Etikombud lyfter de svåra frågorna

Etik kan handla om allt från liv och död till hur man beter sig mot sina kollegor. ”Jag har blivit en bättre narkossköterska sedan jag utbildade mig till etikombud”, säger David Hedberg.

Narkossköterskan David Hedberg i Sunderbyn, fysioterapeuten Jenny Brokvist i Piteå och kuratorn Veronica Wagnsjö Siikavuopio i Kiruna är tre av Region Norrbottens 140 etikombud. Ombuden finns på arbetsplatser över hela länet, har olika yrken och har alla genomgått en intern utbildning för att få verktyg att hantera etiska dilemman och frågeställningar (se faktaruta nedan).

– Vår uppgift är att på olika sätt hålla det etiska arbetet levande, säger David Hedberg, narkossköterska på Sunderby sjukhus.

Han gick utbildningen 2017 och började samtidigt som etikombud.

– Vi är fyra etikombud på operationsavdelningen. Dessutom samarbetar vi med övriga etikombud på kliniken, berättar han.

”Som etikombud har jag fått ett större engagemang för hela avdelningen”, säger David Hedberg.

Utbyte av tankar

Första insatsen var att skapa en gemensam värdegrund för hela kliniken AnOpIva, som bland annat består av verksamheterna anestesi, operation, intensivvård, postoperation och sterilcentral.

– Det var ett omfattande arbete som tog flera månader, men resultatet blev bra. Nyligen har vi tagit upp den igen och diskuterat hur vi idag använder oss av den i vardagen, berättar han.

Före pandemin pågick ett aktivt etikarbete, bland annat med regelbundna etikcaféer. Det är träffar där medarbetarna har möjlighet att utbyta tankar kring olika etiska frågeställningar.

– Under pandemin var det svårt för grupper att samlas på det sättet och själv var jag och jobbade på annat håll, bland annat inom intensivvården. Men nu är vi igång igen.

Skapa förtroende

Han beskriver etikcaféet som öppet forum med diskussioner, ibland i mindre grupper.

– Vi etikombud håller i det hela som samtalsledare, det viktiga är att deltagarna får tillfälle att resonera. För oss på operationsavdelningen handlar det till exempel om hur vi ska kunna behålla etiken i mötet med patienten, trots att vi har många som passerar oss under en dag, säger han.

Varje människa har rätt att få känna sig sedd på sin färd genom sjukvården.

– En del som kommer till oss har nyligen fått reda på att de är sjuka, de är rädda för sitt liv och oroar sig över framtiden. Vi tar emot kvinnor som ska göra akuta kejsarsnitt, vi har barn som är ängsliga och inte förstår vad som kommer att hända. Från att vi möter dem till att de sövs kan det handla om mindre än tio minuter. Under den tiden ska vi hinna etablera en kontakt, bygga upp ett förtroende så att de känner sig trygga med oss och få dem att vilja överlämna sig i våra händer, berättar han.

Reflekterar mer

Rollen som etikombud beskriver han som både intressant och rolig.

– Man blir helt klart mer engagerad i sina kollegor, man känner ett större ansvar för hela personalgruppen. Vi har också fint stöd från våra chefer som tycker det här är viktigt och ger oss förutsättningar för att kunna bedriva arbetet, säger han.

David Hedberg tror att engagemanget i etikfrågor har stärkt honom i hans yrkesroll.

– Ja, absolut. Det har gjort att jag reflekterar mer utifrån patienternas synvinkel. Jag har även fått verktyg som hjälper mig att analysera svåra situationer.

”Vi hoppas att fler i Kiruna ska vilja utbilda sig till etikombud”, säger Veronica Wagnsjö Siikavuopio, till vänster. Till höger etikombudet Susanne Kemi.

Möten och samtal

Veronica Wagnsjö Siikavuopio är kurator och tillhör paramedicin vid Kiruna sjukhus. Hon är även ett av Kirunas två etikombud tillsammans med arbetsterapeuten Susanne Kemi, LSS Råd och stöd.

– Vi var fyra etikombud tidigare, men nu är jag och Susanne de enda som är kvar. Vi planerar att ordna etikcaféer på sjukhuset även utanför våra egna enheter, till exempel ett som riktar sig mot hälsocentralen. Förhoppningen är att vi på så sätt ska kunna intressera fler att vilja bli etikombud, säger hon.

Veronica ser ett stort värde i att möta och samtala med andra som arbetar i vården.

– I etikcaféerna används reflektionen som en metod för att få upp ögonen för olika perspektiv. Vi kan också ordna etiska ronder, där man lyfter specifika dilemman och involverar stora delar av teamet. Det är ett sätt att fördjupa sig i ett visst problem, förklarar hon.

