ST-läkaren Maja lämnade Västkusten för ett liv nära fjällen

Maja Johansson, 29, är uppvuxen i Lysekil och studerade till läkare i Göteborg. I dag är hon ST-läkare i allmänmedicin i Arjeplog, den första på många år. "Jag trodde att det skulle räcka med en sommar här – nu har jag svårt att se att jag skulle flytta härifrån", säger hon.

Det är måndag och Maja Johansson är just tillbaka efter sin lunch. Matlådan har hon ätit på en strand alldeles nära hälsocentralen. Isarna har nyligen gått upp, himlen är blå och luften klar.

– Jag har flera ställen att välja på vid vattnet, bara någon minuts promenad från jobbet. Det är fantastiskt att ha tillgång till allt det här i vardagen, säger hon.

Arjeplogs samhälle är omgivet av sjöar och fjäll. Maja tillbringar det mesta av sin fritid utomhus – hon vandrar, åker skidor och skridskor, paddlar, fiskar och tältar. Emellanåt gör hon toppturer på olika berg och fjäll.

– Det är storslaget och det redan inne i samhället. Eftersom jag är uppvuxen vid havet trodde jag aldrig att jag skulle vilja bo i inlandet. Men i Arjeplog har det inte varit några problem; här har vi som en skärgård, fast i fjällen. Jag brukar beskriva det som en kombination av kusten och fjällen, säger hon.

”Det är speciellt med den storslagna naturen och den familjära stämningen i samhället och på hälsocentralen. Jag har hittat helt rätt”, säger Maja Johansson, den första ST-läkaren i Arjeplog på många år.

Sommarvikariat

Efter sin läkarexamen i Göteborg flyttade Maja 120 mil norrut, för att komma närmare fjällandskapet. Efter två veckor vid Arvidsjaurs hälsocentral började hon ett sommarvikariat som underläkare i Arjeplog. Hälsocentralen är länets minsta med ett 20-tal anställda. Strax bredvid ligger ambulansstationen, vars personal mellan utryckningarna hjälper till med primärvårdens patienter.

– När hösten närmade sig tänkte jag först söka mig vidare, men kände att jag även ville uppleva en vintersäsong här. Så jag arbetade kvar till våren 2022, då jag började min allmäntjänstgöring, AT, i Kiruna och Gällivare.

Efter ett år kunde Maja återvända till Arjeplog för att göra primärvårdsdelen av AT:n under ett avslutande halvår. I det läget var hon osäker på om hon även skulle göra sin specialiseringstjänstgöring, ST, på orten.

– Det handlade dels om tillgången på handledare, dels att jag tänkte att det skulle vara bra att ha andra ST-läkare att utbildas tillsammans med, förklarar hon.

Heltid i Arjeplog

Efter en del funderande kom Maja fram till en lösning som innebar att hon var fast anställd som ST-läkare i Gällivare, med en 50-procentig placering i Arjeplog. Efter ett år kände hon ändå att det var dags för en förändring.

– Som jag anat var det rätt tungt att flytta och fara mellan de två orterna. Och inte bara fysiskt – även om mängden patienter var 50 procent på varje ställe var det ansträngande att vara en medarbetare till hundra procent på både Laponia och i Arjeplog.

Från november förra året är hon i stället ST-läkare på heltid i Arjeplog, den första på länge. Handledare är främst den fasta allmänspecialisten Lorenz Risk-Plotzki. Till hösten är ytterligare en fast distriktsläkare på gång till Arjeplog, en anställning på 50 procent.

Maja Johansson visste inte fullt ut vad som väntade när hon började som läkare i Arjeplog. ”Glesbygdsmedicin var inget koncept jag funderat över. Det har varit en bonus att upptäcka hur intressant det är”, säger hon.

Bra stöd

Just handledningen – en stötesten på många mindre hälsocentraler – visade sig överträffa alla hennes förväntningar. Hon lovordar Lorenz, som generöst delar med sig av sin kunskap och långa erfarenhet som läkare.

– Han finns i rummet intill och tar sig alltid tid, jag känner mig välkommen när jag än knackar på. Jag har fått den formella handledningen av honom, men även så mycket mer. Vi har kunnat diskutera det mesta och om så behövs får jag ringa mitt i natten när jag har jour. Det betyder mycket att som läkare under utbildning kunna känna sig helt trygg, oavsett vad man ställs inför, säger hon.

Lorenz Risk-Plotzki är på plats i Arjeplog tio dagar varje månad. Övrig tid täcker stafettläkare upp på hälsocentralen.

– De har inte samma tid, men kan svara på det jag behöver veta. Och skulle det behövas kan jag ringa Lorenz även när han är i Lund. Vi har också schemalagd handledning på distans. Handledningen har faktiskt aldrig varit något problem. Tvärtom, så bra som den jag får här har jag inte upplevt någon annanstans!

