Språket inget hinder på Pajala hälsocentral
Medarbetarna på Pajala hälsocentral är vana vid att lösa språkliga utmaningar, exempelvis när patienter talar finska eller arabiska. Bemanningen är en svårare nöt att knäcka. ”Vi gör vårt bästa för att få hit personal, men lätt är det inte”, säger enhetschefen Maria Lundholm.
Hälsocentralen i Pajala tar hand om kommunens befolkning i livets alla skeden, från nyfödda till riktigt gamla. Här finns allt från barnhälsovård för barn upp till sex år till en allmänmedicinsk slutenvårdsavdelning med sex vårdplatser, där patienterna ofta är äldre och sköra.
Distriktssköterskor, ambulanspersonal och avancerade kliniska sjuksköterskor, AKS, är några av alla professioner som återfinns i byggnaden i ena änden av samhället, inte långt från den isbelagda Torneälven.
– Vi har en bred kompetens och många yrkesgrupper. På en glesbygdshälsocentral är varje medarbetare betydelsefull för att vi ska kunna klara vårt uppdrag, förklarar Maria Lundholm.
Maria Lundholm och Regina Niemi är enhetschefer på Pajala hälsocentral.
Hittar lösningar
Det är tisdag eftermiddag och hon har just avslutat det sista patientsamtalet som bokats in via TeleQ. Som enhetschef och sjuksköterska får hon rycka in där det behövs, trots att hon redan har mycket att göra med scheman, bemanning och andra administrativa uppgifter.
– Vi befinner oss i glesbygd och det är mycket som vi löser från dag till dag utifrån de behov som finns och de problem som uppstår. Det är ju inte så att vi direkt kan få hit en tekniker när en apparat är trasig eller något annat oförutsett händer. Och det mesta klarar vi också, på något sätt, säger hon.
På Pajala hälsocentral finns mottagning, röntgen, en allmänmedicinsk slutenvårdsavdelning och ambulansverksamhet. Jourtid samverkar man med läkare på Samjouren i Gällivare med hjälp av distanslösningar.
Går in och tolkar
Ett exempel är hur de löser språkfrågan. De flesta av de 5 535 listade invånarna behärskar svenska, men inte alla.
– Det var vanligare förr att människor enbart talade finska eller meänkieli. 40-talisterna har ofta lärt sig svenska i skolan och växlar mellan språken. Men det är klart, fortfarande finns det 30-talister som har finska eller meänkieli som modersmål och helst talar det med oss i vården. Sedan har vi även inflyttade från Finland som enbart talar finska, förklarar hon.
Om någon behöver ha sitt vårdmöte på finska försöker man välja rätt personal redan från början.
– När vi bokar in patienten tittar vi på om det finns någon finsktalande som kan ta emot, säger Maria Lundholm.
I annat fall hjälps man åt med att tolka. Alla som har kunskap i språket hjälper till att lösa det bokade mötet för patienten på bästa sätt.
Tarja Vanha är själv från Finland och bjuder varje år sina kollegor på finska julstjärnor på Finlands självständighetsdag den 6 december.
En som ofta tillfrågas är den tvåspråkiga undersköterskan Tarja Vanha. Hon är uppväxt i Finland och flyttade till Sverige 1979.
– Ibland blir det så att patienten riktar sig till mig i stället för till läkaren eller sjuksköterskan, trots att jag bara är där för att tolka. För att komma ifrån det brukar jag ställa mig bakom patienten, då går det bättre, berättar hon.
Lär av varandra
Agneta Ylivainio behärskar också finska. Som röntgensjuksköterska möter hon ibland äldre som gärna går över till sitt modersmål – finska eller meänkieli – om de får välja.
– Jag jobbade tidigare som undersköterska vid ambulansen och har under årens lopp haft stor nytta av att kunna finska. Många patienter blir tacksamma över att få prata sitt modersmål eller att jag kan hjälpa till med att tolka.
Att de anställda har olika språkbakgrund ser hon enbart positivt på.
– Av våra finska kollegor lär vi oss ord och uttryck på finska och vice versa. På så sätt blir det ett givande och tagande där vi bygger upp varandras språkkompetens, säger hon.
Agneta Ylivainio har många gånger haft nytta av att kunna finska, både i sitt nuvarande jobb som röntgensjuksköterska och när hon arbetade vid ambulansen.
Människor i Tornedalen är vana vid att växla mellan språken.
– Är det någon som absolut inte förstår eller pratar svenska så kommer läkaren eller sjuksköterskan med patienten och frågar om någon kan översätta. Har ingen tid har vi också möjlighet att anlita en tolk via tolkcentralen, som då hjälper till via telefonen, säger Maria Lundholm.
Arabiska, tyska och norska
Även andra språkkompetenser finns att tillgå bland hälsocentralens medarbetare. Tre kan arabiska, en har estniska som modersmål och en talar tyska. Ytterligare en har norska som förstaspråk.
Maria Lundholm beskriver hälsocentralen som en mångkulturell arbetsplats – en förändring med koppling till det som i övrigt händer i samhället.
– Närheten till Finland har vi alltid haft, men i och med gruvan har vi fått fler invånare med andra nationaliteter, berättar hon.
