Joakim Bunne går i mål med sin forskning om allergi hos barn

Distriktsläkare Joakim Bunne kan nu summera tio års forskning om allergi hos barn. Han är oroad över att förekomsten av allergiantikroppar, så kallad allergisk sensibilisering, bland skolbarn har ökat över tid. ”Det börjar närma sig något normalt och risken är att fler barn utvecklar sjukdom”, säger han.

Den 22 mars disputerade distriktsläkare Joakim Bunne, knuten till Umeå universitet, i aulan på Sunderby sjukhus.

Joakim Bunne är distriktsläkare på Hortlax hälsocentral i Piteå. Utöver patientkontakterna har han under tio års tid ägnat en hel del av sin arbetstid åt forskning, något som nu resulterat i en doktorsavhandling.

– Det var en av OLIN-studiernas grundare, Bo Lundbäck, som lockade in mig på forskningen. OLIN:s befolkningstudier berör astma, allergi samt KOL. För min del har det framför allt handlat om astma och allergi hos barn. Jag har haft professor Eva Rönmark på OLIN-studierna som min handledare, berättar han då vi möts i ett arbetsrum på hälsocentralen.

Pricktest eller blodprov

Inriktningen i forskningen har varit allergisk sensibilisering hos barn. Sensibilisering är när allergiantikroppar utvecklas mot ett specifikt allergen, som exempelvis en viss typ av livsmedel, pälsdjur eller pollen.

– Sensibilisering kan mätas med antingen ett pricktest på huden eller ett blodprov. När man gör ett pricktest sticker man små hål i huden, droppar olika allergener och väntar 15 minuter för att se om det blir någon reaktion. Det kan till exempel vara allergener från katt, hund, häst, gråbo eller timotej, för att nämna några exempel. Båda metoderna är vanliga globalt, men i svensk sjukvård är det nuförtiden vanligast att man tar ett blodprov.

Förutom patientarbetet är Joakim Bunne ordförande för Region Norrbottens lokala programområde (LPO) Primärvård, som ingår i arbetet med kunskapsstyrning i vården. Han är också allmänläkarkonsult (ALK) i urologi.

Ökad sjuklighet under 1900-talet

Sensibilisering mot luftburna allergen är en stark riskfaktor för astma, den vanligaste kroniska sjukdomen hos barn, men även för allergisk rinit, populärt kallat hösnuva.

När det gäller både astma och allergisk rinit har förekomsten ökat globalt under 1900-talet, även om det på de senaste decennierna inte finns så mycket studier.

I den forskning som Joakim Bunne bedrivit har han använt sig av tre barnkohorter (En kohort består av en grupp individer som följs under tid).

Ingår själv i första kohorten

Den första är från 1996, då alla barn i årskurs 1 och 2 i Luleå, Piteå och Kiruna fick svara på ett frågeformulär. Det var totalt 3 430 barn, motsvarande 97 procent av samtliga barn i de årskullarna, vilket är ett exceptionellt högt deltagande. På alla barn i Luleå och Kiruna gjordes det dessutom pricktest mot tio vanliga luftburna allergener.

– Lite lustigt är att jag själv var 8 år då och ingår i den kohorten, även om det inte gjordes några pricktester i Piteå, säger Joakim Bunne.

Samma barn testades även då de var 12 och 19 år. Vid 19 års ålder testades även lungfunktionen.

Cirka 70 procent av de som var med vid 8 års ålder har varit med alla tre gångerna.

Denna process har dessutom upprepats vid två tillfällen med två andra barnkohorter. Den andra genomfördes tio år efter den första gruppen, 2006, och den tredje 2017. Det innebär att det finns data under 21 års tid, från 1996 till 2017, värdefulla för Joakim Bunne och hans kollegors forskning.

Joakim Bunne, här med typiska inhalatorer som används vid astma, studerade till läkare i Umeå, gjorde sin AT i framför allt Sundsvall och delar av sin ST inom akutsjukvården på Piteå sjukhus. Han arbetar i dag som distriktsläkare på Hortlax hälsocentral i Piteå.

