Linnea lyfter länets slöjd

Slöjd- och formkonsulenten Linnea Nilsson återvände till Norrbotten efter textila studier och arbete på ett modeföretag i Stockholm. ”Min uppgift är att synliggöra och lyfta slöjden som finns i länet, säger hon.

I Kulturens hus i Luleå pågår Luleåbiennelen, som i år innehåller både konst och hantverk. Här finns bland annat inslag som visar den samiska slöjden, den romska smidestraditionen och den tornedalska vävnadskonsten. Linnea Nilsson studerar verken och stannar till slut upp framför en samling stickade vantar, som ger en bild av de färger, mönster, tekniker och garner som använts i länet.

Det är etnologen Erika Nordvall Falck som visar upp Skaite-Marias vante, Jukkasjärvivanten och andra exempel på norrbottnisk stickkonst.

– Erika har under många år samlat in äldre vantar och utifrån dem tagit fram mönster som hon sedan omsatt till stickbeskrivningar. Det är ett fint sätt att bevara och dela med sig av kunskap. Samma sak gör Doris Wiklund som återskapat norrbottniska vävnader, berättar hon.

Linnea Nilsson, 36, återvände till Norrbotten och blev länets slöjd- och formkonsulent.

Digitala verkstäder

Som hemslöjdskonsulent – eller slöjd- och formkonsulent som det numera heter – har Linnea Nilsson arrangerat digitala verkstäder tillsammans med Luleåbiennalens kuratorer: Samlas runt samiska stygn med sameslöjdaren Anna-Stina Svakko och en vävjunta i samarbete med Älvsby folkhögskola.

– Den digitala vävjuntan går till så att deltagarna får en materiallåda hemskickad med allt man behöver, däribland en vävram. Textilkonstnären Ida Isak Westerberg håller i de tre kurstillfällena och guidar deltagarna igenom olika vävtekniker, som tuskaft, rya, kelim och röllakan.

Upplägget med digitala kurser och föreläsningar har fått ett uppsving under pandemin och fungerat så bra att det nu används som ett komplement till fysiska träffar (se exempel på aktiviteter nedan).

De traditionella vantarna, insamlade och stickade av Erika Nordvall Falck, ger en koppling bakåt i tiden. ”Samtidigt är slöjden under ständig utveckling och har alltid varit”, konstaterar Linnea Nilsson.

Textila tekniker

Linnea Nilsson växte upp i Luleå. Efter gymnasiet läste hon ett år på konstlinjen i Sunderbyn, där hon fastnade för det textila. Intresset fördjupades under en utbildning i handvävnad på Väddö folkhögskola, alltså vävning i vävstol. Men tanken var aldrig att själv bli hantverkare.

– Planen var att först läsa något för nöjes skull och sedan fortsätta med teoretiska studier, förklarar hon.

På Textilhögskolan i Borås studerade hon mönsterkonstruktion mot klädsömnad och tog sedan en kandidatexamen med inriktning mot textila tekniker (textildesign).

Produktion i Kina

Efter avslutade studier blev hon utvald att göra en praktik hos Toyota i Nagoya i Japan.

– Mitt uppdrag var att ta fram ljudabsorbenter, ett koncept för interiör i en bil som ska lanseras 2025. Få talade engelska, så vi kommunicerade mest med skisser och tekniska beskrivningar. Jag var där i fem månader, en fantastisk upplevelse.

På det följde en praktik på företaget Happy socks, där hon snabbt fick fast jobb och sedan arbetade i sju år. På slutet hade hon som ”senior designer” ansvar för deras mönsterkollektion och produktion som var förlagd till bland annat Turkiet och Kina. Hon beskriver det som en spännande tid med många internationella kontakter.

– Det hände mycket under de sju åren. När jag började var vi 23 personer och när jag slutade var vi över hundra anställda.

Förståelse för hantverket

När hennes man fick jobb vid universitetet i Luleå flyttade hon med, dock något motvilligt.

– Jag var föräldraledig med vårt tredje barn och tänkte att det nog inte skulle finnas något jobb för mig i Norrbotten med koppling till mina erfarenheter. Min inställning var att vi skulle återvända till Stockholm.

I den vevan annonserades jobbet som hemslöjdskonsulent ut. Linnea Nilsson sökte tjänsten, som hör till kulturenheten i Region Norrbotten. För drygt två år sedan, i augusti 2020, började hon – mitt under pandemin.

– Även om jag tidigare mest arbetat med storskalig produktion på textilområdet har jag en bra förståelse för hantverk och dess process. Däremot hade jag inte arbetat i Norrbotten tidigare; jag saknade ett kontaktnät på slöjdområdet.

