”Ibland kommer det en tår, vi är människor, inte stålmän”

Sedan tidigt 90-tal har Anders Nordlund arbetat med krisstöd i olika former. Han har varit både brandman och ambulanssjukvårdare och har genom sin roll som krisstödjare mött många människor i behov av stöd. Sedan i februari är han regional krisstödssamordnare.

Anders Nordlund är regionens nya krisstödssamordnare. Sin nya roll har han på femtio procent, de övriga femtio procenten arbetar han kvar som ambulanssjukvårdare vid Sunderby sjukhus. Förutom sitt arbete som ambulanssjukvårdare har han en bakgrund som brandman och har även jobbat åt det civila försvaret där han var instruktör och verksamhetsledare.

– När jag jobbade åt det civila försvaret reste jag runt mycket i Sverige. Jag jobbade med kriskommunikation och krishantering så det har alltid legat med varmt om hjärtat, säger Anders.

Under många år har Anders även haft en roll i LKL (lokal krisledning) vid Sunderby sjukhus. En lokal krisledning finns vid varje sjukhus i Norrbotten och kan aktiveras vid höjning av beredskapsnivån. Det kan till exempel vara vid en stor bussolycka eller som vid pandemin som krävde extraordinära åtgärder. 

– Min funktion i LKL hette S1. Om det blev en större händelse där LKL kallades in så hade jag bland annat ansvar för krisledningsarbetet och var kontakt mellan olika organisationer och krisgrupper som aktiverades. Som S1 är du ansvarig för att ta hand om de anhöriga, säger Anders.

Anders Nordlund är regionens krisstödssamordnare. 

Lika stöd i länet

Som regional krisstödssamordnare ska Anders arbeta med att utveckla och förbättra organisationen och samordningen mellan sjukhusen. Ett exempel är att jobba med att få alla S1:or att arbeta med krisstöd på samma sätt. Tanken är att det ska se likadant ut från Kiruna i norr till Piteå i söder, alla ska få samma möjlighet till krisstöd oavsett var man bor.

– I mitt uppdrag ska jag också hålla i utbildningar och anordna övningar. Jag ska uppdatera larmplaner och se till att alla använder samma material. Självklart kan det se lite olika från sjukhus till sjukhus men vi behöver ha en mall att jobba efter, säger Anders.

Det är viktig att det finns en organisation klar och förberedd inför den dagen det sker en allvarlig händelse. 

– Om det skulle ske en större händelse med många människor inblandade så kommer det att behövas flera krisstödjare. Då ska jag i min roll kunna ringa till Piteå och be dem komma och hjälpa till i Sunderbyn eller tvärt om. Därför är det väldigt bra om alla jobbar likadant, har varit med på övningar, utbildningar och kan jobba ihop, säger Anders.

Skulle det bli en väldigt stor händelse så är Anders även kontakten med Polisen och POSOM som är kommunernas krisstöd. Han är även kontaktperson till Länsstyrelsen och deltar på deras möten som handlar om krisstöd.

Anders har sitt arbetsrum i Regionhuset. 

Stöd till anhöriga

Men det är inte bara när LKL aktiverats som Anders har jobbat med krisstöd. I rollen som S1 blev han även inkallad som krisstödjare vid olyckor och andra händelser när anhöriga eller personal behövt stöd eller avlastande samtal. I och med sin nya tjänst ingår Anders inte längre i LKL fast han blir fortfarande inkallad som krisstödjare. Under 2023 har det varit ett flertal händelser där krisstödet har kallats in på Sunderby sjukhus.   

– Det har varit ovanligt många otäcka händelser såsom mord och olyckor den här vintern och våren. Vi har haft cirka 160-170 avlastande samtal för anhöriga och personal bara i Sunderbyn, säger Anders.

Han berättar att de som är krisstödjare ofta får larmet tidigt. Personalen från akuten ringer när de ser att stöd kan behövas. Då gäller det för den som är krisstödjare att snabbt ta sig till sjukhuset för att ta hand om anhöriga som kommer in till akuten. Genom att stötta de anhöriga avlastar de vårdpersonalen som har fullt upp med att jobba med de som är skadade.

