”Vi måste våga prata om suicid”

För att förhindra suicid måste man se den person som mår dåligt, men också sätta upp hinder. ”Den som har försökt ta sitt liv uttrycker ofta stor tacksamhet att ha blivit hindrad”, konstaterar psykologen Lena Mahrle i Piteå, som också vill lyfta fram att det inte bara är psykologen och vårdens medarbetare som kan bidra. ”Vi är alla medmänniskor”.

Lena Mahrle arbetar som psykolog på Psykiatrin Piteå och har erfarenhet av att möta patienter med suicid- och självskadebeteenden.

I arbetet med patienter som har suicid- och självskadebeteenden används framför allt dialektisk beteendeterapi, DBT, berättar Lena Mahrle, psykolog på Psykiatrin Piteå.

– Det är en form av kognitiv beteendeterapi, KBT, med tydligt fokus på livshotande beteende, förklarar hon.

Metoden användes ursprungligen i behandling av patienter med emotionellt instabil personlighetsstörning, EIPS (tidigare mest känt som borderline), men har anpassats även för andra målgrupper.

Mest sköra gruppen

Lena Mahrle konstaterar att det handlar om den mest prioriterade och sköra gruppen som psykiatrin arbetar med.

– Varje suicid är ett för mycket, säger hon och berättar att det normala är att hon som psykolog kommer in när patienten är stabiliserad och har haft kontakt med det specialistpsykiatriska omvårdnadsteamet (SPOT) som finns i Piteå sjukvårdsområde.

Medarbetarna där har regelbundna kontakter med patienten och gör även hembesök, en arbetsmetodik som visat sig vara väldigt framgångsrik och som regionstyrelsen efter en testverksamhet beslutat sig för att permanenta och på sikt även utveckla i övriga länet.

– När patienten kommer till mig eller mina kollegor kan vi föra samtal om den underliggande problematiken. Om patienten och läkaren vill kan även SPOT-uppföljningen fortsätta parallellt med psykoterapin. 

Bakomliggande faktorer

I mötet med en patient i en suicidkris handlar det om att se på både bakomliggande faktorer och vilken funktion beteendet fyller för att lindra ett akut lidande.

– Det handlar sällan om enskilda händelser utan är en kombination av belastningar, ibland med rötter i barndom eller uppväxt. Det kan också handla om en långvarig påfrestning eller utsatthet, säger Lena Mahrle och listar några exempel:

• Psykisk sjukdom.
• Livsomställning/kris.
• Långvarig psykisk ohälsa.
• Tidiga trauman.
• Uppväxtsvårigheter.
• Skadligt bruk/beroende.
• Erfarenhet av utsatthet eller att själv ha varit förövare – kopplat till mobbning eller övergrepp.
• Om man en gång har gjort ett suicidförsök är det en ökad risk att göra det igen.

Lena Mahrle nämner också att det ibland finns bakomliggande orsaker i form till att man mår dåligt – kroppsliga sjukdomar som måste utredas, vilket inom psykiatrin alltid lyfts i basutredningen som görs av alla patienter.

Skyddsfaktorer

Samtalen efter ett suicidförsök fokuserar ofta på att skapa förståelse på vad som gjort livet outhärdligt, att bygga trygghet, förhindra återfall och att hitta skyddsfaktorer att arbeta med, som bland annat:

• Social tillhörighet.
• Känsla av mening och framtidstro.
• Begränsad tillgång till suicidmetoder.
• Stabil livssituation, som exempelvis ekonomisk trygghet, rutiner, bostad och struktur i vardagen.
• Känsla av ansvar eller att ha en roll i samhället.
• Tillgång till stöd.

Lena Marle är legitimerad psykolog och arbetar på Psykiatrin Piteå, där hon också är PLA, psykologiskt ledningsansvarig.

Sanerat sitt nyhetsintag

Ofta är suicid relationsrelaterat, konstaterar hon.

– Det kan handla om en skilsmässa, att man blir av med jobbet eller att ett husdjur dör, något som utlöser en akut stressituation där lidandet ökar och man inte ser några skäl att leva. Det kan också handla om att man blir påverkad av allt negativt som händer i omvärlden eller att man lever i ensamhet och isolering. Det kan leda till ökad ångestproblematik som i sin tur kan leda till suicid.

Hon fortsätter:

– De små mötena i vardagen, att säga hej till sin brevbärare eller granne, är viktiga. Därför arbetar vi oftast med någon typ av aktivering för de patienter vi behandlar. 

I många fall kan det vara en god idé att pausa inflödet av negativa nyheter som kan öka lidandet.

– Jag har själv sanerat mitt nyhetsintag och lyssnar bara på kvart i fem-ekot på radion. Jag tar inte del av några andra nyheter, läser inga tidningar och har inga flashnotiser som blippar på mobilen. Jag märkte att det påverkade mig negativt, säger hon.

Skyddsräcken vid järnvägar

Lena Mahrle pekar på att det ibland finns bristande förståelse för suicid ur ett samhällsperspektiv.

– Det satsas exempelvis miljardbelopp på en nollvision i trafiken, men samtidigt byggs järnväg i tätbebyggda områden, vilket utgör en risk för personer som har suicidtankar. Forskning visar att när tillgången till dödliga metoder begränsas – exempelvis genom skyddsräcken vid broar och järnvägar eller säker förvaring av läkemedel – minskar antalet fullbordade självmord markant. 

– Hindret ger tid för impulsen att gå över, för någon att hinna ingripa eller att personen ska hitta en annan lösning. Även alkoholintag kan öka impulsivitet och minska omdömet som leder till snabba beslut i kris.

”Har man en gång gjort ett suicidförsök är risken att man gör det igen”, säger Lena Mahrle.

