Leken är små barns språk

”Jag har aldrig träffat en förälder som inte älskar sina barn. Sedan har man lite mer eller mindre lyckade sätt att visa det på”. Catarina Furmark är barnpsykolog på BUP i Luleås späd- och småbarnsteam. Patienter så små som sex månader behandlas efter att ha upplevt traumatiserande händelser.

Det är få föräldrar som vid första besöket säger ”jag har problem med att jag blir för arg, hjälp mig”. Det kan ta lång, lång tid att få reda på hur det faktiskt är i en familj. Vi måste vara ödmjuka och skapa en god relation till så väl den vuxne som barnet, säger Catarina Furmark.

Att arbeta med små barn är annorlunda än att jobba med äldre barn och vuxna. I stället för att prata så mycket försöker psykologerna förstå barnet genom leken.

Barn- och ungdomspsykiatrins lokaler i Luleå är fyllda av leksaker och spel på låga hyllor och med färgstarka dekorationer på väggarna. Det är lätt att tro att kaninen, lego och plastgubbarna bara är tidsfördriv. I verkligheten är de psykologernas främsta verktyg för att observera barnens psykiska hälsa. Leken berättar mer än man kan tro.

Barn visar sina känslor genom lek. Via ett alter ego, ett ställföreträdande jag, till exempel en leksakskanin, kan barnet öppna upp för att svara på frågor, berättar psykolog Catarina Furmark.

– Barn och ungdomar ska inte behöva gå omkring och inte ha det bra. Ibland tänker jag att vi på Barn- och ungdomspsykiatrin skulle flytta ut i skolorna och liksom finnas där barnen och ungdomarna verkligen är. När jag har jobbat med utvecklingsarbete försökte jag ta fram modeller för alla åldrar även om jag brinner specifikt för de yngsta barnen, säger Catarina.

Arbetade på TV

Catarina Furmark är från Gammelstad men flyttade vid unga år till Stockholm och anställdes på SVT, TV3 och TV4 som studioman (visar vilken kamera som ska gå på) och studiovärdinna (tar hand om gästerna).

– Jag jobbade med Annika Dopping i flera år. Hon var en av de första i Sverige som pratade väldigt öppet om depression, ångest och oro. Hon bjöd in stora buddhistiska ledare som Dalai Lama och Thich Naht Hanh för att samtala om att förebygga psykisk ohälsa. Jag var intresserad av ämnet redan då, berättar hon.

Catarina arbetade även under lång tid som studioman åt Robert Aschberg och som researcher på reseprogrammet ”När och fjärran”. Med en bakgrund som reseledare och tio år på SAS föll det sig naturligt.

Grävande och undersökande

Trettiosju år gammal började hon på Psykologprogrammet, Stockholms universitet, parallellt med att hon sent i livet fick tre barn, en son som nu är 21 och tvillingar som är 18. Hon blev färdig psykolog 2010 och jobbade i spädbarnsteamet på BUP I Solna.

– Jag har alltid varit intresserad av psykologi och människor; att försöka ta reda på hur vi tänker och varför vi gör det vi gör. Det är ett slags grävande och undersökande. Jag tror inte att det är en slump att flera psykologer blir detektivromanförfattare.

Catarina Furmark liknar hjärnan vid en isskulptur där nervbanorna mejslas ut beroende på vad vi upplever. 

Tidigt bestämde sig Catarina för att hon ville jobba med små barn och med anknytning; samspelet mellan föräldrar och barn tidigt i livet. Redan under studierna blev hon rekryterad till att undervisa nya studenter i utvecklingspsykologi. Praktiken gjorde hon däremot inom vuxenpsykiatrin.

– Då såg jag att livsödena hos patienterna där hade börjat så mycket tidigare. Att flera av dem skulle ha gynnats av en insats redan under sin mammas graviditet eller förlossning. Det gick att se att saker hade gått snett tidigt i livet. Om vi kunde komma in mycket tidigare i en människas liv när svårigheter uppstår, så hade vi kanske kunnat förändra utgången, säger Catarina.

Nervbanor mejslas ut

James Heckman, Nobelpristagare i ekonomi, konstaterade att för varje investerad dollar före fyra års ålder så har man den bästa ROI, Return of Investment. Det är under den här perioden av livet som man ska satsa pengar enligt honom.

Hjärnans utveckling är dessutom miljöberoende. Hur människan har det i sina första relationer förstärker vissa nervbanor medan andra går i träda.

