När kroppens största blodkärl brister

En bristning i kroppspulsådern är en av de mest dramatiska och livshotande händelserna som kan drabba en människa. Nu visar ny forskning från Norrbotten hur man kan bli bättre på att förhindra att det sker efter en förebyggande operation med den så kallade EVAR-metoden. ”Det kan rädda liv”, konstaterar kärlkirurgen och forskaren Mattias Andersson som disputerar den 28 november.

I sin forskning har kärlkirurgen Mattias Andersson satt fokus på hur bristningar i stora kroppspulsådern efter en operation med den så kallade EVAR-metoden kan förhindras. Han disputerar den 28 november på Göteborgs universitet där han har sin huvudhandledare.

Aortaaneurysm – ett pulsåderbråck i kroppens största blodkärl – drabbar oftast äldre män och ger sällan symtom innan det brister.

Därför erbjuds alla män över 65 år ultraljudsscreening. Därigenom kan utvidgningar i kroppspulsådern upptäckas i tid så att en förebyggande operation kan göras.

– Det är därför det är så viktigt med screeningen, att förhindra att det inträffar akut. Vissa hinner till sjukhus och opereras, men inte alla, säger Mattias Andersson, kärlkirurg vid Sunderby sjukhus, som efter sju års forskning på operationsmetoden EVAR disputerar den 28 november.

”Som en relining i ett rörsystem”

Det finns två metoder att operera aneurysm:

• Öppen kirurgi – den klassiska metoden där den skadade delen av aortan ersätts med en konstgjord kärlprotes i ett slags tygliknande material.

– På Sunderby sjukhus opererar vi enligt den metoden regelbundet med väldigt goda resultat, säger Mattias Andersson.

• EVAR (endovaskulär aortareparation) – ett modernare, mindre kirurgiskt ingrepp där ett stentgraft, ett rör av metallnät och tyg, förs in i aortan via små snitt i ljumskarna och fälls ut inifrån.

– Det fungerar som en förstärkning, ungefär som när man gör en relining i ett rörsystem. Vi opererar enligt den metoden i väl valda fall, medan vissa andra sjukhus gör det betydligt oftare, säger Mattias Andersson.

Kärlkirurgen Mattias Andersson invid en informationsskärm om den screening i form av en ultraljudsundersökning av stora kroppspulsådern som erbjuds alla 65-åriga män.

Post-EVAR-ruptur

EVAR står för 60-70 procent av alla operationer i Sverige, men det finns vissa anatomiska förutsättningar som måste vara uppfyllda för att det ska bli bra resultat.

– Den passar inte för alla, men EVAR är en skonsammare operation metod för patienten jämfört med den öppna operationen. Tyvärr verkar metoderna likvärdiga avseende överlevnad över tid, säger Mattias Andersson.

Målet med hans forskning är att minska risken för en bristning, en så kallad post-EVAR ruptur, för att därigenom optimera resultaten av operationsmetoden även på lång sikt.

Vidgar sig med tiden

Problemet sitter i tätningszonerna – de friska kärlavsnitt där stentgraftet fästs.

Mattias Anderssons forskning visar att det går att upptäcka varningstecken på ett tidigt stadium.

– Vid uppföljningarna tittar man på om det uppstått läckage i bråcket eller om det växer. Det är inte tillräckligt. Vi har kunnat belägga att de kärlavsnitt över och under pulsåderbråcket som används som tätningszoner vid EVAR ibland vidgar sig med tiden, säger Mattias Andersson och fortsätter:

– Då kan tätningen förloras och ett läckage uppstå som gör att pulsåderbråcket utsätts för tryck. I värsta fall kan det då som sagt leda till att bråcket brister, vilket är mycket farligt. Det är tack och lov mycket ovanligt, men en person som avlider är en person för mycket. Vi eftersträvar alltid att operationer ska vara så komplikationsfria som möjligt.

Till vänster öppen operation, till höger EVAR, endovaskulär aortareparation, där ett stentgraft fälls ut inuti aortan och en tätningszon upprättas ovanför aneurysmet samt i de två bäckenkärlen.

Individanpassa

Med bättre kunskap om tätningszonerna kan såväl val av operationsmetod som uppföljningen skräddarsys.

– Om tätningszonerna är för korta från början ökar risken för komplikationer, säger Mattias Andersson, som konstaterar att längden behöver individanpassas.

Med bättre kontroll på tätningen kan vissa så kallade lågriskpatienter också följas upp mer sällan, vilket både är en fördel för individen och sparar resurser för vården. Det framgår i en studie som Mattias Andersson publicerar till våren.

– Om EVAR-metoden förbättras utifrån våra forskningsresultat kan den uppnå sin fulla potential, säger han och tillägger att hans forskningsarbete inneburit oändligt många timmar framför röntgenbilder för att samla in data.

– Men det är värt det om vi kan rädda liv.

Text och foto: Jonas Hansson

Fyra delstudier

I doktorsavhandlingen ingår fyra delstudier. De viktigaste fynden är:

• Post-EVAR ruptur är en ovanlig men allvarlig komplikation som förekommer även i Sverige.
• Orsaken är förlorad tätning i tätningszoner med läckage som följd. Det ökar risken för post-EVAR ruptur.
• Om man har vidare kärl i tätningszonerna behövs längre tätningssträcka för framtida hållbarhet, ibland betydligt längre än nuvarande rekommendationer. Detta kan ses redan före operationen och påverka valet av metod.
• Risken för förlorad tätning i framtiden kan bedömas redan vid första kontrollen med skiktröntgen en månad efter operationen.
• Fokus på tätningszonerna under uppföljning kan identifiera patienter med behov av åtgärd för att förebygga post-EVAR ruptur.

Vad är aortaaneurysm?

• En utvidgning av kroppspulsådern (aorta) som försvagar kärlväggen. Det är vanligast att det sker i buken och opereras då av en kärlkirurg. Betydligt mindre vanligt är att det uppstår i bröstkorgen.
• Riskfaktorer är bland annat manligt kön, ålder, rökning, ärftlighet och högt blodtryck.
• Om bråcket brister är dödligheten mycket hög, uppåt 75 procent, men betydligt lägre om man hinner operera.