Ingen given förklaring

Lena Mahrle förklarar att det finns ingen given förklaring till vilka som kan hamna i en suicidal kris.

– Självmord kan ske mer eller mindre planerat och förberett över lång tid – men också impulsivt och ogenomtänkt, ofta i ett tillstånd av akut psykisk smärta. Ibland har omgivningen sett varningstecken och försökt hjälpa, ibland kommer suicid helt utan förvarning – även för närstående och vårdgivare.

Olyckliga omständigheter

Alla självmord föregås inte av depression eller svår psykisk ohälsa.

– Ibland är det olyckliga omständigheter, en tillfällig psykologisk krasch och tillgång till medel som  leder till det. I många fall sker handlingen impulsivt, i ett tillstånd av psykisk smärta, överväldigande känslor, i kris eller på grund av olyckliga omständigheter med tillfälligt oklara tankar – samtidigt som fysiska möjligheter finns. Det kan handla om personer som inte längre ser en annan utväg eller känner sig som en börda.

Det finns ingen given förklaring till vilka som kan hamna i en suicidal kris, konstaterar Lena Mahrle. Foto: Adobe Stock.

Viktigt med anhörigstöd

Självmord kan komma som en chock och aktivera skuldkänslor hos närstående utifrån att de inget anat och med funderingar på att de kanske hade kunnat förhindra att självmordet skett.

Därför är anhörigstöd efteråt viktigt.

– Om en patient inom psykiatrin tar sitt liv erbjuder vi anhörigstöd. Annars är det primärvården som ansvarar för att ge krisstöd eller hänvisa vidare. Det finns även ideella och privata aktörer som erbjuder stöd, säger Lena Mahrle.

Suicidriskbedömning

Inom psykiatrin i Norrbotten görs alltid en suicidriskbedömning vid varje besök hos en psykolog eller samtalsbehandlare.

– Det suicidpreventiva arbetet har alltid högsta prioritet, både inom öppenvården och slutenvården. För patienter med suicidtankar mobiliserar vi de resurser som behövs. Vår viktigaste roll är nog att förmedla hopp om förändring. Det är något vi egentligen delar med alla – föräldrar, chefer, kompisar, kollegor eller lagkamrater. Våga ställ frågor, våga stå kvar och lyssna och framför allt: förmedla hopp. Vi måste alla kunna vara medmänniskor och våga prata om suicid, säger Lena Mahrle.

Ingen punktinsats

Hon avslutar:

– I mötet med självmordsnära patienter arbetar vi både med att skapa trygghet här och nu och med att skapa förståelse för vad som gjort livet outhärdligt. Jag och mina kollegor lägger också stor vikt vid samverkan – med närstående, läkare och andra vårdnivåer för att patienten skall få det stöd som behövs, både akut och långsiktigt. Suicidprevention är inte en punktinsats, utan ett  förtroendefullt och ofta långsiktigt arbete. Jag har haft många patienter som efteråt sagt ”tack för att du räddade livet på mig”.

Text och foto: Jonas Hansson

Läs även: Män och unga sticker ut i Norrbottens suicidstatistik

Lena Mahrle om SPOT

– Det suicidpreventiva arbetet i Piteå har fått en tydlig struktur i vårt arbete med SPOT, specialpsykiatriska omvårdnadsteam, som samordnar insatser mellan öppen- och slutenvård  och där vi samarbetar nära kring patienter med psykiatriskt omvårdnadsbehov. SPOT kan möta patienten i hemmet, på kliniken, via digitala besök eller telefon både under dagtid, kvällstid och helger. Alla patienter vi möter i kris behöver inte, eller vill inte, gå i psykoterapi. En insats från SPOT kan vara tillräcklig för att vända måendet. Modellen har visat goda resultat bland annat när det gäller patientnöjdhet, personalnöjdhet och ökad tillgänglighet, särskilt i glesbygd. Även närstående uppskattar stödet. De blir genom de täta hembesöken – och med patientens tillåtelse – delaktiga i vård och behandling.

Om du mår dåligt

Om du mår så dåligt att du tänker att livet inte är värt att leva och har tankar eller planer på att ta ditt liv ska du inte hålla det för dig själv. Då behöver du prata med någon som du har förtroende för. 

Du kan känna dig ensam i din situation, men i själva verket är det många som har tänkt och känt som du. Att sätta ord på sina tankar inför någon som lyssnar kan göra att du hittar nya sätt att se på dina problem och upptäcker nya möjligheter att lösa dem.

Vem ska jag prata med?

Du kan prata med en person som jobbar inom vården, eller med någon du känner. Det går också att kontakta någon på en stödlinje.

Här kan du läsa mer om hjälplinjer du kan kontakta:

Råd och stöd på mejl, chatt och telefon - 1177

Små tips för att lugna sina system

• Vill man stressa ner på sin fritid kan man sanera sitt intag av stressande information, man kan stänga av notifikationer på mobil och dator för nyhetsuppdateringar eller annan oönskad information. Så som världen idag ser ut kan det trigga oro och ångest.
• Vissa som behöver återhämtning och vila kan begränsa sitt sociala umgänge till det som ger energi. Man kan behöva ”uppkopplingspaus” och kanske vara ute mer i naturen, på promenader med eller utan hund, eller bara vara i sin trädgård om man har en.
• För andra kanske avkoppling är att vara mer social med nära och kära, man återhämtar sig genom socialt umgänge, idrott eller upplevelser.
• Mycket handlar om balans i livet, gör jag något för mycket? Gör jag något för litet? Exempelvis kanske jag isolerar mig för mycket på grund av mitt mående. Då behöver jag öka på min sociala funktion. Om jag är för aktiv och stressar kanske jag behöver öka på mitt lugn och ro beteende.