Fernando lämnade Portugal – blev specialisttandläkare i Norrbotten
Som ung, nyutexaminerad tandläkare ville Fernando Mota de Almeida prova något nytt. I oktober 2002 flyttade han från Portugal till Piteå för att jobba i Hortlax. I dag har 48-åringen en nyckelroll i Folktandvården – han är rotbehandlingsspecialist, disputerad och ett stöd för den som vill forska.
Sedan vi träffades förra gången för en intervju har det gått 14 år. Fernando Mota de Almeida tittar intresserat på utdraget från den dåvarande personaltidningen Landstingstidningen, som senare bytte namn till Insikt.
På bilden högst upp på sidan står han med längdskidor och stavar vid isen nära Norrmalm i centrala Piteå.
– Få se, det här måste ha varit i mars 2012. Yngsta dottern Isabel var ett halvår då, hon är 15 nu. Hennes storasyster Helena har hunnit bli 18 år och övningskör för fullt med mig. Ja, det har hänt en del sedan dess, säger han.
Mycket har hunnit hända sedan Fernando medverkade i Landstingstidningen för 14 år sedan, inte minst yrkesmässigt. På det personliga planet har längdåkningen ersatts av löpturer – och egna forskningsprojekt.
I artikeln beskrivs hur han som 24-åring först funderade på att åka någon månad till Afrika, men av en slump såg en annons från Norrbottens läns landsting. Han och ytterligare två tandläkare från samma universitet i Porto landade några månader senare på Kallax flygplats.
En av dem var Graça, som han så småningom bildade familj med.
– Hon flyttade tillbaka till Portugal efter en tid. När vi blev ett par 2006 återvände hon till Piteå och Öjebykliniken, där hon fortfarande arbetar som tandläkare.
Detaljer intresserar
Efter åtta år som allmäntandläkare i Hortlax specialiserade sig Fernando under tre år inom endodonti, en specialitet som rör tandpulpans sjukdomstillstånd. Fokus ligger på att diagnostisera, förebygga och behandla sjukdomar i tandens inre mjukvävnad och omkringliggande vävnader.
– Som person intresserar jag mig för små saker, detaljer på mikronivå. Kanske är det därför jag valt att inrikta mig på pulpan och dess vävnader, en mycket liten del av kroppen och tanden, säger han.
Till Tandvårdens kompetenscentrum, TKC, i Norra hamn i Luleå remitteras de svårare patientfallen från allmäntandvården. Länge var Fernando ensam rotbehandlingsspecialist, men nu har han fått en kollega.
– Jag har handlett Jonas Norberg Cedering under hans specialiseringstjänstgöring. Han har just examinerats och är en bra förstärkning här på TKC.
Bra känsla
Fyra dagar i veckan arbetar Fernando med patienter. Han beskriver hur fint det känns att kunna hjälpa människor.
– Det är roligt när de uttrycker att de känner sig trygga och har fått ett professionellt bemötande. Sedan ger det förstås en bra känsla för egen del när jag klarat något som är tekniskt komplicerat, säger han.
Fernando Mota de Almeida och tandsköterskan Megumi Kiti har utfört många besvärliga rotbehandlingar på norrbottningar, ibland med hjälp av kirurgiska ingrepp. ”Vi är uppväxta långt från varandra, i Portugal och Japan, och arbetar tillsammans här i Luleå”, säger Fernando.
Endodontister arbetar med pulpan och dess vävnader – ytterst små komponenter som kan vara inflammerade eller skadade. Till sin hjälp har Fernando ett mikroskop som förstorar upp till 25 gånger. Patienten kan följa det som händer via en skärm.
Under många år har han pendlat mellan bostaden i Piteå och arbetet i Luleå. Vecka efter vecka har han färdats till och från jobbet, oftast med buss.
– Jag läser, tittar i mobilen eller vilar. Det är mer avkopplande än att köra bil och mer miljövänligt. Dessutom slipper jag tänka på parkeringar. Vid det här laget har jag åkt buss mer än fem varv runt jorden, konstaterar han.
Lockade tandläkare norrut
Under flera år var Fernando en ambassadör för Folktandvården i Norrbotten och träffade varje år tandläkarstudenter i Porto. Flera nappade och som mest var 20 av cirka 120 tandläkare i länet från Portugal. Men intresset för att flytta till Sverige svalnade när Socialstyrelsen 2017 införde striktare språkkrav för att arbeta i tandvården.
