Lungmedicin andas ut i nya lokaler

Efter att ha flyttat runt på Sunderby sjukhus under några år, har avdelning 42 lungmedicin nu fått egna nyrenoverade lokaler.

Lung- och Allergisektionen vid Sunderby sjukhus är länets specialistklinik för sjukdomar som rör andningsorganen hos vuxna. På avdelning 42 vårdas patienter med olika lungsjukdomar.

Sara Lind som är enhetschef tar emot i de nya lokalerna på våning 4, trapphus B. Hon har samlat ihop några medarbetare för att berätta mer om flytten och vad man gör på avdelningen.

Dirk Albrecht, överläkare inom lungmedicin och medicinskt ledningsansvarig, Emilia Malmelöv sjuksköterska och utvecklingsledare, Cecilia Wanstål undersköterska, Sara Lind enhetschef och Christopher McElwain ST–läkare lungmedicin, är några av de som möter upp.

– Kol och astma är en grupp av patienter. Sedan har vi lungfibros som är en stor andel. Vi gör många utredningar och ingrepp, bronkoskopi, sätter drän, tar biopsier. Sedan lungcancer där vi har patienter från hela Norrbotten. Vi samarbetar med onkologen i Umeå men är ansvariga för diagnostik och behandling, säger Chris som är ST–läkare.

Flyttresan startade i mars 2020 när covid-19 slog till och alla med symtom på luftvägsinfektion rekommenderades att stanna hemma. Lungavdelningen slogs ihop med avdelningen för hematologi och palliativ vård.

Bemanningen blev genom sammanslagningen mer robust och personal kunde omfördelas till avdelningar där patienter med covid-19 infektion vårdades. Men lokalerna var trångbodda och för lungavdelningen gav detta färr vårdplatser. När pandemin klingade av fanns ett stort uppdämt behov av vård för patienter med andra lungsjukdomar.

Nya lokaler blir verklighet

Under 2023 lyftes frågan om egna lokaler, men det blev en flytt till innan det förverkligades. I början av 2024 flyttade man ihop med infektionsavdelningen för att frigöra fler vårdplatser för palliativ vård.

– Det jag tänker är spännande med den här resan vi har gjort, är att vi stod inför stora utmaningar långt innan att vi skulle få de nya lokalerna. När vi började planera för det här i januari 2024 hade vi bara åtta anställda medarbetare. Idag närmar vi oss 30 anställda undersköterskor och sjuksköterskor totalt, säger Sara Lind som är enhetschef.

Den 27 november 2025 blev det äntligen dags att flytta in i egna nyrenoverade lokaler med plats att växa för att få fram de vårdplatser som behövs.

Förutom nya lokaler så har det kommit fram mycket ny teknik och behandlingsmetoder på senare år.

Här ställs en ventilator i ordning av Emilia, Linnéa, Anna och Cecilia.

– Vi har betydligt bättre apparater nu, som NIV för icke-invasivt andningsstöd, som gör att vi kan undvika intubering. Vi har Optiflow för högflödesbehandling som ger bättre syresättning. Det har kommit otroliga framsteg inom cancerbehandling som immunterapi och målinriktad terapi. Tidigare kunde en patient med lungcancer kanske överleva i några månader, nu pratar vi ofta om år i överlevnad, berättar Chris.

Viktigt med fortsatt samarbete

– Det är viktigt och lärorikt att samarbeta med andra verksamheter, oavsett om det handlar om att dela lokaler eller ha en god relation med grannavdelningar. Men vi ser fram emot att kunna arbeta vidare med att utveckla specialistsjukvården, exempelvis rutiner, struktur och arbetssätt i våra egna lokaler, säger Sara.

Emilia visar hur ventilatorn ställs in och sätts i gång.

Som länsklinik med specialistvård kommer patienter från hela Norrbotten till avdelningen.

– Vi har närsjukvårdsuppdrag, alltså Luleå och Boden, och vi har länsuppdrag. Vi tar emot remisser för allt. Sen har vi en konsultverksamhet som pågår inte bara under veckodagar men även helger. Då tar vi emot samtal från hela länet från kollegor. Och det kan gälla allt möjligt, säger Chris.

Vissa saker hanteras bara i Sunderbyn medan annan behandling kan tas om hand på övriga sjukhus.

– Infektion i lungsäck, det är ju någonting som nästan alltid behandlas med drän. Och det är bara vi som hanterar dem. Det är även andra saker som det bara är vi som gör. En viktig sak som även de övriga sjukhusen tar hand om är cytostatikabehandling, fortsätter Chris.

Pandemin och den första flytten innebar att mycket stannade av i mer än ett år. Man har fått lära sig hur lång tid det tar att återhämta sig från det. Det finns mycket att vinna tillbaka från tiden innan när det fanns fler vårdplatser.

