Balans i arbetslivet – satsning i barnsjukvården

I dagens samhälle med ett allt högre tempo och sociala medier ofta närvarande kan det vara svårt att hitta balans mellan arbetslivet och livet utanför jobbet. Barnsjukvården i Region Norrbotten gör nu en strategisk satsning med förhoppning att stötta medarbetarna att hitta den balansen.

– Vi vill få medarbetarna att stanna upp och titta på helheten. Vad är viktigt i mitt liv? Vad vill jag med mitt liv? Vad kan jag göra för att påverka det? säger Hilda Hassler, verksamhetschef för barnsjukvården på Sunderby sjukhus.

Hon ingår i ett nätverk av chefer och fick idén till satsningen efter att Region Stockholm genomförde ett liknande projekt.

"Livspusslet är komplext"

– Jag märker att det är tufft för många medarbetare att få ihop vardagen. Du kanske har familj och barn, du är inne på sociala medier och ser hur andra har det, du ska ha ett vackert hem, se bra ut och så vidare. Livspusslet är komplext, vi vill plantera ett frö i våra medarbetare och få dem att tänka till och ge dem verktyg för att kunna prioritera långsiktigt för att orka med sin vardag, säger Hilda Hassler.

För ungefär ett år sedan tog hon upp förslaget i Barnsjukvårdens ledningsgrupp, som tog det vidare i samarbete med Martina Conrad på HR-avdelningen och Signe Haugo på Företagshälsan.

Lena Norén och Hilda Hassler är verksamhetschefer inom barnsjukvården i Region Norrbotten.

Utbildningen heter ”Balans i livet – för ett hållbart arbetsliv” och består av två delar, så kallade moduler. Signe Haugo håller i båda modulerna som är tre timmar vardera.

Modul 1 är på individnivå och genomförs i mindre, blandade grupper från hela barnsjukvården

– Vi jobbar mycket med growth mindset. Det är ett utvecklande och dynamiskt tankesätt där vi pratar om att du hela tiden kan lära dig nya saker, du kan se utmaningar som en möjlighet att bli bättre, säger Signe Haugo.

Lättare med mindre grupper

Syftet med blandade grupper är att olika yrkesgrupper kan dela erfarenheter med varandra. Grupperna är även mindre vilket gör det lättare för alla att delta i samtalen.

– Medarbetarna är väldigt nyfikna och lösningsorienterade. De vill utvecklas och kan ofta mer än de själva tror. Många är hårda mot sig själva och vill att allt ska bli perfekt, då är det lätt att man aldrig blir nöjd.

– Jag vill få dem att tänka mer lagom, att veta när man ska ge 100 procent och när man kanske kan sänka ribban. Man behöver inte alltid ge 100 procent men det betyder inte att man är oengagerad, man är bara medveten om hur man lägger upp jobbet så att helheten blir så bra som möjligt, säger Signe Haugo.

Signe Haugo håller i utbildningen för medarbetarna.

Modul 1 hölls i oktober och pågår även under november. Modul 2 är tänkt att genomföras i januari, direkt i varje arbetsgrupp på arbetsplatsen. Den största delen av arbetet börjar efter de båda utbildningarna.

– Vi vill få en snöboll i rullning och ge medarbetarna verktyg för att kunna ha bra samtal med varandra. Nya samtal om hur man lär av sig själv och av varandra. Det här är förhoppningsvis bara början, säger Hilda Hassler.

Magdalena Norlin, arbetsterapeut, och Viveka Fredriksson, kurator, jobbar på barn- och ungdomshabiliteringen vid Piteå sjukhus. De deltar båda i utbildningen och tycker att den är viktig.

Känner igen sig i beskrivningen

– I våra yrken jobbar vi bland annat med barn och även med föräldrar för att de ska hitta en bättre balans i livet i sin vardagsmiljö. Där blir återhämtning och att hitta energipåfyllning en viktig fråga. Dessa frågor är givetvis lika viktiga för oss som arbetstagare och som privatpersoner, så vi uppskattar denna typ av utbildning, säger Viveka Fredriksson.

Magdalena Norlin känner igen sig i Hilda Hasslers beskrivning av livspusslet och utmaningen med att hitta balans mellan arbetsliv och vardag.

–  Kanske kan man säga att många som söker sig till omvårdande yrken är bra på att se andras behov före sina egna och därför inte prioriterar det man själv behöver för att må bra. Jag tillhör en generation där vi ska vara en duktig flicka och allt ska vara perfekt. Kravnivån är hög hela tiden, både på jobbet och utanför. Det är ständig exponering och bilden man får av andras ”perfekta liv” på sociala medier kan vara stressande. Även om du vet att det inte alltid är så perfekt blir du påverkad, säger Magdalena Norlin.

Viveka Fredriksson och Magdalena Norlin tycker att satsningen är bra och viktig.

De tycker att upplägget med två olika moduler fungerar bra.

– När det är mindre grupper vågar fler öppna upp sig och prata om det som kan vara svårt att balansera i livet. Då är det skönt att få bekräftat att man inte är ensam om att känna så här, säger Magdalena Norlin.

– En annan fördel med att jobba ihop sig med sin arbetsgrupp i andra modulen med frågor som detta är att man får ett gemensamt språk vilket kan vara till hjälp för att upptäcka och tydliggöra när livet är i obalans och någon behöver lite extra stöd, säger Viveka Fredriksson.

Blir nya samtal

Det är inte bara yngre medarbetare som har nytta av utbildningen.

– Verkligen inte. Det kan vara minst lika viktigt för 50-plussare. Det kan vara personer som gjort på ett speciellt sätt hela livet men som också kan ändra sig. Jag tror på personlig utveckling hela livet. Att visa självmedkänsla och acceptera att man inte alltid kan glänsa är också personlig utveckling. Det gör oss mer ödmjuka mot oss själva och andra, säger Signe Haugo.

Hilda Hassler betonar också att det är värdefullt för alla åldrar.

– Det är jättebra om till exempel 25-åringar, 35-åringar och 55-åringar pratar om det här och lär sig av varandra. Det blir helt nya samtal när vi möts över generationsgränserna, säger Hilda Hassler.

Barnsjukvården i Region Norrbotten har ungefär 250 anställda. Närmare 180 har anmält sig till utbildningen. Modul 1 erbjöds vid 13 tillfällen, men Signe Haugo såg till att fler kunde delta genom att lägga till några extra tillfällen.

– Det kan till exempel vara svårt för personal som jobbar natt att gå utbildning en förmiddag. Att köra det digitalt är kanske inte lika bra men det är bättre än inget, säger Signe Haugo.

Text och foto: Jan Nyman