– När jag föreläser brukar jag likna det vid en Torneälvsisskulptur. Föreställ dig att hjärnan är som ett jättelikt isblock. Massor av nervceller. Sedan sker något som kallas ”synaptic pruning” i hjärnan när nervbanorna mejslas ut och mönster framträder. En del is behöver skäras bort och annan skulpteras fram. Det är lite samma för oss. De nervbanor som vi ofta använder, de upplevelser som återkommer, är de som utvecklas, förklarar Catarina.

Får människan vara med om mycket gott i livet så stärks de nervbanorna. Är vi ofta rädda, ledsna och ensamma när vi är små blir istället dessa nervbanor starka.

Späd- och småbarnsteam

Vid en kartläggning som gjordes för flera år sedan över vad det finns för psykologisk behandling av små barn i Sverige var tyvärr Region Norrbotten en vit fläck på kartan. Nu ser det ljusare ut.

Sedan våren 2026 finns ett länsgemensamt späd- och småbarnsteam på BUP. Tillsammans med kollegorna Viktoria Tullberg, Helena Lindqvist och Linda Wallin behandlar Catarina Furmark patienter så små som sex månader.

– De flesta barn som vi träffar nu är mellan fyra och nio år, men gradvis jobbar vi oss ner i åldrarna, säger Catarina.

Teamet har fått utbildning i bland annat CPP, Child Parent Psychoterapy, en behandling som ges när barn upplevt potentiellt traumatiserande händelser som att ha bevittnat våld eller har varit med om våld.

Ett ihållande socialt tillbakadragande är ett varningstecken, enligt Catarína Furmark. Redan när spädbarnet är några månader kan man se om det far illa i en relation.

Förälders obehandlade psykiska ohälsa och förälders missbruk är några av de största riskfaktorerna för att barn själva ska utveckla psykisk ohälsa. Enligt Catarinas erfarenhet kan man tidigast se tecken vid två till tre månaders ålder. Vid fem månader syns det definitivt om ett barn far illa i en relation.

Vad ser du då?

– Oftast undviker barnet social kontakt, har ett väldigt ledset eller allvarsamt ansiktsuttryck, ögonkontakten uteblir och barnet är påtagligt stilla och tyst; få ljud, inget joller, berättar Catarina.

Små barn vilar ofta från kontakten när man har haft samspel och lekt. Det kan titta ut genom fönstret och fästa blicken på ett träd en stund, men kommer sedan tillbaka. Men när barnet visar ett ihållande socialt tillbakadragande är det ett varningstecken.

Trygghetscirkeln

Socialt tillbakadraget beteende kan bedömas med en skala som heter ADBB, Alarm Distressed Baby Scale.

– Det är viktigt att barn får ett förutsägbart och lyhört omhändertagande. Att vi som vuxna är snälla, har mjuka händer och snäll röst. Vi jobbar en hel del med en metod som heter Trygghetscirkeln. Den går ut på att föräldrar ska, där det är möjligt, följa barnens önskan men ändå behålla kommandot. ”Du får välja: Vill du ha gröna eller vita sockor? Men du måste ha sockor!”, säger Catarina Furmark.

När det väl gäller så måste barnet kunna lita på att föräldern tar ansvar och är den som bestämmer.

"Barnets språk är barnets beteende. Barnets uttryck är lek för så små barn kan ju inte berätta", säger psykolog Catarina Furmark.

Ibland hör man någon på stan säga ”hejdå, nu går jag ” till ett trilskande barn. Man skulle ju aldrig lämna en treåring, man bara säger så dumma saker.

– Visst har jag själv trillat dit på att vara en dålig förälder. Ibland tänker jag för mig själv, men gud, du ska kalla dig barnpsykolog. Men man kan inte vara expert på sina egna relationer. Barnet måste känna sig tryggt, älskat och uppskattat. Barnet har rätt till att inte vara rädd eller utsättas för bestraffningar som handlar om hot eller våld, fysiskt eller psykiskt.

Försvaret hos många föräldrar är att "jag blev slagen och det blev människa av mig” men inget barn ska behöva vara rädd för våld.

Förprogrammerade för relationer

Catarina önskar att hon fick utbilda alla sköterskor i länet i olika observationsmetoder för att se när barn far illa, visar tecken på att ha blivit skrämt eller inte har det bra i relationen med sina föräldrar.

Efter en lyckad konferens med 550 deltagare 2024 på temat, med deltagare från hela Norrbotten som jobbar med barn i så väl region som kommun, har allt fler hört av sig till Catarina för konsultation.

– Det kan vara en psykolog inom förebyggande hälsovård som ringer till mig och är lite orolig. Barnet har vid besök hos BVC inte velat samspela eller leka. Talet är inte utvecklat, sömnen är dålig, mimiken utslätad och barnet ser ledset ut. Barn är ofta väldigt glada och intresserade av att vara i relation med andra. Det är vi liksom förprogrammerade till, säger Catarina.