Ökad press

I vården kan det uppstå situationer som inte har någon bra lösning.

– Det kanske inte blir bra vad vi än väljer att göra, det blir förluster och det måste vi också hantera. I det läget är det viktigt att stötta varandra, vilken situation det än handlar om, säger hon.

Vid personalbrist ökar pressen på de som är kvar.

– Kanske har jag tidigare kunnat hjälpa andra anställda med något, men hinner inte längre med. Nu måste jag säga nej och det kan drabba annan personal. Då är det en hjälp att reflektera över vad som händer och vara ett stöd för varandra.

Sparar tid och kraft

När resurserna är begränsade är det inte säkert att patienten kan få samma vård som om det varit fullbemannat på avdelningen.

– Fysioterapeuten eller arbetsterapeuten vet att patienten behöver en viss rehabilitering, men behöver prioritera bort insatser för att de inte hinner. Samtidigt finns det kanske ingen annan personal som har möjlighet att lägga tid på till exempel vardagsrehabilitering. Det kan i slutändan innebära att patienten måste stanna längre på sjukhuset. Att se behov utan att kunna göra något åt dem är verkligen en etisk utmaning, säger hon.

Vid varje arbetsplatsträff, en gång i veckan, ges enhetens medarbetare tillfälle att lyfta frågor som rör etiska ställningstaganden. Om det behövs avsätts sedan mer tid till diskussioner.

– Man sparar mycket tid och energi på att reflektera och få andras perspektiv. Etiska dilemman rör ofta svåra saker, det kan kännas hotfullt på något sätt. Då är det viktigt att man har en dialog och öppnar upp – ensamhet och isolering leder sällan till något bra, säger Veronica Wagnsjö Siikavuopio.

”Etiken rör även arbetsmiljön. Mår de anställda bra så blir också vården bättre”, säger Jenny Brokvist, etikombud på rehabkliniken i Piteå tillsammans med Britta Liljedahl, till höger.

Bättre förberedd

Jenny Brokvist är fysioterapeut på rehabiliteringsenheten vid Piteå sjukhus. Hon är även enhetens etikombud tillsammans med arbetsterapeuten Britta Liljedahl.

För att hålla etikdiskussionerna levande använder man sig av flera verktyg, däribland etikcaféer och bordsblocket ”Etik till kaffet”. Ett annat är värdegrundsspelet, där man utifrån kort med frågeställningar och olika alternativ resonerar sig fram.

Just möjligheten att reflektera är det som leder framåt, anser Jenny Brokvist.

– Vi människor är alla olika, vi tänker olika och hanterar saker olika. Genom att lyssna på hur andra ser på en situation kan man få nya perspektiv som gör att man är bättre förberedd när man ställs inför ett etiskt dilemma. Ibland kan också saker falla på plats bara genom att man får sätta ord på det, säger hon.

Medicin- och rehabiliteringskliniken och ortopedkliniken på Piteå sjukhus har ett etikombudsråd, med representanter från varje enhet/avdelning. I rådet ingår 14 etikombud.

– Etikombudsrådet träffas och gör upp om gemensamma aktiviteter för hela kliniken, till exempel etikcaféer som vi anordnar några gånger per termin, berättar Jenny Brokvist.

Frågeställningar och enkla budskap i personalrummen bidrar till att hålla etiken levande på Piteå sjukhus.

Månadens fråga

På respektive avdelning och enhet finns också Månadens fråga, som har koppling till det som kommer att tas upp på följande etikcafé.

– Vi turas om att ha etikcaféerna på våra olika avdelningar, men alla på klinikerna medicin-rehabilitering och ortopedi är välkomna till den avdelning/enhet som håller i etikcaféet.

Etikombudsrådet har också tagit fram så kallade bordsryttare med budskap som placeras i personalrummet. De ställs fram när rehabiliteringsenheten har nya medarbetare eller studenter.

– Där påminner vi om att alla ska känna sig välkomna, att vi presenterar oss, att vi inte har bestämda platser i personalrummet och att vi inkluderar alla i samtal. Kanske är det småsaker men jag tror att det gör skillnad, säger Jenny Brokvist.

Text och foto av David Hedberg: Ulrika Englund
Övriga foton: Privat

Fakta Utbildning till etikombud

• Det övergripande målet är att personalen bättre ska kunna hantera etiskt svåra dilemman och frågeställningar.
• Utbildningen pågår under ett år och består av åtta träffar à tre timmar. Intresset är stort, många anmäler sig varje år.
• Deltagarna får fördjupad kunskap om vårdetik, värdegrund, etiska verktyg och vad ett professionellt förhållningssätt innebär. De får dessutom träna sig i att självständigt genomföra reflektion, etisk rond och etisk analys.