Välkommen satsning på palliativ vård i Piteå

Den sista tiden i livet ska bli bättre för äldre i Piteå. Mogården är först i kommunen med att införa det nationella vårdprogrammet för palliativ vård, NVP. "Kvalitetssäkringen underlättar för oss läkare att fatta väl underbyggda beslut", säger distriktsläkare Joakim Bunne.

Ronden är avklarad och Joakim Bunne och sjuksköterskan Karin Edenroth fortsätter avstämningen inne på sköterskeexpeditionen. En förmiddag i veckan åker Joakim från sin ordinarie arbetsplats på Hortlax hälsocentral till Mogården på Furunäset, ett av Piteås särskilda boenden för äldre (SÄBO).

Här finns plats för 60 vårdtagare med demenssjukdom, fördelade på sex enheter.

– I den regionfinansierade primärvårdens uppdrag ingår att ge läkarstöd till kommunal hälso- och sjukvård. Hortlax hälsocentral ansvarar för Mogården och Hortlaxgården. Under helger och jourtid fattar jag och mina kollegor även beslut om patienter på andra särskilda boenden, berättar Joakim Bunne.

”Tanken är att fler av baspersonalen ska känna sig bekväma med att vara delaktiga i vården av en person som befinner sig vid livets slut”, säger sjuksköterskan Karin Edenroth. 

Kan stanna på boendet

Upplägget innebär att distriktsläkarna i stor utsträckning får förlita sig på information från andra när en patients tillstånd försämras. Att det nationella vårdprogrammet för palliativ vård ska införas på de tio särskilda boendena i Piteå är därför ett välkommet steg, menar Joakim Bunne.

– Det är sällan vi är på plats hos den äldre som närmar sig livets slut. Särskilt under jourtid fattar vi i regel medicinska beslut utifrån en beskrivning. Standardiseringen gör det enklare för oss läkare att göra riktiga bedömningar.

Vad kan det betyda för den som har en demenssjukdom?

– Med en osäkerhet i underlaget skickar vi oftare patienten till sjukhus eftersom vi måste agera på ett sätt som är medicinskt säkert. Men för den här patientgruppen är det generellt sett bättre att stanna kvar så länge som möjligt på boendet. Det ökar möjligheten till en god och värdig vård i livets slut, förklarar Joakim Bunne.

Karin Edenroth och undersköterskan Homira Alizadeh, en av de anställda på Mogården.

Den del av NVP som används på Mogården rör den sena palliativa fasen. I korthet innebär vårdprogrammet att personalen arbetar mer strukturerat med palliativ vård och behandling. Bland annat följer den en checklista när en persons mående försämras. Det kan till exempel betyda att man regelbundet skattar symtom som andningssvårigheter, oro och smärta.

– Det rör sig om basal omvårdnad. Man bedömer munhälsan, hanterar sår, är uppmärksam på hudfärg och illamående och ser om tryckavlastning behöver sättas in. Mycket görs redan i dag. Det nya är att kontrollerna sker strukturerat och även dokumenteras, berättar Malin Puffert, samordnare av införandet av det palliativa vårdprogrammet på Piteås särskilda boende för äldre.

Följer en checklista

I och med att en checklista följs kommer personalen – undersköterskor och vårdbiträden – att veta vad som ska göras och hur ofta.

– Det skapar en struktur för sådant som den erfarna omsorgspersonalen redan gör, men som de som är nya och inte lika erfarna kan missa.  Att mer strukturerat närma sig patienter som befinner sig i livets slutskede höjer både normal- och lägstanivån, säger Joakim Bunne.

Malin Puffert är samordnare för Nära vård i södra länsdelen. I den rollen koordinerar hon nu införandet av NVP på de tio särskilda boendena för äldre i Piteå.

Sjuksköterskan Karin Edenroth instämmer i beskrivningen.

– Det här gagnar såväl patient som anhöriga och personal, konstaterar hon.

Införandet på Mogården började med en webbutbildning för Karin och ett palliativt ombud i slutet av 2023. De har i sin tur hållit i informationen till baspersonalen vad gäller tillvägagångssättet.

– Vi har gått igenom vad de ska göra, vad vi gör tillsammans och hur pärmarna ser ut.

På Mogården arbetar cirka 55 personer, fördelade på de sex avdelningarna. Av dessa är 37 undersköterskor, resterande är vårdbiträden.

– Det är många anställda. För att lyckas måste man avsätta ordentligt med tid till utbildning i det nya arbetssättet, säger hon.

Mogården är det första särskilda boendet i Piteå som använder sig av det nationella vårdprogrammet i den sena palliativa fasen.

Samma ansvarsfördelning

NVP användes första gången i april förra året.

– Vi hade betydligt färre dödsfall än vanligt på boendet under 2024 och har därför haft svårt att komma igång. Totalt har vi använt programmet vid fem dödsfall. När det väl var skarpt läge behövde berörd personal gå igenom pärmen på nytt och repetera, berättar Karin Edenroth.

Vårdprogrammet innebär inte någon förändring av ansvarsfördelningen.

– Baspersonalen behöver ha kompetens och kunna arbetssättet, men det är fortfarande sjuksköterskan som ordinerar de åtgärder som ska sättas in, säger hon.

Undersköterskan Homira Alizadeh, 24 år, är en av dem som följt checklistan.

– Det tog tid att lära sig allt, det var inte så enkelt i början. Nu vet vi vad vi ska göra och det är tydligt hur ofta vi ska kontrollera olika saker, till exempel varannan eller var fjärde timme, säger hon.

”Arbetssättet är bra, men kräver mer tid av oss som tar hand om patienten”, säger Homira Alizadeh, undersköterska.

Används på sjukhusen

Homira konstaterar att det är samma insatser som tidigare, men att de sker mer strukturerat och dessutom dokumenteras på papper. Dokumentationen finns tillgänglig i en pärm i rummet, enkel att ta del av för anhöriga.

– Det finns olika uppfattningar, men jag tycker att det är ett bra arbetssätt. Inte minst för nyanställda underlättar det att veta vad som ska göras vid vilken tidpunkt. Samtidigt ska man vara medveten om att det tar mer tid när vi ska se till att allt blir gjort enligt alla punkter. Dessutom är det viktigt att även tala om för sina kollegor vad som är kontrollerat, inte bara skriva ner det.

Är det en trygghet att veta mer exakt vad som förväntas av er och hur ni ska gå tillväga?

– Ja, det tycker jag. Jag kontrollerar till exempel om patienten har torr mun och blöter i så fall läpparna. Rynkor i pannan kan tyda på smärta. Det är sådana saker vi tittar efter, berättar hon.

Homira Alizadeh var redan bekant med det palliativa vårdprogrammet, som sedan flera år används inom Region Norrbotten.

– Jag kom i kontakt med det under min praktik på Piteå sjukhus. Det är bra att det nu införs även på boenden. Det blir bättre för patienten, för de anhöriga och för oss i personalen, säger hon.

Aktuellt på fler SÄBO

Malin Puffert betonar att det är viktigt att omsorgspersonalen får tillräckligt med information och utbildning.

– Man behöver få känna sig trygg. Det här ska vara ett hjälpmedel, inte något som försvårar eller gör arbetet krångligt.

Tanken är att samtliga tio särskilda boenden i Piteå ska införa arbetssättet under 2025.

– Det är målet. Och när vi nått dit ska vi börja fundera över hur även patienter som befinner sig i livets slut i sin egen bostad kan omfattas. Vi har bland annat kontakt med Skellefteå kommun som hunnit långt på området, berättar hon.

Text och foto: Ulrika Englund