen upp till plan 5 i barnhuset, som flygeln kallas.

Ett schema visar att hon ska arbeta på BB under det kommande passet

– Vi är 48 barnmorskor i Sunderbyn som dygnet runt bemannar BB och förlossningen. Dessutom har vi ansvar för BB-eftervård på hotell Vistet på dag- och kvällstid under veckorna, berättar hon.

Som sjuksköterska på en hälsocentral funderade Christina Wallbäcks en gång i tiden på att bli distriktssköterskebarnmorska.

– Jag tyckte det var intressant att se hur barn- och mödrahälsovården arbetade med mamman och hela familjen både före och efter att barnet var fött. Men väl jag utbildat mig till barnmorska så blev det inom förlossningsvården jag stannade och har trivts bra med det, säger hon.

Christina framför barnhuset i Sunderbyn, flygeln där hon har sin arbetsplats.

Förlossningsrädsla

Även som barnmorska på ett sjukhus handlar mycket om att stödja paret i deras nya roll. Christina Wallbäcks är specialiserad inom amning, håller utbildningar för kollegor och nyanställda och hjälper ofta nyblivna mammor för att få det att fungera.

Hon är också Noreabarnmorska, vilket innebär att hon samtalar med förlossningsrädda blivande mödrar. Den som vill kan även få gå igenom sin förlossningsupplevelse i efterhand.

– Mycket i mitt jobb går ut på att hjälpa, stötta och trygga föräldrarna genom förlossningen, men även före och efter.

Hon upplever att förlossningsrädslan hos kvinnor som väntar sitt första barn har ökat, men att antalet förlossningsrädda däremot är ganska konstant.

– Vi är totalt sex Noreabarnmorskor i regionen, berättar hon.

”Jag har fina kollegor, vi hjälps verkligen åt för att få det att fungera”, säger Christina. Här under genomgången med barnmorskor och undersköterskor från dag- och kvällsskiftet.

Tio nyblivna mammor

Under överlämningen i personalrummet tittar dag- och kvällsskiftet tillsammans på det aktuella läget. Ett vanligt kvällspass jobbar två barnmorskor och två undersköterskor på förlossningen. Även BB bemannas av två barnmorskor och två undersköterskor.

Den här dagen befinner sig tio mammor och elva barn på BB.

– Det kan ju hända av någon av oss redan träffat på familjen vid förlossningen. Då kan det vara bra att samma barnmorska fortsätter med den kontakten här på BB, förklarar Christina.

Barnmorskan Vibeke Tentau, till vänster, och undersköterskan Cina Edstrand informerar Christina om läget på BB vad gäller mammorna och bebisarna, men även vilka som är på väg från förlossningen och vem som kommer in för återbesök hos barnläkaren.

Därefter är det dags för en överlämning inne på expeditionen.

– Vi går igenom hur förlossningarna gått, hur mammorna och barnen mår, vilka som ska vara kvar och vilka som ska åka hem, eventuella sjukdomar och hur planen ser ut för återbesök. Vi går också igenom om det ska göras kontroller eller provtagningar på mamma eller barn, om amningen har påbörjats och hur den fungerar om mamman vill amma.

Rond med barnläkare

En stund senare anländer en barnläkare och en läkare under specialiseringstjänstgöring, ST, för dagens andra rond på BB, där de undersöker barnen som antingen nyss är födda eller är på väg hem.

I vanliga fall är det barnmorskan som väger barnet och mäter dess huvud, men med två läkare på plats kan Christina i stället ägna sig åt föräldrarna. Hon hör sig för hur barnet och mamman mår och om det finns några funderingar.

Vid återbesöket undersöks barnet av barnläkare för andra gången. Christina Wallbäcks passar på att höra hur mamman mår medan barnläkare Hanna Viklund och ST-läkare Jenny Larsson, närmast i bild, undersöker pojken.

Stämningen i undersökningsrummet är avslappnad. Christina trivs med kontakten med både barnen, föräldrarna och kollegorna.

Jonas Khan kommer med familjens senaste tillskott, en dotter som föddes för två dygn sedan.

PKU-provet tas på barnets hand. Barnmorskan Anna Broström ger sockerlösning som fungerar smärtlindrande vid provtagningen.

På ett av barnen tas ett PKU-prov. Den lilla handen värms upp med hjälp av en plasthandske med varmt vatten, innan det är dags för det försiktiga nålsticket. Blodet samlas upp på ett speciellt papper och skickas för analys.

När barnläkarronden är klar fortsätter Christina Wallbäcks med sina andra arbetsuppgifter. Hon ger mediciner, tar prover, kollar blodtryck och bokar återbesök. Dokumentationssystemet Partus används för att ge föräldrarna en bild av vad som egentligen hände när deras son eller dotter kom till världen.

– Under hemgångssamtalen stämmer vi sedan av hur mamman och barnet mår och informerar paret om sådant som kan vara bra att känna till, berättar hon.

Christina tycker att hon har ett fantastiskt yrke. "Men också krävande. Jag har valt att jobba 80 procent för att orka och det gör även flera av mina kollegor”.