– Vårt jobb är att träffa och ta hand om de anhöriga som ofta är i ett chocktillstånd. Du sitter där med familjen, stöttar dem och finns till hands. De har kanske förlorat en familjemedlem eller har någon som är skadad. Du blir väldigt involverad, berättar Anders.

"Även Krisstödjare behöver ha avlastande samtal efter ett jobbig händelse", säger Anders. 

På frågan om vad som är svårast att hantera säger Anders att det är när unga människor och barn är inblandade, då kostar det på. Det beror också på vad som hänt, om det är något naturligt eller om det är en hemsk händelse.

– När det handlar om unga människor som är skadade eller dör så blir det väldigt mycket folk som kommer. Det kan vara hela familjen som kommer med farmor, farfar, syskon och andra som ingår i familjen. Det kan komma en tår ibland men det är inte mer än mänskligt. Vi är inte stålmän utan vi är människor, säger Anders.

Att vara krisstödjare kan vara tungt. Därför är det viktigt att även krisstödjarna får avlastande samtal efter att ha stöttat andra.

– Många gånger sköter vi de så kallade visningar när någon dött. Vi sitter ner och pratar med de anhöriga och det är jobbigt även för oss. Bearbetar du inte sådana här saker är risken stor att det börjar lägga sig på hög och då kanske det aldrig går att bearbeta, säger Anders.

På 80-talet, när Anders började arbeta fick man inte tala om vad man kände. 

– Ibland var man lika vit i ansiktet som den vita sjukhusrocken, men man fick inte säga att man tyckte det var obehagligt. Då kunde man få höra att man kunde ta anställning på Hemtex och fålla upp gardiner, om det var så att man inte tålde det, säger Anders och skrattar.

Anders menar att det ser annorlunda ut idag sedan man i slutet av 80-talet började med avlastande samtal. Han tycker också att den nya generationen är bättre på att prata om jobbiga saker.

– För den gamla generationen var det lite annorlunda, du fick känna efter men du fick inte prata om det, säger Anders.

"Dagens generation är bättre på att prata om jobbiga saker", säger Anders. 

Empati viktigt

De som arbetar som krisstödjare har till vardags sin anställning någonstans inom Region Norrbotten. De har inte någon jour utan ersättning utgår när de jobbar. När larmet går får de ett telefonsamtal eller ett SMS om att de behövs. De kan vara en ledig dag för dem eller de kan vara i tjänst.

Vilka egenskaper ska man då ha som krisstödjare?

– Som krisstödjare ska man stå med båda fötterna på jorden. Har man egna problem ska man nog inte sätta sig i den situationen för då är risken att du bryter ihop. Du måste känna sympati för andra människor och vara empatisk. Jag tror att många har ett intresse för att hjälpa människor, säger Anders.

Han uppmanar de som är intresserade att höra av sig för det behövs fler krisstödjare på sjukhusen i Norrbotten.

– På Sunderby sjukhus har de nog många men de övriga sjukhusen i länet behöver fler. Det här är ju ett frivilligt arbete. När larmet går och man börjar ringa folk på listan kanske någon är i Turkiet, någon är sjuk och du då får du kanske inte ihop så många som behövs. Därför är det bra att vara många, säger Anders.

När Anders tar in nya människor som ska vara krisstödjare tittar han på lite olika saker.

– Jag har valt människor från olika arbetsplatser. Det är bra med olika erfarenheter och olika tänk. Det är också bra att det både är män och kvinnor, människor med mycket livserfarenhet men det är även bra med någon yngre. Den första tiden som krisstödjare får man gå som en lärling, ingen behöver hoppa rätt in i hetluften på en gång.

Jag frågar vad som är det bästa med att vara krisstödjare. 

– Det är att man känner att man hjälper människor. Det händer att människor kommer och tackar för stödet som det fått. Då känner man verkligen att man hjälpt någon, säger Anders.

Under 2023 kommer RKL och LKL att byta namn till regional särskild sjukvårdsledning (RSSL) och lokal särskild sjukvårdsledning (LSSL) enligt nationell standard.

Text och foto: Marie Larsson