Efter remiss  träffar späd- och småbarnsteamet barnet och föräldrarna.

Tillgång till känslor igen

Bedömningen görs inte bara en gång. Det kan ta flera träffar.

– Vi arbetar systematiskt med att kartlägga familjen med hjälp av DC: 0-5. Diagnostisk klassificering av psykisk hälsa och utvecklingsavvikelser under spädbarnsålder och tidig barndom.

Beroende på problematik behandlas barnet med olika metoder. Vid exempelvis trauma får barnet börja utforska sin värld, leka igen, visa glädje och även kunna få vara arg. Få tillgång till alla sina känslor och känna sig trygg. Föräldern är alltid med vid behandlingen.

– Barnets språk är barnets beteende. Barnets uttryck är lek för så små barn kan ju inte berätta.

Leka en lösning

Över tid går det att se ett mönster i leken. Kanske den alltid är väldigt aggressiv och rollfigurerna slår varandra. Då försöker Catarina att bredda leken. Kan någon komma och hjälpa till, exempelvis en polisbil, en stor elefant eller en annan figur. Kanske rollfiguren gömmer sig. Kan någon leta efter den? Fråga hur den mår?

– Rent konkret försöker man leka att man har en lösning. Det är helande för barnet. Att det i en otäck händelse finns stöd att få. Och ibland är leken bara lek. Det behövs ofta inte jämförelsevis långa insatser för små barn. De är som inställda på reparation.

Leken är helande för barnen.

Föräldrarna är ofta mycket tacksamma för hjälpen. Många har reflekterat över att det finns något som deras barn behöver stöttning med. Kanske att barnet slår eller biter andra på förskolan som leder till problem med kompisar. Kanske barnet inte sitter still på samlingar eller är väldigt ledset som en liten åsnan Ior.  När stödet via primärvården inte räcker så kan specialistvården på BUP hjälpa till.

Genuin önskan

Späd- och småbarnsteamet jobbar mycket med att bygga en allians med föräldrarna; förstärka det som är bra och uppmärksamma det positiva. Men de påtalar även svårigheterna, och när det är rätt läge kan frågor ställas. Vad tror du om det här, har du tänkt på att ibland kommer kritiken snabbt eller här så sätter du inte en gräns. Vad tänker du om det? Förhoppningen är att med en dialog blir det inte uppfattat som kritik utan en genuin önskan att hjälpa dem.

– Min ledstjärna, oavsett barnets ålder, är att jag först måste förstå föräldrarnas utgångspunkt och hur de mår. Jag bekräftar föräldern i att det här är svårt, jobbigt och ledsamt och att de gör det bra som kommer hit och söker vård. Vid oro att barnet far illa måste jag göra en orosanmälan till socialtjänsten. Ibland kostar det alliansen, men om vi har hunnit få en god relation kan vi göra den anmälan om hjälp tillsammans, säger Catarina Furmark och avslutar:

– Det var en dröm jag hade när jag flyttade upp. Inte bara att mina barn skulle få uppleva Norrbotten, utan att alla invånare i Region Norrbotten har rätt till en psykiatrisk vård i framkant. Jag tänkte att jag kanske kunde bidra med något. 

Text och foto: Eva Marie Svensson

 

Faktaruta Catarina Furmark

Arbetar: Som psykolog på BUP i Luleå med utvecklingsarbete, utbildning, mentorskap, handledning och kliniskt arbete. Är doktorand på Karolinska Institutet. Utbildar och handleder andra verksamheter runt om i landet, bland annat vid Ericastiftelsen, Stockholms universitet och inom andra regioners BUP.  Är medlem i WAIMH, företräder Care-samarbetet mellan BUP och universitetet i Calgary, Canada. Arbetar  med organisationen Zero to Three i Washington med uppdateringen av diagnosmanuelen DC:0-5, psykiatriska diagnoser för späda och små barn 0-5.

Uppvuxen: I Gammelstad, återvände efter många år i Stockholm med barnen för sju år sedan för hon ville visa dem sina och deras rötter. 

Boktips: Jesper Juhl men även allt av Tina Payne Bryson och Dan Siegel: The whole brain child, No drama discipline med flera böcker. Alicia Libermans ”Don’t hit my Mommy".

Fritidsintressen: Att vara med de tre barnen, sticka och nörda ner sig i den senaste forskningen om späda och små barn.

Motto: You’ll never do a whole lot unless you’re brave enough to try (Dolly Parton)

Det här visste du inte om Catarina: Har bestigit Triglav, Sloveniens högsta berg.