Bakom flytten ligger sedan mycket hårt arbete, planering och uthållighet. Många med kompetens har gått vidare till annat. Det har handlat både om att behålla den personal man haft och samtidigt rekrytera ny personal långt innan de nya lokalerna var färdiga.

– Jag har varit här ett och ett halvt år och har haft ett långt uppehåll som undersköterska innan dess. Alla här har varit fantastiska på inskolningen. Både undersköterskorna och sjuksköterskorna är jättebjussiga med sin kunskap. Det är spännande att få vara med från början, prata ihop sig och skapa sina egna rutiner. Sen tar det ju tid så klart att få allt på plats, men det kommer att bli jättebra, säger Cecilia som är undersköterska.

Vad händer nu när flytten är avklarad

– Det känns ju jätteskönt att vi nu äntligen är här, där vi kan prata om sådant som utveckling. Vi hade en hemskt lång sträcka med olika bakslag längs vägen, där vi först skulle flytta och sedan flyttade ihop i stället. Då tappar man ju långsamt men säkert sin identitet på något sätt. Först hade vi fått besked om att vi skulle kunna flytta in här för två år sedan, där det sen blev besked om att nej, det går inte. Någon annan måste flytta in först medan det renoveras där och så vidare. Det är en jättelång tid där vi fått hålla ut, kämpa på, och nu är vi äntligen i mål, säger Dirk som är överläkare.

Nu växer verksamheten igen så det blir en positiv utveckling framöver. Inte minst genom det gedigna jobb som gjorts inför ombyggnad och flytt.

Här syns tydligt var alla prylar och manicker finns för att slippa ödsla tid på att leta.

Ett rejält läkemedelsrum finns också i de nyrenoverade lokalerna.

– Om man tänker på själva lokalerna, där har vi egentligen fått välja hur vi vill ha det. Där får man ju avväga också. Fokus för oss har varit att flytta till fungerande lokaler som kan möta det vårdplatsbehov vi har, säger Sara.

Delaktighet hela vägen

Att alla varit delaktiga inför flytten, i stort som smått har skapat en sammansvetsad personalgrupp.

En bra plats för lunch, fika och lite avkoppling är viktig för trivsel och arbetsmiljö.

– Sara var jätteduktig på att hitta sådana saker där man får uppleva att man är delaktig i utvecklingen. Det kan handla om något så enkelt som att välja väggfärg. Något som kan verka banalt, men är en viktig pusselbit för att få folk med på att hålla ut under den långa vägen, säger Emilia som är sjuksköterska.

Ett exempel på det är att man skapat en lugn sal för en viktig patientgrupp. Att kunna erbjuda ett bra avslut för patienter som vårdas i livets slut och deras anhöriga har varit en viktig utvecklingsfråga för personalen.

Lugna färger och en mer ombonad miljö där anhöriga får gott om tid och plats att vara med under den sista tiden i livet. Foto: Emilia Malmelöv

– När vi startade upp planeringen av avdelningen ville vi kunna göra det lilla extra för patienterna som vårdas i livets slut. Många sjukhussalar ser ganska sterila ut så att få en trevligare miljö i en period av livet som kan vara svår, kan betyda mycket för patient och närstående. Vi har fått mycket uppskattning för detta och många patienter och anhöriga som är nöjda att komma lite bort från allt det som är väldigt sjukhuslikt, berättar Emilia.

Smart att tänka ett steg i taget

Under processen fram till flytten har man hela tiden jobbat med vad som blir nästa steg. En metod som fortsätter nu när verksamheten ska växlas upp för att kunna öppna fler vårdplatser. Målet är att lyckas med det under detta år.

När våren kommer blir det dags att ta balkongen i besittning.

– En sak som jag tycker är väldigt bra är kommunikationen på den här avdelningen personal emellan, sköterskor till läkare till undersköterskor, alltså alla. Det är bland det bästa som jag har varit med om. Jag upplever att alla vågar säga till varandra, men varför gjorde du det där, har du tänkt på det här? Det är liksom det man vill höra. Det är så man utvecklas, säger Emilia.

Alla är ense om att det är ett bra gäng som gillar att jobba med varandra. Man har ett rakt sätt att diskutera vad man tycker och en gemensam vilja att komma framåt.

– Att rekrytera för att bemanna vårdplatser är en del, men även att utforska möjligheterna i en högspecialiserad slutenvård. Vi är inte där just nu. Vi har tappat ganska mycket mark. Och medan vi har tappat mark har det skett framsteg där ute. Nu ska vi se till att kunna ge bättre vård tidigare så det blir bra för patienterna i slutändan, avslutar Dirk.

Text och foto: John Sandström