Allmänläkarsjäl

På en mindre hälsocentral i glesbygd varvas det vanliga uppdraget som distriktsläkare med akuta insatser.

– Jag älskar akutsjukvård, det ger spänning och puls i vardagen. Men i grund och botten är jag en allmänläkarsjäl som vill lära känna patienterna och följa dem över tid, säger hon.

Arjeplogs hälsocentral är Norrbottens minsta med 20 anställda. Barnmorskan Kerstin Juntti Laestander betyder mycket för Maja. ”Hon och hennes man Håkan har verkligen tagit hand om mig”, säger hon.

Den vänskapliga stämningen på hälsocentralen och i hela samhället har stor betydelse för hennes trivsel.

– För mig har det varit som att komma till en stor familj. Barnmorskan Kerstin som jobbar på hälsocentralen och hennes man Håkan har blivit som mina extraföräldrar. Jag hyr ett hus av dem och i det ingår gemensamma middagar, älgkött, röding, snöskottning och däckbyte, berättar hon och skrattar.

Även andra i samhället har tagit emot henne med öppna armar.

– Det låter kanske konstigt, men jag kan knappt gå en promenad utan att bli hembjuden till människor. Så var det verkligen inte i Göteborg!

Känner igen sig

Då och då får hon frågan om hon hört talas om Silvermuseets skapare Einar Wallquist, den legendariske läkaren, forskaren och författaren. I sina böcker skildrar han sina möten med nybyggare, fjällbönder, samer och andra i Arjeplogs kommun.

– Jag känner igen mig i mycket när jag läser om hans liv. Han växte upp i Dalsland, nära mina hemtrakter, och åkte precis som jag norrut som nyutexaminerade läkare. Och precis som jag hade han bara tänkt stanna en kortare tid, som ett äventyr, men trivdes och blev kvar.

Einar Wallquist föddes 1896 och Maja är född 1996. Han flyttade till Arjeplog 1922, hon kom upp 2021.

– På så sätt känns det som att jag följer i hans spår, 100 år efteråt. Dessutom beskriver han precis mina känslor – hur han förälskade sig i naturen, kulturen och hela samhället, säger hon.

Einar Wallquists bostad Doktorsgården ligger bredvid hälsocentralen, ett rött trähus som öppnas för besökare sommartid. I bakgrunden syns Silvermuseet, som han byggde upp sedan han slutat som läkare.

Numera präglas Arjeplog av biltestindustrin. Befolkningen på 2 600 personer sägs fördubblas vintertid, då också fjällstugor fylls under helger och lov.

– För 100 år sedan fanns det knappt bilvägar på många håll och själva läkaryrket var till stora delar annorlunda. Einar Wallquist var ju dessutom en annan personlighet än mig. Men ändå känner jag en samhörighet när jag läser hans böcker, berättar hon.

Långa avstånd

Då som nu ställer miljön i Arjeplogs kommun – glesbygd, fjäll och stora avstånd – särskilda krav på den som är verksam som läkare. Till den norska gränsen i väster är det 14 mil.

– Vi ska klara allt från primärvårdens kärna – patientkännedom och kontinuitet – till högspecialiserad sjukvård och akutsjukvård. Det är långt till nästa vårdnivå, så vi tvingas verkligen träna upp vår kliniska kompetens och bli duktiga doktorer, säger hon.

Maja känner sig som en ambassadör när hon berättar om sitt arbete som läkare på en hälsocentral med glesbygdsprofil. ”Det är ett givande jobb, som tyvärr alltför få nyutbildade läkare känner till”, säger hon.

Den som hämtas med ambulans tas först emot i hälsocentralens akutmottagningsrum för stabilisering och behandling. Sedan behöver Maja och hennes kollegor bedöma om patienten kan åka hem eller behöver transporteras till sjukhus vid kusten.

– Väl de lämnar oss är det nästan tre timmars resa till Sunderby sjukhus eller Piteå sjukhus, oavsett om de ska färdas med ambulans eller taxi. Så det är klart att vi först gör så mycket vi kan här på hälsocentralen.

Ultraljudsapparat på gång

I Arjeplog arbetar läkarna utan tillgång till röntgen och omfattande provtagningsresurser.

– Det ställer speciella krav på oss, men gör oss samtidigt säkrare.

Framöver kan hennes jobb dock bli något enklare. Maja Johansson har drivit frågan om att få en ultraljudsapparat till Arjeplog och nu är den på gång. Rörliga bilder av kroppens inre delar underlättar både vid utredningar och behandlingar.

– Förhoppningsvis kan vi ha den på plats och utbilda oss under nästa år. Den kliniska blicken och händerna kommer även i fortsättningen att vara mina viktigaste redskap, men ultraljud kan absolut underlätta vid bedömningar, säger hon.

Vad tror du om framtiden – kommer du att bo kvar i Arjeplog?

– Livet kan ju ändras, men just nu kan jag inte tänka mig något annat.

Text och foto: Ulrika Englund