Håller koll på fostret, mamman...

Christina arbetar annars ofta på förlossningen. Där är uppgifterna delvis annorlunda än på BB, med mycket teknisk övervakning och en hel del snabba beslut.

– Vi barnmorskor handlägger självständigt den normala förlossningen och har kontroll på både den födande kvinnans och det ofödda barnets mående. Vi stödjer kvinnan och paret i förlossningssituationen och föreslår och ger den smärtlindring som passar bäst, förklarar hon.

Det är en hel del teknik som de ska behärska och ha uppsikt över.

– Vi avlyssnar barnets hjärtljud och kopplar elektronisk fosterövervakning, CTG, när det behövs. Där kan vi övervaka hur barnet reagerar på värkarna. Ibland behövs direktkontakt med barnet och då sätter vi en skalpelektrod på barnets huvud i magen. Vi tar hål på fosterhinnorna om det behövs och startar även igångsättningar av förlossningar utifrån ordination, säger hon och tillägger att barnmorskan hela tiden måste ha full koll och veta när något avviker, för att i tid kunna kontakta läkare.

... och partnern

Till uppgifterna hör att även hålla ett öga på den medföljande.

– Ser vi att pappan eller partnern blir vit i ansiktet försöker vi snabbt få honom eller henne att sätta sig i en stol eller lägga sig på ner golvet. Det gäller att hinna se det innan de svimmar av.

En kort kaffepaus med planering mellan alla uppgifter. Personalen på BB kan inte räkna med att sitta ner någon längre stund.

Både på förlossningen och BB sker en kontinuerlig dokumentation.

– Vi skriver hela tiden i två journaler, både mammans och barnets eftersom det är två patienter. Det är nödvändigt men tar rätt mycket tid.

Handlingsförmåga

På frågan om vilka egenskaper som är bra att ha som barnmorska behöver Christina inte fundera länge.

– Man måste vara lyhörd och kunna känna in den person man har framför sig. Man behöver vara empatisk och samtidigt ha handlingsförmåga, för att klara akuta situationer.

Hon tillägger att det även är bra om man är lugn och trygg. Just förmågan att inte stressa upp sig är helt nödvändig, menar hon.

– Men det är samtidigt en egenskap som utvecklas allt eftersom. Ju fler år du jobbar och ju fler erfarenheter du får, desto tryggare blir du. Då minskar också stressen när du ställs inför olika situationer eller om det är mycket att göra.

Anslagstavlan är fylld av tacksamma hälsningar. ”Tack för bästa tänkbara omhändertagande i samband med att vår son föddes. Ni har gjort ett starkt intryck på oss, som vi aldrig kommer att glömma. Ert jobb är viktigast!”, står det att läsa i ett av korten.

Delar en upplevelse

Varje år föds upp emot 2 000 barn i Sunderbyn vilket i snitt betyder fem till sex barn per dygn. I själva verket varierar det – ibland föds det färre och ibland kommer alla nästan samtidigt.

– Jag kommer ihåg en natt när det föddes tio barn på tio timmar. Då var det verkligen hektiskt, men roligt. Oftast är ändå mammorna i olika lägen; några hinner föda och kommer över till BB och så är det dags för nästa.

Barnmorskorna ansvarar för förlossningarna i team tillsammans med undersköterskor och läkare.

– Jag tycker om samarbetet med mina kollegor. Själva jobbet är både omväxlande och avancerat. Varje familj, varje par, innebär ju ett nytt möte. Just att jag får träffa så många olika slags människor gör arbetet intressant. Dessutom får jag vara med och dela det nya livets första ögonblick med dem, en stund som de troligen aldrig glömmer.

Christina håller ett hemgångssamtal med Maria Tranvik och Gabriel Emanuelsson. De har blivit föräldrar till en dotter och ska snart få lämna sjukhuset.

Hej på dig! Som barnmorska i Sunderbyn får Christina träffa många nya norrbottningar.

Christina har hunnit hjälpa många barn till världen under sina 25 år som barnmorska och tycker fortfarande att det är lika fantastiskt. Men livet och döden kan vara nära varandra – ibland ställs hon inför tunga situationer.

– Att hjälpa en kvinna föda fram ett barn som dött i magen är psykiskt jobbigt för alla inblandade. Då kan man känna sig tömd på energi.

Bra känsla

En annan utmaning är när det är så många födande på förlossningen och efteråt på BB att man inte kan ge allt till alla, förklarar Christina.

Men oftast känner hon ändå att hon hinner med det hon ska.

– Jag har aldrig ångrat mitt yrkesval!

Efter en del arbetspass åker hon hemåt med en extra bra känsla i magen.

– Det kan vara när jag varit koordinator på förlossningen och allt flutit på. Eller när det varit en besvärlig förlossning och både barnet och mamman mår fint efteråt. Eller när jag genom information och stöttning har kunnat ge familjen verktyg, så att den kan åka härifrån och känna sig lugnare till exempel vad gäller amningen. Då känns det riktigt bra att vara barnmorska.

Text och foto: Ulrika Englund