– Det finns fortfarande ett överskott av tandläkare i Portugal, men det svenska språkkravet skrämmer dem. De söker sig i stället till England och numera, efter Brexit, till Frankrike.
Själv läste han en kurs på Svenska för invandrare, SFI, och lärde sig sedan mer på egen hand, främst genom att läsa tidningar, titta på tv, lyssna på musik – och prata med patienter.
– Det finns ungefär 7 000 språk i världen. Svenska och portugisiska ligger trots allt rätt nära varandra, med många ord man känner igen.
Fernando delar sin tid mellan patienter och forskningsrelaterade arbetsuppgifter.
Satsade på forskning
När Fernando var klar specialist 2013 behövde han en ny utmaning. Han satte igång ett forskningsarbete och disputerade sex år senare i Malmö. Området rörde beslutsfattning vid rotbehandlingar när man använder en specifik datortomografi, CBCT.
– I och med att jag doktorerat har jag fått olika uppdrag i Folktandvården kopplade till forskning. Jag är bland annat vetenskaplig handledare när våra ST-tandläkare ska göra ett forsknings- eller kvalitetsgranskningsprojekt inom ramen för sin utbildning, berättar han.
Från sitt arbetsrum på tredje våningen har Fernando en fantastisk utsikt över Norra hamn, där han också kan få frisk luft under lunchen.
Som forskningsansvarig i Folktandvården stöttar han också de som är intresserade av att forska.
– Ofta är jag den första personen de bollar sina tankar och idéer med. Bland annat har jag hjälpt två allmäntandläkare med deras forskning, något som resulterat i tre vetenskapliga publikationer. Nu är jag också bihandledare till en allmäntandläkare som forskar gentemot Malmö. Jag har även suttit i regionens vetenskapliga råd och gjort bedömningar av olika projekt som äskar pengar och medel.
Egna projekt
På meritlistan kan också läggas att han är adjungerad lektor vid Institutionen för odontologi på Göteborgs universitet.
– Jag ska stödja forskningen och hjälpa till vid grundutbildningen, men det sker i begränsad omfattning just nu. Titeln är ändå en fördel på så sätt att universitetet står för kostnaden när jag ska publicera vetenskapliga artiklar i internationella tidskrifter, förklarar han.
Fernando Mota de Almeida pendlar nästan varje dag från bostaden i Piteå till Tandvårdens kompetenscentrum i Luleå.
Egen forskning är nämligen något han fortsatt med, även sedan han var klar med sin doktorsavhandling. Det mesta av fritiden – den tid som finns efter jobb, pendling och familjeliv – lägger han på det.
– Det är min hobby, det jag helst ägnar mig åt. På så sätt skiljer jag inte på jobb och fritid, allt går ihop. Jag har egna forskningsprojekt som jag tycker är intressanta.
Handlar det fortsatt om datortomografi, som i din tidigare forskning?
– Jag har ett mindre projekt om det, men har mer gått över från bildhantering till faktiska behandlingar och utfall av rotbehandlingar. Jag har bland annat inriktat mig på registerfakta, med data från Försäkringskassan och större epidemiologiska studier på befolkningsnivå. Jag tittar till exempel på vilka tandbehandlingar som är billigare och vilka som är dyrare.
Guidar fotbollslag
Han konstaterar att han fått bra förutsättningar i Folktandvården – han har kunnat specialisera sig och doktorera, för att sedan avsätta tid åt frågor som rör forskning.
– Tidsmässigt ägnar jag ungefär en dag i veckan till detta. Jag är nöjd med mitt yrkesliv, både valet av specialitet och att jag kunnat utveckla mitt forskningsintresse, säger han.
Under årens lopp har Fernando, Graça och döttrarna tillbringat några veckor varje år hos familj och vänner i miljonstaden Porto och i det mindre samhället Ovar. I slutet av juni bär det av igen, direkt efter fotbollsturneringen Piteå Summer Games. Där deltar Helena och Fernando som guider och hjälper lag från spansktalande länder.
– I Norrbotten har vi inte haft något familjenätverk omkring oss, inga mor- eller farföräldrar som har kunnat hjälpa till med flickorna. Men jag ångrar ändå inte valet att flytta 350 mil norrut. Jag blir aldrig någon pitebo, men jag trivs med att vara portugis i Piteå.
Text och foto: Ulrika Englund