Julia Rensberg, Jokkmokk, är en av länets professionella slöjdare. Foto: Simon Eliasson

Ger förutsättningar

För att lära känna människor har hon lagt mycket tid på att söka upp slöjdare och hantverkare, både yrkesverksamma och hobbyutövare. Ibland deltar hon själv i kurser, mest för att träffa deltagarna.

– Nu när samhället öppnat upp är det enklare, men det har faktiskt gått över förväntan under pandemin också. Tanken är att jag ska spegla och utgå från det behov som finns, så att ha bra kontakter är helt nödvändigt i den här rollen.

Linnea låter glad när hon beskriver sitt jobb.

– Jag har alltid varit en person som skapat själv. Nu är min uppgift att ge förutsättningar för andra att skapa. Det finns mycket kreativitet i det också, om än på ett annat sätt.

Öppet förhållningssätt

Linnea Nilsson har kontakt med hemslöjdsföreningar, kulturskolor, museum, folkhögskolor, pedagoger och en rad andra aktörer.

– Mycket handlar om att initiera och driva projekt och stötta de initiativ som finns i Norrbotten för att främja slöjden. I den mån jag kan ska jag även vara ett stöd för yrkesverksamma utövare. Hantverksskickligheten är redan hög, det handlar mer om att synliggöra det för andra, säger hon.

Traditionellt har hemslöjd handlat om tillverkning av bruksföremål, till exempel kärl att transportera i, korgar att förvara mat i och tyger att tillverka kläder och annat av. I dag rymmer begreppet mycket mer.

– Jag har själv ett rätt öppet förhållningssätt. Jag ser det som ett spann från immateriella kulturarv, där traditioner, seder och bruk överförts mellan generationer, till dagens hemslöjd där traditionella formspråk och tekniker ofta möter samtida och framtida skildringar.

Hårdslöjdsträff på Seskarö i september 2022. Foto: Simon Eliasson


I projektet En kvadratmeter lin fick deltagarna fick först odla och sedan bereda linet till spinnbara fibrer. Foto: Simon Eliasson

Stort intresse

När inbjudan till den digitala vävjuntan gick ut tog 50 platser slut på tre timmar. Allt från 25- till 75-åringar anmälde sig.

– Intresset för slöjd är jättestort. Skillnaden jämfört med tidigare kan vara att man inte har med sig lika mycket kunskap hemifrån när man går in i vuxenlivet. Det finns ett kunskapsglapp mellan generationerna, konstaterar Linnea Nilsson.

Varför är det viktigt med slöjd i samhället?

– Slöjden ger oss möjlighet att tyda det som varit, samtidigt som den speglar den tid vi lever i. För hobbyutövare är ibland den sociala samvaron det viktigaste – hantverket blir något att samlas runt. För barn och unga, ja egentligen för alla, kan skapandet bidra till ett ökat självförtroende. Slöjdens repetitiva moment kan även förbättra koncentrationsförmågan hos exempelvis barn.

Bjuder in formgivare

Slöjd anses också kunna bidra till att få fler att vilja besöka eller leva på en plats. I projektet Formstark Norrbotten framhålls att design, konsthantverk och slöjd skapar ett mervärde inom besöksnäringen. Linnea Nilsson sitter med i styrgruppen för projektet, som drivs av Resurscentrum för konst.

– Genom att ändra min titel från hemslöjdskonsulent till slöjd- och formkonsulent breddas uppdraget till att även omfatta formutövare. Det kan exempelvis handla om småskaliga möbelformgivare som bjuds in till i olika sammanhang. Tidigare har formen fallit mellan konsten och slöjden, så det är rätt steg att ta.

Text och foto av Linnea Nilsson: Ulrika Englund
Övriga bilder: Simon Eliasson

Fakta

Exempel på aktiviteter på slöjd- och formområdet i Norrbotten:

• I En kvadratmeter lin har deltagarna odlat och berett sitt eget lin. Under spinnträffar bearbetades sedan linet till garn. I år anordnas träffar för att sy plagg och brodera på tyg av lin.
• Ett hårdslöjdsnätverk är under uppbyggnad. Nätverket ska samla utövare som är intresserad av att jobba med trä, både på hobbynivå och på professionell basis. I början av september genomfördes en hårdslöjdsfestival på Seskarö.
• Digitala läranderum anordnas i samarbete med Luleåbiennalen under hösten, vintern och våren 2022/23.
• Fotoutställningen Slöjd och form Norrbotten visas just nu i Regionhuset i Luleå. Fotografierna är hämtade ur projekten Hej slöjdare och Formstark Norrbotten. För att synliggöra de yrkesverksamma pågår även ett arbete med att ta fram en form- och slöjdkarta för Norrbotten.
• Ett ”Unga händer”-stipendium utlystes i våras och har delats ut. En konsthantverkare, en grafisk formgivare och en samisk hårdslöjdare har tilldelats 35 000 kronor vardera.