Språkfrågan löser de allt eftersom. Betydligt svårare är det att komma tillrätta med bristen på personal. Maria Lundholm och hennes kollega Regina Niemi ägnar mycket tid åt att pussla ihop scheman och fylla tomma rader.
– Finland har blivit vår räddning många gånger vad gäller rekrytering. Till exempel drivs den allmänmedicinska vårdavdelningen av sex sjuksköterskor som bor i Finland och jobbar hos oss.
Julpyntning pågår på Pajala hälsocentral och snart är det dags för adventsfika. Ahmad Al mansour från Aleppo i Syrien, Tarja Vanha från finska Kolari och Maria Pettersen Kero från Alta i Norge hjälps åt.
Team och kompetensväxling
Av fem ordinarie läkartjänster är en tillsatt, resten bemannas med vikarier och inhyrda doktorer. För att klara verksamheten sker kompetensväxling på flera områden. Det innebär till exempel att fysioterapeuter har fått delegering och utbildning för att göra smärtbedömningar, ge kortisoninjektioner och andra uppgifter som tidigare låg på läkare. Även undersköterskor får ta större ansvar på vårdavdelningen och mottagningen.
Hälsocentralen har tre avancerade kliniska sjuksköterskor, AKS, varav två är rutinerade och en under utbildning.
– Med sin specialistkompetens utgör de en otroligt värdefull resurs för hela verksamheten, säger Maria Lundholm.
Att öka och växla kompetens och samarbeta i team beskrivs som tre grundpelare i verksamheten.
– Pajala hälsocentral har hunnit långt på området. Det är det vi bygger vår hälsocentrals utveckling och framtid på. Vi samverkar även med andra hälsocentraler inom vårt verksamhetsområde via digitala lösningar.
En av uppgifterna för enhetscheferna är att omstrukturera medarbetare mellan mottagningen och avdelningen. ”Det är möjligt tack vare en förstående och flexibel personal”, säger Maria Lundholm.
Maria Lundholm i samspråk med Tina Renstedt, hälsocentralens enda ordinarie läkare. Hon kommer ursprungligen från Estland men är sedan länge bosatt i Pajala kommun.
Personlig kontakt
Arbetet med att rekrytera personal fortgår ständigt.
– Jag mejlar och ringer personer som har jobbat här tidigare och frågar om de har lust och möjlighet att komma tillbaka. Jag hör med läkare som har rötterna i Tornedalen om de ska besöka familjen över jul eller under sommaren och om de i så fall skulle kunna tänka sig att ta något pass. Vi kollar också bland vår egen personal om de har någon släkting som kommer på besök. Speciellt under julhelger och semestertider är varenda dag som vi kan täcka upp av stort värde, berättar hon.
De personliga kontakterna ger resultat. Ett exempel är en av sjuksköterskorna som pendlar från Finland till jobbet på den allmänmedicinska slutenvårdsavdelningen. Hon återvände sedan Maria Lundholm hört av sig till henne och erbjudit henne jobb.
Fler vårdutbildade
Ett annat sätt vid rekrytering är att skräddarsy olika lösningar.
– Vi har till exempel kontakt med en finsk sjuksköterska som inte klarat språknivå C, vilket krävs för en svensk legitimation. Till att börja med får hon vara anställd som undersköterska för att utveckla sina kunskaper i svenska. Förhoppningen är att hon i och med det klarar C-nivån och framöver kan börja som sjuksköterska hos oss.
Vid den senaste annonseringen av vakanta sjukskötersketjänster var responsen noll – ingen var intresserad av att börja jobba i Pajala.
– Vi har därför funderat på att prova på att annonsera efter personal i Finland. Det finns troligen vårdpersonal på andra sidan gränsen som skulle kunna gå att fånga upp, säger hon.
Eftermiddagskaffe i personalrummet. Från vänster Johanna Esberg, undersköterska, Tarja Vanha, undersköterska, Lena Granström, sjuksköterska, Jenny Niemi, distriktssköterskebarnmorska, och Ira Pääkkölä, ambulanssjuksköterska.
Tillgången till vårdpersonal har bland annat att göra med skillnaderna mellan östra Norrbotten och finska Lappland.
– Finland har en omfattande turistverksamhet i norr; bara fem mil från Pajala finns stora anläggningar som många besöker för att åka skidor eller vandra. Järnvägen är utbyggd och från Kolari, 2,6 mil härifrån, kan du ta nattåget till Helsingfors. Det är som två olika världar!
Ger inte upp
Det akuta behovet av personal har gjort att hälsocentralen fått klartecken till att för första gången – under en begränsad period – anställa stafettsjuksköterskor. En finsk sjuksköterska börjar i december och en sjuksköterska från södra Sverige i januari.
Men arbetet med att rekrytera tillsvidareanställda fortsätter – Maria Lundholm och Regina Niemi ger inte upp.
– Nya kollegor till befintlig personal är en förutsättning för att skapa kontinuitet och kunna fortsätta utveckla hälsocentralen. Glesbygdens behov av tillgänglig och nära vård är en utmaning – för att klara det behöver vi bli fler.
Text och foto: Ulrika Englund