Totalt tre kohorter

Resultaten från den första kohorten visar att 21 procent av Luleå- och Kirunabarnen vid 8 års ålder 1996 var sensibiliserade mot något allergen, vanligare bland pojkar än flickor. Vid 12 år hade det ökat till 30 procent.

I den andra barnkohorten från 2006 var 30 procent sensibiliserade redan vid 8 år och 41 procent vid 12 år.

I den tredje kohorten från 2017 var det också 30 procent bland 8-åringarna.

– Det har alltså skett en ökning av sensibilisering över tid mellan första och andra kohorten, både vid 8 och 12 års ålder. Däremot var läget stabilt vid 8 års ålder mellan andra och tredje kohorten, vilket talar för att ökningen har avstannat på senare år, säger Joakim Bunne.

Den främsta riskfaktorn för sensibilisering är ärftlighet för allergisk sjukdom. De barn som haft hund eller katt hemma är mer skyddade.

Joakim Brunne visar upp en modell på ett igensatt luftrör.

Rökning – varken risk eller skydd

Med tiden har också föräldrarnas rökning minskat, men det är inget som forskningen kan påvisa utgör varken risk eller skydd.

– Rökning är dåligt av många andra skäl, men vi kan inte säga att det ökar risken för att utveckla sensibilisering, säger han.

De vanligaste allergenerna bland barn i Norrbotten är björkpollen, katt och hund. Däremot saknas kvalster, som annars brukar vara vanligt i höginkomstländer, men ett kallt och torrt klimat gör det svårare för kvalster att överleva och än så länge syns ingen klimatförändringseffekt.

Vilka är det då som löper högst risk för allvarlig sjukdom?

– Ju tidigare man blir sensibiliserad desto högre risk. Det är väldigt ovanligt att man inte utvecklat sjukdom vid 19 års ålder om man var sensibiliserad vid 8 år.

Lungfunktion bland 19-åringar

Ett av delarbetena i doktorsavhandlingen handlar om lungfunktion, som är en viktig markör för god hälsa. Det baseras på undersökningen av 19-åringarna.

– Astma har en stark koppling till sämre lungfunktion och sensibilisering ökar risken för astma. Däremot är det osäkert om sensibilisering i sig är relaterat till lungfunktion. Här bidrar våra resultat med ett viktigt så kallat ”negativt fynd” – vi ser inget samband mellan sensibilisering och lungfunktion.

Han fortsätter:

– Vi kan också se att om mamman rökte vid graviditeten så har det, sannolikt eftersom fostret är känsligt, ett samband med sämre lungfunktion vid 19 års ålder. Om 19-åringen själv röker såg vi däremot inget samband. Där är det möjligt att den skadliga effekten av rökning på lungfunktion bland vuxna ännu inte fått genomslag.

Joakim Bunne och hans forskarteam har även tittat på hur BMI påverkar lungfunktionen.

– Jämfört med normal vikt har underviktiga betydligt lägre lungvolymer. Överviktiga har något bättre lungvolymer, men samtidigt högre grad av obstruktion, det vill säga täta luftvägar. Det är svårt att säga vad som är viktigast –lungvolymer eller grad av obstruktion. Det är något som behöver följas upp.

”Även om det nu är någon slags slutpunkt på tio års arbete är det svårt att släppa de här frågorna när man väl satt sig in i dem”, säger Joakim Bunne.

Fler frågor än svar

När Joakim Bunne nu går i mål med sin forskning är frågan hur han ser på sin egen delaktighet framöver i OLIN-studiernas forskningsgrupp.

– Just nu längtar jag tillbaka till mina patienter och att få jobba mer kliniskt. Jag har också en del föräldraledighet att ta igen. Framför allt det sista året har mycket tid gått åt till forskningsarbetet och även om det nu är någon slags slutpunkt på tio års arbete är det svårt att släppa de här frågorna när man väl satt sig in i dem. På något sätt kommer jag att fortsätta – forskning skapar ju dessutom ofta fler frågor än svar, säger han.

Text och foto: Jonas Hansson